Jag vill ha sex

Jag pratade med min mamma idag. Hon har en bekant som kommer från Somalia. Om man säger så här: hon behärskar inte Svenska så bra ännu…

Hon behövde dock köpa en sax och gick in på en affär och sa till den manliga expediten: ”Jag vill ha sex”.

Han såg sig generat omkring och sa: ”Va?”

”Jag vill ha sex!”

Efter många om och men kom de fram till att det var en sax hon behövde. När hon senare på kvällen fick veta vad det hon sagt, egentligen betydde, kunde hon knappt sluta skratta…

Nu förstår hon varför han såg sig generat om hela tiden…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vem ska man tro på?

Den hemliga artisten som varit anhållen för misshandel av sin fru är ju inte så hemlig längre, men uppges nu sitta häktad, enligt Aftonbladet. Idag har vi flashback. Forumet som ”listar ut” hemlig info på någon timme. Det låter ju rysligt, förstås. En man som slår sin fru är ju aldrig okej och kommer inte bli det heller. Det är olagligt och jag tycker absolut att det ska förbli det.

Men. När man läser hustruns blogg, så är det svårt att veta vad man ska tro? Visst har man hört om kvinnor som efter en misshandel försvarar sin man och säger att det aldrig skett, men när jag läser hustruns blogg, så blir det svårt att säga att hon inte verkar trovärdig. Hon skriver bl.a. själv: varför ska jag få sota för att andra kvinnor har ljugit och skyddat sina män?” Hustrun verkar dessutom upprörd över att hon blir sedd som ”ett offer” p.g.a. det inträffade.

Det blir ju bara spekulationer, men ändå, kan det vara så att det blivit ett missförstånd, trots att det sägs finnas ett vittne till det hela? Hustrun skriver själv om sina ätstörningar och panikångest.

Ja, man får väl hoppas för bådas skull att det inte stämmer, det skulle ju göra världen lite mer hoppfull att leva i, trots allt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Pinsamt om vattkoppor och en väldigt naiv ung mamma…

Fann en blogg hos bloggaren Vicke som fick mig att le. Han skriver om ett misstag han gjorde på en semesterresa. Han uppmanar också andra bloggare att blogga vidare på samma ämne. Att göra bort sig på resor.

Antalet ”göra bort sig” för mig på resor, skulle kunna bli en hel uppsats, för jag kan nog inte hålla reda på alla gånger som det skett… Men jag kommer osökt att tänka på en specifik historia, nämligen denna:

jai-och-jag-92.jpg

Jag och Jai i Gambia 1992.

För er som följt min blogg ett tag, vet kanske redan att jag 1992 tillbringade nästan ett halvår i Gambia med mina två äldsta döttrar; Binta och Jai. (Binta fyllde tre år under vår vistelse där och Jai fyllde ett år.)

Under vår tid där, så lyckades vi få en och annan sjukdom, men den här berättelsen handlar om när barnen fick ”Chickenpox” . De fick alltså röda prickar på hela kroppen och jag förstod inte alls vad det var. Jag trodde det var våra madrasser och gick först och köpte en slags dyna att lägga ovanpå, men prickarna var kvar och de kliade som bara den på mina två små döttrar.

Jag tog barnen till en doktor och han konstaterade genast att det var ”chickenpox”. Jag undrade vad det var och han svarade att det var en vanlig barnsjukdom. Men eftersom jag inte visste vad det betyder, så talade jag om för läkaren (!!) att det måste vara en tropisk sjukdom, för något sådant hade jag aldrig hört talas om!! Får man skylla på sin ungdom (jag var nyss fyllda 21 år)?? Sanningen var ju att jag inte visste vad ordet betydde och försökte gissa lite i mitt huvud, men kom snabbt fram till att vi minsann inte hade något som hette ”kycklingprickar” i Sverige. (Egentligen är det ju ett lika korkat ord, som att röda hund heter just röda hund på svenska!!) Så jag talade om för läkaren att det nog måste vara en tropisk sjukdom som inte finns i Europa.

Efter många om och men, efter att ha försökt förklara för mig en lång stund, men att jag av ren dumdristighet vägrade lyssna, gav han upp, skrev ut lite mediciner mot klådan, skakade på huvudet och lät mig gå…

När jag senare kom hem till Sverige och fick veta att chickenpox inte var något annat än Vattkoppor, så kände jag mig väldigt dum. Vilket läkaren naturligtvis också tyckte att jag var och vilket jag ju faktiskt var, som började dividera sjukdomar med en LÄKARE!!

Så småningom, tillbaka i Sverige, så åkte barnen faktiskt på vattkoppor EN GÅNG TILL!! (Vilket inte är så vanligt, men det är alltså möjligt) Men det är en helt annan historia, som jag redan skrivit om tidigare HÄR!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,