Nystart?

Man går in i sorg som en zombie. Ett dödsfall kommer ofta som en chock, oavsett om man varit ”förberedd” efter en tids sjukdom eller ej. Så småningom övergår chocken till insikt och ren och skär sorg. Det är ju många fler delar i ett sorgearbete men det är dessa saker som jag känner insikt i just nu.

Så småningom går man vidare. Man slutar naturligtvis inte att sörja för det, men den första chocken lägger sig och man ser lite klarare. Naturligtvis tar det också olika lång tid innan man kommit ur den första chocken, dels beroende på hur nära relationen till den bortgångne varit, men också beroende på sin egen personlighet.

Men det går naturligtvis också upp och ner olika dagar. Vissa dagar kan det kännas som om man ramlat tillbaka till den där allra första tiden och vissa dagar känns det som om man börjar förstå vad som verkligen skett och samtidigt känner man en styrka i kroppen som man inte känt på ett tag och man inser att livet faktiskt kommer att fortsätta med glädje, sorg och allt annat som själva livet innefattar.

Som en nystart. Och ändå inte. För på något sätt blir livet sig aldrig riktigt som förut igen…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,