Kvinnors rätt att få bära de kläder hon vill

030Debatten om #hijabuppropet fortsatte i samma styrka i flera dagar men börjar nu att mattas av något och jag tycker det är så positivt och bra, för den här debatten behövdes nog mer än de flesta av oss insett. Som jag skrivit om tidigare, så stödjer jag uppropet helt och hållet, men jag har också läst mycket kritik mot det från flera håll och med olika ståndpunkter och utgångspunkter. Eftersom det handlar om upplevelser, så tycker jag inte man kan säga att någon har ”rätt” och att någon annan har ”fel”. Vi bär alla på olika erfarenheter och olika typer av ryggsäckar, som självklart påverkar vår uppfattning i sakfrågan.

Av de som normalt bär slöja som jag känner har många uttryckt sin glädje över att det var så många som visade sitt stöd och att den här kampanjen fick en sådan spridning. Jag har till och med fått samtal från vänner och mail från både folk jag känner och de jag inte känner som tackat för mitt stöd. Det känns förstås roligt, även om det inte var något jag hade funderat på eller anledningen till att jag stöttade uppropet. I media och på nätet har jag sett en del både som brukar bära slöja och de som inte gör det, som kritiserar uppropet och det har de förstås sin fulla rätt att göra.

Som sagt handlar det om egna referensramar och erfarenheter, men också om egna uppfattningar.

Av de som kritiserat har jag sett följande kritik:

  • Några tycker att det blev ”plojigt” eller uppfattade det till och med som att vi som bar slöja för en dag eller två skulle påstå att ”vi vet hur det är” efter att ha burit slöjan bara någon enstaka dag.
  • Några tycker att slöjan är en symbol för förtryck och kan därmed inte förstå hur kvinnor som inte tvingas bära dem, kan göra det frivilligt och för att det fastställer en acceptans av en förtryckande symbol.

Jag kan förstå dessa ståndpunkter, men jag tror de flesta som bar slöjan, inte gjorde det för att det var en så stor erfarenhet, utan snarare för att visa sitt stöd. Det var i alla fall skälet till att jag tog på mig slöjan i två dagar och de flesta av dem som jag hörde hade burit den, var det av samma skäl.

När det gäller slöjan som symbol för förtryck, så måste vi komma ihåg här att det verkligen är en uppfattning som skiljer sig både från olika länder, olika kulturer, olika inriktningar av Islam, bakgrund, men framför allt skiljer sig för olika personer beroende på vilken individ man är.

Idag finns det endast tre länder i världen som har slöjtvång enligt lag. Dessa länder är Sudan, Saudi-arabien och Iran. Sedan finns det tre länder som förbjuder burka i skolan och det är: Turkiet, Tunisien och Syrien. Sedan finns det ett antal länder som förbjuder eller är på väg att förbjuda burka på allmän plats och det är följande länder: Italien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Tyskland och Frankrike.

Jag är emot både förbudet och tvånget, av precis samma skäl.

I övriga länder där Islam är utbrett finns det en uppsjö av olika uppfattningar för hur man ser på slöjan. I västvärlden är synen ofta att slöjan är en symbol för förtryck och det tycks den även vara av kvinnor som burit slöjan som lagligt tvång i länder med slöjtvång, medan många andra, särskilt av de som bär slöjan av egen fri vilja, att slöjan är en symbol för frihet och frigörelse. Här är det omöjligt att sätta sig till doms över eller tala om hur någon annan ska uppfatta slöjan, det handlar helt enkelt om erfarenheter och uppfattningar och den omgivning man är uppväxt i.

Det finns de som säger att även om man inte blir tvingad att bära slöja, så finns det många som påverkas av sin omgivning och indirekt känner sig tvingade att bära slöja, eller påverkas till att börja bära den och det kan man förstås inte heller säga något om. Självklart blir vi alla påverkade av vår omgivning. Men om man väljer att ta på sig en slöja för att man har en positiv uppfattning av den, genom sina vänner, släktingar och andra i ens omgivning, men det ändå är ens fria val att ta på sig slöja, då vet jag inte varför det skulle vara så negativt?

Vi blir ju alla påverkade till våra klädval av vårt samhälle, familjemedlemmar, vänner etc. När jag åker kommunalt in till stan, så ser jag oräkneliga annonser med lättklädda kvinnor. De bär bikini, korta kjolar, urringade toppar och baddräkter som ingen lämnar särskilt mycket över till fantasin. Självklart är det så att unga människor i synnerhet påverkas av dessa reklampelare! Jag minns själv som ung, slank tjej hur obekväm jag kände mig när jag gick ”lättklädd”, men samtidigt ville ”se ut som alla andra” i min ålder. Jag var inte alls bekväm i detta, samtidigt som jag var för osäker för att låta bli. Idag skulle inget i världen kunna tvinga på mig dessa korvskinnstajta kort-korta klänningar med djupa urringningar mot min vilja. Inget i världen skulle heller kunna tvinga på mig en burka mot min vilja.

Idag tar jag mycket hellre på mig en slöja när jag går till arbetet, än att jag sätter på mig en kort kjol och urringad topp, men helt bekväm känner jag mig inte i något av dem.

Idag är jag 42 år och helt övertygad om att varje kvinna måste få bestämma över vad hon vill sätta på sig. Varje kvinna i världen måste ha rätt att sätta på sig en bikini eller en burka, utan att bli dömd som ”hora” eller ”förtryckt”. Jag är medveten om att långt ifrån alla har dessa rättigheter. Men jag är också medveten om att i Sverige idag, 2013, i ett land med religionsfrihet och med den fokus på kvinnans självständighet och rättigheter som människa, borde ha rätt att klä sig som hon vill!

Efter att ha talat med mina slöjbärande vänner och familjemedlemmar och följt debatten, så är jag idag övertygad om att de flesta kvinnor i Sverige idag bär slöja för att de själva vill det! Det finns säkert kvinnor som bär den för att de känner tvång och dessa kvinnor ska vi även fortsättningsvis försöka ge det stöd och hjälp som de är i behov av för att få ett självständigt liv!! Men jag har också pratat med kvinnor som vill bära slöja, men inte vågar för att det skulle sticka ut på arbetsplatsen, för att deras vänner inte bär slöja, för att de är rädda att bli dömda på förhand eller för att deras familjer inte vill att de ska bära slöja. Oavsett skäl, så måste vi även stötta dessa kvinnor i rätten att få bära de kläder de själva vill!

Den här frågan är inte svart-vit, den har många nyanser och det gäller att inte fastna i sina egna uppfattningar om slöjan och vad man själv tycker att den representerar utan fundera i lite större perspektiv ur andra människors synvinkel.

Aug 300Jag har burit slöja (hijab) vid många tillfällen tidigare, men det här var första gången jag gjorde det för någon annans skull, men det gjorde jag så gärna då det var en symbolisk handling för någon som farit illa på grund av att hon bar slöja. En systerlig handling.
Kvinnor%20med%20sl%C3%B6ja%20f%C3%B6rv%C3%A4ntar%20sig%20trakasserier

Lästips: Hatbrott begås inte i ett vakuum

Blogg: Här kan du läsa flera berättelser från de som bar hijab för en dag

Tidigare bloggat i ämnet:

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

#hijabuppropet

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Bland twittringar och terrordåd


I går kväll kom jag ”hem” till mammas lägenhet och fick det hemska beskedet som knappast undgått någon (förutom möjligen Gunde Svan då) om händelsen i Norge. Jag känner verkligen en djup sympati för det som skett och hoppas det är rätt person de nu har gripit för ett snabbt uppklarande. Jag följde hela händelseförloppet mycket uppmärksamt via både facebook, nyheter i olika medier, bloggar men framför allt på twitter.

En sak som jag uppmärksammade var att många i början utgick från att det var en islamistisk grupp som kunde ligga bakom dåden. Även i de fall man hade sympati med att det kunde vara en muslimsk grupp som låg bakom dåden och som man var rädd att sedan ”alla muslimer” skulle få skit för, så spekulerades det endast om muslimer som tänkbara gärningsmän. På ett sätt kan det vara logiskt, då de flesta bomber och attacker som blivit uppmärksammade i Svenska medier de senaste 10 åren har handlat om dåd utförda av islamistiska grupper. (Statistik och en förklaring till den går att finna HÄR!)

Det jag reflekterade över är dock att så länge man spekulerade om muslimer som gärningsmän så följdes uppdateringar ganska mycket av ”Fy fan, vilka idioter”, eller ”Hoppas de tar fast dem”, ”Jag blir så jävla förbannad” men framför allt såg jag flera uppdateringar som: ”Ut med alla som inte kan följa Svensk lag”, eller ”Ut med de alla våldsamma invandrare” etc. Inte så många nämnde då de omnämnda offren. Redan tidigt i rapporteringen gick media ut med att det rörde sig om minst 2 döda. Snart följdes det av minst 3 döda… o.s.v.

När sedan media gick ut med att de gripit en Norsk man i 32-års åldern med ”Nordiskt utseende” så ändrades många personers ilska mot gärningsman/män mot att sörja och visa empati med de döda, men framför allt med Norge som nation.

Jag måste säga att jag tycker det blir lite underligt.

En annan sak jag noterade var att man gärna kallade dådet för ”terrordåd” när man fortfarande spekulerade i om det var någon muslim/er som utfört dådet, men nu kallar man det rätt och slätt tragedierna på Utöya och Oslobomben eller vansinnesdåd.

Oavsett vem som ställer till med eländet, om det är en muslim som gömmer sig bakom islam för att utföra sitt dåd eller om det är en Nationalist som gömmer sig bakom politik, så är det ett vansinnesdåd och en terrorhandling mot det folk som drabbas!

OM det nu visar sig vara en Norsk ”Nationalist”, vart ska vi skicka honom då? Eller för all del alla ”våldsamma nationalister”?

Nu vet vi ännu inte vem eller vilka som är skyldiga till de hemska, föraktade dåden som utfördes i Norge i går. Det kan visa sig vara den gripna mannen, han kanske i så fall till och med tillber en Gud, eller så kanske det visar sig vara en islamistisk grupp, eller kanske en Asiat eller en Afrikan, en Svensk eller en Amerikan. Det kan också visa sig att en kristen eller en ateist står bakom dåden. Oavsett vad eller vem så är jag övertygad om att de allra flesta av oss: Muslimer, Kristna, Norrmän, Unga, Gamla, Sydamerikaner, Rasister, Antirasister, arbetslösa, studerande och Restaurangägare fördömer attentaten. Att vi fylls av smärta, sorg och oro inför det som hänt. De allra, allra flesta av oss, oavsett religion och ursprung blir rejält omskakade av de dåd som skett.

Kan vi inte bara enas i det?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Terror i Stockholm

Skärmdump från Aftonbladet

Bomber som sprängs i Stockholm mitt i julhandeln. Kan det finnas någon bättre tid för uppmärksamhet och publicitet? SÄPO betraktar det som ett terrordåd.

Ett terrordåd är förstås inte till gagn för någon. Allra minst för muslimer. Av någon anledning har jag lite svårt att förstå att man kritiserar en hel religion för vansinnesdåd som dessa, då jag anser att det handlar om individer som begår dem och även om de säger sig göra det i islams namn, så tycker jag att om man är lite insatt i religionen, inser att det här inte är något som islam eller någon annan för mig känd religion förordar på något sätt, utan som man tvärt om tar avstånd från.

På samma sätt som jag inte tycker att man kan ge kristendomen skulden för de galenskaper som utspelade sig i Knutby för några år sedan. Galna personers vansinnesdåd. Det är så jag ser dem.

På samma sätt som om en man slår sin hustru och hävdar att det är ”en mans rättighet”, så dömer man inte alla män efter det. Tack och lov.

Vi vet inte ännu om det här bombdådet är en galnings verk eller flera galningars verk. Jag ser inte heller någon anledning att spekulera runt det i nuläget. Däremot så är jag inte särskilt förvånad över att det sker just nu, med den islamofobi och det islam-hat jag tycker mig se i vårt samhälle. På samma vis som den senaste ”Lasermannen” är en endaste galnings verk, men som jag inte heller tror är en tillfällighet att de skedde precis när de skedde.

När vi människor upplever oss ”trängda” eller ”utsatta” blir vi desperata på olika sätt. Om man dessutom inte har alla hästar hemma av olika skäl, så tror jag det är lättare att det ”slår över” på det sätt som det tycks ha gjort för enskilda personer i ovan nämnda fall. För dessa gärningar kan ingen skuld läggas på någon annan än individerna själva!

Sedan tycker jag det är ganska intressant att när Lasermannen mejar ner och skjuter en massa personer omkring sig i Malmö så kallas det vid sitt rätta namn: ”en galnings verk”. När en man spränger sig själv i bitar i Stockholm, så kallas det ”terrorism”.

Det är intressant, tycker jag. För övrigt så hoppas jag förstås att det här var ett tillfälligt dåd som skedde av en ”galning” och inget som var organiserat i ett större sammanhang.

Vi kan inte förändra andra människor, men vi kan alltid börja med oss själva. Att möta sina medmänniskor med frid i sinnet är en bra början. Frid önskas därför er alla, oavsett religion, ursprung, sexualitet, intelligens, fysik etc.

Bara frid. Frid till er alla!

Svava har också skrivit om detta: Islamfientlighet i Full Blom

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Vi måste lära oss att leva tillsammans och inte hata

I natt satt jag uppe och skrev inlägget som var en sammanfattning om det gångna antirasist-temat som jag haft i en kampanj på min blogg. När jag skrev inlägget hade jag ingen aning om vad som skulle toppa Aftonbladets nyhetssida på morgonen.

Någonstans har jag en känsla av att det här temat kom i precis rätt ögonblick. Jag tror att vi är rätt många som känner obehag över bland annat SD ´s framfart och sikte. Idag skriver SD ´s partiledare för Sverigedemokraterna, Jimmy Åkesson en debattartikel i Aftonbladet. Han skriver bland annat:

En av mångkulturens många inneboende paradoxer är att den, trots sitt universella anspråk, är ett monokulturellt fenomen som endast funnit grogrund i den postmoderna, oikofoba* västvärlden och som därför också tar sin utgångspunkt i västerländska fenomen och erfarenheter när man bedömer och analyserar omvärlden.

*) Oikofob är enligt den brittiske filosofen Scruton en person som föraktar sin hembygd. (Red. anm.)

Det var precis det här jag skrev om i mitt inlägg den gångna natten. Jag skrev följande:

Om man tycker om inslag från en annan kultur så klassas man ofta som en person som skäms eller helt enkelt förkastar sin egen kultur. Att man kan känna stolthet över sin egen kultur, sin bakgrund och sitt ursprung, anser jag inte alls vara motsägelsefullt mot att anamma delar från andra kulturer, eller att trivas i sammanhang med personer från andra kulturer, eller helt enkelt känna sig ”hemma” i ett annat land. Det betyder inte att man av den anledningen inte tycker om sin egen kultur. Tvärt om. Jag anser snarare att den som känner sig trygg med sitt eget ursprung och kultur och med sin egen person, också lättare kan ta till sig andra kulturer och det som är ”främmande”.

Vidare skriver Jimmy Åkesson:

Den västerländska erfarenheten ses som ett högre utvecklingsstadium, som resten av världen bara inte hunnit uppnå ännu. Detta är också anledningen till att dagens mångkulturella svenska maktelit är så totalt blind för farorna med islam och islamisering. Man utgår från att muslimer inte vill någonting hellre än anpassa sig till ett västerländskt levnadssätt och västerländska normer, liksom att islam i grund och botten är samma sak som kristendom, med den enda skillnaden att muslimer har ett annat namn på gud.

Här försöker då Åkesson ta poäng på olikheter. Självklart finns det olikheter mellan personer från olika världsdelar. Men att hävda att de olikheterna är så stora att man därför inte kan leva i samförstånd i samma land, anser jag befängt.

Bara det faktum att Åkesson försöker frammana att muslimer i sig skulle vara ett annorlunda folk, oavsett vilket land man kommer ifrån, eller om man är svensk. Fast alla Svenska muslimer kanske inte räknas i Åkesson ´s värld?

Hela mitt antirasist-tema har i stort sett haft som en röd tråd att mångkulturen berikat mitt liv. Både som person och i samhället i stort. Jag tycker inte det är viktigt att diskutera hur vi ska komma till rätta med de problem som faktiskt uppstår i ett mångkulturellt samhälle. Tyvärr så tror jag inte dessa debatter leder till några framgångar i den frågan. Jag tror att klimatet blir allt för infekterat i diskussionen om ”vi” och ”dom”. Att döma ut människor som bor och lever i vårt land, för att de har en annan religion, kultur, hudfärg, ursprung, kommer absolut inte att leda till att vi kommer till rätta med problemen. Snarare tvärt om.

Många av mina vänner, mina barn, barnens släktingar, mina kollegor och mina bekanta, har varken samma religion, hudfärg eller ursprung som Jimmy Åkesson. Lik förbaskat är de Svenskar. Också. Lik förbaskat har de samma rätt som Åkesson att känna samma värde i vårt samhälle, samma rätt att bo och leva här. De är skyldiga att följa samma lagar och förordningar som Åkesson, men de har också samma rättigheter som honom. Och framför allt; de har precis samma människovärde som Åkesson. Även om de tillber Allah. Även om de talar ett annat språk, bättre än det Svenska språket. Även om de väljer att inte hoppa små grodorna runt midsommarstången.

Med Åkessons uttalanden, politik och åsikter, så tror jag att dessa människor inte kan känna allt detta med samma självklarhet. Jag tror att vi måste se oss som ett gemensamt folk, även om vi har olika ursprung, religion etc. för att kunna skapa ett samhälle som vi alla har lust att leva i.

Åkesson får svar på tal. Aftonbladet:

Åkesson visar sitt sanna jag

BRÅ: Uppgifterna stämmer inte

Reinfeldt: Vi måste öka toleransen

Professorn: Det här är ren Rasism

DN:

De gamla ränderna har inte gått ur SD

SD-text kan vara hets mot folkgrupp

Resumé:

DN publicerar inte rasistiska debattinlägg

Bloggat:

Kulturbloggen: Sedan när blev muslimer en ras?

Bloggvärldsbloggen: Sverigedemokraterna bekänner färg

Seved Monke: Historien upprepar sig

Jinge: SD ute ur garderoben

Peter Andersson: Jimmy Åkessons koppling till Vit makt-texteroch Kd och Sd slåss om Astrid Lindgren

Karins Värld: SD kryper fram ur sin mörka håla och ryter

Till denna främlingsfientlighet har jag en sak till att säga som Macka B: BACK OFF!!

(Tyvärr rätt kass kvalité på videon, men budskapet håller)

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mångkulturen har berikat mitt liv

Igår läste jag en debatt på Lady Dahmers blogg. Debatten handlar om invandrare v/s svenskar. För mig känns idag den debatten lite underlig i sig, trots att jag vet att den är levande i allra högsta grad. Men i min omgivning, särskilt när det gäller mina barn och deras kompisar, så är det väldigt många som har olika bakgrunder från andra länder genom en förälder eller båda, men väldigt få som är eller som känner sig som en invandrare. Men trots att jag ogillar att man sätter ett ”vi” och ”dom” så gör jag det för enkelhetens skull.

Som exempel har jag skrivit om detta för länge sedan i inlägget När blir man Svensk? Där jag återger en konversation mellan min dotter Isatou (Svensk/Gambier) och hennes kompis (som är Kurdisk flykting, men uppväxt i Sverige) som jag tycker säger en hel del om just detta.

Hur som helst, diskussionen inne hos Lady Dahmer handlar mer om argument som ofta används för att rättfärdiga ett dåligt beteende, som jag ser det. Det Lady Dahmer vänder sig emot är att man använder sig av en massa argument om ”hur det skulle vara för en Svensk om den åkte ner till det landet, för då skulle den minsann få se”.

Lady Dahmer ger en del citat i sitt inlägg:

Hur många andra länder/religioner skulle visa sån hänsyn om man skulle flytta dit? Nu har jag aldrig brytt mig om att lära mig om olika religioner men några får väl inte äta griskött tex. Skulle dom ställa sig och laga griskött till mig bara för att JAG äter det? Skulle knappast tro det.
.

Det byggs moskeer och synagogor i sverige, men om en kristen svensk skulle åka till irak och vilja bygga en protestantisk kyrka, vet du vad de skulle göra då? De skulle skjuta personen och hänga upp den i ett fotbollsnät.

Det som gör mig mest irriterad på den här typen av uttalanden, är att man inte ens har koll på hur det faktiskt är. Faktum är att det faktiskt finns en hel del kyrkor i Irak.

Här måste jag igen ta Gambia som exempel, då det är det land jag har en del kunskaper om och då Gambia är ett land med 90 % muslimer. I Gambia finns det också en hel del kyrkor. (Däremot skrev jag i en kommentar till Lady Dahmer att Svenska kyrkan finns i Gambia, vilket jag tar tillbaka, då jag inte finner någon fakta om det, jag hade för mig att jag hört att Svenska kyrkan finns där, men det finns i alla fall definitivt en hel del kyrkor i Gambia)

Dessutom förstår jag inte hur man kan jämföra att behöva äta något som man av olika skäl inte anser sig vilja äta, mot att inte få en maträtt som man gärna vill ha. Men så kan jag samtidigt informera om att man faktiskt kan äta gris i både Gambia och många andra muslimska länder. I Gambia vet jag att det finns en massa Katoliker som själva föder upp grisar.

Att tvingas äta något man inte äter, är inte samma sak som att inte få äta något man tycker om, vilket också är en sanning med modifikation, eftersom faktum är att man KAN äta gris i både Gambia och andra muslimska länder. Det finns ju mat i Gambia som vi inte gärna äter, till exempel är det en delikatess att äta fårtestiklar och ögonen på lamm. Det innebär ju INTE att vi som reser till Gambia tvingas äta detta, utan blir alltid erbjuden ett alternativ som passar oss. På samma sätt som ingen som kommer till Sverige tvingas äta blodpudding eller surströmming.

Jag vill också göra det klart att alla muslimska länder absolut inte har någon inbördes krigsföring religioner emellan. När man har stora religiösa högtider, till exempel Eid i Gambia, så bjuder man runt lammkött till sina grannar och ibland om man har släktingar och vänner som är Katoliker, så bjuder man runt till dem också. På samma sätt brukar Katoliker i Gambia bjuda på mat och festligheter för sina grannar till exempel runt jul och andra kristna högtider.

Det är också ett faktum att man i Gambia har en hel del pubar med försäljning av alkohol och en hel del Supermarkets som säljer alkohol, som vi nordbor är väldigt snabba på att nyttja när vi semestrar i Gambia, trots att det är emot de flesta Gambiers religion och övertygelse.

En Daniel, en av kommentatorerna hos Lady Dahmer skriver:

”jag tycker att icke etniska svenskar inte ska ha flera rättigheter än etniska. för så är det faktist inte.”

Jag undrar vilka rättigheter det skulle vara? Och i nästa andetag ska jag åter dra in Gambia och tala om att det finns stränder, hotell och andra områden i Gambia där Gambier själv inte får bevista. De blir helt enkelt bortkörda av poliser om de kommer gående på dessa områden för att de inte ska ”störa turisterna”. Jag tycker det är ganska rysligt. I deras eget land.

Över huvudtaget så har man en gästfrihet i Gambia som skulle få de flesta av de personer som Daniel att ramla baklänges. Som ”vit” har du en massa privilegier i Gambia, såsom att få gå före kön på sjukhuset (den enda förklaring jag fick var att jag var gäst i landet), tillåtelse att beträda alla platser i Gambia, utan att någon polis stoppar mig. Man hämtar bestick vid måltider, även om alla de andra kvinnorna äter med sina händer just då. Du ”kommer undan” med en massa saker och det som gör mig mest ont är att när samma Gambianer kommer på besök till Sverige, så blir en del (naturligtvis inte alla) behandlade som något som katten släpat in. Det finns inte en människa här som ens skulle låta dig gå före i kön på ICA, bara för att du är gäst i landet.

Så jag anser att hela debatten om att ”om vi åkte till deras land, minsann…” kan läggas ner!! Den saknar helt enkelt sann förankring.

Debatten hos Lady Dahmer handlar också till viss del om huruvida man ska fira skolavslutningar i kyrkan eller ej. Om jag ska vara helt ärlig (och då umgås jag med väldigt många muslimer) så har jag aldrig hört någon muslim opponera sig mot detta. Däremot har jag hört många Svenskar (däribland Lady Dahmer och andra som kommenterat på hennes blogg) säga att de inte gillar den idén, då skolan ska vara skild från religionen.

Lizzy lämnar följande kommentar hos Lady Dahmer:

Håller med till 100%
Dessutom är inte obligatoriska kristna inslag i skolan dumt enbart för att det är fel mot de med annan religion, utan för att skolan helt enkelt borde vara sekulär, på samma sätt som staten. Och hur många etniska svenskar är det för övrigt som är kristna nu för tiden?

Jag är helt övertygad om att vi skulle ha ett mycket bättre samhälle om vi lyfte våra blickar något och försökte se folk för vad de är; nämligen medmänniskor. Visst finns det religiösa och kulturella skillnader bland människor. Men måste det nödvändigtvis vara negativt? Att vi gör på olika sätt? Att vi har olika vanor och traditioner? Är det inte mycket roligare att kunna dela med oss av våra egna vanor till andra och på samma sätt få kunskap och lära oss av andra?

Sverige är ju faktiskt en DEL av resten av världen och inte en isolerad ö, precis som alla länder och de som bor där, blir en del av oss och vår jord.

Till sist vill jag bara förtydliga att jag inte på något sätt anser Gambia vara ett ”perfekt” land, då jag inte tror att något sådant existerar. Jag vill inte försköna, men samtidigt så är det här fakta av mina erfarenheter och en av anledningarna till att jag själv verkligen älskar landet. Men så finns det också negativa saker. Till exempel är jag inte så väldigt imponerad av presidentens uttalanden om t.ex. homosexualitet och annat. Å andra sidan finns det mycket som våra stadsministrar uttalat sig om genom åren, som jag inte heller är särskilt imponerad av…!!

Läs gärna mina andra inlägg som handlar om kulturkrockar och

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar

Mabou och Binta i Gottsunda

En väldigt provokativ rubrik, men jag har något jag vill säga:

Bloggaren Rebelsoul bloggar om Livet i Gottsunda. Hennes allra första blogginlägg handlar om att lyfta fram positiva saker med förorten Gottsunda. (läs gärna min kommentar i det inlägget, då det förklarar min åsikt i frågan) För er som inte känner till Uppsala eller Gottsunda, kan jag berätta att Gottsunda är en förort med så kallad Ghetto-stämpel.

Jag har tänkt att blogga om detta hela min sjukdomstid och min åsikt i frågan. Men jag har varit lite för krasslig för att orka sitta och leta källor och länka och huvudet har inte känts helt klart för att skriva detta inlägg. Nu gör jag det då jag börjar piggna till. Jag blev dock lite överraskad när jag ser att bloggaren själv har lyft fram just det första inlägget i ett nyare inlägg.

I Gottsunda är det så att de flesta i Uppsala inte vill flytta dit, men det jag lagt märke till är att av de jag känner som faktiskt bor i Gottsunda, är det ingen som vill flytta därifrån. Gottsunda har, sedan jag flyttade till Uppsala 1986 haft ett dåligt rykte. Dock har det fått konkurrens på senare år med både Stenhagen och Gränby. Även Nyby (i närheten av där jag bor) har fått något sämre rykte med åren. Varje stad i Sverige har ett område med sämre rykte. Dessa områden är idag ofta väldigt invandrartäta, även om det inte alltid varit så. Eller rättare sagt, det var inte så vanligt med invandrare utanför norden, utan det var vanligt med invandrare från t.ex. Finland.

Jag har själv bott i ett liknande område utanför Sundsvall, som heter Bredsand, under ett år. Jag har skrivit om det tidigare. Under den tiden var det inte särskilt mycket invandrare i Sundsvall, men området hade ändå ett dåligt rykte och jag ska inte sticka under stol med att vi var med om ganska obehagliga saker under det året. Vi fick bevittna både misshandel, en knivbeväpnad man försökte ta sig in i vårt hem, sönderskurna bildäck och en hel del annat, trots att vi bara bodde där ett år. Men det som slår mig när jag tänker tillbaka på den tiden och även hör om saker som händer i Gottsunda är ungdomars energi och glädje.

Jag kan inte komma på några ungdomar som jag mött genom åren som haft mer konkret energi och glädje över att bedriva kulturella och musikaliska projekt, än ungdomar i just dessa Ghetto-områden. Det sjuder av glädje över skapandet och att faktiskt finna en tillhörighet. På den tiden hade vi ungdomar som var fosterbarn hos oss och min mamma var väldigt engagerad i ungdomarna i detta område. Både då hon arbetade på en högstadieskola i en s.k. problemklass, men även på fritiden var djupt engagerad i ungdomar. Vi hade mer eller mindre en fritidsgård hemma hos oss på kvällarna och helgerna, trots att vi bara bodde ett hus från den riktiga fritidsgården. Det som var genomgående för dessa ungdomar var sysslolösheten och känslan av ett utanförskap. Sysslolösheten gjorde att många ungdomar bedrev tiden genom att skära sönder bildäck och liknande saker. Jag tycker det är lätt att jämföra med den problematik som idag finns i Gottsunda med ungdomar som bränner bilar.

Idag är det många ”mörka” invandrare som hänvisas till dessa miljonprogram. När jag var liten så var det många med Finländsk bakgrund som blev hänvisade till miljonprogrammen. Idag är det invandrare från hela världen. Gemensamt med tidigare och nu är att man ”skyfflar undan problemen” till dessa områden. Det är folk med missbruk, äktenskapsproblem, ungdomsproblem, alkoholism, f.d. kriminella som skyfflas ihop till dessa områden. Det finns naturligtvis en hel del familjer och enstaka personer utan några som helst sociala problem som bor i dessa områden också. Tyvärr försvinner de lite i mängden och det är inte de man lägger märke till.

Det jag tycker är väldigt trist är att när jag var barn så var det de Finländska invandrarna som fick skulden för områdets dåliga rykte. De som inte klarade språket så bra. De som inte kunde finna känslan av gemensamhet i vårt samhälle. De som hade svårt att uttrycka sig och sina tankar och känslor. Det är alltid lätt att skylla på de som inte kan, eller har svårare att försvara sig. Finländarna var i Svenskarnas ögon, alkoholister som hade hett temperament och gärna drog kniv.

Idag skyller vi gärna på utomeuropeiska invandrare. Särskilt invandrade muslimer är tacksamma att skylla miljonprogrammens problematik på. De har hett temperament och vill inte integrera sig i samhället. De vill införa sharialagar i Sverige och de slår sina kvinnor.

Dessa exempel ovan är naturligtvis fritt flödande fördomar. Det lustiga är att Finländare blev så ”rumsrena” när vi fick andra invandrargrupper. Idag är det helt okej att vara Finländare i Sverige, men stackars dig om du råkar vara från mellanöstern och dessutom muslim.

Själv tror jag att man gör det väldigt lätt för sig att skylla problem på olika invandrargrupper. Jag tror svaret är lite bredare än så. Jag tror huvudproblemet ligger i klassfrågan. Att dessa områden också har många fler invånare än andra områden är ett annat svar på frågan. Men jag tror också att det handlar om att få människor att känna sig delaktiga i samhället.

Jag tror att det är viktigt att varje ungdom får ta konsekvenserna av sitt handlande, men jag tror också att vi vuxna måste ta på oss ett ganska stort ansvar. Jag blir orolig när jag ser och hör hur ”golar-snacket” går bland ungdomar. Att det råder ett polishat och myndighetsförakt bland många ungdomar, särskilt i dessa områden är inte heller ett okänt problem. Men där tror jag att vi vuxna har ett oerhört stort ansvar. Vi måste vara tydliga med att förklara för våra ungdomar att poliser är viktiga i vårt samhälle och varför de är det och att andra myndigheter är av vikt för ett fungerande samhälle. När ungdomar ser att poliser begår fel och misstag är det viktigt att förtydliga för ungdomar att detta är fel och inte acceptabelt, samtidigt som det handlar om individer och att man inte kan hata alla poliser och myndigheter för det. Här ligger förstås ett stort ansvar hos våra poliser när de bemöter våra ungdomar. Jag hoppas att den satsning som polisen just nu ska göra på Gottsunda, ska mynna ut i något positivt och inte stegra det negativa.

I ett samhälle där vi lever tillsammans är det viktigt att våra ungdomar får chans att känna delaktighet, men också att de får hjälp att reda ut vissa begrepp där de känner sig orättvist behandlade. Det är också viktigt att de får möjlighet till positiv utveckling. Särskilt i stora områden där det är lättare att få respekt och uppmärksamhet för det negativa man gör i stället för det positiva. Vi får inte heller glömma att bakom denna kriminalitet, bakom dessa destruktiva beteenden så döljer sig oftast en liten människa som kanske inte fått sina behov tillfredsställda.

Jag tycker det är viktigt att stärka alla positiva krafter och positiva projekt, både vad gäller kommunala och statliga satsningar på dessa områden, men också de positiva projekt som enstaka personer, vuxna eller ungdomar startar i våra miljonprogram.

Nej, s.k. Ghetton har funnits i nästan alla städer i Sverige, långt tillbaka, innan invandringen till Sverige var utbredd och problemen som finns i dessa områden är större än att det går att skylla allt på invandrare.

Därför hyllar jag också Rebelsouls blogg Livet i Gottsunda, då hon på ett positivt sätt försöker att lyfta fram just det positiva i Gottsunda!

Slutligen mina egna små tankar kring detta: Tänk om vi kunde samla alla dessa ”Ghetto-ungdomars” energi, kraft och vilja att vara delaktiga till något positivt, vilken oerhörd tillgång det skulle kunna vara för både ungdomarna, men också för vårt samhälle!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Gambianska traditioner runt döden

Bland Gambianer i Sverige håller man ganska hårt vid vissa traditioner, särskilt när det gäller ceremonier som runt bröllop, namnceremonier och begravningar. I det här fallet så är är den närstående vi mist, som ni kanske förstått något av mina barns far. Han var född och uppvuxen i Gambia och kom till Oslo i Norge i mitten av 80-talet, där vi senare träffades. 1989 gifte vi oss och levde tillsammans några år.

Jag hade varit i Gambia tidigare (första gången 1986, när vi faktiskt träffades också, kom vi fram till när vi senare träffades i Oslo.) och umgåtts med Gambianer sedan barnsben, så jag visste en del om kulturen, även om jag alltid har nya saker att lära.

I Gambia är ca: 90% muslimer, däremot så har man blandat mycket av religionen med kulturella traditioner, så ibland är jag osäker på vad som är tradition och vad som är religion, vilket jag även upptäckt att många Gambianer själv är osäkra på, eller tror sig veta att det är t.ex. något som har med religionen att göra, men gör man lite efterforskningar eller frågar någon annan från Gambia, så visar det sig i stället vara en kulturell tradition man håller fast vid.

Många av dessa kulturella eller religiösa traditioner är sådant som jag särskilt är förtjust i. Ofta har de en väldigt fin baktanke eller något som man känner att det har en anledning.

Jag ska berätta lite om det som jag konkret blivit glad över att få vara en del av efter bortgången av min f.d. make.

Direkt efter att de som ville kom till sjukhuset och tog farväl av kroppen, åkte man till den bortgångnes lägenhet. Man ringde runt till släktingar, vänner och alla möjliga som kan tänkas ha haft någon kontakt med den bortgångna. En del kompisar ringde också till sina egna släktingar, som kanske inte ens kände den bortgångna, men som ändå kanske ville vara med och sörja, då h*n kanske står nära någon annan som sörjer.

Många går och handlar mat och läsk och frukt, för att alla som kommer ska få något att äta och dricka. Många går hem och lagar mat som man sedan kommer över och bjuder på till alla sörjande gäster. De närmast sörjande kanske inte själv kan äta något, men det är viktigt att alla får mat och att det inte är de närmast sörjande som ska behöva göra det. De som bor i närheten går hem och hämtar stolar så alla ska få någonstans att sitta. Om stolarna ändå inte räcker, går man runt bland grannar och ber att få låna. Alla som kommer ska känna sig välkomna och bekväma.

Man ställer gärna fram en bild på den bortgångna och tänder ljus framför bilden. Man spelar upp en cd-skiva med böner på arabiska i bakgrunden, sedan börjar folk berätta om episoder eller personligheten hos den avlidna.

Naturligtvis kan det skilja sig en hel del från familj till familj, precis som det gör med traditioner för oss här i Sverige till exempel. Där är klart att alla inte gör på precis samma sätt, men lite generellt så tror jag detta är huvudgrejerna vid någon Gambians bortgång här i Sverige.

Igår var det många som menade att det kändes konstigt att man spelade böneläsning för den bortgångna, många menade att man skulle ha spelat reggae i stället, för även om han var muslim, så visste alla att det var reggaemusik som satte denna persons hela väsen i brand. Han älskade Burning Spear och Culture bland annat. En liten stund spelade man därför också lite reggae, men i huvudsak så spelade man böneläsningen, då det fanns några äldre personer som menade att det kändes ”respektlöst” att spela reggae vid någons bortgång.

En muslimsk begravning ska ske, som det står i Koranen ”skyndsamt” vilket det finns en del som tolkat som inom 24 timmar. Detta brukar av praktiska skäl dock vara ganska svårt att genomföra i Sverige, men den begravning vi kommer att ha, kommer att ske nästa vecka. Efter det följer de 40 sorgedagarna och då är det meningen att alla ska samlas igen vid en ceremoni. Precis som detta bör upprepas på årsdagen av någon persons bortgång. Mer om religiösa traditioner om detta kan du läsa HÄR!

Men innan dess så har vi morgondagen. På den tredje dagen efter någons bortgång samlas man åter. Den tredje dagen är alltså i morgon och vi kommer att återsamlas i Stockholm i min f.d. makes lägenhet.

Det jag särskilt gillar med de Gambianska traditionerna (blandade med de religiösa) är just dessa uppsamlingstillfällen och hur de genomförs. Att man har som tradition att samlas för att följa upp och sörja gemensamt. Man behöver inte oroa sig för att det sitter en massa personer ensamma och otröstliga i sina hem och känner sig övergivna och kvarlämnade till sitt öde. De av mina döttrar som närvarade natten till igår och under nästan hela gårdagen, var tacksamma att få vara en del av denna tradition. Det gav tröst till oss alla och jag känner tacksamhet över att få ha delat med mig av mina minnen till andra som stått honom nära och jag glädjes över att få ha tagit del av andra personers minnen av min f.d. man.

En annan sak jag vill nämna just runt traditioner och Gambianer, är att jag aldrig varit med om att Gambianer inte velat dela sina egna traditioner med till exempel Svenska traditioner. Om någon skulle ha sagt att ”jag vill att vi gör så här, för det är en tradition som jag vill ha med här” så är jag säker på att ingen hade protesterat, utan man hade säkert försökt lägga in den så att alla skulle känna sig nöjda med sammankomsten.

Därför tänker jag också lägga upp här en video med en av Lamin ´s favoritartister, nämligen Joseph Hill (som också är bortgången sedan Augusti 2006, R.I.P.) från Culture.

Till sist vill jag upprepa:

Om du har en endaste krona att avstå, glöm inte kampanjen mot cancer:

Jag vädjar nu ÄNNU mer om att fortsätta stödja rosabandet kampanjen som alla ni som läser min sida kan vara med och bidra till. Vi har redan lyckats samla ihop 1200 spänn! En liten eller stor summa, du bestämmer själv! Klicka på den rosa loggan om du vill vara med! I morgon är den sista dagen jag kommer att ha detta med, då kampanjen avslutas i och med att Oktober månad tar slut, så ta chansen nu och var med och ge ditt stöd mot cancer.


Stöd min insamling på Rosa Bandet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,