Funderingar i natten…

Mitt liv går just nu på halvfart. Fast det är egentligen helt fel uttryck, för det är verkligen FULL fart, som vanligt! Det jag menade först med halvfart, är att det händer inte så vansinnigt roliga saker just nu. Det är höst, vilket i och för sig är skönt, för att rutinerna är tillbaka. Det är upp till jobbet, stress till fritids, till affären, slänga fram lite käk, plocka i tvätthögarna o.s.v.

Men allvarligt talat så känns det helt okej. Jag är inne i en period när jag försöker se de där små, små guldkanterna i vardagen. Ett nydammsuget vardagsrumsgolv och köksgolv. Doftljus som luktar underbart (tack Birsen). En renbäddad säng. Barnen som håller mig på halster med sju sorger och åtta bedrövelser. Var.

Lite gnäll och lite grå vardag. Men mitt i allt detta gråa. Mitt i vardagen som nästan drunknar i tristess, en kärlek så enorm att den varken känner väggar eller tak. Kärleken man ger och får till barnen.

Det är guldkant på vardagen för mig. Det är värt oändligt mycket mer än allt annat på jorden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,