Förbjud n-ordet

Jag har alltid varit emot förbud av ord. Jag tycker att ordet ska vara fritt och att varje människa måste kunna resonera och se vad som är lämpligt att säga och att kunna avgöra vad som passar sig att säga och när. Men jag börjar ändra mig nu. 

n-ordet

n-ordet

Sedan min äldsta dotter föddes för snart 27 år sedan har jag ”stridit” mot n-ordet. Egentligen före det också, men det blev mer verkligt för mig då. Sedan några år uttalar jag det inte heller även om jag talar negativt om ordet, alltså jag använder inte ordet uttalat även om jag kritiserar användandet av det. På uppmaning av de som blir drabbade. Sedan första gången jag hörde någon förklara varför ordet tar lika mycket skada av att uttalas av någon som är ”för” ordet eller ”emot” det, så har jag verkligen ansträngt mig för att inte uttala ordet.

Jag hade under lång tid förståelse för att vissa, särskilt äldre personer hade ”växt upp med ordet” och därför använde det av gammal vana och för att personen inte kom i kontakt med människor som kunde förklara varför det är så illa att använda det.

Men nu har det gått så många år, så många debatter och för att inte tala om alla svarta personer i Sverige som drivit och stridit mot detta ord i hela sina liv. Oavsett om de är 15 år eller 50. Som har hört ordet till leda, som har motargumenterat i fikarummet på jobbet, på barnens dagis, i klassrummet, på bussen, i kioskkön, på badhuset, i fjällen, på stranden, på gymmet, på tåget, i parken, på kursen, på nätet i alla 711 000 diskussioner där ordet dyker upp. H-U-R T-R-Ö-T-T-S-A-M-T det måste vara…

Nu känner jag att det kan knappast finnas kvar människor i Sverige, oavsett generation eller vilken ålder man är, som inte förstått att ordet nedvärderar och förminskar och avhumaniserar svarta.

Av de jag senaste åren hört som hävdar att de tänker fortsätta använda ordet, oavsett om det gäller själva n-ordet eller n-ordetbollar eller vad det än gäller som innefattar n-ordet, så är det inte längre för okunskap eller för att man inte inser att det är nedvärderande. De som fortsätter med att envisas med att använda det är uteslutande av ignoranta personer som har rasistiska åsikter, som struntar i om de nedvärderar svarta, som själv känner sig lite bättre av att trycka till någon annan, som vill provocera och såra/skada eller som känner sig ”lagom rebelliska för att de vågar stå för att de använder n-ordet”. I samtliga fall, oavsett något av ovan angivna skäl, så är det inte okej att nedvärdera och kränka andra människor med flit. När man vet att det är precis det man gör.

Så nu har jag ändrat min inställning i frågan. Sluta hyckla om att ”personen inte menar så egentligen”, vilket är skitsnack. Personer som använder ordet menar precis vad de säger och egentligen kvittar det vad de menar, det handlar om mottagaren här, den som är berörd av ordet, den som utsätts för rasistiska och nedvärderande ord. Det måste gå före att man får gå runt och provocera, kränka, skada, förminska, avhumanisera och nedvärdera folk!

Förbjud bara n-ordet utskrivet eller uttalat. Det har ändå ingen mening i vårt språk, förutom att just upprätthålla gamla rasistiska föreställningar. Jag kan komma på 1000 anledningar till att förbjuda det, men inte en enda för att behålla det. 

Bland n-ordetbollar och andra finska pinnar

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

För mig är det inte alls kränkande att säga lapp…

renarI går kunde vi höra en radiodebatt om designern Gudrun Sjödéns nya julkollektion som inspirerats av samisk kultur och tradition. Som motdebattör hör vi kulturarbetaren Liselotte Wajstedt.

Att Gudrun, förutom att ha använt sig av samiska traditionella attribut visat det samiska hantverket respektlöshet, så som kronan på verket så hävdar hon att hon kan använda ordet ”lapp” eftersom hon menar att:

”För mig känns det inte alls nåt nedvärderande eller så… att säga ordet lapp.”

Då är vi tillbaka där igen, det där som vi tragglat och vänt på med ”N-ordet”. Det handlar inte om vad VI, som inte blivit nedvärderade av ”L-ordet” eller ”N-ordet” känner. Jag har, liksom Gudrun Sjödén också samiskt påbrå, men jag har aldrig blivit dömd eller bedömd utifrån det och jag har aldrig blivit nedvärderad eller mobbad eller kränkt på grund av mina samiska rötter, precis som jag inte heller har det när det gäller svarta. Däremot har jag till viss del bemötts av ”N-ordet” utifrån mina barn och utifrån mitt val av partner. Jag känner mig varje gång ordet nämns mot mina barn, som är det käraste jag har, eller för att nedvärdera mig för den hudfärg mina familjemedlemmar har, känt mig kränkt, förlöjligad och nedvärderad över uttrycket. Jag har tidigare skrivit om det här:

chokladbollar

Bland n-ordetbollar och andra finska pinnar

Jag tycker att Liselotte Wajstedt kom med ett mycket bra förslag när hon föreslog att Gudrun skulle ha samarbetat med samer i sin klädkollektion.

Nej, något förbud mot ord har vi inte i Sverige, men jag kan verkligen inte se en enda anledning till varför vi skulle använda N-ordet på svarta, Z-ordet på romer eller L-ordet för samer. Det är som sagt inte förbjudet, men om man fortsätter hävda ”sin rätt” att använda dessa ord trots att berörda grupper gång på gång bett om att få slippa bli kallade dessa kränkande öknamn, så får man också räkna med att vi som är emot användandet av dessa förlegade ord, kommer döma dig för det jag tycker att du är. Nämligen inskränkt, ointelligent och fullständigt ignorant! 

Debatten kan du höra HÄR!

Den samisk-inspirerade kollektionen kan du se HÄR!

Tillägg: Gudrun Sjödén tar sig rätt att kränka

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Bajsrännan i mig fortsätter ifrågasätta Stina Wirséns Lilla Hjärta

rasistiska nidbilderI debattens efterdyningar så här långt senare, blir jag ändå upprörd när jag ser Stina Wirséns uttalanden i olika intervjuer. Jag blir inte upprörd på henne, utan på hennes totala oförmåga att se sin egen del i det hela och att helt och hållet ställa sig blind till vad debatten faktiskt handlade om. Antingen förstår Stina verkligen inte vad det handlade om, eller så vill hon inte förstå.

Först och främst vill jag belysa de delar som jag själv inte riktigt förstår i artikeln med Stina Wirsén i tidningen Vi:

Stina säger i artikeln att hon blev utpekad som rasist. Det blir ett märkligt uttalande för mig som verkligen har följt och varit en del i debatten under hela tiden den pågick, då alla de som jag sett kritiserat Stina´s figur ”Lilla Hjärtat” poängterat många gånger att ”Vi tror inte att Stina är rasist, men att hennes tecknade figur är en rasistisk stereotyp, då den är tecknad som ett Blackface/Pickaninny.” Inte någonstans har jag sett eller hört någon påstå att Stina är rasist!! Tvärt om har många röster menat att trots att man förstår att Stina´s intentioner var goda, så blev det fel, då den tecknade figuren påminner allt för mycket om en rasistisk nidbild av svarta människor som många tagit illa vid sig av och/eller inte velat att deras barn ska mötas av i en modern barnfilm.

Vidare kan man läsa i artikeln: ”– Bilder av mörkhyade barn i barnböcker är sällan riktigt svarta, kanske just av ängslighet. Jag ville fylla en stiliserad docka – en kolsvart figur – med nytt innehåll.” Det är ju inte riktigt sant. Att det saknas svarta människor i barnböcker stämmer inte, utan tvärt om är det relativt gott om dem. De ”riktigt svarta*” finns också, bland annat i flera av barnboksförfattaren Eva Sussos barnböcker, men även i många andra barnböcker.

Vidare beskriver Stina sin egen reaktion och chock över den hårda kritiken mot henne som skapare av barnboksfiguren Lilla Hjärtat. Den känslan kan ju ingen ta ifrån henne och jag kan verkligen förstå att hon tyckte det var en tuff period och jag tvivlar inte på att hon mådde dåligt, särskilt som jag verkligen tror på att hennes intentioner med Lilla Hjärtat var ”goda” och inte ”onda”. Samtidigt så tappar jag lite av min empati för Stina´s upplevelser när jag i intervjun i Vi läser hur hon själv förminskar och visar brist på förståelse för oss som kritiserat denna rasistiska nidbild och våra barn som är de verkliga förlorarna i att svarta nidbilder återskapas och sprids i barnlitteraturen och i en barnfilm. (För att inte tala om alla de prylar med LH som fortfarande går att köpa på många ställen.)

Att SvD låter en ledarblogg skriva denna artikel: Stina Wirséns brott var att hon är vit av Ivar Arpi är så långt ifrån debatten man kan komma. Det handlar självklart inte om att Stina är vit, då det finns mängder av vita barnboksförfattare som illustrerat svarta figurer i barnböcker i Sverige. På samma sätt som Makode Linde (som är svart) fick massiv kritik under ”Tårtgate” för sin tårta som skapades som ett Blackface.

I intervjun med Stina läser jag följande:

Men människor blev ju inte bara lite förbannade, de blev djupt kränkta. Kan du inte se det?

– Jo, det var det sista jag ville! Det gjorde mig djupt olycklig. Men jag ser inte bara det. När jag tog bort Lilla Hjärtat tillfredsställde jag en grupp röststarka personer, men i samma stund hörde många fler av sig. Hundratals. Många av dem med egna erfarenheter av rasism.”

Detta, tillsammans med tidigare uttalande från Stina om att hennes kritiker borde ägna sig åt att stoppa ”riktig rasism” i stället, gör att jag tycker Stina undervärderar oss kritiker. Om det skrev jag tidigare här: Vad vet Stina Wirsén om vår vardagliga kamp mot rasism?

Det Stina har kritiserats för är att bilden hon tecknade är en rasistisk nidbild. Det är ganska stor skillnad på den kritiken och att säga att Stina är rasist, men det hjälper ju knappast om man har ritat en figur som till utseende får många att associera till Golliwog, Blackface etc. Det är dessa rasistiska nidbilder som har tagit åratal att förpassa dit de hör hemma: i det förgångna och jag tycker inte det är svårt att förstå att många blir upprörda när någon då försöker återinföra dem. För mig blir det lite som när folk kräver att få använda ”N-ordet”, med ursäkten att de ”inte menar något negativt”. Det hjälper liksom inte. ”N-ordet” symboliserar redan så mycket negativt att det för vääääldigt många människor inte kan göras positivt eller neutralt. Samma med Blackface. Det är redan förknippat med så mycket negativt att det inte går att göra positivt eller neutralt.

Stina antyder att problemet är att hon tecknat en svart figur. Problemet är absolut inte att teckna svarta människor, problemet är att denna svarta bild är tecknad efter en gammal svart nidbild som efter lång kamp äntligen rensats ur all ny litteratur. För mig har tecknade Blackface samma bakgrund som ”N-ordet”. De skapades i en tid då svarta användes som slavar, för att nedvärdera och avpersonifiera svarta människor. Det ena är en teckning (eller person som målas som ett Blackface), det andra är ett ord i tal eller skrift, men de båda har liknande innebörd och poängen är att förtrycka och stigmatisera.

Jag är en av de som har kritiserats för att ha kritiserat Stina Wirsén starkast och flest gånger. Det är sant. Jag är också en av de som har kritiserat hennes försvar, då jag inte tycker det håller. Jag har aldrig kritiserat hennes barn, kallat henne rasist eller på något sätt försökt kontakta henne som person eller gå till personangrepp, eller stalka henne. Om någon har gjort det så tycker jag självklart att det är fel, men tänker inte ta ansvar för vad andra vuxna människor gör. Jag säger inte heller att det inte har skett, men trots att jag mig veterligen har sökt upp denna debatt på alla möjliga ställen på nätet och följt den grundligt, då den engagerat mig, så har jag inte någonstans funnit någon person som använt sig av personangrepp eller på annat sätt hoppat på henne personligen.Tvärt om har jag vid många tillfällen glatt mig åt att man hållit en så pass bra ton, trots den ilska, förtvivlan och sorg debatten har väckt hos många personligen.

När det gäller utgivna artiklar i detta ämne, så tycker jag att den har varit till Stina´s fördel i denna debatt. DN som är den tidning som tagit in flest artiklar i debatten, har konsekvent tagit in i princip endast förespråkare för Stina och Lilla Hjärtat, med några få undantag. Nu har de igår valt att ta in en av mycket få artiklar som i stället kritiserar Lilla Hjärtat och Stina Wirséns försvar för sin figur: Alla är vi doppade i samma rasistiska gryta, av Mona Masri, som ett svar på intervjun med Stina Wirsén i Vi härom dagen och de uttalanden hon gett i den artikeln. Faktum är att Stina till och med fått en bok med försvar för Lilla Hjärtat, där vi som kritiserat henne, i vår tur blir kritiserade (jag har inte läst boken än.) Så även om hon fått en hel del kritik, så har hyllningarna varit desto fler.

Personligen är jag nöjd över att Stina valt att sluta teckna Lilla Hjärtat, men jag önskar också att hon hade haft någon slags självinsikt i varför många av oss upprördes och den insikten tycker jag lyser med sin frånvaro när jag läser hennes intervju i Vi. Jag kan förstå att Stina inte insåg att hennes tecknade figur Lilla Hjärtat var mycket lik en rasistisk nidbild, eller i alla fall att hon inte insåg att den skulle bemötas med så starkt motstånd. Om Stina hade sagt att hon inte avsåg att föra vidare en rasistisk nidbild, bett om ursäkt och sedan slutat teckna Lilla Hjärtat, hade allt varit fine. Som det är nu känns det ganska okej, för hon har slutat teckna Lilla Hjärtat och bett om ursäkt, men i nästa andetag menar att hon är missförstådd, att det är människor som sökt konflikt: ”Stina Wirsén säger att hon fick en känsla av att vissa sökte konflikten.” Hon pratar om kommentarsfälten i debatten (jag antar här att hon menar på Facebook?) som ”bajsrännan” och då känner i alla fall jag att den där ursäkten fastnar lite på vägen…

För mig blir det lite som att säga: ”Jag menar inget illa med att använda N-ordet, men jag ber om ursäkt om någon känt sig kränkt, men eftersom jag inte menar något illa egentligen, så tänker jag fortsätta använda N-ordet.”

Ett annat utdrag från intervjun:

””Blev världen bättre”, säger Stina Wirsén, ”för att Lilla Hjärtat plockades bort? Blev Sverige ett öppnare land?” Hon tittar på mig, men frågan är en kulspruta riktad mot dem som attackerat henne hårdast.”

Ja, Stina, lite bättre blev den allt. I alla fall för en del enskilda barn och deras svarta och vita och bruna föräldrar. Att slippa se en rasistisk nidbild upptryckt i våra barns ansikten där de förväntas acceptera, kanske till och med tacka och ta emot, att de som mörka också fick en plats i litteraturen och barnfilmen, trots att den för tankarna till mörka, rysliga, skräckinjagade tider när deras förfäder förslavades, förnedrades och tillintetgjordes på ett fullständigt inhumant vis.

Det är ju så med strukturer, oavsett om det är rasistiska strukturer, vita maktstrukturer eller manliga maktstrukturer eller vad det än handlar om, att det är svårt att se dem, för att vi blivit så vana vid dem och för att de ofta är lite mindre klart uttalade, att vi inte så lätt lägger märke till dem. Jag kommer ibland på mig själv med att tänka eller säga saker som är ganska ojämlikt, för att jag tänker eller säger det av gammal vana. Här måste vi hjälpas åt och påminna oss själva och varandra att det kanske inte är helt okej att kalla säga att någon beter sig som ”en jude” när vi menar att den är snål, eller utgå från att alla svarta har ”rytmen i blodet” eller liknande, eller att kvinnor har ”mer fallenhet för att ta hand om barn/disk/tvätt” etc. Det är sätt att uttrycka sig/tänka, men i sanningens namn så är det väldigt stereotypa jämförelser och tankar. Om vi någonsin ska få bort rasism och bli mer jämställda och om vi verkligen MENAR från våra hjärtan att ALLA människor har precis samma värde, då måste vi nog komma till insikt själva och rannsaka oss själva för att kunna lämna över en bättre värld till våra barn, än den vi själva har växt upp i.

Att debatten inte alltid varit helt balanserad är kanske inte så konstigt, med tanke på att vi är många som känner att våra barn blivit kränkta i och med lanseringen av och försvaret av ett Blackface 2013 och inte vill ha denna rasistiska nidbild upptryckt i våra barns nyllen. Stina kan fortsätta försvara Lilla Hjärtat så länge hon orkar och jag kommer att fortsätta försvara mina barns rätt att slippa växa upp med dessa rasistiska nidbilder så länge jag orkar.

Ej rasistiska bilder

”riktigt svarta*” nyanser av ”svarthet” är något som också har kritiserats under många år, som om man måste vara ljus svart för att vara mer accepterad, eller att inte bli bemött på ett visst sätt för att man inte är ”tillräckligt svart”. Det kan ju jämföras med om vi som är vita skulle bemötas på olika sätt utifrån hur starka eller svaga pigment vi har i huden.

BONUS: För dig som vill höra debatter om detta ämne med Oivvio Polite i Malmö i höstas kan kolla debatt och efterföljande publiksamtal i ämnet HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

N-ordet och att öppna upp

n-ordetN-ordet har debatterats så att man tycker det skulle räcka nu, men det gör det inte. Så länge det fortsätter att användas, så länge det fortsätter att startas facebookgrupper som drar 1000-tals gillningar för att få använda ordet, så länge små barn blir bemötta med detta ord ständigt och jämt, på skolgården, i litteraturen och på gatan, så är det inte färdigdiskuterat.

Man kan ju tycka att man borde ge upp bara för att det inte gör någon skillnad att stånga huvudet i väggen tills man blir blodig. Det kan man tycka. Men ibland får jag ett mail som gör skillnad. Ett sånt fick jag igår och jag fick ett innan dess för drygt en månad sedan och innan dess för ytterligare någon månad sedan. Och ett enda av dessa mail, någon gång då och då gör att jag inte kommer att sluta strida mot detta förnedrande och förminskande ord.

Det här mailet fick jag härom dagen (jag har lov av avsändaren att publicera det, mot att jag tog bort namnet):

”Hej.

Härmed kommer jag att sluta använda ordet negerbollar! Frågan är inte så stor för vi gör nästan aldrig de där bruna bollarna och köper jag den stora varianten någon gång kallar jag dem faktiskt för kläggboll eller chokladboll. Men hemma och i mindre sällskap som på jobbet har jag faktiskt hävdat negerbollsordets rätt med åtminstone ett av dina argument. Negerbarnet (hoppsan, men nu förstår du kanske vilken betydelse jag själv spontant lägger i ordet= mörkhyad afrikan) som sa att ”så säger vi hemma också”. Det kanske de gjorde när jag var barn för 40 år sedan men knappast nu.

Så tack vare din fina analys har jag nu insett hur stendumt det är att använda ordet neger. Själv hatar jag ordet arier och vill inte ta i det för det har så stark koppling mot nazister. Vit svensk, det är jag, men arier – nej fy!

Så bollarna får nu heta något annat, kläggbollar är bra, hästbollar vore ännu bättre men chokladbollar får duga! Hälsningar XXXXX”

Ibland har det också kommit en och annan kommentar som gör att jag känner att man faktiskt når fram till människor som inte alltid är så lätta att nå fram till i debatter som inte direkt berör dem.

Tack! Tack för att ni läser med ett öppet sinne. Tack för att ni tar till er av mina texter. Tack för att ni skickar ett mail eller en kommentar ibland för att få mig att känna att det jag skriver gör skillnad. Det är kanske egocentriskt, men det gör skillnad för mig och det är viktigt för mig. Tack för att ni sprider mina ord vidare. Tack för att ni läser!! Tack för att ni vill vara en del av lösningen i stället för en del av problemet! Det tror jag bara man kan bli om man öppnar upp och gör sig mottaglig!

Om du behöver motargument till att använda N-ordet, så kan du få det i DETTA fortfarande vällästa och väldelade inlägg!
bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Polis-varning

Efter alla år av debatt med n-ordet så kan jag verkligen inte förstå hur en polis i Göteborg kan tro att det är okej att använda ordet upprepade gånger. Jag tycker det är rätt att han får en varning, även om ordet i sig inte är förbjudet och jag inte heller anser att ord ska förbjudas, tycker jag ändå det är på sin plats med en varning!

Lite längre än så tycker jag nog att vi borde ha kommit i utvecklingen och förmågan att förstå ordets innebörd. Jag hoppas också att debatten fortsätter så att folk i allmänhet kan inse att vi har hunnit för långt i utvecklingen för att rasbenämna våra medmänniskor.

Nej, man måste inte nödvändigtvis vara rasist för att använda n-ordet, även om det verkar som om många av de som använder det är just det, men man är för mig synnerligen ignorant i alla fall!

Varför jag ogillar n-ordet så starkt och varför kan du läsa HÄR!

Förresten! Du missar väl inte min kaktävling?

Tillägg 2016: Fotnot: Jag har nu skrivit om mina gamla blogginlägg med n-ordet och m-ordet utskrivna i de inlägg jag funnit. Jag beklagar om du hittar ”rester” av dem i min blogg och blir glad om du påtalar detta, så jag kan ändra dem då jag inte vill bidra till att ytterligare fortsätta sprida och normalisera dessa uttryck.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Bland n-ordet-bollar och andra finska pinnar

Debatten kring n-ordet har hållit på i alla år jag har bloggat och med all säkerhet långt innan dess. Både i verkliga livet och i bloggvärlden.

Jag har debatterat frågan igen och igen och igen. Men nu var det ett tag sedan, så jag tänkte först skriva ett helt nytt inlägg, för att på begäran göra en komplett sammanfattning, men eftersom jag upptäckte att mitt ena inlägg i debatten är mycket sammanfattande, så nöjer jag mig med att skriva om det en aning. Jag vet att det finns folk som tycker att jag är löjlig, att debatten är fånig och trist. Det är okej att tycka det. För mig har det dock blivit något av en hjärtefråga, framför allt i bloggvärlden. Jag ska förklara varför i detta inlägg.

Inte för att jag tycker att ordet ska förbjudas, det tycker jag verkligen inte, även om jag blivit anklagad för det också. Jag anser för övrigt inte att det finns något ord som borde förbjudas. Jag har också full förståelse för att ”Agda 75 år, som aldrig kommit i kontakt med en svart människa, annat än på håll eller i TV och som lärde sig i småskolan att en svart människa är en n-ordet, säger n-ordet-bollar”.

Det som (faktiskt) upprör mig, är att när människor förstår att ordet neger av många uppfattas av många svarta personer och oss som faktiskt lever med svarta människor, som stötande, kränkande eller bara rent oförskämt. Om man förstår det och ÄNDÅ… ”hävdar sin rätt” att få använda ”n-ordet”, då tycker jag att man är synnerligen ignorant. Jag ska i detta inlägg försöka klargöra vart jag anser ”skadan” i att använda n-ordet ligger. Om du läser hela detta inlägg och de länkar jag kommer länka till i inlägget och ÄNDÅ inte vill förstå vad jag försöker förklara så att varje person, oavsett bakgrund, kan förstå varför ordet är så laddat och faktiskt sårar människor, då kan jag bara beklaga din ignorans, men egentligen är den inte till största del en förlust för de svarta människor du möter, utan i första hand är det en förlust för dig själv och en förlust i ett mycket större perspektiv än vad du antagligen någonsin kommer att inse.

Det jag först väljer att bemöta som kommer upp i varje diskussion i denna fråga är först och främst dessa återkommande argument:

  1. Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordet-bollar.
  2. Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i urminnes tider och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr.
  3. Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel)
  4. Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordet-bollar/n-ordet.
  5. Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskan, där det betyder ”svart”, vilket alltså inte är ett negativt ord.

Det vi först och främst ska ha klart för oss innan en diskussion ens kan ta vid, är att man förr ansåg att världen var uppdelad i RASER. Vi benämnde oss själva och varandra som n-ordet, arier etc. Det var viktigt på den tiden att rasbenämna människor. Idag tror jag att i alla fall de flesta av oss människor i världen är eniga om att vi inte ska eller kan delas in i några raser. Däremot så är det ibland nödvändigt att beskriva varandra med hudfärger, för att underlätta för oss själva och varandra att beskriva någons utseende. Eftersom alla kan benämnas med ”färg” såsom ljusbrun/svart/vit/mörkbrun/rödlätt etc. så kan man ju knappast påstå att det är rasistiskt att färgbenämna någon, även om man i USA till exempel varken kallar folk vita eller svarta. Men här i Sverige är det fortfarande ”acceptabelt” bland människor, oavsett ursprung. Jag utgår (om inget annat anges) från Sverige när jag skriver detta inlägg.

Det jag själv i huvudsak har skrivit tidigare i detta ämne, är först och främst dessa inlägg:

I dessa inlägg är det inte minst i kommentarerna som viktiga analyser och nyanser kommer fram, tycker jag.

Jag ska börja med att bemöta de punkter som är ständigt återkommande i denna debatt, nämligen de punkter jag numrerat ovan i detta inlägg:

  1. Påstående: Någon hävdar alltid att man känner en svart person som tycker det är helt okej att säga n-ordet och n-ordetbollar. Svar: Det är klart att man kan känna svarta personer som inte tar illa vid sig av att bli kallad n-ordet eller som tycker det är okej att säga n-ordet-boll. Det handlar ju trots allt om tusentals människor (i Sverige) och det är klart att folk har olika åsikter, även om man råkar ha samma färg. Sedan får vi inte glömma att det finns en MASSA svarta människor i Sverige som har haft denna ”n-ordet-bolls-diskussion” till leda på sina arbetsplatser, på sina skolor, på sitt dagis, bland sina grannar, bland sina bekanta och helt enkelt inte ORKAR ta den en gång till. Jag kan lätt räkna upp flera Afrikaner i min egen bekantskapskrets som avskyr ALLA ord som innefattar n-ordet, men som inte längre orkar ta diskussionen, utan ler och skrattar och säger när svensken ska förklara att h*n inte alls är rasist och yada, yada, yada… (Jag undrar, om man själv tycker det är så okej att säga n-ordetboll, varför måste man då ursäkta eller förklara varför man använder ordet?) Jag har själv en vän från Gambia som i slutet av 80-talet drev ett konditori med sin fru i Enköping. När folk skulle köpa en chokladboll så stod de och stammade fram vad de skulle ha. Min vän sa då alltid ”Är det en n-ordetboll du vill ha?” Vilket naturligtvis ledde till spridda skratt och till en lättad stämning på konditoriet. Kanske trodde en och annan kund att här var ”en n-ordet som förstod vikten av att få säga n-ordetboll”. Så var det INTE. Den här killen avskydde ordet, han tyckte att de som gjorde så var hycklare, eftersom han visste att de skulle ha sagt n-ordetboll om inte han stått i kassan. Men de kunde ändå inte stå för att de använde det ordet framför honom. Jag tyckte i och för sig att han var en hycklare också som lät ordet n-ordetboll få passera för att han var en affärsman och ingen politiker. Att det finns svarta som skrattar med åt det fåniga i att inte använda ordet n-ordetboll, är alltså ingen garanti för att man verkligen tycker det är okej. Hur ofta har du själv inte skrattat med när en kollega hånat eller förlöjligat något som egentligen går stick i stäv med din egen åsikt, av olika skäl?
  2. Påstående: Någon anser att man inte kan ta illa upp över n-ordetboll, då det ju hetat så i urminnes tider och det till och med stod i våra kokböcker och skolböcker förr. Svar: Det är sant att det stod n-ordet och n-ordetboll i gamla tiders kokböcker och skolböcker, men det är mycket som förändrats i världen med åren, tack och lov, så jag tycker det är ett synnerligen dåligt argument. Förr betydde käring något vackert. Idag används ordet som ett skällsord mot äldre kvinnor. Jag tror inte det är många som använder det ordet idag och hävdar sin rätt att använda det, för att det förr hade en annan betydelse. Det finns dessutom en massa andra saker som har ändrats med åren. Bl.a. säger vi inte heller längre Hottentott, som är ett folkslag, men som i Sverige under många år också användes som en annan rasbenämning för ”n-ordet”. Det har hänt lite annat i vår utveckling också, både före och efter det stod ”n-ordet” i våra skolböcker. Kvinnor har fått rösträtt, det är ett brott att våldta sin hustru, det är ett brott att slå sina barn. Jag menar att om det är ett skäl till att säga n-ordetbollar, så borde man kunna anföra samma skäl för att gå tillbaka i utvecklingen när det gäller andra saker. Diskussionen har också nuddat en del vid Astrid Lindgrens ”n-ordet-kung”, mina åsikter i den frågan har jag länkat till ovan, i mitt inlägg Kritik för att vara politiskt korrekt.
  3. Påstående: Någon anser alltid att man måste få säga n-ordetbollar om man får säga finska pinnar och vitlök (och en rad andra exempel) Svar: Finska pinnar, eller vitlök, kan ALDRIG NÅGONSIN jämföras med n-ordetbollar, eftersom så vitt jag vet, har aldrig finnar blivit förtryckta av resten av världen i århundraden. N-ordet är som sagt var en RASbenämning. Det är inte finsk, det är en nationalitet. Det är inte ett uttryck som ”förtryckare” skapat åt människor från Finland. Samma med vitlök. Vitlök kan aldrig bli negativt för att vara vit är inte en förtryckt folkgrupp i sig. Förtryck mot svarta handlar inte bara om slavtiden för hundratals år sedan, förtryck mot svarta och i synnerhet Afrikaner är något än idag pågående. Jag kan rabbla otaliga exempel, men detta inlägg verkar bli långt nog ändå, så jag ska försöka nöja mig med att nämna ett par exempel från vår nutid. Apartheid pågick i Sydafrika en bit in på 90-talet. Inför allas våra ögon. Alla som läser denna blogg, var förmodligen födda då och visste troligen om vad som pågick. Folkmorden i Rwanda som var väl assisterat av Europeiska länder. Rasism och förtryck mot Afrikaner och andra svarta pågår än idag runt om i världen. DÄRFÖR är det i mina ögon omöjligt att jämföra finska pinnar eller vitlök med n-ordetbollar.
  4. Påstående: Det är bara vita som blir upprörda, svarta tycker det är helt okej att säga n-ordetbollar/n-ordet. Svar: Det är fullständigt struntprat!! Mina egna barn är ofta utpekade som n-ordet (på ett negativt sätt) trots att de har en vit svensk mamma och är födda och uppvuxna i Sverige. Att de ser annorlunda ut och att de har Afrikanska rötter, det har de inte kunnat undgå att vara medvetna om och det är okej. Men därifrån att bli rasbenämnda som n-ordet, det är verkligen inte 2008 i ett upplyst land som Sverige, för mig. För dem kommer troligen aldrig n-ordet att kännas ”rumsrent”. Man kan inte bli kallad ”n-ordet” som ett skällsord 100 gånger och så säger någon ”n-ordetboll” på ett ”positivt sätt” två gånger och man kan förvänta sig att ordet ska kännas positivt för personen i fråga. Bland mina barns flertal Afrikanska släktingar som är boende i Sverige, tror jag inte ens att jag får ihop en handfull som tycker att n-ordet är neutralt och inte sårar eller irriterar dem. Då spelar det ingen roll vilket ord som sätts framför eller efter n-ordet. Det spelar ingen roll att det handlar om ”n-ordethora”, ”jävla n-ordet”, ”n-ordetbollar”, ”n-ordetkyssar”, ”n-ordetjävel”, för det är n-ordet det handlar om, inte vad som kommer före eller efter! Bland mina egna vänner, de som är svenskar och lever med Afrikaner, de som själva är m-ordet (förklaring vad jag anser om det ordet kommer lite längre ner i texten) och de som själva är Afrikaner, med två Afrikanska föräldrar, tror jag knappt det är någon som tycker det är okej att säga n-ordet eller n-ordetboll idag, även om det endast är ett fåtal av dem som skulle starta en diskussion i frågan om det inte är med en väldigt närstående person.
  5. Påstående: Att n-ordet inte kommer från ordet n*gger, utan från spanskans negro, där det betyder ”svart”, vilket i sig inte är ett negativt ord. Svar: Det är sant att jag också är informerad om att det svenska n-ordet kommer ursprungligen från Spanskans negro, som alltså betyder svart. Men i Sverige betyder inte n-ordet svart, det är fortfarande en rasbenämning. Jag, som vit, har ALDRIG NÅGONSIN blivit omtalad som ”arier” eller på annat sätt blivit rasbenämnd, medan jag inte kan räkna på mina båda händers fingrar hur många gånger mina barn blivit omnämnda som n-ordet och ändå kommer inte mina fingrar på långa vägar att räcka till. Ändå är inte ”arier” i närheten så laddat som ”n-ordet” av samma skäl som jag angett ovan när det gäller jämförelsen av ”n-ordetbollar” och finska pinnar. Jag tycker det är ganska oväsentligt vart n-ordet härstammar (förresten så härstammar ordet ”n*gger” från ”niger” som på Latin betyder Svart, men ändå blev ordet under slavtiden ett ord som i stort sett ingen i världen idag tar i sin mun på ett ”neutralt sätt”) utan det viktiga är hur man uppfattar det och även om det finns folk som inte tar illa vid sig av att höra ordet neger, så undrar jag VARFÖR man ändå hävdar sin ”rätt” att få säga ordet bara för att man själv inte associerar det till något negativt, när man vet att det finns massor av folk som faktiskt tar illa vid sig och dessutom tvivlar jag på att de flesta inte associerar det till något negativt, egentligen, eftersom man ofta måste komma med en lång harang av ursäkter efter man sagt ordet, en harang om förklaringar att man inte alls är rasist, vilket jag inte heller tror att alla som säger n-ordet är, men jag menar ändå att ordet har en djupare grund och har en större konsekvens än de flesta inser när de ”bara” vill kalla ett bakverk för dess ursprungliga namn! Inkopierat från mitt inlägg n-ordet: ”N-ordet har en sådan negativ klang idag att det är skit samma vad ordet betydde från början. Ordet ”Bonnläppar” BEHÖVER heller inte vara negativt, men eftersom det finns jordbrukare som skulle ta illa vid sig av ordet, så finns det ju ingen anledning att kalla dem för det. När det gäller n-ordet , så är det inte så att det är en liten klick ”extrema svarta” som tar illa vid sig, utan en massa människor, faktiskt både vita och svarta, som tycker att det låter väldigt nedvärderande. Jag tycker att det är så himla enkelt. När en svart ska beskriva en vit så säger de ”vita”, de säger inte ”Arier” eller ger oss andra s.k. ”rasbenämningar” som kan uppfattas som negativt, varför ska det vara så förbaskat svårt för oss att göra detsamma? På samma sätt kan man ju också säga att ”M-ordet” HAR en väldigt negativ betydelse. (Sägs komma från ordet Mula, d.v.s. korsning mellan häst och åsna.) Däremot har ordet M-ordet (vad jag vet) aldrig använts som skällsord. *) (Se längst ned i inlägget) Men skulle det komma att göra det, så är jag beredd att ändra mitt språkbruk när det gäller det ordet. Ibland är det inte själva ordets betydelse, utan hur ordet faktiskt uppfattas som är huvudsaken. Det spelar egentligen ingen som helst roll om DU inte tycker att n-ordet är rasistiskt, det handlar om att svarta nu i årtionden bett om att slippa bli kallad för ”n-ordet.”

Jag är i stort sett uppvuxen med Afrikaner. Jag fick också barn tidigt med en Afrikansk man. N-ordet är ett skällsord som tyvärr fått tillhöra vår vardag under i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte komma på vart i vårt samhälle vi har befunnit oss där vi blivit skonade från n-ordet. Det fanns en tid när vi själva försökte vända neger-ordet till något positivt, precis som många svarta i USA försökt sig på med ”n*gger”. Vi skämtade om n-ordet hit och n-ordet dit. Det funkade inte. Det hade skapat för djupa sår inom oss alla i familjen under allt för många år.

Det började redan med min äldsta dotter Binta, på dagis, faktiskt. Hon hade nyss börjat där och var tre år gammal. Jag kan inte riktigt beskriva den känslan när hon började bråka med sin farbror och kallade honom ”jävla n-ordet”. Jag blev förstås upprörd, men farmor som också hörde orden, är smartare än så, så hon tog Binta och frågade henne vart hon hört ordet och vad det betydde. Hon sa att det betyder att man är dum och ful och att några barn brukade säga på dagis att hon var en jävla n-ordet…

När Jai (nu 20) var två-tre år, så var vi i Stockholm på Centralen. Jag var själv med alla tre flickorna och vi skulle gå till pendeltåget. En vuxen man kommer i motsatt riktning, sträcker ut sin fot framför Jai (med flit) och fäller henne med orden ”din jävla n-ordet, åk hem!” varpå hon stupar i golvet och slår i munnen och det börjar flöda blod. Folk kom springande från Burger King med vatten och servetter. Mannen hann lätt ta sig från platsen då alla var för chockade för att ens springa efter och för upptagna med att ta hand om ett blödande litet barn.

I samma veva blev även yngsta systern utsatt. Hon var ett år och jag hade rest bort för att jag skulle avvänja henne vid amning. Farmor och mormor skulle vara barnvakt tillsammans. De tog pendeltåget från Helenelund till Sollentuna för att handla en förmiddag. De satte henne på ett säte och en berusad man kom och knuffade bort henne från sätet och sa att ”vi vill inte ha några n-ordetjävlar här, som inte bidrar till vårt land” (tur att han bidrog till alkoholskatten i alla fall!) Mormor gick i taket och farmor tog lilla Isa (nu 18 år) och slet mormor av tåget för att både mannen och min mamma var helt galna av ilska.

Jag bloggar inte särskilt ofta om den rasism mina barn och faktiskt även jag är utsatta för, men jag känner att det är viktigt för mig i denna diskussion att få fram HELA bilden. Inte för att någon ska tycka synd om oss eller liknande, tro mig, vi lever ett ”normalt” liv med våra sorger och glädjeämnen, men jag tycker det är viktigt att förmedla HELA bilden och vad den innebär för mig och min familj i vardagen och har gjort under de senaste tjugo åren och mer ändå…!

Naturligtvis är jag inte fredad från n-ordet i bloggen heller. Det finns några kommentarer som jag tidigare valt att inte lägga ut, som jag helt enkelt censurerat, men som jag väljer att lägga ut nu:

Suri
suuu@hotmail.com | xxxxxxx

ja men..du ÄR ju en negerhora..

(Jag har tagit bort ip-numren)

negerackel
http://www.nigger.com | negerblatte@hotmail.com | xxxxxxx

en dag blir din dotter valdtagen analt av en stor fet neger. da kan du ju sitta har och skriva.niggers”

Det här är bara några få av många, många exempel. Även mordhot förekommer, som jag skrev om häromdagen i detta inlägg:

En Svenska kan inte färga håret och mest Grotesk är Rasismen

Inte heller i gästboken kan man låta bli att roa sig. Klicka på GÄSTBOKEN och kolla sedan in kommentar skriven 080711 19:32

Så ni som fortfarande tycker att det bara är en n-ordetboll, fortsätt säg det, om samvetet tillåter, men kom inte och säg till mig att ”det är bara töntiga svenskar som ska vara så politiskt korrekta att de vill förbjuda n-ordet”. Jag är vit svensk och precis som de flesta mammor här i världen kommer jag att försvara mina barn in i döden om det krävs. För mig handlar det inte ett dugg om att vara politiskt korrekt, det handlar om att jag kommer att göra allt för att freda mina barn för den förnedring de får utstå every now and then…! För oss kommer ALDRIG n-ordet att kännas rumsrent. Jag och mina barn kommer alltid att känna ett stick av förtvivlan i hjärtat när vi hör ordet, även om ni bara benämner ett bakverk. För DIG är kanske inte ordet rasistiskt. För DIG kanske det bara betyder svart/kaka eller vad-du-vill. För oss betyder det så mycket mer. Jag vädjar i dag till dig som hävdar din rätt att säga n-ordetboll, snälla säg i stället chokladboll. Är det för mycket begärt?

Nej, jag vill inte FÖRBJUDA dig att använda n-ordet, men jag tycker du är förbannat ignorant och respektlös när du använder det!

Tack för att du faktiskt läst hela inlägget, trots att det är väldigt långt och utförligt!

Till sist: varför är det så viktigt att säga n-ordetboll? De är väl förhoppningsvis inte gjorda på ”n-ordet”, utan det är ju faktiskt choklad! chokladbollar

Tillägg 2012: *) Fotnot: Jag har förstått att även m-ordet anses kränkande av många personer och därför ställer jag mig nu bakom ett upphörande av att använda även detta ord, precis på samma sätt som n-ordet och av samma grundskäl.

Tillägg 2014: Fotnot: Sedan ett par år så använder jag aldrig ”N-ordet” utskrivet, inte ens för att förklara dess negativa innebörd, då både jag själv och väldigt många andra tar illa vid sig av det ordet. Jag beklagar att det är utskrivet i denna text.

Tillägg 2015: Fotnot: Jag har nu skrivit om mina gamla blogginlägg med n-ordet och m-ordet utskrivna i de inlägg jag funnit. Jag beklagar om du hittar ”rester” av dem i min blogg och blir glad om du påtalar detta, så jag kan ändra dem då jag inte vill bidra till att ytterligare fortsätta sprida eller okeja dessa uttryck.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,