Idag är vi med er

norgetragediJag tror de flesta av oss låtit tankarna vandra tillbaka två år i tiden idag. En dag som byttes från liv till död. En dag som byttes från engagerade ungdomars drivkraft och vilja till förändring till att förgöra dessa krafter och dessa unga liv.

77 personer. 77 ungdomar och vuxna. 77 starka personer som trodde på demokrati, enighet och att förbättra samhället. 77 personer fulla av liv och framtidstro mördades brutalt av en man som inte trodde på demokrati. En man som tog sig rätten att släcka liv.

Jag tror på människans förmåga, människans kärlek och ödmjukhet, men jag tror också på ondska. Ondska som gör att en enda människa anser sig äga rätten att släcka andra människors liv.

Jag vill att vi ska komma ihåg att det finns fler extrema människor än Anders Behring Breivik. Jag vill att vi ska minnas att han hade och fortfarande har anhängare och idoler. Människor som faktiskt är galna nog att beundra vansinnesdåden i Norge för två år sedan. Samtidigt vill jag att vi ska minnas att vi är många som inte står bakom Breivik, varken i sak eller i vardagliga sammanhang. Vi är väldigt många som tror på demokrati, som tror på kärlek och gemenskap, som tror på mångfald och medlevarskap.

pistolsign

Men mest av allt vill jag att vi alla idag ska minnas de som blev offer för Breiviks politiska, odemokratiska och vidriga vansinnesdåd för två år sedan. Jag vill att vi alla ska minnas deras levnadsglädje, deras strävan och deras drömmar, som släcktes av en man som tog sig rätten att ta 77 människors liv. Jag vill att vi ska minnas alla dessa offers anhöriga, deras sorg och förtvivlan. Vila i frid och Norge, idag är vi med er i tanken och i hjärtat.

Tidigare bloggat i ämnet:

Bland twittringar och terrordåd

Sluta dalta med rasismen

Mannen som personifierar ondskan

Breiviks verklighetsfrånvända värld

EXPO idag: Breiviks terror var politisk

Ali Esbati: Norge har inget lärt av Utøya

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Breiviks verklighetsfrånvända värld

Terrordåden i Norge lägger en skugga över allt annat. Jag följer rapporteringen till och från. Ibland orkar jag inte läsa en enda stavelse som handlar om katastrofen som massmördaren Anders Behring Breivik ställt till med och ibland lusläser jag varje ord som rapporteras, kollar varje nyhetssändning!!

Idag var en sådan dag när jag läste igen mig på hela Aftonbladets live-chatt och sedan kom tårarna. Det är inte första gången jag läser om den här vansinnigt iskalla och galna människa och tårarna börjar rinna, men idag blev det extra verkligt. Jag kunde se och höra de här ungdomarnas röster inom mig. Jag tycker att Linda Hjertén är Aftonbladets i särklass bästa live-chattare, även om de alla brukar göra ett bra jobb.

Hennes rapporteringar gör att jag ser ansikten framför mig, känner lukten av det hon berättar och hör rösterna från dessa ungdomar. Det är så fruktansvärt alltihop och så svårt att ta in.

Riktigt hur verklighetsfrånvänd Breivik är, förstod jag när jag läste citatet ovan:

”Efter båtföraren Oddvar Hansens förhör, mannen som berättade hur Breivik sköt mot hans båt då han försökte fiska upp ungdomar ur vattnet, sa Breivik:
– Jag noterade hur någon försökte fiska upp politiska extremister ur vattnet. Jag sköt varningsskott. Hade jag velat träffa hade jag gjort det.”

Det är ett fullständigt vansinnigt uttalande i mina ögon. Han kan inte ens se att det är ungdomar han har tagit livet av, utan rättar vittnet och menar att det var ”politiska extremister”!

Annat i rapporteringen om Breivik som berört mig starkt:

NRK: Foton tagna innan massakerns början

VG: ”Jag strök honom över kinden och tänkte: hur ska jag berätta för mamma att lillebror är död?”

DN: Elise överlevde Utøya

Aftonbladets specialsajt om rättegången mot Breivik

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Mannen som personifierar ondskan

I allas huvuden dessa dagar smyger han förbi. Skräckinjagande. Obegriplig. En galning.

Jag pratar om Anders Behring Breivik. Den första veckans rättegång är över mot mannen som med berått mod tog livet av 77 personer och som satt outplånliga och fruktansvärda sår i många människor, varav många unga personer.

Vi är många som känner oss helt förskräckta över den här mannens handlingar och vi är många som inte kan förstå. I rätten diskuteras mycket huruvida Breivik är sjuk eller ej. Om han var tillräknelig vid tillfället när han mördade så många människor. För rättssäkerheten är det förstås viktigt. Det är viktigt för att rätt straff ska kunna utdömas och det är viktigt att konstatera om Breivik var att anses som ”frisk” eller ”sjuk” när han begick sina vansinniga handlingar. Men för oss ”vanliga” människor är det ändå rätt oväsentligt. Han har begått en ”galnings verk” genom sina handlingar och jag tror det är så att vissa saker ska vi inte ens försöka att förstå. För oss kvittar det vilken slags ”galenskap” han lider av. Om den är att betrakta som psykisk sjukdom eller ej.

Vi SKA inte kunna begripa hur en människa kan planera och sedan genomföra inte bara ett, utan hela två terrordåd på en och samma dag.

Det var inte ett brott som begicks hastigt och utan möjlighet till eftertanke, utan det här är handlingar som har begåtts under noga planering och inte nog med det. Så här långt senare, helt nio långa månader senare, så finns det ingen ånger, bara fortsatt galen övertygelse om att han skulle ha gjort något gott. Nej, det går verkligen inte att förstå.

Att Breivik har personer runt om i världen som stödjer hans handlingar och som sympatiserar med hans ideér och handlingar är om möjligt ännu mer galet.

Människor ska få leva. De ska inte behöva avsluta sina liv på det sätt som Breivik´s offer fick göra. Ungdomar ska leva. De ska få stötta invandring och andra frågor i politiken som de vill. De ska få utöva demokrati. De ska kunna besöka ett politiskt ungdomsläger utan att bli berövade sina liv. Man får ha olika åsikter. Man får vara ”udda” eller ”annorlunda” om man vill. Man behöver inte tycka vad majoriteten tycker. Man får ha sina egna åsikter.

Men man får inte mörda. Man får inte ta en annan människas liv. Man får framför allt inte ta en människas liv för dess åsikter. Man får inte beröva föräldrar deras barns liv. Man får inte sprida skräck i ett helt folk för att man har andra åsikter. För de flesta av oss är det så självklart. Det är lika självklart som att vi måste äta och dricka för att leva. Lika självklart som att vi går på toaletten och att vi måste sova när vi är trötta. För Breivik och hans sympatisörer var det inte självklart.

Breivik tog sig rätten att ta 77 människors liv. Beräknande. Utstuderat. Utan att ta in att dessa ungdomar förlorade sina liv, sin rätt att leva, för att de kanske inte levde som han ville. Det är bara så galet det kan bli.

Låt oss som är kvar stå enade mot den här typen av ondska!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Bland twittringar och terrordåd


I går kväll kom jag ”hem” till mammas lägenhet och fick det hemska beskedet som knappast undgått någon (förutom möjligen Gunde Svan då) om händelsen i Norge. Jag känner verkligen en djup sympati för det som skett och hoppas det är rätt person de nu har gripit för ett snabbt uppklarande. Jag följde hela händelseförloppet mycket uppmärksamt via både facebook, nyheter i olika medier, bloggar men framför allt på twitter.

En sak som jag uppmärksammade var att många i början utgick från att det var en islamistisk grupp som kunde ligga bakom dåden. Även i de fall man hade sympati med att det kunde vara en muslimsk grupp som låg bakom dåden och som man var rädd att sedan ”alla muslimer” skulle få skit för, så spekulerades det endast om muslimer som tänkbara gärningsmän. På ett sätt kan det vara logiskt, då de flesta bomber och attacker som blivit uppmärksammade i Svenska medier de senaste 10 åren har handlat om dåd utförda av islamistiska grupper. (Statistik och en förklaring till den går att finna HÄR!)

Det jag reflekterade över är dock att så länge man spekulerade om muslimer som gärningsmän så följdes uppdateringar ganska mycket av ”Fy fan, vilka idioter”, eller ”Hoppas de tar fast dem”, ”Jag blir så jävla förbannad” men framför allt såg jag flera uppdateringar som: ”Ut med alla som inte kan följa Svensk lag”, eller ”Ut med de alla våldsamma invandrare” etc. Inte så många nämnde då de omnämnda offren. Redan tidigt i rapporteringen gick media ut med att det rörde sig om minst 2 döda. Snart följdes det av minst 3 döda… o.s.v.

När sedan media gick ut med att de gripit en Norsk man i 32-års åldern med ”Nordiskt utseende” så ändrades många personers ilska mot gärningsman/män mot att sörja och visa empati med de döda, men framför allt med Norge som nation.

Jag måste säga att jag tycker det blir lite underligt.

En annan sak jag noterade var att man gärna kallade dådet för ”terrordåd” när man fortfarande spekulerade i om det var någon muslim/er som utfört dådet, men nu kallar man det rätt och slätt tragedierna på Utöya och Oslobomben eller vansinnesdåd.

Oavsett vem som ställer till med eländet, om det är en muslim som gömmer sig bakom islam för att utföra sitt dåd eller om det är en Nationalist som gömmer sig bakom politik, så är det ett vansinnesdåd och en terrorhandling mot det folk som drabbas!

OM det nu visar sig vara en Norsk ”Nationalist”, vart ska vi skicka honom då? Eller för all del alla ”våldsamma nationalister”?

Nu vet vi ännu inte vem eller vilka som är skyldiga till de hemska, föraktade dåden som utfördes i Norge i går. Det kan visa sig vara den gripna mannen, han kanske i så fall till och med tillber en Gud, eller så kanske det visar sig vara en islamistisk grupp, eller kanske en Asiat eller en Afrikan, en Svensk eller en Amerikan. Det kan också visa sig att en kristen eller en ateist står bakom dåden. Oavsett vad eller vem så är jag övertygad om att de allra flesta av oss: Muslimer, Kristna, Norrmän, Unga, Gamla, Sydamerikaner, Rasister, Antirasister, arbetslösa, studerande och Restaurangägare fördömer attentaten. Att vi fylls av smärta, sorg och oro inför det som hänt. De allra, allra flesta av oss, oavsett religion och ursprung blir rejält omskakade av de dåd som skett.

Kan vi inte bara enas i det?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Det beskedet var den bästa julklappen

Aftonbladet skriver i en artikel om att det finns de som just nu diskuterar att utöka sortimentet för olika ”hemmatester”. I Norge finns det en leverantör som till och med överväger att ta hem och börja sälja HIV-tester. Jag tycker det låter helt absurt.

I Aftonbladet kan man läsa:

”Idag säljer svenska Apoteket tolv självtester. Klamydiatestet, som kom för några månader sedan, är det senaste tillskottet. Men i nuläget är hiv-tester inte aktuellt.

– Vi har inte fått något erbjudande från våra leverantörer. Det ställs väldigt höga krav på säkerheten vid testerna och att de verkligen visar rätt, säger Katarina Liljedahl, egenvårdsexpert på Apoteket.

Hon säger att det är farligt både om hiv-testet visar negativt trots att det är positivt och tvärtom. Är det negativt finns risken att man sprider smittan utan att veta om det.”

Att jämföra till exempel ett graviditetstest eller klamydiatest med HIV-test ter sig näst intill absurt för mig. Nu under hösten/vintern när jag haft två närstående som har gått bort i Cancer har jag diskuterat ganska mycket om bristen på information från läkare och annan sjukvårdspersonal när man får ett cancer besked. Sanningen är att man kan få gå och vänta i månader på ett besked om hur illa det verkligen är ställt, eller hur bra utsikter man har, när man får besked om cancer.

Helené skrev i ett av sina allra sista inlägg, innan hon gick bort för precis en vecka sedan, att hon var väldigt upprörd över den obefintliga vården och omsorgen. Det som inte kom fram i det inlägget, eftersom det skedde efteråt och Helené just då var i för dåligt skick för att orka blogga, är att hon hamnade till slut på en avdelning där omsorgen var betydligt bättre.

Men Helené och jag pratade ofta om att det känns hemskt att man kan ge folk ett så pass skrämmande besked som cancer och sedan inte följa upp förrän lång, lång tid därefter eller lämna lugnande besked, eller helt enkelt ett tråkigt besked så man vet vad man har att förhålla sig till.

Helené är inte det enda exemplet. För några år sedan fick en annan nära släkting ett cancerbesked. Det visade sig att han hade prostatacancer. Det är oftast inte något som är dödligt. Men min släkting trodde att han burit på det i flera år och befarade att det hunnit sprida sig till skelettet. De tog prover och sedan började den fruktansvärda väntan. Jag tror det gick drygt tre månader. På dessa tre månader hade min anhöriga begravt sig själv i tanken, flera gånger om. Vi som står honom nära hade gjort detsamma. Man hoppades och hoppades, men bar ändå en konstant klump av oro inom oss. I tre månader. Inga besked. Ingen tröst. Strax innan jul kom beskedet att det inte hade hunnit sprida sig. Det är den bästa julklapp jag någonsin fått!!

Men. Att det inte är dödligt, innebär heller inte per automatik att det är problemfritt. Det skulle påbörjas behandlingar och nya provtagningar. Så småningom kom erbjudandet om stödgrupper och annat, vilket naturligtvis är toppen. Men det var ändå de där första månaderna av ångest, han hade behövt någon att prata med, tror jag.

Nu kommer detta förslag om att man ska kunna köpa en massa prover på Apoteket. I Norge överväger alltså ett företag till och med att börja sälja HIV-tester. Jag tycker det är helt fel. Om man skulle visa sig bära på HIV så tycker jag det är jätteviktigt att man får beskedet från någon professionell som i alla fall kan läsa av en första reaktion och så att sedan uppföljning kan planeras direkt och av sjukvården, som vet hur man ska gå till väga.

Tänk om man skulle ta dessa tester själv, testet visar att du har HIV. Vem vet vad som sker med en människa då? Tänk om man går in i en slags chock eller går in i förnekelse för sig själv, då kan det ju ta evigheter innan man får möjlighet till vård.

Även om tekniken uppenbarligen går framåt, så tycker jag ändå att vi ska lämna en del saker till sjukvården.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,