Det näthat jag själv blivit utsatt för har varierat väldigt mycket. Det har varit allt från personangrepp i debatter till direkta hot och allt däremellan. De har kommit i mail, kommentarsfält och på olika sajter på nätet. Min personliga definition av ordet näthat är rent konkret: inte kritik, utan min gräns går vid personangrepp som är ovidkommande för det ämne man debatterar. Exempel:
Det är INTE näthat för mig att skriva:
”Jag håller inte med dig, jag fattar inte att du kan resonera så, jag tycker det är uppenbart att Reinfeldt förbättrat vårt land.”
Det ÄR näthat för mig att skriva:
”Jag håller inte med dig, din jävla hora, jag fattar inte att du inte kan tycka det, men det är väl typiskt för feminist-fittor som dig att inte fatta vad som är bäst för vårt land.”
Det är INTE hot att skriva någon av ovanstående kommentarer, men däremot att skriva:
”Jag ska knulla dig, din jävla slyna! Det fattar du väl att den här regeringen är bättre än någon annan och om du inte fattar det så ska jag döda dig!”
Däri ligger skillnaden för mig och jag tycker att den är mycket tydlig.
Det näthat som har riktats mot mig, har i första hand riktats mot mig när jag skrivit om antirasism. Det är ett av de ämnen som tydligen triggar många av dessa näthatare. Det är aldrig roligt att få dessa kommentarer och de värsta är ändå de som riktats mot barnen. I perioder har de varit ganska tunga att få, särskilt när jag har märkt att det kommit många under en kortare period och kanske framför allt när man fått hatkommentarer och inte många andra läsare har kommenterat och ”backat upp”. Då är det lätt att få känslan av att man är ensam mot många. Däremot är yttrandefriheten så viktig för mig så jag har svårt att se att jag skulle sluta skriva på grund av allt hat. Här är några exempel på hat jag tagit emot genom åren (Alla bilder är klickbara för att kunna läsa texten):
De fem nedersta inläggen har jag tidigare skrivit om HÄR, men de ligger alltså kvar på nätet fortfarande! Några av kommentarerna publicerade jag på den tid det begav sig, idag publicerar jag aldrig denna typ av hatkommentarer!
De allra grövsta av de jag har kvar väljer jag att inte lägga upp, med hänsyn till mina fullt läskunniga barn.
Vad händer när en människa möts av denna typ av kommentarer när man loggar in på sin mail eller blogg, eller på annat ställe? Jag gissar att de flesta av oss reagerar olika. Jag själv har reagerat olika vid olika tillfällen. Ibland har jag sådan distans till det som skrivs att jag kan skratta åt kommentarerna och de sorgliga människor som skrivit dem, men ibland har jag haft perioder, när kommentarerna duggat väldigt tätt, när jag inte vågat läsa kommentarerna direkt jag loggar in, utan ibland väntat i flera timmar med att våga läsa dem. Det har även hänt att vissa hot har skrämt mig. Av de jag har polisanmält (vilket aldrig fått någon konsekvens) har ibland skrämt mig. Ni vet när man försöker att inte bli påverkad, men ändå får ett utbrott på barnen för att de inte låst ytterdörren, trots att man inte gjort det tidigare. Eller när man ser sig över axeln när man går till affären eller tvättstugan. När man börjar syna för dig okända människor som vistas i samma rum som dig (hissar, bio, restauranger etc) och man börjar bli allt för medveten om att alla människor omkring dig inte vill dig något gott…
Jag är förstås medveten om att det finns många, många som blivit och blir värre utsatta och drabbade än jag själv, men jag tror det hjälper föga. Det är som att säga till en som blivit utsatt för rån, våldtäkt eller andra personbrott, att säga: ”det finns de som blivit värre utsatta”.
Är detta ett hot mot yttrandefriheten? Ja, jag är säker på att det är det. Det finns många som slutat blogga eller bytt yrke om de är yrkesjournalister och jag märker själv att även om jag inte slutar skriva, så i många perioder undviker jag att skriva om vissa ämnen som jag tror kommer att bidra med hatiska kommentarer, för att jag just då inte orkar läsa dem eller mötas av allt har som väller upp.
Att ta bort kommentarsfunktionen skulle nog inte vara aktuellt dock. Det är så viktigt för mig att få en kontakt med mina läsare och att mina läsare får kommentera plus att säkert 99 % av alla kommentarer och mail jag får är positiva. Att ta bort kommentarsfunktionen skulle troligen innebära att jag slutade blogga i stället! Kärleken är trots allt så mycket större och starkare än hatet!!
I nästa och sista delen i denna serie kommer jag ta upp förslag på att motverka näthatet och en massa nätkärlek! Missa inte den!!
Läs även andra bloggares åsikter om näthat, kommentarer, hatiska kommentarer, näthot, hotfullt, sexistiskt, kränkande, ug, uppdrag granskning, yttrandefrihet, kvinnohat, rasism,