Halta Fatou, födelsedag och dansmöte…

Den onda foten blev inte bättre. Tvärt om blev den ondare och ondare. Jag kunde inte sova på hela natten och låg och vände och vred på mig. På måndag åkte jag in till akuten där jag tillbringade halva dagen med min snälla pappa som körde mig.

Efter röntgen och undersökningar, visade det sig att den inte var bruten, men att jag skurit upp en flik av skinnet, fått en blodblåsa och en rejäl smäll på ett av benen i foten. Med nytt bandage och ett par kryckor att stödja mig på, linkade jag hem igen.

Igår hade jag också rysligt ont, men idag känns det faktiskt ganska mycket bättre, även om det fortfarande gör väldigt ont att stödja mig på den.

Igår firade vi så Mabou ´s födelsedag. Han lekte hela dagen med sin kompis. Tanken var att vi inte skulle fira så mycket, eftersom vi ska fira honom i helgen. Men sent på kvällen, när Mabou redan deklarerat att det var hans sämsta födelsedag, så bestämde systrarna sig för att överraska honom. Binta kom från Stockholm med sin pojkvän, de andra tjejerna i Blackout kom och en kompis till Isatou. Jai kom också. De hade med sig ett jättelego som han önskat sig och andra presenter som var uppskattade, en tårta som de tänt innan de kom in, för att överraska honom ordentligt!

Binta kommer in med tårtan till en mycket förvånad Mabou

Jätte-legot var väldigt uppskattat, men gjorde att jag inte fick honom i säng förrän mitt i natten. Han ”skulle bara… ”

Isatou, Vendela och Jai som sitter i Mathilde ´s knä

Efter att ha smaskat tårta och pratat i munnen på varandra allihop, så gick vi in i vardagsrummet och hade dansmöte för Blackout med nya, spännande planer för våren och sommaren.

När alla till slut gav sig iväg, deklarerade Mabou att det var den bästa födelsedag han haft!!

Slutet gott, allting gott!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Först på plats

Här sitter jag. I en stor möteslokal. Ensam. Jag har suttit här i typ en timme och väntat nu. Väntat på de andra mötesdeltagarna. Alla som känner mig skulle bli mycket förvånade. Inte bara för att jag är först, utan också för att jag är här låååångt före utsatt tid.

Jag har annars en förmåga att vara i sista minuten…

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En bedrift i sig…

Här hemma sitter Mabou (6) och jag och hostar i kapp. Vi är rossliga i halsen och vi hostar tills det låter som om vi ska spy… Klart o-nice.

Idag på jobbet var jag på flera möten och jag lyckades ta mig sjutton hosta mig igenom allihop… Det måste ju sägas vara en ren bedrift i sig…!

*host*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,