Det blir nog inget modelejon av mig

Det finns några väldigt viktiga anledningar till att jag aldrig varit och aldrig kommer att bli så kallat ”modemedveten”. Dels tycker jag det är grymt tråkigt med mode, eftersom det i mina ögon är mest att ta efter det andra gillar och därmed går man runt och ser ut som de allra flesta.

Inte modernast i stan, men nöjd ändå!

Inte modernast i stan, men nöjd ändå!

Jag ska förstås inte påstå att jag inte blir påverkad av mode och influenser, det tror jag vi alla blir. Men jag har faktiskt aldrig, inte ens när jag var väldigt ung, försökt följa modetrender.

Det finns det förstås flera skäl till, men ett av dem är att jag inte vill se ut som ”alla andra”. Jag tycker om att känna mig lite unik. Det är en del av min personlighet. En annan anledning är att när modet helt plötsligt svänger, till exempel från tighta byxor, till vida, så tar det tid för mig att komma in i det och liksom ”byta smak”.

Ett lysande exempel på det är att den så kallade ”harembyxan” blev modern för några år sedan. När jag såg den så tyckte jag att det var i särklass den fulaste byxan jag någonsin hade sett. Visserligen hade jag burit liknande byxor under afrikanska kläder ibland, men då var det alltså UNDER någon stor klänning, kaftan eller liknande. Men jag tyckte det var riktigt fult och funderade på vem som ens kom på att köpa plagget.

Förra sommaren började jag dock att tycka det var snyggt. Ja, det är troligen i samma veva som plagget börjar bli allt mindre modernt. Det är så det ibland blir för mig. När saker är på väg UR mode, då hänger jag på! 😉 Nåja, jag började kolla på dessa ”harembyxor” förra sommaren, men då tyckte jag de var väldigt dyra, de jag hittade. Så förra veckan sprang jag på ett par svarta i en lågprisaffär i Skanstull och för 149 spänn blev byxorna mina.

Nu är det kanske inte ett ”festplagg” direkt. I mina ögon är de verkligen ett vardagsplagg, men jag vet inte hur det gått till, men jag har nästan flyttat in i mina nya byxor. Jag älskar dem!! I mina ögon är de grymt snygga OCH otroligt sköna och jag känner mig faktiskt lite fin när jag har dem på mig också, vilket kanske inte är så vanligt när man har på sig lite mer ”baggy” eller bekväma kläder.

Igår hittade jag ett par till, på REA och jag klickade hem dem också. DESSA byxor har jag beställt. Det roliga är att hade någon sagt till mig för två år sedan att jag skulle bli överlycklig ägare till två par ”harembyxor” så hade jag skrattat gott och sagt att det skulle aldrig falla mig in att ens prova ett par…

Så det här är alltså en huvudanledning av flera anledningen, till att jag aldrig kommer bli och heller inte har någon önskan om att bli ett modeorakel. Så det får andra stå för!

Jag är lite sen och jag blir inte alltid förtjust i kläder som är på modet, men det går det också! 🙂

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Vardagsshopping

Fest i all sin ära, men en och annan vardag har man ju däremellan också, så jag har shoppat lite vardagskläder, vilket VERKLIGEN behövdes!!

Mabou fick en fin luvtröja, som han i skrivandets stund ännu inte har sett, så jag hoppas han kommer att gilla den. Så här ser den ut:

En enkel, ganska figursydd tjocktröja med fickor längst ned.

Ett par riktigt sköna och fina tights/leggings.

En tunika som jag tycker om.

En mjukisdräkt för lata dagar i hemmet.

Ja, jag är nöjd.

Ibland behövs det så lite för att få lite guldkant på vardagen.

(Mina kläder är från DEA)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En färgklick i vintermörkret

Att jag blivit lite galen i märket Desigual har nog inte undgått någon. En del av deras plagg är allt för mönstrade för min smak, men om man tittar noga så kan man hitta helt fantastiska guldkorn!! Speciella, unika kläder som inte går att finna någon annanstans.

Att jag nu dessutom hittat en sida där man kan få nyheter, se när de har rea och annat, gör inte saken sämre. Det är på Zalando.se

Den här klänningen ovan (bilden) har jag beställt hem och jag tycker den är jättefin och dessutom tror jag att den kommer bli en härlig färgklick i vintermörkret.

Ja, om man nu inte gillar just Desigual så finns det en hel del andra märken att välja mellan här.

Jag ser verkligen fram emot att få tillfälle att använda min nya, fina klänning!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Shop til you drop

Okej, det gångna helgen var THE shopping weekend, kan man säga. Med risk för att någon misstar sig nu och tror att min blogg förvandlats till en modeblogg, eller shoppingblogg, kan jag lugna ned med att säga att det är bara en tillfällig fåfänga som fallit över mig, den går snart över (tror jag). Troligen redan med detta inlägg…

Halsband, örhängen, plånbok. Ja, ibland måste man helt enkelt shoppa tills man droppar. Särskilt när de saker man redan har håller på att falla sönder för att de är så slitna.

Sen hamnade jag på affären Desigual, som visade sig vara en ruggigt farlig ny bekantskap, eftersom jag blev helt såld på flera av deras grejer. För att göra en lång historia kort, så blev det både en tunika/klänning, väska och en helt fantastisk kappa (hittar inte ”min” kappa på nätet) som jag bara älskar, på den affären…!

 

Förutom att jag känner mig både fin i håret och väl ekiperad, så måste jag säga att den gångna helgens shopping blev något utöver det vanliga. Kappan är helt klart pricken över i:et och om du undrar om jag är nöjd? Ja, som fan!! Med mig som smakråd hade jag ett helt kompani bestående av Mabou, Binta, Carina, KA, mamma och de var lika övertygade som mig (förutom Binta som hävdade att hon skulle kunna styra upp min shopping så jag fick mer för pengarna, vilket jag ignorerade eftersom jag är övertygad om att inget annat kunnat göra mig så nöjd som dessa ting) om att jag svårligen skulle kunna leva ett fortsatt bra liv, utan dessa materiella ting! 😉

Jag brukar inte räkna mig som materialist, men ibland måste man helt enkelt frångå sitt ”vanliga jag” och flippa ur lite. Typ.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Shopping is da shit

Assessorer. Vem älskar inte det? Kapp Ahl har en massa trevliga sådana och en enfärgad, halvtrist klädsel kan verkligen bli upplivad av lite nya, färgsprakande detaljer. Förutom dessa härliga accessoarer (som var en present) skaffade jag mig ett par nya, svarta, raka byxor på Kapp Ahl under min fredagsshopping och jag misstänker att de snabbt kommer bli mina nya favoritbrallor.

Raka, enkla, bekväma, men snygga och inte blev det sämre av att jag som medlem fick 25% rabatt vid inköpet. Snyggt, nytt och bra pris är en toppen kombination! Eller hur?!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I will MAKE UP my mind

På många sätt är jag nog ganska mycket en vaneperson, även om jag älskar att göra nya saker också. När det gäller att hitta bra saker eller vägar i livet, så håller jag gärna fast vid det, oavsett om det är modernt eller inte, oavsett vad andra tycker om det.

Det gäller min underlagskräm och min mascara i synnerhet. Jag skrev för flera år sedan att jag bara använder en sorts mascara och det är Kanebo Sensai Mascara 38° Anledningen till varför jag gillar den är dels för att den fyller ut fransarna för varje lager man målar på och det ser dessutom inte klumpigt eller onaturligt ut. Dels är det också, eller kanske framför allt för att mascaran inte kletar eller rinner även om jag går i regn, eller har den på i många timmar. Inga mörka mascararester under ögonen och den tål alltså både regn och tårar. Nu tror ni kanske att den är vattenfast, men det är liksom det som är hela poängen. Man kan ändå tvätta av den i helt vanligt vatten, vilket innebär att du slipper använda dyra rengöringsprodukter som också sliter på fransarna. Man tvättar alltså av sminket i ljummet vatten, men man får inga svarta linjer under ögonen ändå. (Svarta och svarta, jag använder den mörkbruna sorten, men ni fattar…)

Nu blir det här som värsta reklamen, men skit i det, för ju fler som använder samma produkter som mig, desto mindre risk att de plockas ut ur sortimentet, vilket vi kommer till strax…

Hur som helst. Egentligen tycker jag att Kanebo-mascaran kostar lite väl mycket. Särskilt som märken i sig inte är viktiga för mig, men faktum är att jag med jämna mellanrum lockas av att köpa billigare märken av mascaror. Ibland för att de är just billigare och ibland helt enkelt för att de lovar så stort och jag faller för frestelsen. Tyvärr slutar det alltid med att jag ger bort den nyinköpta mascaran till någon av döttrarna och så går jag ändå och köper Kanebo, vilket ju gör att jag slösat onödiga pengar helt i onödan. Nu var det nog nästan ett år sedan jag föll för den frestelsen, så nu ska jag försöka stå emot och hålla mig till Kanebo som jag ju vet att det funkar.

Jag skrev i början av inlägget att jag är vanemänniska när det gäller vissa saker och så kan man ju se det, men man kan ju också se det som så att varför ändra ett vinnande koncept?

Nåja, då kommer vi till det här med att försvinna ur sortimentet. Det är ju ett ”problem” som vi vanemänniskor har, eller rättare sagt vi människor som funnit det vinnande konceptet! 😉

Diesel hade en parfym som jag var helt tokig i för många år sedan som såg ut SÅ HÄR och som försvann för ett antal år sedan (okej, bara för det verkar det som om jag funnit den igen… 😉 )

Hur som helst. Jag har provat många, många underlagskrämer med färg, men de får alla samma resultat i slutänden, jag flagnar och får torr hud. Det är verkligen inte fint. Dessutom så blir det ofta en ”kant” där man avslutar med krämen, både om man använder en ljusare eller mörkare kräm och även om man är noga med att försöka ”jämna ut” långt ner på halsen.

Detta gäller alla krämer jag provat, utom en. Det är LdB Bronze. Den funkar perfekt till vardag och lustigt nog så funkar den lika bra på min ljusa hud som mina barns som är mycket mörkare. Den är VÄLDIGT billig, vilket inte är helt fel det heller, men framför allt så ger den inga ojämna kanter, den torkar inte ut min hud, utan funkar som en ansiktskräm, samtidigt som den är jättebra för att jämna ut ojämnheter i huden.

Problemet är att fler och fler affärer har plockat ut den ur sortimentet med åren. Den är allt svårare att få tag på. Nu när jag flyttade hit till Stockholm i sommar, så tog min kräm slut. Jag har letat som en galning på en massa ställen. Åhléns är en av de affärer som haft just den här krämen, men de Åhléns jag frågat på har meddelat att den inte längre finns i sortimentet.

Jag tänkte att det går väl ingen större nöd på mig för det. ”Alla andra” klarar sig ju bra utan just den här krämen. Så jag köpte en annan sort. Som tyvärr inte funkade. Torr hud, ingen bra utjämning. Så jag köpte en annan. Tyvärr samma resultat och så vidare… Tyvärr verkar det här som om det bara finns en sorts foundation som funkar för mig och den finns inte kvar i sortimentet. Typ någonstans.

Men skam den som ger sig! Jag började söka på nätet. Jag gör mycket på nätet, men jag shoppar inte gärna där. Jag är av den gamla skolan där, jag vill se, känna på min vara innan jag köper, betala direkt  och ta hem den direkt och så vidare… Men nu hittade jag verkligen min LdB Bronze på nätet och dessutom till ett jättebra pris. Å andra sidan är alla priser ”bra” för mig nu, när jag vet att det bara är den här som funkar.

När två produkter funkar lika bra eller nästan lika bra, så väljer jag ofta efter prisklass, det billigare alternativet. Men när något funkar så mycket bättre än den andra, så spelar knappast priset någon roll. Om det är den billigare som funkar bra, så är det ett plus i kanten för mig, men är det den dyrare sorten, så betalar jag utan protester då jag vet att en sämre produkt ofta blir väldigt mycket dyrare och till mindre glädje i längden. Som med mina försök att ”komma undan” med en billigare mascara.

Nu har i alla fall mina två beställda LdB Bronze kommit och jag är jättenöjd med att ”få tillbaka” dessa. Det är nästan en liten känsla av att ha ”varit otrogen” men att nu äntligen ha bestämt sig för att det första alternativet inte var så tokigt ändå…! 🙂

Har du någon produkt som du bara inte vill/kan vara utan?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Buda hem en klänning för välgörenhet

Mercedes Benz Fashion Week hade en modevisning igår för AMREF (African Medical and Research Foundation)  Bilder kan du se HÄR!
Det är tio av Sveriges främsta designers som gjort varsin klänning för AMREF´s kamp att minska mödradödligheten i Afrika. Nu kan man buda hem en klänning designad av Ida Sjöstedt, byMalina, Valerie, Mayla, Anna Ekre, Camilla Norrback, Bea Szenfeld, Behnaz Aram och Mårten Andreasson, Thalia eller Daniel Adams-Ray från Lagom Studios.


HÄR ligger auktionen.


Du kan också kan gå och kika på dom i Mood-Gallerian fram till på onsdag. HÄR kan du läsa mer om projektet.
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Det här med övervikt och pondus

Jag tänker på det här med vikten. Och åldern. Och respekt och pondus. Att bli lyssnad på och tagen på allvar. Jag tänker på det här med kroppsideal och mode. Jag tror jag tidigare har skrivit om att kroppsidealen för kvinnor i Gambia och Sverige skiljer sig markant. I Gambia (och många andra länder, förstås) är det oftast en fördel för kvinnor att vara lite större, medan i Sverige (och många andra länder, förstås) är det oftast en fördel att vara smal.

När jag var yngre så var jag smal. Inte bara ganska smal utan jag var så mager i perioder att min vikt ofta var föremål för diskussioner om ätstörningar av olika slag. Jag hade enorma komplex för min vikt. Inte blev det bättre med den delen när jag var i Gambia, där magra kvinnor ofta förknippas med sjukdom och ohälsa.

I Sverige ansågs jag ha en ”snygg kropp”, men eftersom jag hade stora komplex för att jag var så mager, så kunde jag inte uppskatta det riktigt. Jag har alltid burit kläder som har skylt mer än de visat, kan man säga. Men jag upplevde ofta att jag inte blev ”lyssnad på” eller tagen på allvar. Jag upplevde ofta att man pratade ovanför mitt huvud eller till och med tog beslut som rörde mig, ovanför mitt huvud.

Jag ska villigt erkänna att det var inte alltid så roligt att vara 22 år, med tre barn och så skulle vi ha ett viktigt möte i något av barnen dagis eller på BVC eller på annan plats och så började personalen diskutera vad som var bra för mina barn och så tog man beslut som gällde mina barn, utan att ha lyssnat på vad jag tyckte. Det stärker ju inte heller självkänslan hos en ung förälder som försöker inge respekt inför barnen, så det blev så att när jag skulle på viktiga möten där jag ansåg att det var viktigt att göra min röst hörd, så tog jag helt enkelt med min mamma. Min mamma är en storväxt kvinna, med god självkänsla, många vettiga åsikter och med ett väldigt rättframt sätt. Hon har en pondus som jag saknade och när hon var med fick jag alltid min röst hörd, fast det var ju inte min röst man lyssnade på, utan min mammas…

Med åren har jag som alla andra blivit äldre ( 🙂 ) men jag har också dragit på mig en övervikt och i takt med den så har jag märkt att jag blir lyssnad på. Att folk i min omgivning faktiskt tar mina åsikter på allvar. Jag blir till och med förvånad ibland när folk säger: ”Jag gjorde som du sa, för det var ju en jättebra idé!” Eller ännu bättre: ”Fråga Fatou, för det där har hon stenkoll på” eller ”Men Fatou, vad tycker du, du har ju så bra åsikter!” Det gör mig glad och alltid lite förvånad. Jag har mer och mer insett att många verkar lyssna på mina åsikter och dessutom tycka att jag har vettiga saker att säga. Det är både glädjande och en fin komplimang.

I Gambia är jag ganska säker på att min ålder är det mest avgörande för att bli lyssnad på, för att bli behandlad med respekt och för att uppleva att jag har mer pondus, för där är ålder så avgörande för hur man bemöter människor, men att jag numera är en ganska stor kvinna förstärker säkert min position.

Något jag i många år tänkt på och lagt märke till när det gäller just vikten på kvinnor i Gambia v/s Sverige, är hur vi uppför oss. I Gambia har större kvinnor oftast mycket mer pondus, självförtroende och självkänsla. Större kvinnor klär sig ofta mer uppseendeväckande och med stora smycken. De är oftare högljudda, vågar ta plats och vågar säga ifrån. Medan kvinnor som är smala, oftare tar mindre plats och inte lika uppenbart och gärna klär sig lika uppseendeväckande och färgstarkt.

I Sverige upplever jag det tvärt om. Smala kvinnor klär sig ofta både bättre och mer färgstarkt. Många kvinnor vill synas och höras, medan de större kvinnorna oftare klär sig och smyckar sig mer anspråkslöst och ogärna ”tar plats” i olika sammanhang.

Det här är naturligtvis väldigt generellt beskrivet och det finns massor av exempel på de som skiljer sig från denna beskrivning. Framför allt tycker jag mig se en stor förändring både i Gambia och Sverige under de senaste 20 åren. Det blir allt mer accepterat i Sverige med kvinnor som är större och allt mer accepterat i Gambia med kvinnor som är mindre. Det är bra. Det börjar förändra sig i våra samhällen och det är positivt tycker jag.

Det jag dock funderar på är om min ålder eller vikt eller både och gör att jag upplever att jag blir bemött med mer respekt och lyssnad på och tagen på allvar här i Sverige?

Jag tror att många kvinnor med åren får mer pondus och framåtanda. Att många av oss vågar ta för oss mer och det kan förstås bidra till att vi blir mer tagna på allvar, men ändå… Jag kan inte släppa det där med att jag de senaste åren upplever att jag får gehör på ett sätt som jag inte fick när jag var yngre och jag kan inte släppa tanken på om det beror på min kropp i det här kroppsfixerade samhället, att jag blir respekterad som kvinna och för mina åsikter för att jag inte längre är ”liten och söt” eller om det beror på att jag blivit äldre och att man därför tror att jag har ”mer att tillföra” än man trodde när jag var yngre?

Vad tror du? Är det bara jag som upplever detta? Är det bara jag som funderat över dessa saker?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tonåringar + Budget = räcker inte

Aftonbladet tipsar idag om hur vi ska klä våra tonåringar modernt men ändå inom en ekonomisk norm. En matematik som inte riktigt går ihop.

Det diskuteras en norm från konsumentverket på endast 520 kronor i månaden för en 15-åring. Sparbankens privatekonomer har en budget på 670 kronor.

Mammorna och tonåringarna i artikeln är eniga om att det inte räcker.

Det som dock förvånar mig mest i artikeln är uttalandet från Ingrid Eriksson på konsumentverket som säger följande:

– För en flicka 15–17 år har vi till exempel räknat med två par jeans som ska räcka i tre år. För pojkar har vi räknat med en användningstid på två år för fyra par byxor.

Jag har svårt att se hur en tonårstjej ska kunna nöja sig med två par jeans på tre år. Särskilt när de oftast fortfarande växer ganska mycket fortfarande då.

Nu kan jag ju meddela att jag inte tror att jag personligen skulle få ”klä” någon av mina tre döttrar (16, 18 och 20). Det är knappt så min smak duger när jag shoppar till Mabou (7) längre.

Men mitt tips till tonårsföräldrar där pengarna inte räcker till, är i alla fall att låta tonåringarna själv få sitt barnbidrag/studiebidrag. Det lärde i alla fall mina att inte rata allt som inte har ett flashigt (läs: dyrt) märke. Ibland kostar de på sig lite mer och ibland köper de massor på rea, vilket var näst intill omöjligt att kunna göra, när jag köpte deras kläder.

De kommer garanterat att klaga på att pengarna inte räcker, men förhoppningsvis kommer de också att lära sig handskas lite bättre med pengar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Snygga, höga skor

Halens hittade jag de här snygga skorna. Nu vet jag inte när jag skulle ha anledning att trippa omkring i ett par babyrosa högklackade skor, men om jag kommer på det, så vet jag i alla fall var jag kan hitta dem. 249 spänn, som hittat!

Dessa var nästan lika snygga och kanske lättare att finna kläder och tillfälle att använda. Också Halens.

Synd att jag börjar bli så väldigt bekväm när det gäller skor, för jag kan inte låta bli att tycka att de allra snyggaste skorna är ändå de med de smalaste och högsta klackarna… Dessa finner du också hos Halens.

Vad är det egentligen med oss kvinnor och skor? Man kan liksom aldrig få för många!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,