Mymlan ryter till

Dagens blogginlägg tycker jag att Mymlan/Sofia har serverat. Det handlar om Facebook och Mats Mügge o Pornstarmössan. Fast egentligen handlar det inte om det heller. Det handlar om något större. Om hur vi väljer att tolka andra människor. Hur vi dömer andra människor även om vi inte har alla fakta. Det handlar om brist på kommunikation och jag tycker framför allt det handlar om brist på förtroende till våra medmänniskor.

En allmän misstro som jag tycker det känns som om den håller på att bli allt mer utbredd.Misstro till de människor vi har omkring oss.

LÄS gärna Mymlans inlägg och fundera själv på vad du tycker!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Skitkul

Ja, inte skit, som i skit, alltså, utan jätteroligt. Jag var inne på Bloggvärldsbloggen och hittade något roligt! Det är alltså ett nytt projekt som Ted Valentin ligger bakom. Det är alltså en söktjänst. Det som kom upp om mig är lite allmänt vad som skrivits om mig, tror jag. Jag har nu ansökt om medlemsskap och hoppas på att kunna läsa både positivt, negativt och fakta om mig själv.

Jag kommer absolut att kolla in på den här söktjänsten ibland. TESTA SJÄLV!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Dagens Bloggtips

Mymlan är en riktig storfräsare bland bloggare och jag tror knappast någon har missat hennes. Tidigare läste jag mest i hennes privata blogg; Mymlan The Real. Mymlan är som en länk till allt som händer i bloggvärlden och är dessutom numera skribenten på Bloggvärldsbloggen. Bloggvärldsbloggen har inte varit så bra sedan Sigge. Men nu är det riktig sprutt i den igen. Missa inte:

Bloggvärldsbloggen

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Fotbollsfrun har fel, inte bara kändisar kan leva vidare…

Fotbollsfrun, Malin Wollin har fel, det är inte alls bara större stjärnor som kan leva vidare. Världen kryllar av personer som visserligen inte nått en stor berömmelse för sitt skapande, men som ändå hade något viktigt att säga. Något som vi efterlevande inte bara av sentimentala skäl vill läsa vidare om, men som faktiskt haft åsikter och debatter som gjort skillnad för många människor.

En sådan människa var min vän Helené. Hon gjorde skillnad i människors liv. Både i ord och i handling. Det blev, precis som med många berömda människor ännu mer konkret och uppenbart när hon lämnade jordelivet.

Helené var en fantastisk person på många vis, för hon var engagerad och hon hade talets gåva. Helené var sällan tyst. Helené var också en krävande person. Det tror jag inte minst hennes fyra barn kan vittna om.

Även som min vän var hon krävande. Helené ville se handling. Men hon ville inte bara se handling från andra, hon fanns också där ”efter stormen”. Hon peppade, tröstade och fanns där. En axel att luta sig emot.

När Helenés blogg ”försvann” p.g.a. ett missförstånd, en obetald räkning, som vi trodde hon betalat, då hon pratat mycket om det, men uppenbarligen inte hann med, innan döden tog henne med sig… Då kändes det lite som att mista Helené en gång till, eller i alla fall som om mer av henne försvann. Det var inte Helenés vilja.

De senaste dagarna har varit märkliga, som Ludmilla, skulle ha uttryckt det.

Debatten på nätet om Alter Egos domän har varit omfattande. Samtidigt som jag inte la mig i diskussionen så mycket ur teknisk synvinkel, då mina tekniska kunskaper är extremt knapphändiga (det finns oerhört många kunniga personer som jag överlåtit detta till) så har jag mer berört detta ämne ur en personlig vinkel. Jag skrev om fjärilen som stalkade mig här hemma.

För några dagar sedan (jag tror det var i förrgår) meddelade Mymlan mig om att man var en grupp som fått kontakt via Twitter, som försökte återskapa Helenés sida. Jag var helt överlycklig. Jag meddelade Mymlan nästa morgon att fjärilen inte hade synts till sedan hon meddelade mig om att de höll på att återskapa bloggen. Det var inte riktigt sant, för historien tog inte slut där.

Mabou (7) berättade för mig att på kvällen hade han släppt ut ”Helené” (=fjärilen). Jag tyckte det kändes lite underligt att den inte satt i taket ovanför min säng och vakade över mig längre. Jag hade vant mig vid att den hade gjort det flera kvällar de senaste dagarna. Jag sörjde lite att OM fjärilen varit ett budskap från Helené, så hade jag inte hunnit ta farväl… På morgonen hade jag lite kontakt med Mymlan igen och meddelade att jag inte sett fjärilen igen, sedan hon skrivit meddelandet kvällen innan om återskapandet av Helenés blogg.

Nu tror ni antagligen att jag är helt galen, men PRECIS när jag skickat meddelandet, så landade fjärilen precis bredvid min stol, på golvet. Jag tog en bild:

När jag tagit bilden, så flög fjärilen upp och flög hårt, hårt mot balkongdörren upprepade gånger, så det lät hårt i fönsterrutan i balkongdörren. Jag klev upp, förvånad är bara förnamnet, öppnade balkongdörren. Fjärilen flög ut och sedan dess har jag inte sett till den.

Jag vill tacka Per Gustafsson som överlåtit domänen till Helenés efterlevande.

De senaste dagarna har följande personer jobbat hårt för att återskapa Helenés blogg:

Jocke Jardenberg

Tobias Karlsson

Thord Daniel Hedengren

Jonathan Sulo

Simon Sundén

David Hall

Patrik Fältström

Anders Thoresson

och till sist, men inte minst Sofia Mirjamsdotter själv, som gjorde detta möjligt!!

Jag är er evigt tacksam och jag är övertygad om att Helené ler stort i sin himmel. Jag vet att Helenés vilja var att hennes blogg skulle finnas kvar för oss efterlevande.

(Tyvärr verkar jag inte kunna se bloggen, eftersom jag tömde catchen för att se sidan och när jag sedan startade om datorn får jag detta meddelande: ”No input file specified.” Om någon vet hur jag ska göra för att kunna se Helenés blogg igen, så får ni gärna meddela mig!)

Men här kan ni andra läsa Helenés blogg: resonerar.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Alter Ego ´s bortgång från IRL och bloggvärlden

jagoheleneashx

Mymlan skriver på bloggvärldsbloggen om Alter Ego ´s bortgång och om att finnas kvar på nätet efter man har dött.

För er som inte läst min blogg så länge kan jag snabbt förklara (kan tyvärr inte länka, sorry Helene, då de flesta av mina gamla inlägg inte förts över till denna blogg ännu,) lite snabbt:

Alter Ego var en bloggare som tillhör en av de allra, allra första. Hon och jag bloggade ”parallellt” och oftast om väldigt skilda saker!

För att göra en lång historia kort, så kände vi till varandra i bloggvärlden och kommenterade hos varandra ibland, men så småningom blev vi presenterade av en annan bloggerska, nämligen Vendettanbettan, för flera år sedan. Vi fann varandra direkt och vår vänskap började med att Helene (som Alter Ego egentligen hette) i stort sett flyttade in till mig under flera veckor.

Helene och jag blev som systrar. Hon i Norrköping och jag här i Uppsala. Vi pratade i telefonen flera gånger i veckan. Hon kom nära mig och mina barn och blev lite som en ”extramamma” eller storasyster för mig.

Hon var också den person som startade upp en egen domän åt mig och underhöll den med design och tekniska grejer som jag inte förstår och dessutom är helt ointresserad av att lära mig.

Helene var en mycket bestämd kvinna. Det var ingen kvinna man sa emot, för hon hade svar på precis allt. I bloggvärlden var hon dessutom väldigt kunnig.

Hon tjatade på både mig och Vendettanbettan om att vi skulle ”länka, länka”… Haha, vi brukar skratta åt hennes skällande och gormande nu. Hon förklarade tålmodigt men bestämt att bloggande handlar om att länka. ”Man KAN inte länka för mycket i bloggvärlden”, sa hon.

Jag vet att jag tröttar ut några av mina läsare med mitt eviga länkande, även om de allra flesta verkar tycka att det är positivt då det finns en möjlighet att följa med ”bakåt” i texter jag skriver, om man är intresserad, samtidigt som man slipper läsa upprepningar, då jag helt enkelt lägger ut en länk.

Nåja, Helenes uppläxande om länkar, blir nog svåra att ta ur mig, för hon tjatade om det i flera år, tills hon tyckte jag var ”full-lärd” i länkandet! Men hon slutade aldrig att visa sin ilska över de som var dåliga på att länka.

Well, jag ska försöka att inte bli allt för långrandig, men kontentan av det hela är att Helene blev en av mina tre allra närmsta vänner och faktiskt den vän jag hade mest kontakt med. Ibland var samtalen flera gånger om dagen, men det gick aldrig mer än 3-4 dagar mellan våra samtal.

För bra precis ett år sedan fick Helene beskedet att hon hade cancer. Hon berättade att hon kände själv att hon inte hade så långt kvar…

Den 10:e December rycktes hon ifrån oss. Jag var inte alls förberedd. Vi hade precis gått igenom ett dödsfall i familjen (också cancer) och jag hann aldrig förbereda mig för Helenes bortgång, även om hon påtalade ofta att hon hade mycket kort tid kvar.

P.g.a. hennes sjukdom kunde hon naturligtvis inte fortsätta sköta och uppdatera min blogg. Hon tjatade hela tiden om att jag skulle försöka hitta någon som kunde ta över efter henne, men jag vägrade att ”byta ut” Helene. För så kändes det just då. Jag sköt allt ifrån mig och hoppades att läkarna hade helt fel eller att hon helt enkelt överdrev för mig. Eller kanske, kanske hoppades jag att ett mirakel skulle ske…

Hur som helst (f-n, jag lyckas inte skriva kort ändå, fast jag försöker) så blev jag en mycket nära vän fattigare när Helene gick bort. Ibland känns det så overkligt! Hon brukade alltid besöka mig några veckor på somrarna och i år… ja, i år känns det så oerhört tomt…

Jag saknar Helene något enormt och en stor plats i mitt hjärta kommer att förblir ett tomrum, utan Helene.

Mymlan skriver om Helene i ett inlägg som handlar om vi vill finnas kvar på nätet om vi dör. Det är en svår fråga, som vi alla måste ta ställning till själva och jag tror också det är viktigt att vi gör det!!

Helene och jag var rörande överens om den saken. Vi ville vara kvar på nätet även om vi dör. Vi ville att våra texter skulle leva vidare. En del är kanske inte mycket värda, men både Helene och jag trodde att vi hade en del saker vi delat med oss i texter, som kunde vara intressant för världen att läsa, även om vi gick bort.

Helenes sista veckor pratade hon ofta om att hon skulle komma sig för att betala sin domän, så den kunde finnas kvar när hon dog. Hon hade verkligen accepterat att hon inte hade länge kvar, även om jag vägrade ta in det…

När Helens så gick bort, var jag i kontakt med hennes barn och berättade om att hon pratade om detta. De sa i sin tur att de hittat papper som visade att hon betalt domänen redan, vilket så småningom visade sig vara fel och domänen stängdes av.

Långt senare vet jag att hennes dotter skulle kolla om det fanns något att göra, men jag tror det var för sent…

Mina Moderata Karameller var den som först skrev om Alter Ego i det här ämnet. Hon tycker inte det känns så bra att få meddelanden på Facebook angående att acceptera Alter Ego som vän där…

Nu säger jag det, en gång för alla: om jag skulle gå bort, så vill jag ha mina texter kvar på nätet, även om jag hoppas på att få leva många, många år till!

När det gäller Alter Ego, så vet jag att hennes önskemål var att få vara kvar på nätet. Nu blev det inte så, p.g.a. ett missförstånd. Men varje gång jag ser någon (Mymlan och Mina Moderata Karameller i detta fall), så blir jag glad och ledsen på samma gång. Jag blir ledsen för att en tagg sticker till i mitt hjärta, när jag påminns om att hon inte finns kvar.

Jag kan heller inte låta bli att blogga om henne när jag läser någon annans blogg om just Helene!

Men mest av allt blir jag glad och stolt. Glad över att ha fått vara en nära vän till Helene och glad över att folk kommer ihåg henne. Jag vet ju att hon ville vara kvar på nätet efter sin bortgång och nu när hennes blogg inte kan vara det, så är jag i alla fall glad över att hon lever kvar på nätet i form av att folk bloggar om henne!!

När jag tog emot Stora Bloggpriset fanns Alter Ego i mitt hjärta och i mina tankar. När jag nu precis fått en ny blogg, finns hon också i mina tankar. Jag hör hennes röst när jag funderar på hur jag vill ha bloggen. Jag tror mig veta vad hon skulle ha gillat och vad hon inte skulle ha gillat…

Alla händelser som sker i bloggvärlden, så tänker jag på vad Helene skulle ha sagt eller tyckt! Så på det viset lever hon faktiskt med mig.Naturligtvis inte bara när det gäller bloggen, men på något sätt blir Helene mer levande i mig när jag tänker på henne i samband med bloggandet, trots att vi hade så väldigt mycket annat gemensamt… Kanske för att det var så vi först fick kontakt?

Men det är inte helt sant att Alter Ego är borta från bloggvärlden och nätet. Hennes gamla blogg på AB finns ännu kvar. Där hette hon Oral Ventilation. Och jag måste säga att det är en enorm tröst att gå in där ibland och läsa hennes ord. Jag hör hennes röst när jag läser, inom mig…

Särskilt tröstande är det att läsa hennes sida, när jag vet att hennes önskemål var att hennes ord skulle leva vidare på nätet, även efter hennes död…

Hur tänker du? Vill du leva kvar på nätet efter din död?

R.I.P. Helene!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Mer nätkärlek till Mymlan

Jag skrev helt kort härom dagen, apropå Alex Schulmans uttalande om bloggar. (Skulle inte han bli snäll, förresten? 😉 ) Jag skrev inte så mycket själv, utan länkade i stället till andra som skrivit bra och ett av mina gamla inlägg, då det annars kändes som om jag bara skulle upprepa mig.

Nu har jag hittat en annan text som handlar om bloggar och s.k. ”kändisars” åsikter i den här diskussionen, som jag gillar. Den här gången är det Mymlan som knackar ner en text som gör mig nöjd och glad. (Och som jag dessutom känner igen mig i!)

Jag instämmer i det Mymlan skriver, jag skulle till och med våga säga att jag tror Mymlan tar i underkant. Mymlan skriver:

Det om kanske förvånar mig mest är att det så ofta på sista tiden gjorts så stora och braskande rubriker om näthat, som om det vore vanligare än nätkärlek. Jag hävdar att det inte är det. Jag hävdar att det på varje bitter feg hatare går minst tio alldeles vanliga bra människor som är generösa och ger av sig själva och ställer upp för andra. Jag hävdar att det finns mer kärlek än hat på internet. Jag ser dagligen fler exempel på människor som träffas och får vänner, som får hjälp och stöd, som får jobb och andra fantastiska saker genom internet och sina bloggar, än jag ser människor som kränks och far illa av desamma. Men jag ser sällan några rubriker om det, och det är sorgligt att de som bara läser om bloggvärlden och inte deltar i den får en sådan sned bild av vad det egentligen handlar om.

Jag skulle vilja påstå att det går kanske hundratals alldeles vanliga människor på varje näthatare. Minst. Så fram med all nätkärlek, visa hur mycket omtanke, glädje, tips, positivism och kärlek det faktiskt finns på våra bloggar och andra forum på nätet.

Lisa Magnusson skriver också bra i ämnet!

Jag utmanar alla bloggare att visa sin nätkärlek, vad som gör dig glad och positiv när du skriver eller läser bloggar, eller hur glad positiva kommentarer i bloggen gör dig! Länka hit, eller till Mymlans artikel, till dina bloggvänner, eller till vem sjutton du vill. Men skriv och berätta. Sprid din nätkärlek!!

Sprid din bild av bloggandet! Om hur kul det är att berätta om något som är viktigt för dig, i din blogg och sedan få en positiv respons på det.

Uppdatering:

Marcus Birros svar på Newsmill: Så krossade de anonyma nätmobbarna min kärlek till bloggen

Mymlan (igen): Nätkärleken vinner över näthatet – alla gånger

Eva: Nätkärleken vinner över näthatet

Heja Abbe: Allt är inte hat, Marcus

Filippa: Kärlek!

Gunilla: Nätkärlek vs Näthat

Trollhare: Bloggkärleken har gett mig viljan att leva

Maskroskvinnan: Behövs ”tjej-bloggen” egentligen? (Av någon anledning går det inte att länka direkt till inlägget, men skrolla ner en bit, så kan du finna det)

Malin Wollin: Jag har lärt mig att känna igen hatarna

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En kombinationsblogg

Det är nu så att jag ligger lite efter i mitt bloggande. Det positiva med det är ju att det innebär att jag lever mer än jag bloggar, det är ju bra, haha. Men samtidigt så är det en massa saker jag vill blogga om just nu, så det blir en liten dragkamp det här. Hur som helst så innebär det att inläggen skrivs lite ”sent” efter de ”hänt”, men det får bli så.

Det här är en kombinationsblogg just för att spara lite tid.

En Weirdos Bekännelser har gett mig en award från Kina. Tusen TACK, för en enda gångs skull så sänder jag den inte vidare, av ren tidsbrist. Det betyder dock inte att jag är mindre tacksam över den och det innebär inte heller att jag inte vill sända den vidare, men någon som känner sig sugen får gärna adoptera den söta nalle-awarden! Tack Weirdo!

Den andra delen i det här kombinationsinlägget är att jag gärna hakar på Gunillas hyllning till Michael Jackson. Mitt bidrag blir Dirty Diana:

Jag uppmanar också fler bloggare att haka på Gunillas härliga initiativ till en hyllningskonsert för Michael Jackson.

Temablogg/veckotema är något som Mymlan har kört ett tag på Bloggvärldsbloggen. Jag tycker det är ett annat roligt initiativ och jag har velat haka på i flera veckor nu, men någonstans räcker inte min tid riktigt till. Jag blev särskilt inspirerad att skriva när temat var alkohol, men hann tyvärr inte med. Jag har dock en del gamla inlägg om just alkohol som jag gärna lyfter fram igen:

Den här veckan skriver Mymlan om temat Mamma. Kanske hinner jag med, även om det inte ser så ljust ut just nu, men oavsett så uppmanar jag alla som är sugna på att blogga på det ämnet att hänga på Mymlans Veckotema. Det är väldigt intressant att läsa om alla olika aspekter på de olika teman. Av de som hittills bloggat på temat mamma föll jag särskilt för Witchbitch, Birgitta Alvskogen som skrivit inlägget: Jag blev mamma, men jag var det inte.

Puuh, nu tror jag att min kombinationsblogg är klar. Jag tror jag fått med det jag ville ha med, så nu ska jag återgå till nya inlägg innan jag tar ett krafttag på mitt eget tema som är städning här hemma…

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Jag ÄLSKAR att blogga!!

Bloggandet har diskuterats en hel del i media, sedan det blev poplärt att blogga. Först ansågs det av förstå-sig-påarna att det var en amatörhobby. Sedan upptäckte man till sin stora förvåning att en del bloggare hade OERHÖRT höga besökssiffror. Inte minst de s.k. ”modebloggarna”. Förstå-sig-påarna skakade förvånat på huvudet och skrek ut i tidningstablåerna att det var en övergående trend. Sedan upptäckte man att bloggarna växte sig ännu större och dessutom kunde man inte längre blunda för att bloggande blev en maktfaktor. Det blev helt omöjligt att försöka se mellan fingrarna och inte ta bloggvärlden på allvar.

De flesta medier idag har tagit in bloggarna och försöker uppmärksamma det som skrivs, som kan ses ligga i ”allmänhetens” intresse. Sedan finns de där bakåtsträvarna. De som inte alls gillar det här fenomenet med att precis vem som helst kan starta en blogg och skriva i stort sett vad de vill (inom lagens gränser). De går och väntar på ”undergången” av bloggarna.

Vi som befunnit oss i bloggvärlden under flera år, vet att faktiskt merparten av alla bloggare till slut lägger ner sina bloggar, eller pausar, börjar om på nytt eller vidareutvecklar sina bloggar. Få bloggare som hållit på i några år, fortsätter sitt bloggande på samma vis de började. Men i högre takt än folk lägger ner bloggar, så uppstår det nya. Så meddelar två kända personer att de slutat blogga, eller i alla fall tar en paus.

Då kommer de. De blodtörstiga antikrönikorna. ÄNTLIGEN får man lite legitimitet att spy galla över bloggare.

Elisabet Höglund skyndar sig att skriva.

David Nyström hänger också på.

Både jag och Mymlan har fått oss en skopa ovett också. Vi är naturligtvis inte ensamma om det.

Jag tycker att en som kommenterat Elisabet Höglunds krönika, säger en hel del:

Man kan verkligen undra Elisabeth. Du har gått ut i pressen o talat om hur du blivit mobbad – ändå hänger du med tåget o ger dig på Linda Rosing. Mig veterligen har hon inte gjort en människa förnär. Trots all den skit hon får ta talar hon dessutom aldrig illa om någon annan människa. Vem är du o jag att döma henne? det finns väl en otrolig massa människor som skadar och visar ondska. Men att du ska sitta här och kritisera triviala bloggar när du kan använda din möjlighet att skriva på detta utrymme om riktigt viktiga och angelägna saker gör dig betydligt mer sorglig än bloggarna du attakerar..

Jag tycker den kommentaren säger vettigare saker än någon av nämnda uttalanden ovan.

The point is made. Vi har förstått att en del människor inte gillar fenomenet bloggande. För mig är det ganska obegripligt. För mig är det ungefär som att säga ”jag gillar inte mat”, för att man tycker det finns för många snabbmatskedjor. Eller som att säga: ”Jag är inte intresserad av något”. Det häftigaste med bloggar tycker jag är att man faktiskt kan hitta bloggar som handlar om precis det man själv är intresserad av.

Du kan läsa bloggar om matlagning, fotboll, vardagsliv, teknik, böcker, politik, dans, humor, familjeliv, sex, resor, religion, husdjur, musik, krogliv, föräldraskap, graviditet, skilsmässa, film, beroende… ja, jag skulle kunna fortsätta i evigheters evigheter… Det finns liksom inga gränser för vad folk kan blogga om.

Därför köper jag inte det där med att säga att man inte gillar bloggar. Idag finns det dessutom så pass bra portaler där man enkelt kan finna sina guldkorn i bloggvärlden om man inte har tid eller ork att leta fram dem själv.

Själv bloggar jag av flera skäl, men det främsta är att jag verkligen älskar att få uttrycka mig i precis det här forumet. På det sätt jag vill, om vad jag vill och hur jag vill. De som kommer till min blogg har valt att göra det. Ibland delar vi åsikt och ibland gör vi inte alls det. Men ingen tvingar in någon här. Om man vill läsa min blogg så står det en fritt fram och vill man det inte så har man all möjlighet att avstå. Jag skriver om det som ligger i mitt eget intresse, för jag skulle aldrig kunna blogga om saker som är helt ointressant för mig. Jag brinner verkligen för bloggen. Dessutom lär jag mig en hel del. Dels när jag ibland letar fakta inför nya inlägg, men även i kommentarer under diskussioner eller när jag läser andras bloggar om ämnen som jag normalt inte skulle leta information om. Det är oerhört lärorikt att blogga!!

Liksom många andra bloggare så älskar jag att skriva. Jag skrev dagböcker sedan jag började lära mig bokstäver och dag- och diktböckerna var sånt jag delade med mig hela min barn- och tonårstid. Ofta i tonåren hade vi tjejkvällar hemma hos mig, med scones och tända ljus och de flesta gånger så var det någon av min vänner som frågade om jag hade några nya dikter. Jag hämtade glatt min diktbok och började läsa högt av det jag ville dela med mig. Ungefär som nu, fast det inte är dikter, utan andra händelser och tankar från livet som jag valt att dela med mig av på bloggen.

Jag delar med mig av mycket men långt ifrån allt. Jag har en klar gräns på vad jag vill dela med mig av och vad jag vill behålla privat.

När jag började blogga så var min blogg endast en lättsam, humorblogg som handlade mest om tonårsdöttrarna och deras bravader. Med tiden har bloggen både medvetet och omedvetet förändrats. Att gå från humorblogg till blandad blogg var ett medvetet val. Jag kände att mina humor-ämnen började bli ganska urholkade efter typ det femtielfte inlägget om att tonårsdöttrarna vägrade storstäda på torsdagar. Dessutom kände jag att bloggen blev för ytlig. Jag skriver fortfarande om samma ämnen som i början, men jag har som sagt utvecklat den en hel del.

Jag har plockat in inlägg om Afrika, om nyheter, samhällsproblematik, mångkultur, rasism, krönikor, musikinlägg, intervjuer och mycket, mycket annat. Samtidigt som jag alltså även har kvar inlägg om familjen med vardagshumor. Det passar mig mycket bättre, för den här helheten är mycket mer jag. Jag har säkert förlorat en hel del läsare som bara var intresserad av mer lättsamma inlägg att skratta åt och känna igen sig i, men samtidigt så har jag fått en hel del nya läsare, som kanske vill ha mer än det lättsamma. Jag tror det går på ett ut.

Även om jag tycker det är väldigt sporrande och roligt med många läsare, så tror jag att jag skulle fortsätta att blogga även om jag förlorade nästan alla läsare. Det är nämligen så att när jag i början, typ första veckorna jag bloggade, så satt jag och skrek av glädje för att jag hade typ 25 läsare om dagen. Jag kunde inte fatta att det fanns tjugofem främmande personer (det var inte så många av mina närmaste som kände till min blogg och brukade läsa den då) som faktiskt klickade sig in på just min sida då.

Jag läser en massa bloggar i olika kategorier. Sedan finns det en massa bloggar som jag helt enkelt inte gillar. Jag skulle aldrig säga att en blogg är en skitblogg eftersom jag anser att alla bloggar fyller någon typ av syfte. Om inte annat för skribenten själv. Det vore ju konstigt om jag som inte är förtjust i fotboll, helt plötsligt skulle börja älska en fotbollsblogg. Å andra sidan anser jag inte heller att en blogg är en skitblogg bara för att jag inte är intresserad av att läsa den.

Däremot är jag evinnerligt trött på människor som ska tala om för mig vad som är okej och inte. Människor som anser sig kunna avgöra om en blogg är läsvärd för andra eller inte. Jag är trött på att man antingen tycker att det är lite ”fult” att läsa bloggar generellt eller lite fult att läsa vissa specifika bloggar. Jag tycker det är skittrist att man väljer att omyndigförklara vuxna människor. Låt folk läsa vilka bloggar de vill. Sluta moralisera över hur andra människor vill lägga sin tid.

Hur många gånger har du inte sett en film som suger? Hur ofta har du inte läst en bok du inte gillade? Hur ofta sätter du på TV ´n och det faktiskt är ett viktigt och intressant program? För att inte tala om alla ”meningslösa” samtal vi har med människor vi möter. ”Det är fint väder idag, men jag hörde att det skulle regna till helgen. Jag vet inte hur jag ska göra, vi som tänkte grilla på Lördag…” Hur meningslösa samtal kan man inte ha? Men någonstans så fyller även dessa ”meningslösa” samtal en funktion.

På samma sätt kan det fylla en funktion att läsa 20 ”meningslösa” blogginlägg om hur någon shoppat nya linnen och handväskor inför sommaren. Eller läsa om hur någon varit sömnlös för att man har ett barn med magsjuka och fått torka spyor en hel natt.

Jag tror mig ha koll på att de flesta vardagsbloggar, föräldrabloggar och modebloggar skrivs av kvinnor. Jag vet inte om det är så, men jag har en stark känsla av att de ämnen som kvinnor oftare skriver om än män, också blir mer kritiserade. Själv kan jag omöjligt förstå varför det skulle vara mer legitimt att skriva om fotboll än om familjeliv? Egentligen anser jag nog att familjeliv är ett ”viktigare” ämne för människan än fotboll. Att uppfostra och ta hand om barn tycker jag är viktigare i det stora hela, än att springa efter en boll på en fotbollsplan. Ändå har jag aldrig hört någon kritiker skriva ”De här sportbloggarna har inget att tillföra sina läsare, de skriver om så ytliga saker och har inget viktigt att komma med” Eller: ”Den här fotbollsskribenten upprepar sig hela tiden, han har skrivit att hans favoritlag har gjort tre mål i rad nu, har han inget viktigare att skriva om?

Jag vet inte om det är så, man kan det vara så att vi alla lättare förminskar vikten av typiska ”kvinnoämnen”, medan mer typiskt ”manliga ämnen” lättare tas på allvar? Är det också anledningen till att man hackar på bloggvärlden på ett så fördömande sätt, som man faktiskt gör?

Kan vi inte i alla fall försöka sluta klanka ner på varandra? Vi kvinnor? Vi bloggare? Jag ska försöka att:

Inte säga: Jag gillar inte bloggar Utan i stället säga: Modebloggar (till exempel) intresserar mig inte särskilt

Inte säga: Det där är en skitblogg Utan i stället säga: Jag gillar inte just den där bloggen

Inte säga: Den där bloggen är så jävla ointressant Utan i stället säga: Jag är inte intresserad av den där bloggen

Ja, alla gör och säger som de vill, det är ju klart och alla får tycka vad de vill! Samtidigt så tror jag vi alla bloggare och bloggläsare skulle lära oss ännu mer om varandra och av varandra om vi slutade hacka och kritisera varandra så förbaskat. (Och då menar jag inte att vi inte får ha olika åsikter i olika debatter.) Jag tror också att man måste se till sig själv. Jag är övertygad om att jag har MASSVIS med meningslösa inlägg i min blogg. Jag är också övertygad om att det inte finns någon bloggare som har skrivit 3000 inlägg som inte har en hel del meningslösa blogginlägg. Oavsett om vi skriver om fotboll, frisyrer, barnafödande eller teknik.

Jag kommer att fortsätta blogga eftersom jag ÄLSKAR att blogga!! Jag är övertygad om att jag kommer att fortsätta blogga länge till. Kanske kommer jag att utveckla bloggen ytterligare med tiden och kanske kommer jag att blogga på ett helt annat sätt i framtiden eller om helt andra ämnen. Det har jag ingen aning om idag, men fortsätta blogga är jag övertygad om att jag kommer att göra. I någon form och jag är helt säker på att det är många andra som kommer att göra det, även om en och annan kändis slutar att blogga under tiden…

Tack för att du läste, fast det blev så långt. Jag ser fram emot att få läsa din åsikt.

Hannah Graaf Karyd som också är med i Blogguppropet har skrivit om detta också, ur sin synvinkel, jag rekommenderar er varmt att läsa hennes inlägg:

Dubbelmoral + Elisabet Höglund = ?

Till sist hoppas jag att vi är många som hjälper till att samla in pengar till krigsdrabbade mammor och jag hoppas också att alla bloggare hjälps åt att sprida detta vidare både inom och utanför bloggvärlden:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Sista chansen…

Idag är det den sista dagen att rösta för Stora Bloggpriset. Idag har Stora Bloggpriset lagt ut denna försmak av resultatet. I många kategorier står det väldigt, väldigt jämnt. I den kategori som jag är med i, nämligen vardag, står det mycket jämnt mellan de två som hittills har fått flest röster. Enligt Paf ´s odds så bör det vara mellan Mymlan och Alex. Själv bör jag, enligt deras odds vara den där pyttelilla, vita tårtbiten längst ut till höger…! 😀 Man uppger att cirka 40 000 röster har inkommit hittills.

Måndag på Bloggalan kommer prisutdelning ske och jag ser väldigt mycket fram emot att gå dit och framför allt ser jag fram emot att få träffa en massa bloggare som jag hört talas om, läst bloggar av, läst kommentarer av och om, att nu få träffa IRL.

Uppdatering: Enligt paf ligger jag inte längre sist i min kategori, utan har halkat upp ända till näst sist! 🙂 Så enligt dem bör jag nu vara den där näst ljusaste, något större tårtbiten, med 6.50 i odds, i stället för 10,0 som det låg härom dagen! Så här ser det ut nu:

02.02.2009

14:55

Stora bloggpriset – Livsstil. Vem vinner?

Gynning
2,90
Johanna Sjödin
3,00
Husmusen
4,50
Matälskaren
4,50
Niotillfem
8,00

14:55

Stora bloggpriset – Mode. Vem vinner?

Hanna Fridén
2,80
Style by Kling
3,00
Hotspot
4,00
Manolo
5,50
Stockholm StreetStyle
8,00

14:55

Stora bloggpriset – Nöje & kultur. Vem vinner?

Kulturbloggen
2,40
Bokhora
2,80
Weird Science
4,50
En man med ett skägg
8,00
Vassa Eggen
8,00

14:55

Stora bloggpriset – Politik & samhälle. Vem vinner?

Opassande
3,40
Blogge Bloggelito
3,40
Alla dessa dagar
4,50
Henrik-Alexandersson.se
4,50
Oscar Swartz – Texplorer
4,50

14:55

Stora bloggpriset – Prylar & teknik. Vem vinner?

Tommy k Johansson
2,50
Beta Alfa
2,70
Moderskeppet
5,30
Prylfeber
5,30
Lilla gumman
10,00

14:55

Stora bloggpriset – Sport & fritid. Vem vinner?

Marcus Birro
2,20
Bara ben på Glenn Hysén
3,40
Robert Lauls blogg
5,00
Henrik Rydström
5,00
Sportbloggen
10,00

14:55

Stora bloggpriset – Vardag. Vem vinner?

The real mymlan
2,50
Att vara Alex Schulman
2,70
Bloggfrossa & Mannen som blev trött…
5,00
Tonårsmorsa
6,50
Stationsvakt
8,00

Idag kan ni alltså ta den sista chansen att påverka utgången av Stora Bloggpriset, genom att rösta HÄR! (Eller klicka på den blå loggan) Klicka på högst en blogg i varje kategori och skriv sedan in din mail längst ner. Klart!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,