Offerkoftan är snabb att åka på när man saknar hållbara argument

demokratiFrämlingsfientliga och rasistiska partier har vi hört om till leda under de senaste åren. Även om det finns ett och annat undantag så har jag noterat att oavsett om partiet är nationalistiskt, nazistiskt, rasistiskt eller invandrarfientligt, så finns det några saker som är talande och som tycks vara ganska genomgående och gemensamt för dessa partier:

  • Man framhäver ofta att man vill vara alternativa till ”PK-Sverige som inte vågar säga det många tänker”, att man har ett ”öppet sinne där man vågar diskutera allt”, samtidigt som man är väldigt förtegen om vad man har för agenda och censurerar för fullt mot kritiker på sina ”öppna” nätsidor.
  • Man gör sig till företrädare för vad som är ”typiskt svenskt” men har ofta svårigheter att uttrycka vad DE anser vara ”typiskt svenskt”. (Vilket inte alltid stämmer så väl överens med vad många av oss andra tycker är ”typiskt svenskt”.)
  • Man vill gärna framstå som partier som är öppna, samtidigt som man lägger ned stor energi och kraft för att dölja och mörka dels sina kritikers åsikter, men även sin egen bakomliggande strategi och åsikt.
  • Åkesson, SD:s partiledare har starkt gått ut med att han vill få bort rasismen från SD, han talar till och med om en nollvision, samtidigt som han låter en person som filmar en järnrörssvingande partikollega sitta kvar i ledande position. Samtidigt som denna person har ett starkt inflytande i en av våra mest rasistiska sajter.

Klippet nedan får mig att börja skratta, trots det allvarliga i det. Varför jag tycker klippet på sätt och vis är skrattretande beror framför allt på att:

1. Personen som blir intervjuad har svårt att bemöta frågorna, trots att jag inte alls tycker att de är särskilt avancerade eller svåra att räkna ut att de skulle komma.

2. Man meddelar att man ska ställa upp i kommunval nästa år, men vill inte meddela i vilka kommuner, inte heller hur många medlemmar man har.

3. Mitt i intervjun så bryter en annan person in och ifrågasätter varför man ens ställer frågan om medlemsantal, trots att det naturligtvis är en fullständigt relevant fråga. Personen som bryter in, ifrågasätter också varför kameramannen börjar filma honom. (Hmmm… om man bryter en tv-intervju mitt i intervjun och tar över snacket, så är det väl ganska naturligt att man som kameraman vänder kameran mot den som talar?) Sedan hävdar han att varken Socialdemokraterna eller Moderaterna går ut med sitt medlemsantal. Hmmm… igen. Han som avbryter talar också om vad som är intressant eller inte för reportern att fråga.

4. Här blir det bara så oerhört tragiskt när hon som blir intervjuad hävdar att ”alla som inte är av europeiskt ursprung ska tillbaka till sina länder”… Vidare: De europeér som ”delar vårat språk och våran kultur” ska få stanna. Men sedan blir det lite knepigt igen. Nu ska hon nämligen förklara vad svensk kultur är. Det är ju inte så lätt… ”Vi har en viss kultur” och ”vi har svenska högtider, exempelvis…”

5: Men sen blir det riktigt knivigt. Reportern frågar: ”På vilket sätt så hotar invandringen den kulturen?” Svaret blir minst sagt svävande: ”Eeeh, den hotas av att vi har ett samhälle, en regering som ger sig på just det svenska och svenskheten…”

Det är svårt att inte ironisera över denna offerkofta till ung tjej, eller över hela det tafatta och naiva försöket till att tala om hur vårt land borde styras. Ja, hela inslaget blir helt enkelt något att skaka på huvudet åt, samtidigt som man får hålla sig för skratt för något mer patetiskt än denna intervju är svårt att tänka sig. Lite påminner det även om DENNA förmodade miss, den här gången från SD.

Ingenstans i Sverige, vid något endaste tillfälle kan jag påminna mig om att vi som firar svenska högtider, har blivit avbrutna, förbjudna eller nekade att fira dem. Jag har hoppat små grodorna tills låren vibrerat av mjölksyra, jag har fyllt påskägg till barnen så godiset har stått ut genom öronen på dem, jag har ätit julbord tills prinskorvarna dansat ringdans runt granen för sig själva och trots att jag omges av invandrare eller människor med invandrarbakgrund alla mina vakna timmar på dygnet, så har aldrig dessa traditioner ifrågasatts, hånats, förbjudits eller på annat vis nedvärderats. Tvärt om har de människor som inte växt upp med dessa traditioner, nyfiket frågat och sökt intresse för att delta och har med glädje hoppat ”små grodor”, provat sill och dansat runt julgranen med oss andra.stopparasism

Jag är verkligen GALET TRÖTT på alla rasister som, trots att de flesta av dem tycks ha mycket begränsade kontakter med utomeuropeiska invandrare, har så bestämda uppfattningar om hur ”de” beter sig! Jag är så galet trött på att när offerkoftan åker på så hävdar man att man minsann ”inte får fira sina svenska traditioner längre”. Jag är också så galet trött på att man hävdar att folk är ”svenskfientliga” för att man tycker det är okej, eller till och med roligt och berikande att lära känna många kulturer. Ibland undrar jag och det skriver jag inte för att vara nedlåtande, utan jag undrar verkligen om det är svårt för dessa personer att se hur det ena inte behöver motsätta det andra?

Är det svårt att ta in fler än en sak i taget? Är det svårt att förstå att man kan bejaka och till och med gilla en kultur, samtidigt som man tycker om att vara delaktig i andra kulturer? Jag tror till och med att det är de personer som är tryggast med ”sin egen” kultur som har lättare att tycka om och vara intresserade av att delta i andras kulturer. Detta tror jag gäller både svenskar och invandrare.

Igår kom det fram att Aftonbladet avslöjat Kent Ekeroth med att styra stora delar av Avpixlat, trots att han tidigare har nekat till samröre gällande den rasistiska sajten. Å andra sidan har Åkesson hyllat den tidigare och nu har även Ekeroth, enligt uppgift vänt på hela kakan och hävdar att han inte kan se något rasistiskt med Avpixlat. Avpixlat har i sin tur hävdat att Aftonbladet har begått brott genom dataintrång, vilket tidningen nekar till. Vi får se var det hela slutar, men jag känner inte minsta tvivel till att Avpixlat är rasistiskt, efter mina besök på den sajten genom åren, tidigare som Politiskt Inkorrekt och idag som Avpixlat. Ekeroth är för övrigt inblandad i många typer av artiklar i dagarna.

Här ett klipp där jag håller med om innehållet:

Att vissa anmälda hatbrott ökar tror jag inte är en tillfällighet. Tyvärr tror jag att många av dessa rasistiska partier och aktiviteter på nätet bär en del av det ansvaret. När vi har en rasistiskt parti i vår riksdag, så ”legitimeras” rasismen även hos en del individer ute i vårt samhälle. Yttrandefrihet ska hyllas, men uttryck som hat mot medmänniskor får aldrig bli en del av yttrandefriheten!

Tillägg: Äter rasistkakan och behåller den

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

När jag blev Rasist #hängutmigmed

Jag har följt hashtaggen på Twitter, som heter #hängutmigmed

Om du inte vet vad det handlar om så kan du finna länkar längst ner i detta inlägg, men kortfattat handlar det om en våldtäkt på en ung tjej, nationalister som använde denna våldtäkt i ett tal i Bollnäs och antirasister som tyckte att det var fel att använda den här tragiska händelsen mot den generella invandringen. Tre unga tjejer valde att dra igång en antirasistisk motdemonstration och nationalister valde att hänga ut dem för detta. Stämningen blev så hotfull att arrangörerna valde tillsammans med polis att flytta demonstrationen av säkerhetsskäl. Då drog en annan antirasist igång kampanjen #hängutmigmed på Twitter för att visa sitt stöd för de uthängda tjejerna. Många nationalister och rasister har försökt ta över taggen genom att skriva rasistiska saker i stället och på den vägen är det.

Jag har följt #hängutmigmed till och från de senaste dagarna. Jag läser och kan verkligen inte förstå. Jag kan inte förstå var allt hat kommer ifrån och jag kan verkligen inte förstå varför. Till slut blir jag hungrig och trött i huvudet och bestämmer mig för att käka en lunch i centrumet.

Jag kommer ner till centrumet och väljer en Chinarestaurang där. Barnen är borta ett par dagar. Sonen är på kryssning och yngsta dottern i Uppsala för att träffa vänner. Jag är ensam. Jag har inget emot ensamhet. Tvärt om kan det kännas väldigt skönt när man som mig har en ganska stor familj.

När jag sitter där på restaurangen och äter min mat, så kommer jag att tänka på allt som skrivits på #hängutmigmed Jag försöker se mig omkring med en rasists ögon. Kritiskt. På de människor jag har omkring mig. Bakom mig sitter en till synes svensk familj med en man, en kvinna och två tonårsbarn. Framför mig sitter en man ensam med en öl och skriver så hans penna glöder. Kanske kan han vara från mellanöstern, gissar jag. Lite längre fram i restaurangen sitter en till synes svensk, äldre kvinna med kanske sina barnbarn? Det är två pojkar som kan vara i 10-12 års åldern. Ja, jag vet förstås inte vad alla har för ursprung eller relation till varandra. Jag sitter och gissar friskt och dömer verkligen efter vad jag ser och inte efter vad jag vet.

Jag vet dessutom att utseendet kan ljuga mycket. Saker är inte alltid vad de ser ut att vara. Men jag gissar vidare ändå.

På andra sidan i lokalen sitter en till synes svensk man i 30-årsåldern, med kanske sin fru i ungefär samma ålder som kan vara adopterad från Indien eller däromkring. De har två ganska små barn med sig, kanske 2-4 år gamla. Barnen är mörkare än mannen men om kvinnan och mannen är barnens föräldrar, så har de nog ärvt sin far mer än sin mor i nyansen på hudfärgen.

Vid bordet bredvid det jag tror är en barnfamilj sitter en ensam till synes svensk man i min egen ålder. Medan jag sitter där och äter kommer ett större sällskap in. Det är tre män, tre kvinnor, en pojke på kanske åtta år och ett mindre barn i barnvagn. De är alltså sammanlagt sex vuxna och två barn. De sätter sig vid långbordet i mitten av restaurangen. När de kommer in så talar de spanska med varandra.

Det här är alltså en helt vanlig torsdagseftermiddag, i en vanlig förort till Stockholm, i Juli 2012 och med solen som glimtar fram ibland och på en helt vanlig kvarterskrog med helt vanlig Chinamat. Ni vet buffé med ris och friterat, sötsur sås och biff med bambu. Inte att förglömma den friterade bananen till dessert. Det luktar Chinarestaurang. Ni vet en sån god doft av mat, som man känner när man är hungrig, blandad med lite unken doft från en fritös. 

Jag sätter på mig vad jag tror är de där rasistiska ögonen och försöker verkligen att döma ut de i restaurangen som inte ser ut som ”blonda och blåögda svenskar”. Hur tänker en rasist? Ja, jag vet faktiskt inte. Så jag gissar även här. Med alla kommentarer på Twitter i färskt minne. Det lyckas inte så bra för jag är inte så bra på det här med att döma ut folk jag inte känner. Jag tar upp min mobil och går in på Twitter och kollar vad som skrivs där och så har jag dessa ord ännu färskare i mitt minne.

Jag tittar på det stora sällskapet och tänker förmodade rasisttankar: ”Jaha, de har säkert bott här i 20 år och ännu inte lärt sig svenska…” Jag sitter och funderar en lång stund på vad man kan hitta på att kritisera mannen som ser ut att komma från mellanöstern för? Jag vet! ”Han är säkert anhängare av Al-Qaida! Nu sitter han och skriver ner sina bombarplaner!” I och för sig inser jag snabbt att en öldrickande Al-Qaida-medlem inte känns så trovärdig som självmordsbombare. Men jag kommer inte på något mer att ”anklaga” honom för så jag väljer att gå vidare.

Medan jag sitter där och försöker vara rasist i mina tankar, så byter helt plötsligt det stora sällskapet som inte lärt sig svenska fast de bott här i 20 år, språk. Och börjar tala svenska. Ingen stapplande svenska som man har svårt att förstå, utan helt flytande svenska utan antydning till brytning. De fortsätter sedan prata svenska hela tiden jag är kvar i restaurangen, med undantag för några få ord på spanska lite då och då som de inflikar till varandra under samtalens gång.

Mannen som jag nästan utsåg till Al-Qaida-medlem ber om notan. På svenska, men med viss brytning som stärker mina misstankar om att han har ursprung från mellanöstern, då jag lyssnar på brytningen. Alla mina försök till fördomar har spolierats på ett ögonblick. Men jag är inte den som ger upp i första taget, jag har ju mamman som ser ut att komma från Indien kvar. Faktum är att hon säkert inte alls är adopterad. Faktum är säkert att hon levt som prostituerad i sitt hemland och att hennes man åkt dit och ”köpt” henne. Vilken fähund! Fast när jag tänker efter så verkar de rasister jag läst inlägg, kommentarer och annat av, inte tycka att prostitution är hela världen från mannens sida, utan då är det kvinnan som är en ”jävla hora” som man ska se ned på. Det där med taskig kvinnosyn och rasism verkar väldigt ofta gå hand i hand. Så jag försöker hålla mig till det. Det lyckas sådär. Jag är långt ifrån övertygad och inte bara det, jag tror inte på mig själv ett enda dugg! Jag får snart bekräftat att kvinnan med det Indiska utseendet inte alls är invandrad de senaste åren, då hon helt utan brytning förmanar ett av barnen som håller i en lång, röd ros, troligen har de firat någon av familjemedlemmarnas födelsedag på restaurangen. Kanske är hon adopterad som jag först trodde, eller så har hon växt upp i Sverige med sina Indiska föräldrar och kanske är hon även född här? Mina planer har i alla fall spolierats.

Jag mår dåligt av mina egna tankar och känner mig som en negativ och dålig människa. Det här känns, även om allt bara varit en tankelek som jag inte ens hade en tanke på att blogga om, när jag satt där, men det känns nu ändå som jag är en dömande och väldigt rasistisk person. Vem är jag? Vad har jag för rätt att döma någon annan?

Inte nog med det! Jag har gjort mig själv på väldigt dåligt humör. Jag vill inte vara en dömande människa. Jag vill inte leta fel och brister, försöka bekräfta fördomar eller tro illa om människor från olika länder.

I själ och hjärta älskar jag synen av kontraster. Jag älskar att sitta på en restaurang med människor från jordens alla hörn. Jag älskar att kunna äta mat på en restaurang som ägs av asiater och där maten lagas av asiater. Jag älskar att gå över torget och höra språk från jordens alla hörn. Jag älskar att se barn med olika hudfärg som leker med varandra. Det är grundläggande inneboende i mig.

Det betyder inte att jag älskar alla invandrare. Jag avskyr flera av dem. Jag avskyr flera svenskar också. För att jag tycker att de är elaka eller egoistiska eller för att de på något sätt har sårat mig / varit elak mot någon jag bryr mig om etc.

Jag tycker det är fruktansvärt att det finns människor som våldtar! Jag tycker det är värt en egen kamp och tro mig, det är en egen kamp som jag verkligen har tagit!! Men jag tycker inte det är värre när en invandrare från långt-bort-i-stan begår en våldtäkt än när en svensk gör det. Jag tycker inte heller det är värre när en svensk gör det. Det är lika illa. Åt båda håll. Alltid. Hela tiden.

Det är oftast män som våldtar men jag tycker inte vi ska kasta ut alla män för det. Eller sätta dem i fängelse rent förebyggande. Jag vill leva i en värld med män och kvinnor. Med folk från jordens alla hörn.

Jag börjar gå hemåt, eller rättare sagt till min cykel som jag parkerat bakom centrumet. Jag funderar på att mitt tankeexperiment inte bara var väldigt misslyckat, utan även märkligt. Det fick mig att känna stark olust för mig själv! Men så slår det mig plötsligt! Vad hände med mig själv under experimentet? Jag blev negativ, irriterad, kände mig nedslagen för en stund. Är det det som sker när man avskyr någon? När man går ut från sitt hem, avskyr invandrare och vill att alla ska flytta från vårt land och att inga nya ska komma hit? Och så möter man araber, afrikaner, japaner och amerikaner och man har redan bestämt sig för att de här människorna är sämre än dig eller de ska i alla fall inte bo i det land som du tycker är ”ditt”.

Även om jag inte förstår hur man kan avsky människor man inte känner, så kan jag liksom förstå att det måste vara väldigt jobbigt att ta en promenad, eller gå till jobbet eller ner till kvarterskrogen eller var-du-vill om du hela tiden möter människor som du vägrar lära känna och som du redan bestämt dig för att avsky eller som du redan har bestämt dig för att de är självmordsbombare/våldtäktsmän/snor svenskarnas jobb/ lever på bidrag eller vad-du-vill!

Plötsligt känner jag mig verkligen glad och rik! Ja, du läste rätt! Jag känner mig stenrik! Jag har min familj som jag älskar och som förgyller varje dag i mitt liv. Mina barn med ursprung från mig som är svensk och på samma gång från Afrika. Mina och barnens släktingar och vänner från Iran, Kurdistan, Eritrea, England, Palestina, Gambia, Kenya, Norge, USA, Jamaica, Ghana, Sydafrika, Ecuador, Somalia och ja från alla möjliga länder.
Jag tänker på vilken tur vi har som kan glädjas åt att äta injera med händerna, avgöra om en djembetrummare är duktig eller nybörjare. Jag tänker på hur härligt det är att känna igen tyget kente och veta varifrån det har sitt ursprung. Jag tänker på vad härligt det är att veta vad ”gå på tur” betyder och vad fint det är att ha hört berättas på kvällarna i mitt radhus jag bodde i tidigare om historier från Iran. Vad glad jag blir när jag tänker på att jag vet så mycket om ANC´s historia och vad mycket jag lärt mig om dancehallkulturen. Jag tänker också på vad som lagt grunden till min dotters idag professionella dans i dancehall och som gör att hon idag reser jorden runt med den: den svenska folkdansen som min mamma tog med henne till som litet barn. Det var där, som fyraåring, med polka och schottis som allt började. Nu är hon en välkänd och firad dansare världen över. Jag tänker också på mitt norrländska ursprung och tänker att de många historier som min mamma berättat om vår släkt och vårt samiska påbrå på något sätt knyter samman mina kunskaper med världens alla hörn.

Jag cyklar hem. Det börjar bli kväll nu. Jag kikar in på Facebook när jag kommit hem och ser uppdateringar på min ”wall”. En vän har lagt upp ett videoklipp på sabar-dansare i Frankrike. Det kommer också uppdateringar om nyheter från Gambia, jag kan läsa Ramadanhälsningar och så ser jag många, vackra bilder från vårt svenska landskap av vänner som åker runt i Sverige på semester. Jag ser forsar från Ångermanland, Ringmuren på Gotland och jag ser en massa andra bilder på vårt vackra Sverige. Det kommer uppdateringar om att Sumfest, en av Jamaicas största festivaler pågår just nu och jag vet att min dotter är där och har the time of her life! Hon som på Jamaica är känd som en av de SVENSKA dansarna! Så svensk som hon är utomlands kommer hon tyvärr aldrig att känna sig här i Sverige. Trots att hon åker jorden runt och representerar just Sverige. Trots att hon är född och uppvuxen här. Trots att hennes mamma är svensk, mormor och morfar, mormormor och morfarsfar och ja, så långt tillbaka vi känner till…

Jag slår en signal till min andra dotter som bor med sin blonda, svenska pojkvän hon har haft i hur många år som helst. Dottern som bara äter svensk mat, sällan reser, men har vänner med alla möjliga ursprung. Men som lika fullt är svenska. Lika svensk som hon är.

Jag är så oerhört trött, trött, trött på all rasism! Jag känner in till benmärgen i hela min kropp hur den skadar mig och gör ont. Hur den svider och bränner, hur den drabbar mig personligen. Hur jag känner ett tvång att ständigt bemöta den. Att aldrig, aldrig vara tyst! Att aldrig, aldrig, aldrig sluta kämpa emot den! Kämpa emot det som gör ont i mig, i mina barn och ont i så många andra som sökt sig till Sverige för att få skydd. Eller för att börja ett liv i ett nytt land. Den drabbar min familj hela tiden.

Jag går motvilligt in på Twitter och läser under hashtaggen #hängutmigmed och genast känner jag mig ledsen, nedstämd och en motvilja växer inom mig. Illamående. Jag loggar ut. Jag vet var jag hör hemma. Jag vet vad som får mig att må bra. Jag vet att det är en åsikt som inte skadar min omgivning. Jag vet var jag hör hemma!! Jag vet vem jag är!

Länkar i ämnet #hängutmigmed :

P3

Aftonbladet, ledarbloggen

Deepedition: Uppringd av Nationalister pga #hängutmigmed

SVT

Alex Bengtsson

Kaj Raving

Daniel Sundström

Hela Hälsningland

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vi ska kanske inte blanda dumskallar med andra?

Aftonbladet har just nu en artikelserie där man tillsammans med Expo granskar Sverigedemokraterna. Artikelserien är intressant ur många aspekter, tycker jag. Igår hade man med en artikel som bland annat handlar om Lars Erik Aldin, 92. På den direkta frågan om Lars Erik Aldin är nazist svarar han:

”Jag är nationalist och starkt troende. Det har ingenting med hitlerismen att göra. Men Gud har skapat världens folk och satt upp gränser för hur de ska leva. Vi ska inte blanda negrer och andra.”

Vi-ska-inte-blanda-negrer-och-andra.

Med de orden så väcks debattlusten genast i mig. För att i nästa stund ersättas av tomhet. Och den primitiva delen i mig vill bara lägga mig på samma låga nivå som Lars Erik Aldin och replikera med att vi inte ska blanda dumskallar med andra.

För ja, jag anser att det är lågt. Mycket lågt till och med. Att besitta dessa åsikter vid hans ålder, är i mina ögon detsamma som att vara både inskränkt och ha en jävligt taskig syn på sina medmänniskor.

Nu är jag fullt medveten om att de flesta väljare som röstat på Sverigedemokraterna, inte har lika extrema åsikter som Lars Erik Aldin tycks ha om man läser runt lite om hans åsikter i största allmänhet. Snarare är det kanske så att det är rätt ovanligt att personer med hans extrema åsikter röstar på Sverigedemokraterna som på något (för mig obegripligt sätt) lyckats föra fram en ”rumsren” främlingsfientlig och islamofobisk åsikt till vår riksdag. Det känns rätt troligt att de mer extrema har gått över till en än grövre politik än just Sverigedemokraternas.

Ändå känns det tröttsamt ibland. Att lyssna på alla dessa främlingsfientliga personer som hävdar att de inte är rasister eller ”rasfientliga”, då de ”bara” tycker att man inte ska blanda personer med olika ursprung. Eller som inte alls är islamofober, utan som ”bara” tycker att ”muslimer är vårt största hot”.

Jag är trött på alla ”men” eller ”bara” eller andra omskrivningar och ordlekar.

Dessutom anser jag att åsikter som Lars Erik Aldin ´s inte hör hemma 2011 i vårt samhälle. Jag anser att personer med sådana åsikter är vårt största hot, för oss som personer men också för vår framtidsutveckling. Vi har kommit längre än så. Även om det inte gäller Lars Erik Aldin och hans gelikar.

Print screan från en enligt min åsikt, stötande facebook-grupp.

Svava har också skrivit om granskningen av SD: SD-Våga Fråga & Fact is King

Läs det

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

!

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,