Mitt December 2013

DSC_4436December månad har varit hektisk för mig. Om man tittar här i bloggen kanske man kan få för sig att den varit händelselös, då det är så dåligt med inlägg, men faktum är att det är tvärt om. Jag har haft så mycket för mig, mest roligt faktiskt, att jag inte hunnit blogga så mycket. Här kommer en kort sammanfattning om mitt December-so far! 

Jag har varit i Sälen och firade där första advent i år igen och bodde i Villa Snödroppen! Jag har också varit på bio och såg den otroligt berörande filmen ”Mig äger ingen” som jag tidigare lyssnat på ljudbok. Om du missat läsa boken/ljudboken eller se filmen så kan jag verkligen rekommendera dig att läsa/lyssna på och se den!

Något annat viktigt som hände var ju att Nelson Mandela, en av mina allra största förebilder, gick bort. Om det har jag skrivit HÄR och HÄR!

En massa arbete har jag förstås hunnit med, men som sagt även en hel del trevligheter! Lite restaurangbesök, möten med nya och gamla vänner som berikat mitt december.

Jag har hunnit vara på en stor julkonsert på Globen med artister som Sarah Dawn Finer, Orup, Ola Salo och Eva Dahlgren, Darin och med Mark Levengood som konferencier Mark Levengood och Pia Johansson som gäst.

Sedan åkte jag ju på kryssning med Amorella som gick på grund. Mer om det kan du läsa HÄR! Det var förstås ingen höjdare. I alla fall inte andra halvan av kryssningen, även om det inte var någon större katastrof direkt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sedan har jag ju firat födelsedag. Faktum är att den firades i två dagar. Inte för att jag fyller jämt eller ville fira så speciellt mycket, utan mest för att min mamma och mina barn bestämde sig för att överraska mig stort. Det är förstås alltid roligt med överraskningar och att bli ihågkommen, men fyller man som jag år två dagar före julafton, så känns det nästan alltid som den där födelsedagen bara kommer och ”stör mig” mitt i julstressen…! Inte blev det bättre i år när vi bestämde oss för att gå med i den stora manifestation i Källtorp mot rasism och fascism mitt i födelsedagsfirande och julförberedelser.

Ändå är jag väldigt glad över att vi gick dit och visade vårt missnöje med den rasism som finns i vårt samhälle. Det kändes viktigt och bra att släppa alla julbestyr och delta i något som blev så stort. Siffrorna på deltagandet har varierat mellan 16 000-20 000. Jag kan i alla fall bekräfta att det var enormt mycket folk och att det gav en enorm styrka i kampen mot rasism!!  

En massa annat har jag också hunnit med, men det var den korta sammanfattningen. I bildspelet ovan kan du se lite av mitt december. Nu är ju inte december slut ännu, några dagar har vi kvar, men det är i alla fall den största delen av december. 

Hur har ditt december varit? 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det var inte tack vare Moderaterna i alla fall…

283684_10151721194916844_575082104_n

Nelson Mandela under sitt Sverigebesök efter hans frisläppande, i Uppsala Domkyrka

Ingen har säkert kunna undgå att höra att Nelson Mandela gick bort igår kväll. När jag söker på ”Mandela” i min blogg så finner jag fler än 20 poster och det är ju inte så konstigt med tanke på att han alltid har varit en av mina allra största idoler och förebild. Han har varit orsaken till ett av mitt livs mest minnesvärda och största ögonblick som jag tidigare har skrivit om här: Mitt livs största ögonblick

Det finns inte ord nog för att beskriva den enorma förlust världen gjorde igår. Jag kan bara hoppas att vi lärt oss av historien, lärt oss av Nelson Mandelas kamp och framför allt att vi har styrka, mod och kärlek nog för att sprida hans anda och kamp vidare till nästa generation.

fatou under nelson mandelas sverigebesök

Jag under Nelson Mandelas Sverigebesök

clown

Moderaternas partiledare och tillika vår nuvarande stadsminister Fredrik Reinfeldt i passande näsa…

Det gör mig upprörd över att Sydafrikas historia inte lärs ut i skolorna idag! Det gjorde mig oerhört upprörd att höra Reinfelds tal i morse om Nelson Mandela´s död. Inte ett ord om att han beklagar att Moderaterna var emot sanktionerna mot Sydafrika under apartheid-tiden:

”Moderata samlingspartiet är en av de få organisationer som i princip helt motsätter sig alla former av stöd till Mandela och ANC.”

Beatrice Ask gjorde tydliga uttalanden om var hon stod:

”Beatrice Ask var ordförande i Moderata Ungdomsförbundet 1984–1988, under den tid då det rasistiska apartheidsystemet i Sydafrika väckte som mest avsky i världen.
Moderaterna var hela tiden, som enda riksdagsparti, emot sanktionsbesluten mot Sydafrika, från första beslutet 1979 över sanktionsskärpningen 1985 och vidare.
Beatrice Ask satt i partistyrelsen 1979–1988 där partiets politik lades fast.”

1979: ”Efter riksdagsbeslut införs handelssanktioner mot Sydafrika. Moderata samlingspartiet röstar emot sanktionerna.”

1985: Adelsohn:– Nej, jag ångrar ingenting. En neger är en neger och en svensk är en svensk. Det var i samband med ett besök vid Persberg gruva utanför Filipstad i måndags som Adelsohn gjorde sina uttalanden om negrerna – utalanden som sedan angripits. – Om vi bojkottar varor från Sydafrika blir ju dom stackars negrerna där nere arbetslösa.

Efter att på tisdagen ha tagit del av debatten och sett rubriker som ”Adelsohn i Blåsväder” säger moderatledaren: – Jag står självfallet för vad jag sagt. Jag nämner alltid saker och ting vid deras rätta namn. Och att negrerna blir arbetslösa om vi bojkottar deras varor är ett faktum. TT 850813

(2005) Läs mer: Nyamko Sabuni (fp): Ordet syftar på en lägre stående människahttp://www.aftonbladet.se/debatt/article10654572.ab

Carl Bildt tar Adelsohns uttalande i försvar: 

”Nuvarande utrikesminister Carl Bildt försvarar Adelsohns uttalande inför 500 gymnasister i Handens gymnasium söder om Stockholm.

”… Men hur kan Ulf Adelsohn säga att en svensk är en svensk och en neger är en neger, är inte det en sorts rasism? frågade en av gymnasisterna.

– Nja, det är ju helt riktigt som Adelsohn sagt, man kan ju också säga att en svensk är en svensk och en jude är en jude, svarade en något irriterad Bildt.

Carl Bildt tillade på onsdagskvällen att det finns ingen motsättning i detta. – Det finns judar som är svenskar liksom negrer som är svenskar och de har gett värdefulla bidrag till det svenska samhället.” TT 1985-09-04 13:17″

Carl Bildt inte bara motsätter sig en handelsbojkott, han försöker även häva alla sanktioner mot Sydafrika, tillsammans med Margaretha af Ugglas, i en egen motion:

”Efter att FN:s säkerhetsråd tidigare under våren förkastat förslaget om skärpta sanktioner mot Sydafrika debatteras det i riksdagen om att Sverige trotts detta skall införa en fullständig handelsbojkott mot Sydafrika. Danmark och Norge hade redan förklarat sin avsikt att införa bojkott.

Moderata samlingspartiet röstar emot förslaget. Moderaterna försöker i stället att upphäva alla sanktioner mot Sydafrika i en egen motion till riksdagen. Förste undertecknare för deras motion var nuvarande utrikesminister Carl Bildt, på andra plats stod utrikesministern i Bildts egen regering 1991-1994 Margaretha af Ugglas.

Den 12 mars 1987 beslutar Sverige om att införa en fullständig handelsbojkott mot Sydafrika och Namibia. Beslutet träder i laga kraft den 1 juli 1987.”

Under det tal som Nelson Mandela höll  Globen i Stockholm strax efter sitt frisläppande 1990 och som är samma tillfälle som jag var med på uttalade sig Mandela själv om det stöd han fått under den långa svåra tiden:

”Sveriges långa, uthålliga och kompromisslösa stöd till ANC, inte minst manifesterat av Olof Palme på sin tid. Men också att Sverige gav stöd och skydd åt många ANC-ledare.
Mandela håller tal i Globen och vänder sig till hela svenska folket med följande uppskattande ord: ”Idag är det många som vill vara våra vänner. Det gläder oss. Men vi glömmer aldrig dem som gav oss sitt stöd när vi hade det svårt.”


Vi kan väl i alla fall enas om att Moderaterna inte medverkade till Frigivandet av Nelson Mandela eller den seger ANC fick i och med att de kunde delta i det första fria valet som genomförts i Sydafrika och som ledde dem till en självklar seger!! 

När det gäller de ”nya moderaterna” som de gärna kallar sig för, så känner jag bara att det är en ny yta, men historisk sätt så har de alltid rört sig i farligt nära uppfattningar som de vi idag kan se från Sverigedemokraternas sida.

Vila i Frid, Nelson, du gjorde faktiskt hela vår jord till en bättre och rättvisare värld att leva i! 

Läs gärna min och Kiqi´s artiklar idag på thegambia.nu om Nelson Mandelas liv och död:

Nelson Mandelas liv 1918-2013

Vila i Frid, Nelson Mandela

Läs gärna även om Kiqi´s besök på Robben Island i hennes privata blogg:

R I P du store fighter Mr Nelson ”Madiba” Mandela

Jag har tidigare skrivit om historien bakom Sydafrikas apartheidsystem i en serie här på min blogg, läs gärna den:

Tillägg: Åsa Linderborg skriver idag en väldigt bra artikel i detta ämne: Inga moderater på Mandelas begravning 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Mitt livs största ögonblick

CIMG0191När jag 2009 vann Stora Bloggpriset och var på bloggalan på Nalen, så hamnade jag vid ett tillfälle nära Niklas Strömstedt. Han stod och småpratade med sitt sällskap och så tittade han mot mig och sa till sin vän något i stil med: ”Men vad roligt för henne, det måste vara det största som hänt henne!”

Han menade säkert inget illa och han sa det säkert som en uppmuntran, men sanningen är att jag retade mig på det och de gånger jag kommer att tänka på den där händelsen så retar det mig att jag inte sa något då.

tavlanashxDet var jätteroligt och verkligen helt otippat att vinna det där priset, det sticker jag inte under stolen med. Det är till och med så att det var en stor händelse i mitt liv, men det är väldigt många händelser som toppat det ögonblicket, trots allt.

Att säga så till en kvinna som fött fyra barn, varit gift två gånger, levt nästan 10 år med sitt livs stora kärlek, har ett barn som var så svårt sjuk att jag trodde jag förlorat henne, när hon kom tillbaka till livet, med ett annat barn som vunnit tre SM-guld i lika många dansstilar, med hittills två barn som tagit studenten, som levt ett liv fyllt av svårigheter, men ändå med en väldig massa lycka och glädje, ja att tro att vinsten av Stora Bloggpriset skulle vara mitt livs största händelse kan jag inte ta annat än som en förolämpning.

nelson mandela 5Idag fann jag ett klipp i SVT´s Öppna Arkiv, som de nyligen har öppnat och där fanns faktiskt ett klipp där jag skymtar ibland och just den dagen var en av två dagar den veckan som är en av mitt livs största händelser någonsin! Klippet är från 1990 och Nelson Mandela besökte Sverige som första land utanför Afrika efter sin frigivning och jag hade äran att i kör sjunga för honom både i Uppsala Domkyrka och senare den veckan i Globen (det klippet tycks inte vara uppe ännu… )

Lamin JawlaMin dåvarande make i rosa tröja

Inte bara jag är med, utan även en av mina allra närmsta vänner och min dåvarande man, som tyvärr inte finns hos oss längre. (Vila i Frid, Lamin!)

jag och tJag längst till vänster, 19 år och min vän i mitten

HÄR har jag tidigare skrivit om just den här dagen och sången vi avslutar hela programmet med. Det kallar jag ett stort ögonblick! Ni vet ett sånt man aldrig glömmer!! jag och t 1990Jag till vänster för 23 år sedan

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Min hyllning

Min hyllning till Nelson Mandela på hans 94-års dag och samtidigt till dagen: Nelson Mandela International Day for Freedom, Justice and Democracy, kan du läsa om HÄR!

Tack vare honom är världen lite bättre för väldigt många människor!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Konflikten i Sydafrika Del: 6

Konflikten i Sydafrika 1910-1994

Fortsättning på: ANC och Sydafrikanska hjältar

Hur man lyckats lösa konflikten

1989 avgår P.W. Botha efter elva år som premiärminister. F.W. de Klerk tar över. Väldigt tidigt gör han klart att han vill avskaffa apartheid, men när Botha kom till makten hade även han gjort klart för folket att han ville avskaffa apartheid, för att sedan göra en helomvändning när allt kom till kritan. Därför vågade folk föga tro på de Klerks löften. Sydafrika höll andan, tillsammans med resten av världen. Jag minns att vi i   Afrikagruppernas sånggrupp bytte ut ”Botha” mot ”de Klerk” med viss tveksamhet, i de Sydafrikanska kampsångerna, ingen vågade nämligen hoppas på en förbättring…

Men redan 1990, året efter att han tillsattes, upphäver han förbudet mot ANC och South African Communist Party. Samma år friges också Nelson Mandela efter 28 år (!) i fängelse.

1993 fastställdes ett preliminärt datum för landets första demokratiska val. Fram till det datumet hade man extrema våldsvågor i Sydafrika. Mellan den 2:a och 13:e Juli 1993 dog över 220 människor under oroligheter på East Rand, öster om Johannesburg och åtminstone 50 människor dog i Natal. Våldsvågorna hade ofta samband med sammanbrott i förhandlingarna. Men så kom till slut den dag hela världen väntat på: Sydafrikas första demokratiska val, som hölls i april 1994!

En folkmassa på 70 000 ropade med sina lungors fulla kraft när den nyvalde presidenten, Nelson Mandela, klev ut på balkongen och deklarerade att Sydafrika hade röstat för en förändring. Han installerades i Union Buildings i Pretoria dagen därpå, inför den största samlingen stadsöverhuvuden sedan John.F. Kennedys begravning.

Men det kommer ännu att ta många år innan man kan förändra människor som blivit förtryckta hela sina liv, mentalt. Det kan komma att ta många generationer innan barn och ungdomar finner bättre lösningar än det våld man lärt in och lärt sig utöva. Men hur många år det än må ta, så finns nu en väsentlig skillnad: Sydafrika är nu ett fritt land och en demokrati och ur detta kan man bygga upp ett land med många möjligheter och ett folk av styrka. Ett kort utdrag ut Nelson Mandela ´s installationstal:

”Detta är ett av de största ögonblicken i vårt lands historia. Jag står här framför er, uppfylld av den djupaste stolthet och glädje. Stolthet över de vanliga, enkla människorna i det här landet, ni som med sådant lugn, tålmodig beslutsamhet krävt ert eget land åter och glädjen över att vi kan ropa ut det över hustaken: FRIA! ÄNTLIGEN FRIA! Jag står framför er i ödmjukhet inför ert mod och med ett hjärta så fyllt av kärlek till er. Jag ser det som en stor ära att få leda ANC i denna stora stund i vår historia. Jag är er tjänare… Det är inte individen som räknas utan gruppen… Nu har tiden kommit att läka gamla sår och bygga upp ett nytt Sydafrika.”

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Konflikten i Sydafrika Del: 4

Konflikten i Sydafrika 1910-1994

ANC och Sydafrikanska hjältar, hur man lyckats lösa konflikten

I vad som ofta jämförts med andra världskrigets judeutrotning, alltså Sydafrikas apartheidsystem, har fötts mycket ondska, smärta och våldsbenägenhet. Men utöver detta har också fötts kampvilja, styrka och kärlek till sitt eget land och sina medmänniskor.

De mänskliga symbolerna för denna kamp har varit många: Nelson och Winnie Mandela, Desmond Tutu, Steve Biko, Oliver Tambo, Walter Sisulu, Albert Luthuli och Thabo Mbeki, för att bara nämna några. Av dessa frihetskämpar är Nelson Mandela utan tvekan den mest kända. Han har inte bara blivit Sydafrikas ansikte mot apartheid, utan också en världssymbol för fred, rättvisa och frihet.

Winnie Mandela

Oliver Tambo

Walter Sisulu

1960 förbjöds ANC (African National Congress) och året därpå var Nelson Mandela tvungen att gå under jorden. 1962 arresterades Mandela och dömdes till fem års fängelse. 1964 dömdes han tillsammans med Walter Sisulu och andra ANC-ledare till livstids fängelse för sitt arbete inom ANC. Det skulle sedan ta honom nära tre årtionden att bli en fri man.

I ett uttalande under rättegången den 20:e april 1964 vid högsta domstolen i Pretoria förklarade Mandela varför ANC till slut valt att använda våld som en taktik. Han förklarade att ANC använt fredliga medel fram till massakern vid Sharpeville. Den händelsen, tillsammans med en folkomröstning som skapade republiken Sydafrika och förklarandet av undantagstillstånd och förbudet av ANC, gjorde det klart för honom att det enda sättet att göra motstånd var genom att genomföra sabotageattacker. Mandela avslutade sitt anförande i rättegången med följande ord:

”Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.”

Det lidande den dåvarande hustrun Winnie Mandela fått utstå med husarrester, bannlysningar, fängelsevistelser, landsförvisningar och även den ständiga oron för sina barn, har varit både omänsklig och obegriplig.

Under apartheidregimen 1991 anklagades hon för att ha beordrat mord på en 14-årig pojke, Stompie Moeketsi som ska ha varit polisinformatör. Något Winnie bestämt förnekat. Hon blev ändå dömd för kidnappningen av honom.

Många hävdar fortfarande att mordet utfördes som en komplott i en plan att smutskasta Winnie, om så var fallet så lyckades man bevisligen med denna föresats, för trots att hon blev frikänd för att ha beordrat mordet, så visst har ”hjältinne-glorian” över Winnie tappat sin glans.

Men om Winnie var ansvarig för vad som skedde den 14-åriga pojken, så är det kanske inte helt oförklarligt, med detta inte sagt försvarbart förstås, att hon efter 30 års konstant förföljelse tappade omdömet så totalt. Man kan inte heller förklara bort de 30 åren hon ägnat sitt liv och lagt ner sin själ i att bekämpa apartheid, och hur mycket hon har betytt för kampen mot apartheid.

Nästan genomgående har hon tvingats försaka sin egen och sina barns rättssäkerhet för att fortsätta den kamp Nelson gått ini med all sin kraft. Med tanke på den psykiska terror Winnie utsattes för och med all den brutalitet det Sydafrikanska apartheidsystemet uppfostrat sina invånare med, är det kanske inte helt ofattbart om denna brutalitet tog Winnie med sig, åtminstone vid detta tillfälle.

Boken Winnie Mandela av Nancy Harrington gav mig en stor inblick i Winnie ´s och barnens liv, som jag inte tidigare var medveten om.

Albert Luthuli fick 1961 mottaga Nobels Fredspris för 1960, som ANC ´s dåvarande generalpresident.

Desmond Tutu

Desmond Tutu var i grunden utbildad lärare, men p.g.a. de skolreformer som infördes för svarta skolbarn i Sydafrika av dess rasistiska regim, började han 1958 omskola sig till präst. 1984 får Desmond Tutu, Nobel ´s Fredspris och 1986 väljs han till ärkebiskop i Kapstaden. Innan dess hade han uppburit flera titlar, såsom domprost i Johannesburg, biskop i Lesotho, biskop i Johannesburg m.fl. Han har med stor psykisk styrka kämpat mot apartheid i kyrkans och folkets namn. Ett mycket nedkortat utdrag ur ett brev Desmond Tutu skrev till dåvarande premiärminister John Vorster 1976:

”Jag skriver till Er som en som tillhör en ras som fått känna av missräkning och smärta, vånda och förödmjukelse. Om man ser tillbaka på er egen ras historia, uttrycker den mycket vältaligt att det är absolut omöjligt att kväva längtan efter frihet och självbestämmelse när den en gång väckts hos ett folk. Man nöjer sig inte med mindre än frihet och självbestämmande. Mot alla odds utmanade Ert folk det okända och mötte oförfärat en mängd faror. De antog hellre utmaningar än lät sig undertryckas.” (Här hänvisar Tutu till vita Sydafrikaners motstånd mot brittisk imperialism.)

Vidare: ”Man slutar inte kämpa förrän man fått respekt och människovärde. Med hela sin varelse längtar man efter att få ta på sig det ansvar och de plikter som är nödvändiga för att kunna leva i frihet. Landets säkerhet är i fara när säkerhetspolisen ges obegränsad makt att handla efter eget godtycke. De behöver inte stå till svars inför domstolarna. Därför har vi begärt, och fortsätter att begära, att alla som sitter i häkte ska frisläppas eller ställas inför rätta. De bör få sina straff om de döms skyldiga till åtalbara överträdelser. Det råder stor oro i vårt land över att människor kan hållas kvar i häkte under oacceptabelt långa perioder. Ofta släpps de utan att ha blivit anklagade för något brott och om de blir anklagade blir de ofta frikända. Därmed inte sagt att de slipper undan repressalier från polisen. Även om de fritas i rätten, straffas de ofta med bannlysning, utan att få det prövat inför domstol. De sätts också ofta i husarrest eller blir snart häktade igen. Hur länge tror Ni att ett folk orkar härda ut med en sådan oerhörd orättvisa och under så stort lidande? De vita plågas i stor utsträckning av fruktan och en känsla av otrygghet, trots framgångar, förmåner, vackra hem, tjänare och ett behagligt liv. Så kommer det att vara tills alla raser i Sydafrika blir fria. Friheten är odelbar. De vita här i landet kommer inte att bli fria förrän alla parter i vårt samhälle är riktigt fria.”

Fortsättning följer…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

För att vi inte ska glömma historien bakom apartheid

När jag var en rätt liten tjej så fick jag först veta av min mamma att i Sydafrika så pågick något som kallades Apartheid (rasåtskillnad). Hon berättade för mig att apartheid i Sydafrika betydde att de svarta som bodde där, inte hade samma rättigheter som de vita. Jag var häpen över att det där med apartheid kunde få fortgå utan att någon mäktig person stoppade detta.

Det var så uppenbart felaktigt och jag blev tagen av det min mamma berättade. En dag berättade min mamma om en politisk vän som var Sydafrikan. Han hade en svart och en vit förälder och han hade fått fly från Sydafrika då vita och svarta inte fick ha relationer och den här personen var ett enda stort lagbrott. Det där var så konstigt för mig. En människa som var olaglig?

Några år senare så hade vi Operation Dagsverke i skolan. Vi skulle arbeta en dag och pengarna vi tjänade skulle vi skänka till ANC, som då var en motståndsrörelse i Sydafrika. Jag minns att jag tyckte att jag kände mig värdefull och viktig som fick vara med och delta i något som kunde göra skillnad för människor som hade det svårt och som förde en politisk kamp!

När jag blev lite äldre så började jag engagera mig mer i ANC och försökte lära mig mer om situationen i Sydafrika. Jag fick mitt första barn, Binta och jag namngav henne som första namn till Winnie, efter Winnie Mandela, Nelson Mandela ´s dåvarande fru. Jag ville ge mitt första barn ett storslaget namn.

Jag var också med i Södra Afrikagruppernas sångkör tillsammans med Lamin, min dåvarande make (R.I.P.) som både sjöng och spelade trumma (djembe).

Vi hade en hel del tillställningar, uppträdanden, insamlingar och fester till förmån för ANC. Det var en viktig del för mig med nästan bara glada minnen så här efteråt.

Så kom den där stora, häftiga dagen. Dagen vi hoppats på så stort och dagen vi nästan inte trodde skulle komma. Nelson Mandela frigavs efter att ha spenderat 27 år på fängelseön Robben Island. Han satt alltså fängslad sedan långt innan min födelse och helt plötsligt skulle han nu friges.

Vi skrattade, grät, förundrades och kände en verklig lycka! Nelson Mandela släpptes fri!!

Free at last, God almighty he was free at last!

Strax efter han frigavs, ca en månad efteråt, kom Nelson Mandela till Sverige som det första land utanför Afrika som han besökte, då hans bäste vän Oliver Tambo var sjuk och fick vård i Sverige.

Under Sverigebesöket fick jag möjlighet att möta den stora ledaren, föredömet och levande legenden Nelson Mandela. Jag har berättat om det mötet i ett tidigare blogginlägg: En hyllning till en MYCKET stor man

Åren gick. Fyra år efter frigivningen av Mandela, fick ANC till slut den politiska makten i Sydafrika. Vi fick höra om Sydafrikas svårigheter att resa sig som ett enat land efter alla år av apartheid! Men våra liv gick vidare.

En dag kom en av mina döttrar hem och frågade vem Nelson Mandela var och varför han var så viktig? Jag blev chockad. Främst för att hon då gick i mellan- eller högstadiet och hade missat en så viktig del av historien. En del som inte ens låg långt borta i historien. Jag hade genomgångar med barnen här hemma, men fortfarande upprörs jag av att det inte finns med mer i historieundervisningen i skolan.

Lika viktigt som det är att lära av historien när det gäller andra världskriget, lika viktigt är det att minnas apartheidregimen i Sydafrika och att lära av den!

Förra veckan kom min ”extradotter” hem hit och bad mig föreslå en karismatisk ledare som hon kunde skriva om i skolan. Jag föreslog genast Nelson Mandela och blev så förvånad då hennes kunskaper om Nelson och Sydafrika, apartheid och ANC var minst sagt skrala. Så till min hjälp letade jag fram ett skolarbete jag gjorde när jag pluggade på komvux för många år sedan.

I tillägg är det nu valtider och jag påmindes igen om Moderaternas politik när jag läste Häxans inlägg om Moderaterna genom historien och blev påmind om att de inte stöttade ANC, sanktionerna eller det Svenska stödet:

1960-talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC,

Jag hoppas så många ungdomar som möjligt läser denna serie, för jag kommer nu att lägga upp det i min blogg som en snabbkurs, eller sammanfattning, eller vad man ska säga. Naturligtvis är arbetet färgat av mina personliga åsikter, men det är ett relativt välskrivet arbete som jag fått ett högt betyg på.

För oss som minns apartheidregimen är det också en viktig påminnelse, då jag själv, trots att jag anser att jag var väldigt insatt på den tid det begav sig och till och med skrivit arbetet själv, fick många aha-upplevelser och minnen när jag läste arbetet igen.

Arbetet heter Konflikten i Sydafrika 1910-1994 och är indelat i fyra avsnitt, men eventuellt kommer jag att dela upp det något mer, för att det ska passa i bloggform.

Relaterat:

En levande legend fyller 90 år

Tidigare Bloggat:

ANC inte längre terrorister

En hyllning till en MYCKET stor man

Nelson Mandela är en stor man(Installationstalet 1994)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,