#Fallet Samir

Under hela våren har jag följt #fallet i Aftonbladet. Det har varit en podradio i flera delar som handlar om fallet med Samir. Samir som vid 15 års ålder erkände ett mord på sin styvmamma. Som tog sitt straff, sluten psykiatrisk vård, men sedan tog tillbaka sitt erkännande. 

Foto: Fatou Touray, Afropé

Foto: Fatou Touray, Afropé

Det handlar om en 15-årig kille som levt ett liv i utsatthet. Det handlar om en polismyndighet och åklagarmyndighet som inte var vana vid att utreda fall där ett erkännande kan förändras till ett nekande. Som inte var vana vid att handskas med den fruktansvärda utsattheten ett barn kunde få genomgå. En socialtjänst som uppenbarligen hade problem med att se till ett minderårigt barns bästa. Eller två minderåriga barns bästa.

Det handlar om smärta genom generationer. Brist på förlåtelse och för mycket av förlåtelse. Det handlar om barn som inte får vara barn, då de vuxna saknar ansvarstagande. Då de vuxna saknar insikt om ett barns behov och konsekvenserna av att utsätta ett barn för det som Samir fick gå igenom.

Fallet Samir handlar om familjehemligheter och om smärta. Det handlar om att barn kan visa en så oändligt stor solidaritet tills sina föräldrar. Även om solidariteten riskerar att utplåna barnet själv. Där kan vi verkligen tala om villkorslös kärlek och en fullständig tillit.

Jag är starkt berörd av detta fall och jag är starkt berörd av att så många professionella vuxna nästan 30 år efter detta fall, går ut och berättar öppet om att de misstänkte hela tiden att det fanns en annan sanning bakom denna historia. Vissa säger till och med rakt ut att man misstänkte att pappan bar skulden. Att lyfta upp och prata öppet är bra, men jag kan ändå inte låta bli att undra: var fanns det civilkuraget för nära 30 år sedan och under dessa nästa 30 år som har passerat?

Så oerhört mycket mindre smärta Samir troligen kunnat få utstå om det inte handlat om så mycket annat än att försöka lyfta fram sanningen och även att se till Samirs bästa. Barnets bästa. Ibland är vårt samhälle och det som utgör vårt samhälle, nämligen vi vuxna människor riktigt fega, ruttna medmänniskor som saknar allt kurage.

HÄR kan du lyssna på och läsa om och se bilder från hela berättelsen om Samir i #Fallet

HÄR kan du se vad som skrivits om #Fallet på Facebook

HÄR kan du se vad som skrivits om #Fallet på Twitter

Men börja gärna med att lyssna på podden!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

En MAN har begått ett dubbelmord!!

Bild 094 (3)En 33-årig man är misstänkt för ett dubbelmord i Ljungsbro. Det är riktigt hemska mord (som om inte alla är hemska…?) och det är förstås ett fruktansvärt brott att begå. Jag tror vi är många som förfäras över det som skett och känner stor sympati och sorg med offrens anhöriga! 

Det som stör mig är att flera rasistiska sajter nu går ut med att gärningsmannen är en man från Kongo och inte nog med det, men väljer att hänga ut både bild och personuppgifter på mannen i fråga. Som om inte det vore nog, så skriver man också i nedsättande (läs: rasistiska) ordalag  om mannens utseende och ursprung. Man använder både ”N-ordet” och andra nedsättande ord om personen, såsom att han ska skickas tillbaka till Kongo o.s.v. trots att personen i fråga enligt de uppgifter som sprids har flera barn i Sverige och kom till Sverige redan som barn.

Jag tycker det är ynkligt när rasisterna använder mänskliga tragedier för att rättfärdiga sitt eget hat och människoförakt!!

Nu litar jag absolut inte tillräckligt på dessa sajter för att säga att någon av den information som ges stämmer över huvud taget. Det vore i så fall inte första gången man hänger ut fel personer i sin iver att spy ut sin rasism över ”invandrare”. Jag säger förstås inte att den INTE stämmer heller, då jag inte har en aning om vem som begått det avskyvärda dådet och tycker det är helt ointressant, så länge personen inte begått brottet för att personerna är av en annan hudfärg än man själv, då tycker jag det ska uppmärksammas extra just för att uppmärksamma rasismen i sig, som är något som är lika illa oavsett hudfärg på den person som uttrycker sin rasism, eller än värre utövar våld i rasismens namn. När det sker så fördömer jag det alltid, oavsett hudfärg eller ursprung på den person som utövar våld i rasismens namn.

I det här fallet har inget sånt framkommit och därför blir det helt oväsentligt om personen i fråga är invandrare eller ej och i så fall från vilket land personen kommer ifrån. Självklart blir man inte mördare för att man kommer från Kongo/Japan/Iran/Sverige/USA etc. En mördare blir man för att man begår ett mord och det oavsett vilket ursprung man har. Den största gemensamma nämnaren man kanske kan hitta på mördare genom tiderna är självklart inte vilket land mördarna kommit ifrån, utan i så fall är det faktum att de flesta mördare är MÄN en större gemensam faktor. Självklart betyder inte det att de flesta män är mördare, eller att vi borde låsa in alla män i förebyggande syfte.

Att sprida dessa rasistiska sajter i sina sociala nätverk är inte till något som helst stöd för offren eller deras anhöriga, utan snarare tvärt om. Det är verkligen att sprida en hetsjakt som inte gagnar någon i vårt samhälle! Man får inte heller glömma att även om det i första hand är de utsatta och deras familjemedlemmar som är offer i denna hemska mordhistoria, så finns det andra offer också. Jag tänker då på förövarens barn och familjemedlemmar.

Det krävs inte särskilt mycket medkänsla i kroppen för att inse hur de mår just nu. Att den misstänkta förövaren just nu enligt Aftonbladet vårdas på psykiatrisk klinik gör ju inte att det är svårare att sätta sig in i anhörigas känslomässiga kaos just nu:

”Den misstänkte dubbelmördaren, en 33-åring, ska ha varit förvirrad när han greps.

Han befinner sig nu på en psykiatrisk klinik och nekar fortsatt till anklagelserna.

– Det är väldigt korta förhör som hållits hittills. Det kommer hållas ytterligare förhör på eftermiddagen eller kvällen, då kommer han förhoppningsvis ha något mer att säga, säger Thomas Agnevik, presstalesman på Östgötapolisen.

”Är ingen mördare”

Han fortsätter:

–Men han förnekar brott. Han säger att han inte är nån mördare.

Enligt honom kommer mannens försvarare Thomas Bodström att närvara vid förhöret.

33-åringen har tidigare dömts för brott och finns under 15 avsnitt i belastningsregistret. Det rör sig bland annat för misshandel, olaga hot, överträdelse av besöksförbud och narkotikabrott.

I flera fall har brotten varit riktade mot hans före detta partner.”

Bild 107 (3)

Jag beklagar verkligen ALLA som farit illa i och med detta dubbelmord. Jag är verkligen oerhört förtvivlad över att två människor har ryckts ifrån oss allt för tidigt och dessutom att de blev utsatt för ett så fruktansvärt brott, men jag vill ändå fördöma att det sitter en massa människor runt om i landet och anser sig vara några ”sanningsspridare” som sprider länkar till dessa rasistiska sidor på sina sociala medier, i tron att man gör dessa offer eller andra utsatta någon tjänst. 

 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Vänskap, kärlek, civilkurage och mord

posterDet var nu många år sedan det här mordet skedde och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Många brutala mord glömmer vi bort med tiden, även om vi reagerar starkt på dem just då.

Just det här mordet tror jag dock vi är många som minns. Det är alltid mer fasansfullt när det gäller barn och ungdomar. Människor som blir utsatta och mördade trots att de är så unga att deras liv knappt har börjat.

Jag pratar om mordet på John Hron. Att mördarna hade nazistiska sympatier gjorde ett särskilt starkt intryck på mig. Det gjorde mordet extra meningslöst, även om jag inte anser att något mord är meningsfullt på något sätt. Alla mord är meningslösa, men ett mord på en 14-årig pojke som sparkas ihjäl får blodet att frysa till is inom mig.

Just nu planeras en film om John Hron´s liv. En film som man dessutom skapat en insamlingskampanj för att få ihop till rent ekonomiskt.

Facebook: John Hron Film

Insamlingen

Om Filmen

Hela berättelsen om mordet på John Hron

Bilder på John Hron efter dödsmisshandeln (OBS!! Väldigt starka och obehagliga bilder, känsliga bör ej titta!!)

Regissören Jon Pettersson intervjuas i SR

Moviezine: Filmen om John Hron behöver ditt stöd

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Morden i Malmö

Debattartikeln: Morden berör oss alla av Niklas Orrenius är en av de bästa debattartiklar jag har läst den gångna veckan. Den sätter fingret på precis det som jag själv tänker angående debatten om uppdelningen av ”svenskar” och ”invandrare”. Att det finns problem i en ”invandrarstad” sticker inte Niklas under stolen med, men han tydliggör också att det handlar om vilken nivå man diskuterar problematiken. Så här skriver Niklas:

”Malmö är en invandrarstad. 30 procent av invånarna är födda i utlandet. Ytterligare 10 procent är som Zlatan Ibrahimovic: födda i Sverige av utlandsfödda föräldrar.”

Det borde då kanske inte förvåna att många invandrare eller Svenskar med utlandsfödda föräldrar på något sätt är inblandade i det våld som nu sker i Malmö.

Det visade sig nu i veckan som gick att en av de många morden som skett i Malmö sista halvåret skett mot en man jag själv känner. Han var 55 år gammal och kom från Gambia. Jag kände inte honom jätteväl, men jag har pratat med honom många gånger och han var ett välkänt ansikte i Stockholm på en massa Gambiska tillställningar genom åren. Av de som känner honom bättre än vad jag gör och av de som liksom mig, visste vem han var, var han känd som en fridsam och snäll man. Han blev mördad den 20:e December av misstag.

En pojke på bara 15 år är ett annat av offren som fått sätta sitt liv för det fruktansvärda våld som Malmö blivit utsatt för på senare tid. Att Malmö blivit illa ansatt den senaste tiden är förstås något som ska tas på allvar, men det är viktigt att inte glömma bort att det inte bara är Malmö som är drabbat och att statistiken inte säger att Malmö är värre drabbat än resten av vårt land.

Men för de anhöriga till Samuel (Omo) M´boge eller de anhöriga till Ardiwan Diaa Samir tror jag inte det gör någon skillnad var gärningsmännen har sitt ursprung. Jag tror det är viktigt för dem att morden utreds och att deras mördade anhöriga får upprättelse och att de ansvariga blir dömda. Men jag tror inte det spelar någon roll om gärningsmännen kommer från Turkiet, Sverige, Irak, Danmark eller Sydafrika. De har förlorat en son/bror/vän och inget i världen kan ändra på det.

Vad vi däremot kan göra är att föräldrar, skolpersonal, politiker, poliser och helt vanliga vuxna medmänniskor engagerar sig mer, djupare och mer medvetet för att minska våldet. Vi kan satsa mer resurser på våra ungdomar, vi kan alla visa ett större engagemang. I många fall är det lätt att lokalisera vilka ungdomar som befinner sig i ”riskzonen”. I andra fall är det knivigare, men absolut inte omöjligt.

Nu är det förstås inte bara ungdomar som är inblandade i dessa mord och andra tragiska våldshistorier, men jag är övertygad om att när vi börjar satsa på våra ungdomar, så kommer det att märkas av även i deras vuxna ålder.

En sak jag är helt övertygad om är att vi inte kommer att komma till rätta med något problem genom att peka ut ”invandrare” som problemet. Jag tror inte heller det är invandrare som är problemet, utan jag är övertygad om att det handlar om utanförskap, fattigdom, brist på arbete, utbildning och sociala problem som är huvudorsaken till det våld vi ser idag och på det finns bara ett sätt att lösa problemet: vi måste alla hjälpas åt och vi måste inse att engagemang för våra ungdomar kostar både tid, pengar, förståelse för ungdomars specifika problematik och ett stort, öppet hjärta!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fadime Sahindal tio års minne

Idag var det 10 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Hedersmord kallas det i folkmun. Ett ord som debatterats en hel del, då de flesta av oss inte anser att det finns något hedersamt med ett mord på sitt eget barn/syster/brorsbarn etc. eller mord över huvud taget.

Den här vintern är så mild, men vinter i Sverige innebär ändå kyla och ett vitt täcke som lägger sig över marken. Idag är en dag när vi är många i Sverige som samlas i tanken på Fadime. Fadime som kommit att stå för styrka på så många vis. Men inte ens Fadime var stark nog att stå emot ett vapen.

Det finns så mycket vackert att skriva om Fadime och de ord av styrka och civilkurage som hon spred omkring sig under sitt allt för korta liv. Få personer och deras öde har berört oss i Sverige så starkt i modern tid, som Fadime.

Det var med sorg jag idag besökte hennes grav. Allra mest sorgsen blev jag när jag såg hennes modiga, fina, sorgsna syster Songül. Jag kände att hennes sorg på något sätt är så oändligt långt utöver våran sorg. Även i ett vidare perspektiv än andra på plats som kände Fadime. Songül förlorade inte bara sin syster och fick bevittna det fasansfulla dådet, men på ett sätt slogs hela hennes liv i spillror. Jag kramade om henne idag och beklagade hennes sorg och smärta. Jag hoppas hon kunde känna att hon har vårat stöd. I princip hela Sveriges stöd i sin sorg. Hon är ensam i sin egen sorg efter sin syster, samtidigt som hon har många att dela den med.

Fadime har blivit en symbol i Sverige som är stark och viktig på ett sätt som Fadime själv antagligen aldrig kunnat föreställa sig.

Efter besöket vid graven tågade vi till det torg som idag invigdes som Fadime´s torg.

Abbas är en av de unga män som drabbats av hedersvåld. Berättelsen om mordet på Abbas Rezai kan du lyssna på HÄR! Mer om mäns utsatthet i denna fråga kan du lyssna på HÄR! Sharaf hjältar arbetar även i denna fråga. (Länk finns längst ner i inlägget)

Fler personer än Fadime kom vi att minnas. Detta är bilderna på några av dem.

Vi ägnade även Pela Atroshi våra tankar den här dagen. (Läs gärna boken om Pela.)

Många politiker ville hålla tal om Fadime. Jag tyckte dock att de flesta av de politiska talarna sa ungefär det som förväntades av dem och inte bidrog varken till något konkret i hedersfrågor eller något personligt runt Fadime. Ilona Szatmari Waldau (V) var i så fall den politiska talaren som stack ut och höll ett mer tänkvärt tal än de andra politikerna…

Att media var på plats rådde det inga tvivel om…

Bandet klart att klippas för invigningen av Fadime´s plats som både är fin, har bra läge och känns som en central, stillsam plats, även om den är ganska liten. Fadime´s syster Songül höll i bandet på den ena sidan…

En av de bästa talarna var Talin Ghadimi som representerade TRIS-tjejernas rätt i samhället. Hennes tal var känslosamt och bra.

Men det allra bästa talet höll Sara Mohammed från Glöm Aldrig Pela och Fadime, som också var huvudarrangör av dagen.

Jag har hört Sara tala vid flera tillfällen genom åren och hon gör det alltid med sådan glöd, sådant allvar och sådan styrka att det går rakt in i åhörarna! Det är lätt att förstå att Sara måste vara en eldsjäl för att fortsätta driva den här viktiga frågan år ut och år in.

En särskild eloge till Sara för hennes engagemang!

Jan Hammarlund sjöng den fina, specialskrivna sången: Flickan från bergen

Senare på eftermiddagen hölls fortsättningen på Minnesdagen för Fadime på Stadsteatern och tyvärr hade jag inte möjlighet att delta där.

Jag fick tyvärr inte med den bästa delen, men här är en bit av Sara Mohammed´s tal som jag lyckades filma.

Relevanta länkar:

Fadimes tal i riksdagen

Upplandsnytt: Mordet på Fadime Sahindal 21/1-2002 (samlade radiolänkar, som jag verkligen rekommenderar alla att lyssna på)

Sydsvenskan: Heder och Samvete

Föreningen: Glöm aldrig Pela och Fadime

Newsmill: Om Fadime´s 10:e årsminne

Blogg: Fadimedagen

UNT: Fadime hedrad med egen plats och vid graven

Jerrys Ord: Fadimes plats invigd i Uppsala

Fryshusets Elektra arbetar aktivt mot hedersförtryck:

Sharaf Hjältinnor

Sharaf Hjältar

Mina tidigare bloggar om Fadime kan du läsa HÄR!

Idag%2010%20%C3%A5r%20sedan%20Fadime%20skj%C3%B6ts%20ihj%C3%A4l

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Kritik mot Rihanna ´s Man Down

Jag hade inte lyssnat på Rihanna ´s nya låt eller sett videon förrän i morse, när jag kikade in på min dotters blogg. Däremot hade jag följt debatten runt själva videon.

Rihanna har kritiserats för att ha gjort en musikvideo som handlar om att en tjej skjutit ner en man som utsatt henne för sexuella övergrepp.

Kritikerna säger att det här egentligen handlar om den misshandel Rihanna själv blev utsatt för av sin f.d. pojkvän Chris Brown. Kritikerna säger också att om Chris Brown eller någon annan man hade gjort denna video fast där man skjutit en kvinna så hade det blivit ramaskri. Eller ordagrant:

”Nu får hon skarp kritik från Parents Television Council i USA:

” Det är ett kallblodigt, beräknat mord hon har i videon, säger de enligt TMZ.

” Om Chris Brown sköt en kvinna i sin nya video skulle världen stanna. Rihanna borde inte få komma undan med det här.”

Dels håller jag inte riktigt med kritikerna om att Rihanna nödvändigtvis gjort videon som ett svar på det hon blev utsatt för av Chris Brown. Dels tycker jag det är en ganska stor skillnad på att bli utsatt för sexuella övergrepp av en okänd person, än att bli utsatt för misshandel av sin pojkvän, även om båda beteendena är förkastliga.

Jag tycker däremot inte det är konstigt om Rihanna, efter den händelsen, börjat intressera sig mer för och stå upp i frågor som rör våld mot kvinnor generellt. Det tror jag gäller vad man än är med om i livet. Man blir mer intresserad av det man har erfarenheter av.

Sedan förstår jag faktiskt inte riktigt kritiken. Om Rihanna som utsatt väljer att göra en video som belyser både ”hämnd-mord” och sexuella övergrepp. Varför skulle det vara fel? Det betyder naturligtvis inte att hon nödvändigtvis stödjer det som videon handlar om eller säger att det är rätt att mörda någon som utsatt en för övergrepp.

Jag tycker också att det är konstigt när man alltid väljer att tolka konst ( i detta fall en låt) som någon som artisten i fråga till 100% stödjer. Det påminner mig lite om när JR Ewing på 80-talet fick stora folkmassor efter sig som skrek och gav sig på honom för att han spelade en ROLL som elaking! Att ta upp just mord i låttexter är heller ingen ny företeelse. Bob Marley sjöng ”I shoot the sheriff” och mig veterligen sköt han aldrig ner någon sheriff i verkligheten. Det finns naturligtvis en uppsjö av exempel på musiker som gjort låtar som handlar om förkastliga saker som mord och annat.

Rihanna kommenterar själv kritiken med:

”Rihanna, who in 2009 was attacked by her then-companion, Chris Brown, said that she had been abused in the past, and you don´t see me running around killing people in my spare time. She added: I just really want girls to be careful. Have fun, be sassy, be innocent and sweet. Be everything that you are but just try not to be naive.”

Man får väl kritisera och säga vad man vill, men jag håller som sagt inte med om kritiken och även om jag gjort det, så hade jag nog inte kunnat tycka annat än att låten är riktigt, riktigt bra:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,