Aldrig är man riktigt nöjd…

Jag har många gånger nämnt att Isatou (15) är en väldigt ordentlig tjej som har ett hjärta av renaste guld. Hon är hjälpsam, snäll, duktig på nästan allt man har nytta av. (Laga mat, baka, som barnvakt, som familjens ”tekniker”… etc.) Hon är med andra ord väldigt praktiskt lagd.

Hon är så ”duktig” och ”ordentlig” att jag håller på att bli galen på henne ibland. ”Gå ut och gör stan”, kan jag säga till henne. Men det är hon alldelens för ordentlig för. Jag brukar försöka peppa henne att göra lite ”galna” saker bara för att hon ska släppa upp sig själv lite.

Så idag deklarerade hon att hon skulle på alla hjärtansdag-fest ikväll. Med storasystrarna. De-vilda-storasystrarna-som-man-i-stället-för-att-peppa-måste-hålla-tillbaka-för-att-de-inte-ska-ställa-till-med-fullständigt-kaos.

Det gjorde mig glad och bara lite, lite orolig.

Nu sitter jag här. Mitt i natten. Kan inte sova en blund. Oron pirrar i hela mitt inre. ”Tänk om hon hamnar i trubbel…” ”Tänk om hon…” Jag klarar inte ens av att tänka färdigt alla meningar som spökar i mitt inre…

Jag förbannar mig själv att jag inte kan hålla min käft!! Det var väl jättebra när hon satt hemma med mig och småpratade på kvällarna… Kanske bakade en kaka… Eller kollade på film… Eller bara satt och pratade med en kompis…

Faaan, var hon tvungen att ”bli stor” just ikväll?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,