Man får aldrig svika sig själv!

Att leva ett liv för att göra alla människor omkring nöjda, är en fullständig omöjlighet. Det är nog omöjligt att leva ett liv där man helt och hållet är helt nöjd med sig själv också. Det kommer alltid att finnas stunder då man har handlat på ett sätt som man inte känner sig helt nöjd med. När man önskar att man handlat på ett annat sätt.

Men alla har rätt att göra misstag. Ingen kan leva ett liv och vara helt perfekt. Vad är förresten perfekt? Kan någon vara perfekt när alla har olika uppfattning om vad ”perfekt” innebär?

Nej, det kan man naturligtvis inte vara. Jag tror inte ens vi bör sträva efter det. Det är ju trots allt misstagen vi gör i livet som ger oss kunskap och som vi lär oss av. Att göra misstag är mänskligt, men att stå för våra misstag och sedan göra om och göra rätt, tror jag är en av de stora gåtorna. Det är det som gör att du kan se dig själv i spegeln och ändå känna stolthet. Det är det som gör att vi kan känna empati och som gör oss ödmjuka inför livet.

Jag tror det är viktigt att känna ödmjukhet och jag tror det är oerhört viktigt att inse att vi är olika och acceptera varandra trots våra olikheter. Om vi älskar eller håller av någon för den personens ”förträfflighet” så är det knappast äkta känslor. Jag tror att när vi kan älska en vän trots motgångar, misstag och otillräcklighet, det är då vi finner sann kärlek, sanna känslor och sann, livslång vänskap.

Nej, man kan inte leva för att göra alla andra nöjda. Det viktigaste måste ändå vara att vi ska leva så att vi kan känna oss nöjda med de vi är. Att göra saker för sig själv och för andra, som gör oss stolta och glada för den vi är!

Det är så lätt sagt och det låter så enkelt, men det är det förstås inte. Det är ännu svårare när man är ung. Att försöka tillfredsställa alla andra. Att försöka göra alla andra nöjda. Att söka bekräftelse. Det är så viktigt i våra liv. För alla, fast olika mycket, beroende på vår personlighet, vårt bagage och vår ålder.

Gör det då så mycket att alla inte älskar oss? Det är ju egentligen den mest naturliga saken i världen! Är det så viktigt att alla tycker om oss och det vi gör? De personer vi faktiskt är?

Nej, jag tror inte det. Jag tror att det viktigaste är att vi gör saker som vi kan stå för, även om alla inte tycker om det. Jag tror det är viktigare att vi inte sviker oss själv, än våra medmänniskor för att de har förväntningar på oss som vi inte kan eller ens vill uppfylla.

Det är klart att vi måste uppoffra oss ibland för människor som är viktiga för oss. Ibland måste vi göra uppoffringar som till och med gör ont och som kräver väldigt mycket av oss. För oss som har barn är det något vi gör med en självklarhet varje dag.

Men det finns också en gräns. Man måste kunna sätta en gräns för vad man kan stå ut med och för vad man kan uppoffra utan att svika våra egna ideér och uppfattning om vilken sorts människa vi vill vara.

De flesta av oss har nog svikit sig själva ibland. Vi har nog gjort saker som vi inte känner oss så stolta över. Det går inte att göra saker ogjorda, men sanningen är ofta oerhört förlösande. Att acceptera att vi har begått ett misstag. Att vi har gjort fel. Att erkänna det. Först inför oss själva, men sedan också inför dem vi på något sätt sårat. Det kräver mod. Det kräver styrka. Men det är också det som ger respekt. Jag respekterar mest den som vågat visa sin svaghet och sitt misstag och försöker rätta till det som gått fel. Den som fortsätter hävda sin förträfflighet, blir svårare att känna respekt för. Den människan är inte villig att uppoffra sig för en fortsatt bra relation. Hur mycket är då relationen värd i det långa loppet?

Kan hända ska du upptäcka att någon du stått nära, inte gör det när det verkligen gäller. Kanske ska du upptäcka att någon som betytt mycket för dig, inte känner på samma sätt för dig. Kan hända kommer det att göra väldigt ont. Kan hända kommer du att uppleva svek, på samma sätt som du själv kan behöva svika en annan människa, eller lämna den bakom dig i ditt förflutna. För att kunna gå vidare. För att inte svika dig själv och det du tror på.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tema i en vecka: Antirasism

Den här kakan bakade min yngsta dotter härom dagen. När jag ser kakan, så inser jag att den ser ut ungefär som min familj. En liten symbol för både min familj och hur även resten av Sverige ser ut. Lite ljusbrunt och lite mörkbrunt och lite blandat. F-n vad god denna kaka är!

Det stormar lite på min blogg just nu. Bloggbävning, skrev Mattias Andersson. Det här är en storm/bloggbävning som jag verkligen välkomnar! Vad jag inte tänkte på när jag gjorde det här uppropet mot rasism, var att nästa vecka så är det precis 10 år sedan fackföreningsaktivisten Björn Söderberg sköts ned i sitt hem. Det var bloggaren Stefan Bergmark som uppmärksammade mig på detta! Stefan skriver:

”Exempelvis för manifestationerna på Civilkuragets dag nu på måndag. En dag Björn Söderbergs fackförening SAC-Syndikalisterna arrangerar till minne av sin kamrat då bland annat det årliga Civilkuragepriset delas ut.”

Jag ska erkänna att jag inte hade väntat mig att det här uppropet jag gjorde, skulle leda till att så många bloggare hängde på och inte heller att det skulle väcka så stor uppmärksamhet. Om sanningen ska fram så var det ett litet desperat försök att få bekräftat för mig själv, av rent egoistiska skäl i någon slags uppgivenhet, att jag inte är ensam om att ha en annan uppfattning om invandringen, än den jag tycker mig se breda ut sig allt mer i olika sammanhang.

Nu har jag satt en sten i rullning och jag är oerhört glad för det! Även om det inte var en plan från början, så försöker jag att stanna upp vid detta en stund. Jag har bestämt mig för att ha temat främlingsfientlighet och rasism i min blogg den kommande veckan. Det här är ett så oerhört viktigt ämne. Inte minst för detta med Björn Söderberg!

Senare under veckan ska jag förklara lite mer om varför jag valde att göra det här lite desperata, uppgivna uppropet på min blogg och vad som föranledde det. För även om jag inte insåg vilket gensvar jag skulle få, så var det ändå ingen tillfällighet att jag startade det!

Om du vill diskutera ämnet rasism och främlingsfientlighet, så har jag här inlägg som passar för det:

Jag har tidigare bloggat en hel del i ämnet rasism. HÄR kan du se ett urval av de inläggen!

För dig som har en blogg och ännu inte tagit del av och hängt på uppropet, så kommer jag fortsätta puffa för det hela veckan som jag har detta tema, så det är alltså inte för sent ännu:

Uppmaning mot Rasism (OBS! Just det inlägget är INTE ett diskussionsforum, utan helt enkelt en uppmaning till er som vill anta den, eller som vill kommentera inlägget i sig!) Jag ska även försöka göra en sammanställning på alla som bloggat mot rasism, av de som är länkade till mig, eller som jag lyckas finna ändå!

Manifestationen till Björn Söderbergs minne kan du läsa om HÄR!

”Kom på manifestationen måndag 12 oktober!

• Samling kl. 18.00 på Medborgarplatsen.
• Avmarsch kl. 19.00 till La Mano.
• Avslutning vid La Mano på Katarinavägen ca kl. 20.30.
Sprid gärna denna uppmaning genom att sätta upp den där du finner lämpligt.”

Annarkia bidrar med en del av texten till låten Valet med Björn Afzelius och Mikael Wiehe, som har en riktigt passande refräng. Själv bidrar jag med videon:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Maskrosungen

Jag har nyligen läst ut boken Maskrosungen av Sandra Gustafsson.

Boken bygger på Sandras barndom med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa.

Boken är väldigt öppen och berörande. Det är få saker som berör mig så illa som just barn som far illa och det är ett ämne jag har tagit upp många gånger i min blogg, genom åren.

Det som blir väldigt sorgligt för mig som läsare är att Sandras uppväxt gör att hon far så extremt illa att det inte finns någon som helst ”återvändo”. Jag menar att det inte finns någon chans till försoning i slutänden, då Sandra blivit allt för illa utsatt av sina föräldrar. Det tycker jag är sorgligt. Särskilt som pappan hade haft möjlighet till detta, men inte tycktes ha tillräckligt med självinsikt för att kunna tillstå att han utsatt Sandra för så mycket som hon farit illa av.

Kanske beror det på brist på självinsikt eller så kanske det beror på att skammen är för stor för ett erkännande?

Något som gör att man inser hur viktigt det är för vuxna omkring ett barn att närma sig barn som inte har det bra, är relationen som Sandra har till sin farmor. Efter att ha läst ut boken, så gör det mig ont att se att Sandra just nu, i sin blogg, delar med sig av det hon går igenom i skrivande stund, då hon väntas förlora sin kära farmor när som helst. Den typen av väntan är fruktansvärd.
Det finns två starka ord som talar om hur jag uppfattar Sandra i boken: Styrka, mod!

Jag ska inte avslöja mer om boken, men vill du läsa recensioner på den, så finns de bland annat HÄR!

Sandras blogg kan du läsa HÄR!

Maskrosungen får fem Tonårsmorsor av fem:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Att våga vara icke fullständig

”En gång trodde jag att jag hade fel men det var ett mistag!”

Det där med perfekta människor tror inte jag på. Jag träffar ibland på en och annan person som är helt övertygad om att de är näst intill perfekta. Vad en ”perfekt människa” är kan man ju också ifrågasätta.

För mig är en ”perfekt person” någon som är mycket kunnig, mycket vacker, mycket trevlig och social, mycket lärd, mycket givmild, mycket empatisk, mycket barnkär, mycket sympatisk, mycket intelligent, mycket klok, mycket glad, mycket positiv, mycket uppmuntrande, mycket händig, mycket uppriktig, mycket konstnärlig, mycket human, mycket berest, mycket förlåtande o.s.v. Naturligtvis är detta en perfekt människa som inte finns. Jag tror inte heller att någon förväntar sig att träffa på en massa perfekta människor.

Däremot tror jag att vi faktiskt ställer ganska höga krav på oss själva i vår strävan efter att bli den perfekta, fullständiga människan.

Något som däremot imponerar på mig, är när folk vågar erkänna sina brister och tillkortakommanden. Särskilt när det gäller sådant som vi alla förväntas kunna. Eller när man ändrar åsikt för att man får argument som man inte tidigare har tänkt på. Att man då vågar byta åsikt, trots att man tydligt visat tidigare vad man då tyckte och stod för det. Att byta åsikt p.g.a. nya speglingar, nya argument och nya erfarenheter tyder på stor mognad och styrka i mina ögon.

Eftersom jag ägnar väldigt mycket tid åt att läsa och skriva, så har jag upptäckt att det finns relativt vanliga ord som jag känner att jag borde kunna. Inte minst på grund av mitt skrivande och läsande. Jag känner att jag borde förstå innebörden av dessa ord, trots att jag inte gör det. Det blir ju lite pinsamt att fråga om ord som man tycker själv att man borde kunna, eftersom de används relativt ofta.

Så nu har jag bestämt mig för att sluta skämmas över min otillräcklighet när det gäller obekanta ord. Häromdagen kom ordet Sigma (från stigmatisera) upp på min utbildning. Ett perfekt ord för något jag känner att jag borde kunna och veta dess betydelse, men det gjorde jag alltså inte. Så jag tog ett djupt andetag och frågade vad ordet betydde. Och jag fick svar. Idag satt jag och tänkte ut ett blogginlägg. Jag ville skriva något med ordet pretentiös, när jag kom på att jag egentligen inte vet exakt vad det betyder. Jag bestämde mig då för att kolla upp ordet, men även om jag hade lagt in ordet ”rätt” i ett inlägg, så hade jag ju inte vetat den exakta betydelsen om jag inte hade kollat upp det…

Så idag vill jag uppmana alla som gör saker på ett visst sätt eller kanske låter bli för att man inte vågar vara icke fullständig, att våga fråga, att våga erkänna att man inte är perfekt, att våga ändra åsikt. I det långa loppet så är det trots allt mer lärorikt att fråga än att gå i ovisshet resten av livet… Nobody ´s perfect!

Vad betyder pretentiös?

Pretentiös betyder enligt Nationalencyklopedin intellektuellt anspråksfull i en utsträckning som det inte finns täckning för; fordrande.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,