Att lära av sina misstag…

Isatou (16), Jainaba (19) och Binta (21)

De måste få göra sina egna misstag. Jag vet. Men ibland vill man bara skrika till barnen att de gör ett misstag, att de borde lära av mina misstag. Det kan de förstås inte göra. På samma vis som jag inte kunde lära av mina föräldrars misstag utan var tvungen att göra mina egna. Ibland måste man bara vara tyst och tigande åse hur barnen begår samma misstag som man själv gjorde. Och ta dess konsekvenser.

Det var bara det att ingen berättade för mig hur svårt det är, innan jag fick barn…!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vilken miss!

I flera månader, när folk frågat om min ålder, tror jag att jag har svarat ”38”. Nu när jag satt och tänkte till så kom jag på att det är ju 2008 och jag är född 1970 och fyller år först i December. Det innebär ju att jag är 37 och inte 38, dessutom är det över en och en halv månad kvar innan jag fyller 38. Det är ju suuuperlänge och det allra värsta är ju att jag tror att jag sagt i flera månader att jag är 38 i stället för 37.

Vilken miss. Vilket öde. Snacka om att bli gammal i förtid…! För att kompensera mitt misstag nu, så borde jag kanske säga att jag är 36 år i några månader. Eller hur? 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Jag laga-mat-strejkar!!

Idag strejkar jag! Igår bestämde jag mig för att laga alla barnens favoriträtt som även är en av de få rätter de alla älskar. Det är lövbiff, pommes och bearnaisesås. Eftersom alla tjejerna var på dans till sent, så tänkte jag att jag och Mabou skulle äta så länge, så kunde de värma maten och äta senare.

Precis när maten var klar så kom Mabou in med sin kompis och Mabou frågade om kompisen fick äta här. Eftersom jag för en gångs skull inte lagat så mycket mat, så bjöd jag Mabou ´s kompis och stod själv över middagen. Jag var inte så hungrig själv, så jag tog en frukt i stället…

Jag lämnade maten framme, men täckte över den. När tjejerna till slut kom hem visade det sig att de redan ätit. Lite sur blev jag, men tänkte att de alltid brukar små-äta på natten, så jag tänkte att de säkert skulle äta upp maten ändå.

I morse låg det två torra, små lövbiffar kvar och i stort sett all pommes var kvar… Till spillo. Någon måste ha knaprat lite på några lövbiffar i alla fall, men resten var verkligen till spillo.

Idag när det blev dags att laga mat bestämde jag mig för att laga-mat-vägra i ren protest och beställde pizza i stället. Jag glömde dock bort att det bara är jag som inte är så väldigt mycket för pizza. Barnen jublade när de hörde mig beställa pizzan…! Själv sitter jag här, med en mage som skriiiiker av hunger och undrar om jag verkligen måååste tvinga i mig av pizza, eller om jag ska försöka slänga i hop något annat i stället?

Mistakes are alloud, but not every time…

Nästa gång har jag naturligtvis lärt mig av mitt misstag och ska i stället ställa till med stor matlagning, nämligen Palt, som jag älskar och som barnen… hrmmm… typ inte älskar… Ã…åååh, vad jag ibland önskar att jag bodde i en stad som hade en alldeles egen Paltzeria. Typ en sån som Piteå har. Inte undra på att Piteå dansar och ler…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

En tungsint dag är snart slut

För mig har det här varit en väldigt tungsint vecka. Särskilt ur mamma-perspektiv. Jag ser att ni har sett det i mina texter. Jag har sett det i sättet ni kommenterar på och på era mail. Jag tackar för den empati och det stöd ni visar.

Den här veckan har varit tungsint och jag har många gånger under den gångna veckan tvivlat på mig själv i min föräldraroll. Jag vet att vi alla gör det ibland. Jag är också övertygad om att det är något bra. Att man ska ifrågasätta sig själv, sina handlingar, att det är bra att reflektera och ifrågasätta förhållningssätt och olika metoder i uppfostran av sina barn. Jag tror att det är bra att omvärderar sina handlingar i förhållande till sina barn, men i synnerhet i förhållande till alla sina relationer och medmänniskor. Jag tror också att det är när man INTE reflekterar som man blir en sämre förälder eller medmänniska. När man går på i samma spår utan att vara beredd att förändra eller förbättra sig själv. Det är de som är de verkliga fallgroparna.

Jag har ifrågasatt mig själv denna vecka. Ältat alla eventuella misstag jag kan ha gjort. Om jag skulle ha varit hårdare i min uppfostran, eller mjukare, eller om jag skulle ha ifrågasatt och lagt mig i mer, eller om jag lagt mig i för mycket?

Jag vet att man inte kan göra mer än sitt bästa och jag vet att ingen kan vara helt perfekt. Jag vet att alla har rätt att göra misstag, om man bara är beredd att ställa dem till rätta så snart man inser att det var just ett misstag.

Eftersom jag började dagen med en Tracy Chapman, så väljer jag att avsluta dagen med en annan Tracy Chapman:

Texten till denna låt kan du finna HÄR! Hur och varför jag själv blev så förälskad i hennes musik, kan du läsa om HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,