När man inte vet vad sina egna barn heter…

Varför blir vi ofta som de vi inte vill bli? Våra föräldrar… 

Min fina mamma som inte har minsta koll på namnen på barn eller barnbarn... Foto: Fatou Touray©

Min fina mamma som inte har minsta koll på namnen på barn eller barnbarn… Foto: Fatou Touray©

Jag har alltid stört mig på att min mamma aldrig kallar oss vid våra rätta namn. Inte nog med att hon alltid blandat ihop mig och brorsan, men hon blandar ofta in sina syskonbarn också, alltså våra kusiner. Till saken hör att vi växt upp minst 40-50 mil från dem, den största delen av vår uppväxt och nu bor ännu länge ifrån dem. Hon kunde ofta rabbla 4-5 namn innan hon kom till personen det gällde. När vi sedan fick barn rabblar hon en himla massa namn oavsett om det är mig, brorsan eller några av våra barn hon ska ropa på, eller säga något till…

Nu har jag blivit likadan. Nästan. Det är inte riktigt lika illa än, men mina egna fyra barn rabblas några gånger fram och tillbaka innan jag kommer på vilket av barnen jag tilltalar… Det kan låta så här: ”Kan du diska idag, Binta, Jai, Isa, Mabou, nej, Jai, nej, jag menar Isa…” När jag gör det där så skakar Mabou oftast bara på huvudet, Isa får jättestora ögon och säger: ”Men vaaaaa…?”

Det enda jag kan roa mig med är att fundera på om det inte kommer bli samma sak för dem själva, när de en dag får barn…?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Onödigt roligt?

HÄR kan du beställa nappar med namn till ditt lilla barn. Lite praktiskt om du har fler än ett nappbarn samtidigt. Om du inte har det så kan det vara lite roligt med nappar med barnets namn eller annan rolig text. Man kan också beställa nappar med olika motiv. Einsteins relativitetsteori, till exempel, eller en döskalle eller kanske en prinsesskrona?

Oavsett så är det som vanligt med nya roliga och onödiga saker. De kostar alltid lite mer. Men lite roligt kan det ju vara som present eller så.

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Lucka 20

Det är dags att öppna ännu en lucka i bloggkalendern. Vi har hunnit fram till lucka tjugo.

Kalendern är en ny fråga varje dag. En fråga som handlar om denna blogg på något sätt. Kalenderns sista lucka är naturligtvis på julafton med lucka 24.

Svaren finns att hitta i min blogg och den som har flest rätt kommer att vinna min bok i pocket; En Tonårsmorsa mitt i livet. Om det är flera som har lika många rätt, så blir det den som svarar rätt först den sista dagen (julafton) som kommer att bli den slutliga vinnaren av boken, men om det är flera som vinner, så får de övriga ett tröstpris, oavsett hur många det är. Tröstpriset är hemligt förstås. Når du svarar på frågorna spelar ingen roll, du kan alltså även gå tillbaka och göra det i efterskott, bara det är före julafton. Det som gäller om flera har lika många rätt är det den som svarat rätt först på julafton, när den sista frågan kommer upp, som har vunnit!

Bakom lucka tjugo döljer sig följande fråga:

Vilket superhjältenamn kallade jag Mabou för när jag började blogga?

Tips: Ni kan alltid använda er av sökrutan högst upp för att skriva in sökord och leta i gamla inlägg. Vissa svar kan också finnas under fliken “Personligt” eller “Ego-lista(media)!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Var är Henrik?

Mabou har en ny kompis. Hans namn börjar på H, men namnet är inte Henrik. Däremot råkade jag säga Henrik igår, innan barnen rättade mig. Precis då slog det mig! Var är alla Henrik? Jag frågade barnen: ”Det finns nästan inga som heter Henrik nu va?” Barnen skakade på huvudet. ”Näpp, inga Henrik!” bekräftade de.

När jag var barn så hette ALLA Henrik. Nej, inte alla förstås. Men Henrik var definitivt ett vanligt killnamn. Alla namn går i mode, men Henrik, det finns verkligen inte många Henrik nu för tiden. Då undrar jag förstås: Vart har alla Henrik tagit vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,