Posts Tagged ‘Missbruk’

Radioprogrammet jag var med i förra söndagen

fatou 2014

fatou 2014Jag var med i radio förra söndagen igen. Åter handlade det om anhörigperspektivet runt kriminalitet och missbruk. När jag fick denna förfrågan så tvekade jag ganska mycket innan jag tackade ja. Jag börjar känna lite som att jag ska personifiera anhöriga i Sverige och det är jag kanske inte så jättesugen på. Det känns som mitt liv har kommit ganska långt efter min mammas straff tog slut och med hennes åtta år som nykter, så känns inte heller den delen som något jag går och ältar hela dagarna direkt. Samtidigt är det lite dubbelt det där.

Jag kan ju känna att det fortfarande är ett väldigt tabubelagt ämne just när det gäller oss anhöriga, samtidigt som gensvaret blir stort när man varit med i media. Många som tackar för att man lyfter ett viktigt och tabubelagt ämne. Många som känner igen sig. Många som upplever att de inte vågar tala om detta för risken att bli stigmatiserad, samtidigt som man har en vilja att ämnet uppmärksammas. Så jag tackade ja på förfrågan. Igen. Jag tycker det blev skapligt även om vårt ”för-samtal” om ämnet blev bättre än just då, vilket delvis berodde på att vi har mycket folk hemma, vi hade firat sonens födelsedag och min mellandotter var på besök i Stockholm och jag hade dessutom bytt ett arbetspass så i stället för att vara ledig följande dag, så skulle jag upp och jobba väldigt tidigt.

Det program jag var med i denna gång var Stina Wollter´s program i P4. Programmet kan du lyssna på HÄR! Först pratar Christer länge om sitt program, men det är många tänkvärda saker han berättar om, men om du bara vill lyssna på intervjun med mig så kan du dra fram musikspelaren till 1:16:20.

De organisationer jag nämner under intervjun är dels den organisation som min mamma har startat upp med en vän:

Briisa

och så den organisation som finns för barn och ungdomar till frihetsberövade anhöriga:

Bryggan 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Om Briisa, min mamma och lite annat hos Annika Jankell på P4 ikväll

briisa britta jankell p4

briisa britta jankell p4I kväll kommer min mamma att vara med i P4 och prata om sitt tidigare straff, missbruk och den nya organisationen som hon är en av initiativtagarna till: Briisa. Om jag inte är helt bortklippt så bör jag vara med på ett hörn i programmet också. TV-programmet kommer att sändas klockan 22:05 i P4. Det ska bli spännande att höra hur det är upplagt och hur programmet är. Det finns personer som är med i programmet som jag är intresserad av att lyssna på också. HÄR kan du läsa mer om programmet!

OBS! Uppdatering: Direktlänk till radioprogrammet har kommit upp och du kan finna det HÄR!

bloglovin

Ett TV program som smärtar och glädjer på samma gång

olburk-i-naturen1

olburk-i-naturen1Det är inte ofta jag tittar på TV och när det händer är det oftast debattprogram. Ibland kollar jag på Play när jag själv har tid, om det är något program jag blir nyfiken på som redan sänts. Serier är ännu mindre ”min grej”. Jag tycker de flesta serier är rätt trista och även om jag ibland följer några avsnitt, så tappar jag oftast intresset efter ett tag. Men just nu finns det en serie som jag i alla fall ser de flesta avsnitt av och det är Nybyggarna som sänds på Kanal 5.

Jag vet att serien har fått kritik och jag förstår poängen med den och till viss del kan jag även instämma i kritiken, men samtidigt känner jag att den faktiskt ger en hel del inblick i trasiga människors liv och därmed också ger en viss förståelse för att människor hamnar i situationer som de gör och att de sedan blir kvar där under en väldigt lång tid. Jag tycker också att det är bra att man tillsammans med kunnig personal får möjlighet att starta ett nytt liv utan den hopplöshet, förnedring som ett långvarigt missbruk och lång hemlöshet innebär.

Igår såg jag programmet med Anders. Anders som förlorat all självkänsla. Som inte tyckte att han hade något värde och som inte riktigt kunde tro på det beröm han fick för att han tapetserat ett rum bra. Anders som inte haft ett hem på 20 år och som levt i en husvagnspark utan vatten och el, när han inte suttit inne.

Anders som bar på skuld och skam för att han inte varit en bra far till sina barn eller förmått upprätthålla en relation till dem. Hans barn som man inte fick se i bild, men som jublade över det där samtalet han äntligen ringde. En dotter som säkert i sin tur bär på stora sår för att hon har växt upp utan en närvarande far.

All denna skuld, skam, förnedring och ett helt liv i ovärdighet. Alla trasiga familjer, alla barn som inte kan växa upp med så mycket trygghet som ett barn behöver.

Två av de tidigare deltagarna som var med förra säsongen, har jag träffat på tunnelbanan. Det var uppenbart att de inte var kvar på Basta, där programmet spelats in, utan återvänt till ett liv i missbruk och uppenbarligen en hel del misär. Det gjorde ont i mitt hjärta att se de båda vid två olika tillfällen. Särskilt kvinnan gjorde extra ont att se då det var uppenbart att hon var väldigt djupt inne i sitt missbruk och troligen i hemlöshet igen.

Jag tänker på hur mycket sorg och smärta ett missbruk drar ned så många människor i. Då menar jag inte bara de som missbrukar, utan även dess anhöriga. Det är en djup sorg att bevittna. Jag känner inte ”Den arga snickaren” Anders personligen, men av det jag sett av honom i TV-programmen så är jag övertygad om att han gör sitt allra bästa och är ytterst engagerad i sitt projekt för att kunna få människor på fötter igen och ge dem en ny chans. Ibland kan jag uppleva att han är något naiv, men framför allt glädjer det mig att se hans entusiasm och sin till synes uppriktiga tro på människor han möter. Även om program som Nybyggarna tenderar att bli lite socialporr, så kan jag ändå tycka att det är till största delen en positiv inlaga i samhällsdebatten och ett glädjande program.

briisa gubbar1Briisa, den organisation som min mamma har startat upp med en väninna och som vänder sig till kvinnor och barn i dysfunktionella familjer är en viktig organisation där jag gärna lägger kraft och energi för att stötta. Följ gärna bloggen också som är en blandning av beskrivning av vad som fått initiativtagarna att starta organisationen, med en beskrivning av hur arbetet utvecklas och personliga berättelser och samhällsdebatten. Briisa finns självklart på Facebook också.

Som anhörig kan jag särskilt se behovet av att det finns hjälp och stöd när livet väl rasar ihop. Hur viktigt det är med vård och tillfrisknande för både den beroende och dess anhöriga, för man får inte glömma att de flesta nära anhöriga också vi utvecklar beroenden, ofta omnämnt som medberoende. För barn till missbrukare är det särskilt viktigt att få stöd när man lever eller har levt i en dysfunktionell familj, för att inte föra dessa dysfunktionella mönster vidare till nästa generation. Allt handlar i slutänden om att leva ett liv där vi kan respektera oss själva, älska oss själva och våra närstående. Det handlar om att kunna leva ett liv utan skam, skuld och sorg. Det handlar om att leva sitt liv med värdighet, med medmänsklighet och att känna att vi har ett människovärde som är lika stort som någon annans människovärde.

Om du har sett nybyggarna, vad tycker du om programmet? 

bloglovin

Intervju i Accent

Anhörig-Header-940x240

accent1Förra veckan var ju jag och min mamma med i Efter Tio på TV4, som jag ju skrev om och la upp klippet från HÄR! För ytterligare någon vecka sedan så var jag också med i nykterhetstidningen Accent, fast i själva pappersupplagan.

Även om detta ämne är något jag tycker är viktigt att lyfta fram och prata om, då missbruk och kriminalitet är så utbrett i vårt samhälle och jag även ser tydligt vilken familjesjukdom missbruket faktiskt är, så finns det fortfarande ett visst mått av skam och smärta kvar inom mig. Det är frågor som jag hela tiden försöker att jobba med själv för att komma vidare och i stället hämta kraft och styrka från.

Jag ser ju inte min mamma idag som f.d. kriminell och missbrukare i första hand, utan i första hand är hon min mamma, i andra hand är hon en mycket nära vän, men samtidigt så får också delen som f.d. missbrukare plats inom ramen av en människas liv, just i min mammas liv. Det är nog någon form av acceptans, gissar jag.

Det tog ju väldigt lång tid för mig och krävdes rätt mycket för mig att acceptera att min mamma varit missbrukare. Jag har ju också ett medberoende som inte i första hand är kopplat till min mamma, men som i många delar ändå är något jag får arbeta en hel del med för att inte falla tillbaka på gällande mitt vardagliga liv. Jag försöker att se till mina egna behov och välbefinnande, även om det ibland sitter lite längre inne.

accent2

Som när det gäller många tunga saker, så tror jag det är bra att prata om det, men att prata om det behöver ju inte nödvändigtvis betyda att man pratar om det i media och inför okända människor, utan själva pratandet ligger ju i att hela och att hela sig kan man göra på många andra sätt än att vara berätta om det för okända människor.

Men människor är olika. För mig är det inte ett problem att prata om starka känslor och händelser som jag bearbetat, därför har jag vid många tillfällen valt att tacka ja till att uttala mig i olika mediala forum, såsom TV, tidningar, radio etc. Det finns säkert en exhibitionistisk ådra i mig, vilket jag tror det finns i de flesta människor, mer eller mindre, men sanningen är också att jag faktiskt tackar nej till ganska många inbjudningar i media. Jag ställer däremot upp när jag tror att jag har något att tillföra och jag har något att säga och det passar mig i tid och rum. Eller när det är en fråga där jag har kunskaper eller erfarenheter av något jag tycker är viktigt att belysa och jag vet att det är svårt att få andra att ställa upp.

För att anhöriga till frihetsberövade ska kunna få det fokus som jag tycker krävs för att ta bort tabustämpeln och för att man ska kunna prata öppet om problematiken utan att stigmatiseras eller stängas ute ur samhället med den skam och skuld som ofta fyller både den som är frihetsberövad och dess anhöriga, tror jag det är viktigt att det finns personer som är beredda att stå upp för dessa personer. Det är okej för mig att vara ett sånt ansikte utåt, både för andra vuxna anhöriga, men också för alla de 10 000 barn som har en eller två föräldrar som sitter frihetsberövade och därmed även är brottsoffer, trots att skamstämpeln sitter så djupt att de ofta inte vågar tala om sina problem, sina behov och ofta också sin kärlek och oro för den anhöriga som sitter frihetsberövad.

Det innebär inte att jag inbillar mig att jag kan tala för alla i dessa grupper, utan jag tror att varje person har sin unika historia och berättelse, men det finns också gemensamma nämnare där jag tror att många upplevt samma sak i samma eller liknande situationer.

accent3

Självklart har även jag på olika sätt stigmatiserats och på olika sätt blivit utsatt av människor omkring mig som har fördomar och saknar insikt och möjlighet till empati för andra människors svårigheter i livet. När folk har åsikter, så är det inte så mycket man kan göra åt saken, vi är alla olika, men ibland drabbar det även på andra sätt, i arbetslivet eller bland människor man möter i olika situationer. Det är då viktigt att komma ihåg vad man har och vad man strävar efter i livet, vem man är som person och vem man vill vara. Att komma ihåg att vardagen är där man eftersträvar trygghet och eftertanke, arbete och acceptans för den man är.

Jag försöker då också att tänka på att dessa frågor är större än mig personligen. Dessa frågor är något som jag driver på för att försöka skapa ett bättre samhälle, inte bara för mig själv och min egen familj, utan också för de som tiger, de som inte vågar lyfta dessa frågor, för alla barn som saknar en röst. För alla barn som känner skam och skuld för något de inte kan påverka eller förändra.

Om det är rätt eller fel vet jag inte, men så länge det känns rätt och jag känner att jag har något att tillföra, så kommer jag nog att fortsätta göra det när jag ges möjligheten.

Om du vill prenumerera på Accent, så klicka HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Jag och mamma i TV-soffan på Efter Tio i morse

Anhörig Header

fatou och brittaI morse var jag och min mamma med i Malou Von Sivers program Efter Tio i TV4. Denna vecka är det tema med Kvinnor bakom galler och temat kommer sig av det stora intresset för dramaserien Orange is the new Black.

Min och min mammas medverkan handlar om min mammas tidigare straff som vi ju har pratat öppet om tidigare, bland annat i TV 4´s Nyhetsmorgon 2010 och som jag bloggat om anonymt under hela den tid min mamma satt frihetsberövad.

TV-sändningen gick jättebra, även om jag alltid tycker det är väldigt nervöst med direktsända program. Inte ens de som står mig riktigt nära säger att det märks, men det stämmer alltså inte att jag känner mig lugn om nu någon inbillat sig det.

Vi blev i alla fall väl omhändertagna av Malou och övrigt personal på TV4.

I detta bildspel är alla bilder skärmdumpade från programmet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite trist är det att svaren gavs så kort tid att besvara, det innebär att det blev en ganska ytlig intervju, upplevde jag, då det inte fanns tid att svara djupare på frågorna. Programmet har i alla fall väckt många tankar och känslor hos både mig och mamma och vi känner väl båda att mycket blev osagt, så vi kommer nog att ha en del att tillägga i våra bloggar inom det närmsta i just det här ämnet som fortfarande är viktigt för oss båda.

Vi har fått ganska många förfrågningar genom åren att medverka på olika ställen angående anhörigdelen för mig och för min mamma som f.d. kriminell och missbrukare, bland annat tidigare från just Efter Tio, men vi har valt att inte nöta ut oss i samma ämne, förrän vi känner att det på något sätt är aktuellt i våra egna liv och vi känner att vi har något mer att tillföra diskussionen. Den här gången kändes det i alla fall rätt.

Om du missade programmet i morse eller helt enkelt vill se det igen, så är det bara att kolla här nedan:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Sverige och nubben

Igår skrev jag att jag var och firade midsommar, vilket jag normalt inte är så bra på. Midsommar är helt enkelt inte min högtid. Kanske har det att göra med att jag varken är förtjust i landsbygden, sill eller nubbe, men faktum är att midsommar inte är något jag brukar ha lust att fira. Eller jo, fira gör jag oftast, fast helt utan de ”vanliga” traditionerna. Nu gjorde jag ett undantag både i år och i fjol och hade det riktigt trevligt. Ja, jag missade majstången och små grodorna, men jag hade det mesta andra med i alla fall.

Vi grillade, åt jordgubbstårta, smörstekta snittar med skagenröra och de andra fick i sig en och annan sill. Det här med alkohol är en annan del som gör att jag är lite misstänksam och avogt inställd till midsommar. Jag är inte principiellt emot alkohol, även om jag valt att inte dricka den själv, men just till högtider så känns alkoholen så central för så många och det går inte riktigt ihop för mig med barn och andra trevligheter. Jag kunde konstatera att vi hade ett väldigt trevligt midsommarfirande igår utan en droppe alkohol och det glädjer mig.

Naturligtvis är jag medveten om att de flesta som dricker alkohol kan hantera det och att de dricker av sociala skäl och inte nödvändigtvis för att bli berusade. Samtidigt som vi alla är väl medvetna om att allt för många ändå blir fulla på midsommar, allt för många inte kan hantera alkoholen alls, utan dricker för mycket och uppför sig illa. Framför sina eller andras barn. Jag har inget principiellt emot alkohol när den dricks med måtta, av personer som kan hantera den, men i sanningens namn så känner jag mig tryggare när jag slipper ha druckna människor i min direkta närhet.

Jag sitter och läser nyheterna i diverse tidningar och ser att en massa sorgliga familjetragedier inträffat och ser att de grundar sig i alkoholintag och vad vi brukar kalla ”dåligt ölsinne”. Det tycker jag är sorgligt. Jag tänker på alla de barn vars midsommar blev en bedrövelse och alla familjetragedier som kunde ha undgåtts genom att helt enkelt bara strunta i de där nubbarna, ölen, cidern eller vad-de-nu-valt-att-dricka! Vissa av våra traditioner i det här landet skulle vi antagligen må bättre av att hoppa över. Det är kanske radikala tankar och kanske kommer de upp just för att jag inte dricker själv? Samtidigt tänker jag: varför måste man dricka alkohol i sådana mängder och med barn som bara vill äta jordgubbstårta och hoppa små grodorna, om alkoholen ändå inte är så viktig för en? Och sedan tänker jag också att OM nu alkoholen är så viktig för en person, då kanske det är skäl nog att anta att det är ett problem?

Sen tänker jag så här: om det finns en särskild väg som är väldigt olycksdrabbad just på midsommaraftonen. Typ var 20:e familj som passerar i sina bilar, är med om hemska olyckor och i typ var 10:e bil som passerar får en del skador på både bilen och familjemedlemmarna och man vet att det finns en annan väg som tar en dit man ska. Den vägen är lite tristare, för man åker inte förbi den vackra sjön och det är en stor skog man måste passera, med väldigt enformiga granar som står längs vägen, men då kanske man faktiskt väljer den där trista vägen ändå? Den händer det sällan olyckor på och det är en lugn väg, så man kanske då väljer att köra den trots att det är lite tristare att åka på den?

Även om det långt ifrån blir problem i alla familjer där man dricker alkohol under midsommar, så har jag ändå en känsla av att de fall där en större grupp människor firar högtiden tillsammans, i många fall blir det någon osämja eller någon som blir lite för berusad eller någon som börjar bråka. Långt ifrån alla barn växer upp i hem där alkoholen är ett problem, men de allra flesta barn tror jag blir illa till mods när det finns vuxna som druckit en del och börjar uppföra sig på ett annat sätt än de är vana vid.

Jag känner att min egen alkoholacceptans minskat då jag erfarit både i arbete och privat hur alkoholen ställer till med ohyggliga tragedier såsom dåligt uppförande, bråk i onödan inte helt sällan på grund av missförstånd, misshandel, andra våldsbrott och det trista oron hos många barn, när någon i sällskapet blir uppsluppen/pratsam/tramsig/aggresiv etc. efter några glas…

Alkohol är en stor del av våra traditionella firanden i Sverige, men tyvärr kan jag inte riktigt se hur den fyller en positiv funktion. Kan man ha roligt och fira midsommar i Sverige utan nubben?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

När man saknar all känsla för människovärde

politikheader

Kommunalrådet Lennart Holmlund (S) i Umeå skriver i sin blogg och förfasar sig över att:

”Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes doter följer i hennes fotspår”

Jag har inte någonstans, på något vis sett någon glorifiering av Whitney för hennes modersroll eller för hennes missbruk, snarare tvärt om, så har man poängterat tydligt att hennes liv varit allt annat än någon Askungesaga på många år. Lennart skriver även att:

”Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.”

Av alla de artiklar jag har läst om Whitney den senaste veckan har jag inte någonstans sett att något annat än hennes förmåga att sjunga och skådespeleri har hyllats. Ingenstans har jag läst att hon var en fantastisk mamma, inte har jag heller läst att hon var ett föredöme inom arbetet mot missbruk eller heller för det faktum att hon missbrukade själv!

I mitt eget inlägg om Whitney härom dagen: Hyckleri i Sociala medier nämner jag både ”rätten” att få möjlighet att sörja en person som har berört oss på något vis, men även vilken förlust att en så talangfull person föll död ner för sitt missbruk som var hennes och många andra människors sjukdom.

Det är minst sagt beklämmande att en kommunalpolitiker uttrycker sig så föraktfullt om en medmänniska i en så utbredd och tragisk sjukdom som missbruk är, som Lennart gör i sitt blogginlägg och som även nämns i Aftonbladet!

Det har spekulerats i media om Whitney´s dotters (Bobbi Kristina) missbruk och där kan man ju säga att det är klarlagt sedan länge att beroende är en familjesjukdom där det finns både en biologisk ärftlighet, men även en social. Med tanke på att både Bobbi Kristina´s pappa Bobby Brown varit missbrukare och att Whitney var det så var hennes arv naturligtvis extra riskabelt när det gäller missbruket.

Det har även nämnts i media att Whitney´s ”kran” (langare) har berättat öppet om att Whitney och hennes dotter beställde droger av honom tillsammans. Om detta vet vi egentligen ingenting. Man måste ändå säga att det inte hör till vanligheterna att langare går ut och berättar i media om att de langat knark i en massa år. Vad hans skäl till detta är kan vi bara spekulera. Men även om det skulle stämma att det är så, så är det förstås mycket mycket illa ur ett moderskap sett. Det förtar ändå inte Whitney´s begåvning för sin sång och skådespeleri!

När jag läser Lennart Holmlund´s blogginlägg så blir jag lite orolig och hoppas med hela mitt hjärta att han i alla fall inte sitter med i något socialt utskott, med den människosynen!! Det ser tack och lov i alla fall inte ut så med det är ändå föga betryggande, med tanke på den uppenbart dåliga kunskapen Lennart tycks besitta inom detta område som han ändå väljer att uttala sig om!

Jag tycker det är fantastiskt att media väljer att hylla en så stor världsartist som Whitney Houston för hennes sång- och skådespelarinsatser genom åren. Allt annat hade varit i det närmaste tjänstefel, då det ligger i allmänhetens intresse att få veta mer om vad som skedde Whitney och runt hennes tragiska död! Jag tycker också att det är fint att alla vi som någon gång blivit berörda av Whitney´s röst eller de filmer hon har deltagit i, får möjlighet att hylla henne för det hon givit av sig själv och för att ha delat med sig av sin fantastiska begåvning! Jag tycker det är tragiskt att gamla gubbar som Lennart både tycker sig ha rätten att tala om vem vi ska sörja eller hylla, eller ej och det är minst lika tragiskt att en person med ett politiskt uppdrag har en så fruktansvärd människosyn som han tycks ha!

Jag tror att de allra flesta av oss har en anhörig, släkting, familjemedlem, vän eller kollega med ett missbruk av något slag och jag tror inte någon av oss anser att Lennart har ett högre människovärde än vår anhöriga med missbruksproblem! Kanske är det så att människor med så människofientliga åsikter som Lennart är mer skadliga för vårt samhälle än våra anhöriga?

Mina tidigare inlägg om Whitney:

En stjärna har slocknat

Hyckleri i Sociala medier

Uppdaterat:

Inte nog med att Lennart uppenbarligen har en rätt taskig människosyn, han gillar envägskommunikation också. Han har ingen kommentar på det aktuella inlägget om Whitney, trots att i alla fall jag har sänt en kommentar där jag förklarar varför jag inte håller med honom och även en trackbacklänk till mitt inlägg. Lennart har uppdaterat sin blogg efter att jag lämnat trackback och länkat. Vi får hoppas att han inte fungerar på samma sätt i politiken och tycker att det räcker med att säga sin åsikt och sedan struntar i vad någon annan har att säga…

Uppdatering 2: Det finns visst fler än jag som har reagerat på Lennart´s människosyn: En skrämmande människosyn

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Boktips: Bergsprängardottern som exploderade

booksheader

Jag har läst ut Lo Kauppi´s dokumentärroman: Bergsprängardottern som exploderade. Boken var stark och hade ett oerhört säreget språk. Jag tycker om det rättframma och okonstlade. Det gav den här boken!

Det är missbruk, arbetarklass, ungdomskultur och ett ungdomligt språk och fart i boken. Det är viktångest och det är vänskap, det är spänning, förtvivlan och hopp.

Lo (Lena i boken) drar på sig ett missbruk på grund av ätstörningar och rumlar runt i ungdomligt oförstånd på många sätt. Hennes mål blir så småningom att bli helt drogfri och hon inser att hon behöver hjälp för detta. Hon är mottaglig och öppen för behandling och får en plats på ett behandlingshem enligt Hasselapedagogiken, nämligen Örträskkollektivet. Trots hennes öppenhet och mottaglighet inför behandlingen, så blir det ett helt år av kränkningar som på många sätt får Lena att förlora självkänsla, självförtroende och som bygger på känslor om att vilja hämnas. Den här delen finner jag särskilt intressant att läsa, då jag själv bodde som ”barn i huset” (Alltså inte som intagen) på ett kollektiv enligt Hasselamodellen: Timråkollektivet under fyra år mellan jag var 11-15 år då min mamma arbetade där under de åren. Jag har också besökt Örträskkollektivet flera gånger.

Jag har många positiva minnen från den tiden, men det pågick också en massa olika typer av övergrepp som jag omöjligt kan ursäkta. Boken väcker många minnen i mig, som jag trodde var begravda sedan många år. Att läsa den ur Lo´s synvinkel är både nyttigt, en aha-upplevelse och smärtsamt!

Jag stannar där, då jag inte vill avslöja allt för mycket om boken, för er som funderar på att läsa den!

Jag ger boken 4  ½ av 5 möjliga i betyg:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Julkalender Lucka 8

Anhörig Header

En vit jul kan ha olika betydelser för olika människor. För många av oss betyder en vit jul helt enkelt snö på marken. För andra kan det innebära nykterhet. Men för allt för många människor handlar julen inte om nykterhet, utan om ett tillfälle där det är ”legitimt” att dricka alkohol eller ta droger.

Det finns många organisationer som arbetar med nykterhet och den organisation jag vill lyfta fram särskilt i den här frågan är 12 steg. Tolvstegsmetoden är den enskilda metod som gett flest människor nykterhet, vad jag känner till. Att hitta en och samma metod som fungerar för alla, tror jag inte är möjlig, men just den här metoden fungerar för väldigt många, det tror jag vi kan vara överens om.

Nu tar inte tolvsteg emot några bidrag, då de inte vill hamna i beroendeställning hos någon. Så mitt julklappstips i dag när det gäller nykterhet och de som arbetar med det, är följande tre:

    • Om du har svårt med nykterheten, sök hjälp, för det finns hjälp att få.
    • Stöd Tjuvgods. Så här skriver de om sig själva:

”Föreningen Tjuvgods är en unik plats där personer med mycket långa utanförskap ska få den tid som behövs för att fungera i samhället Vi ger förutsättningar att leva utan missbruk och kriminalitet, och att börja leva med bra självkänsla och en förmåga att göra rätta val!

Vi vet att det går, genom egna erfarenheter i allt vi gör.

Arbetet börjar där personer mår som sämst; på häkten, anstalter och härbärgen

Ingen person är den andra lik, vi gör individuella bedömningar tillsammans med uppdragsgivare för att ge varje medlem bästa förutsättningar

Tjuvgods verksamhet är drogfri. Vi samarbetar med samtliga beroendemottagningar i Stockholm med omnejd.”

  • IOGT-NTO är en annan organisation som är värd att uppmärksammas. De skriver så här om sig själva:

 

”Orsakerna till att välja en nykter livsstil är många men en sak har vi gemensamt: Vi i IOGT-NTO vill skapa en miljö där friheten från alkohol är självklar och naturlig.

I den svenska kulturen är alkoholen så självklar att det har blivit provocerande att avstå från den. Trots att svensken idag dricker lika mycket för 100 år sedan, då man var på god väg att supa ihjäl sig. 

En del av oss i IOGT-NTO har valt att leva nyktert som ett politiskt ställningstagande, alkoholens skadeverkningar kan ingen ifrågasätta. Andra har upplevt missbruk på nära håll.

Vår organisation hade vid årsskiftet 2010-2011 inte mindre än 31 856 medlemmar över hela landet. Ju fler vi är, desto tyngre väger våra röster! Vi är en politiskt och religiöst obunden organisation och välkomnar alla som delar vår syn om människors lika värde och som vill leva ett helnyktert liv.”

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Bloggtips!

För något år sedan hade jag en intervjuserie i min blogg. (Intervjuerna går att finna längst ner under fliken ”favoritinlägg”.) En av intervjuerna var med en mamma, vars son på den tiden hade ett aktivt missbruk. Just den intervjun finner du HÄR!

Igår hittade jag ett inlägg på hennes blogg som berörde mig starkt. Jag vill därför tipsa mina läsare om det idag. Läs inlägget HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

11 visitors online now
11 guests, 0 members
Max visitors today: 18 at 12:29 pm UTC
This month: 37 at 12-04-2014 05:44 pm UTC
This year: 92 at 01-21-2014 08:41 pm UTC
All time: 118 at 11-06-2012 10:20 pm UTC