99% Norrlänning

Kort om mig bakgrund: Jag är född i Härnösand, uppvuxen i Sundsvall, bodde mina sista fyra år i Norrland i ett litet samhälle som heter Söråker och som låg mitt mellan Härnösand och Sundsvall. (De har dragit om vägarna där nu, så jag vet inte hur Söråker ligger i förhållande till städerna idag). Min pappa är från Kramfors och Härnösand och min mamma från Norrbotten, uppväxt i en by som heter Kitajaur. Jag har idag släktingar i framför allt Härnösand, Kramfors, Uppsala, Stockholm, Boden, Piteå och Svartlå med omnejd. Min mormor och hennes man (min morfar dog många år innan jag föddes) bodde sina sista år i Harads. Det är lite kortfattat och förenklat.

Jag flyttade till Uppsala som 15-åring och har bott där i hela mitt vuxna liv tills helt nyligen när jag flyttade till Stockholm. Jag har inte på något sett, någon gång sett mig som något annat än Norrlänning. Det Norrländska blodet rinner i mina ådror lika säkert som att sommaren börjar lida mot höst i skrivandets stund. Ju högre norrut vi kommer, desto starkare kärlek känner jag. Få saker gör mig så nostalgisk och lycklig som minnet av slalomåkning, skoteråkning, palt, renskav och varm hjortronsylt. Jag är fullt medveten om att jag har en massa positiva fördomar om Norrlänningar såsom att de är pålitliga, rejäla, rakt på sak, generationer av hårt arbete och en kamp för överlevnad. Jag är medveten om att det här är mina personliga upplevelser och släktingars berättelser om mina förfäder. Det är helt enkelt en bild jag gjort mig från mina erfarenheter, mina släktingar och en positiv bild jag skapat. Jag är övertygad om att ”alla norrlänningar” inte är som det jag beskrivit ovan, samtidigt som det är en bild jag har och som jag ogärna gör mig av med.

På grund av en tillfällighet eller på grund av mitt undermedvetna har många av mina vänner genom åren i Uppsala haft någon typ av anknytning till Norrland.

Nåväl, även solen har sina fläckar, som bekant och en av dessa fläckar för Norrland var helt klart surströmmingen. Jag har inga minnen av kräftor eller kräftskivor från min barndom utan min kärlek till kräftor är något jag ”upptäckte” i Uppsala och familjens tradition runt dem har jag själv skapat tillsammans med mina barn. Surströmmingen minns jag dock med avsmak. Vi barn hade svårt att ens stå ut med stanken och att äta surströmming fanns inte ens i mina vildaste drömmar som barn. Vid ett ynka tillfälle, som jag tror kan ha varit i mina tidiga tonår, tog jag dock mod till mig och smakade en ytte-pyttebit. Minnet av den lilla ytte-pyttebiten är att det smakade bättre än det luktade.

Det här minnet har de senaste åren växt till någon slags fantasi om att det var gott. Jag har hört talas om att surströmming ska vara salt och ju mer jag tänkt på saken, ju mer har jag tänkt att det är nog rätt gott med surströmming, stanken till trots.

Det här minnet som säkert förvridits flera gånger om har gjort att jag under rätt många år fått en stark längtan att få testa surströmming igen. Att den här längtan säkert byggts upp på rena vanföreställningar har inte föresvävat mig. Jag har stolt, som den stolta norrlänning jag anser mig vara uttryckt min kärlek även till surströmmingen.

Nu hade min mamma och hennes stuggranne som också är från Norrbotten beslutat sig för att ha en surströmmingsfest ute vid deras stugor. Jag var SÅ GLAD över att vara bjuden!! Om man inte gillade surströmming, kunde man ta med sig sill eller annat ätbart. Men jag som inte alls gillar sill och som dessutom är en sådan super-norrlänning med super-gener som älskar allt norrländskt, inklusive surströmming, förstås, behövde inte ta med mig något ”annat” att äta. ”Något annat var liksom för veklingar…”

Jag är i och för sig säker på att det finns en massa norrlänningar som inte gillar surströmming, men jag är lika övertygad om att om man skulle göra en tävling för att se vilka som är de ”mest äkta och genuina norrlänningarna” så är jag säker på att man även skulle hålla en surströmmingstest. Lite som att dela ut ”vuxenpoäng för att man har ICA-kort och veckohandlar” skulle man ha ett poängsystem för att gilla surströmming där man skulle få minst ett poäng för att man gillar just det!

Idag var det dags. Jag såg till att vara i stugan i god tid. Jai och hennes sambo var med, men valde att tagga innan surströmmingen började öppnas. Av oss drygt 20 personer som fanns på plats, så kan man säga att vi kunde delas in i fyra kategorier: några riktiga surströmmingsentasuaster, några som testat någon gång och inte tyckt det varit en höjdare, men som ändå ville prova igen, några som testat någon gång och absolut inte ville prova igen och några som aldrig testat, men absolut ville prova på.

Vi hade hört att man skulle öppna burkarna under vatten och det gjorde vi och vi blev alla glatt överraskade över att stanken inte alls blev så stark och vidrig som vi tidigare erfarit av just surströmming. Jag gjorde i ordning min klämma med omsorg. Mandelpotatis, rödlök, gräddfil, gräslök och alla andra spännande tillbehör. Allra sist la jag på en filé. Jag var verkligen hungrig, positiv och helt säker på att det här var liksom det slutliga beviset på vilken 100%-ig Norrlänning jag faktiskt är.

Brorsan gjorde samma sak. Han hade stolt deklarerat att surströmming, DET var hans melodi det! Som den ur-norrlänning han också är i själ och hjärta.

Min första tugga av klämman innehöll en liten, tiny, pyttebit surströmming. Det var knappt så jag fick smak av den, men jo, det här var lite särskild smak. Det smakade verkligen inte som det stinker. Jag tittade lite på familjen som satt nära mig och som skulle smaka surströmming för allra första gången. Jag skrattade lite: ”Hö-hö-hö hur går det? Lever ni?” (Underförstått: veklingar utan norrländskt ursprung…)

Jag hade klarat eldprovet!! Inte för att jag tvekat på att jag skulle klara det, men nu var det ändå bevisat. En riktig, äkta Norrlänning, det är vad jag är och det kan liksom aldrig ifrågasättas då jag nu ätit surströmming!

Hungrig som en varg, tar jag en liten större tugga den här gången. Ingen vekling här, inte! Jag känner direkt hur jag får in en rejäl bit surströmming i munnen. Men… det smakar… för jävligt, på ren svenska!! Det smakar inte bajs, det smakar inte prutt, det smakar riktigt jävla rutten fisk!! Jag norpar åt mig första bästa servett och spottar ut hela skiten i den! Sedan sitter jag och försöker i princip hämta mig från detta enorma nederlag.

Ungefär samtidigt som jag tog min andra tugga, sätter brorsan i sig sin första. Han tuggar och kommer till insikt att den här konsistensen inte är riktigt hans bästa vän. Smaken är inte heller någon höjdare, men framför allt håller han på att kväljas av konsistensen. På ett par sekunder inser han att om han inte genast sväljer skiten så kommer det aldrig att gå. Han sväljer sin jättetugga och sedan sitter han en bra stund och koncentrerar sig på att inte få upp den igen.

Familjen som aldrig ätit surströmming tidigare, har vid det här laget ätit upp sina klämmor. De är rörande överens om att det inte blivit någon ny favoriträtt, men de har FAKTISKT ÄTIT UPP SINA KLÄMMOR!! Särskilt imponerad är jag över att den 14-åriga sonen i familjen har ätit upp hela sin! DET är banne mig vuxenpoäng av högsta rang!! Låt killen flytta hemifrån, gifta sig, ta en stor stark eller vad sjutton han vill, det förtjänar han efter bragden i dag!! OS-guld eller äta upp en surströmmingsklämma borde ha samma nivå av prestation.

Den närmsta 1-1½ timmen koncentrerar brorsan sig på hur han ska göra för att stå så långt borta från stanken (trots att stanken alltså inte var SÅ illa som det brukar vara) och hur han ska göra för att inte vända ut och in på magen. Själv äter jag en MASSA tunnbröd av alla dess sorter och förbannar att jag lurade mig själv att tro att jag skulle tycka om det där!

Jag tittar på hur de två värdinnorna (mamma och Isabelle) trycker i sig den ena surströmmingsklämman efter den andra… Jag tittar misstroget på dem båda och frågar: ”TYCKER ni verkligen om det på riktigt, eller låtsas ni bara för att ni vill bevisa att ni är ÄKTA norrlänningar? Vem försöker ni lura, liksom?” De skrattar högt och länge och säger att: ”det här är ju jättegott! Det är svårt att få nog!”

I ärlighetens namn så skiter jag fullständigt och högaktningsfullt i att jag degraderats i mina Norrlandspoäng. Jag skiter fullständigt i om jag inte anses vara en ”tvättäkta” Norrlänning längre, bara jag slipper äta surströmming så länge jag lever!! Resten av kvällen ägnade jag och brorsan oss åt att planera för en riktigt maffig kräftskiva!! Troligen hinner vi inte få till det i år, så det blir nog nästa år, men den som väntar på något RIKTIGT gott, väntar aldrig för länge!!

Till er alla surströmmingsivrare vill jag bara säga: MIG LURAR NI INTE!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Veckans Radiokåseri: Bröllop

Min bror Fredrik och hans nyblivna fru Frida: Frid och Fred

Mina tre döttrar under vigselakten

Alla fyra barn, döttrarna färgkoordinerade även här

Ja, dagens radiokåseri av mig, handlar, som ni kanske listat ut av bilderna ovan, om bröllopet vi var på i somras. Du kan lyssna på kåseriet HÄR (dra fram tidsvisaren till: 10:40)!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Mabou på Sommarlov i SVT

Mabou med Våfflan utanför Sundsvall

Ännu en video från Mabou ´s sommarlov är upplagt på SVT ´s sida för Sommarpoolarna! Den här är från vår resa i Norrland, med Mabou och hästen Våfflan:

Några av de andra filmerna med Mabou och lite om hans medverkan för SVT ´s sommarlov, kan du se HÄR!

Mer om vår resa i Norrland kan du läsa (och se en massa bilder) här:

Norrlandsresan Dag 1 (Resan dit, grill, naturen och dans)

Norrlandsresan Dag 2 (Hölastning, när jag gjorde illa foten, Stadsfesten i Sundsvall och Trav)

Norrlandsresan Dag 3 (Ridning, vigsel, bröllopsfest)

Norrlandsresan Dag 4 (Presentöppning, brunch, resan hem och bröllopsresan)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 4 (Bilder)

Nu har vi kommit till den sista dagen, vilket också är den dag då vi reste hem. Vid klockan 13 var det brunch hemma hos brudens föräldrar och presentöppning.

Det var rostbiff, pajer, olika potatissallader och grönsallad och allt annat möjligt gott

Till kaffet var det morotskaka, chokladkakor, kokoskakor och nötkaka med glasyr. Ja, det var så mycket gott att jag inte kommer ihåg allt…

Vackra bordsdekorationer

Brudgummen första dagen som nygift med släkt och vänner

Genom att ha brunch och presentöppning dagen efter, så förlängdes bröllopet lite till och det var väldigt trevligt

Binta och Mabou mumsar på

Jai och jag

Presenterna var många, men desto fler de värdefulla kuverten. Det blir ett fint extrabidrag till brudparets bröllopsresa. Inte till resan i sig, men de planerade att göra roliga saker för dem på bröllopsresan, såsom åka på safari och lite annat…

Jai, Tobbe (brorsan), Johanna (Tobbe ´s fru) och Binta

Sedan började vi vår hemresa. Dagen efter åkte brudparet i väg på sin smekmånad. Vart det bar av? Ja, det skulle inte förvåna mig om de just nu sitter på en strand och sörplar goda drycker, eller snorklar i det härliga vattnet på Zanzibar!! Slutet gott, allting gott!

Vår Norrlandstripp blev bättre än jag vågat drömma om!

Efteråt konstaterade jag att det var det finaste bröllop jag varit på. Då sa Mabou:

Ja, det var det finaste för mig med. Fast jag har inte varit på något annat bröllop…!”

Särskilt tack till:

  • Brudparet för att vi fick vara med och dela deras viktiga och fina dag
  • Till Brudens föräldrar och övriga inblandade för all planering och den fantastiska brunchen
  • Till brudgummens släktingar för skjuts och särskilt till min bror Tobbe som varit med och planerat en hel del med logistik, skjutsar från kyrkan och allt möjligt annat
  • Min barndomsvän Maria och hennes härliga familj för deras gästfrihet och hjälpsamhet och fantastiskt trevliga sällskap ♥♥♥
  • Ett särskilt tack till Maria ´s sambo Mattias, för att han lät andra stå för snacket och stå i centrum i några dagar, trots att jag vet att det var ovant och kanske gjorde lite ont? 😀
  • Alla andra som tycker de förtjänat ett tack! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 3 (Bröllopet, Bilder)

Nu har vi kommit fram till dag 3 av vår lilla Norrlandstripp! Dag 3 var alltså Lördag och den dag då bröllopet skulle äga rum. Bröllopet var dock först på eftermiddagen, så vi tyckte lite att vi hade hela dagen på oss först.

Binta och Mabou ville väldigt gärna rida, men eftersom det varit så varmt så var inte hästarna så pigga på det. Men den här morgonen hade Binta bestämt sig för att rida, så hon klev upp tidigt, innan solen hann värma upp så mycket. Hon och Mabou red en bra stund. Binta har bloggat om ridningen HÄR!

Så småningom så skulle vi göra oss klara för bröllopet. Tyvärr började vi allt för sent. De två viktigaste grejerna för mig var att jag ville locka håret och ha med mig den nya kameran till bröllopet. Det gick inte så bra med det. Locka håret hann jag inte göra och kameran hade jag i och för sig med mig, men glömde batteriet i laddaren hemma hos Maria, vilket gjorde kameran oduglig. Som tur var hade Binta med sig sin nya kamera (fast de bilderna har jag inte sett än) och Isa hade med min gamla, så det blev en hel del bilder i alla fall, även om de är rätt kassa!

Marias gubbe blev så stressad när vi skulle åka och var så sena att han gick runt och trampade i huset. Till slut trodde jag han skulle åka utan oss… haha… Han konstaterade i alla fall att det var skönt att han själv har två pojkar och inte tjejer, för då skulle han antagligen få hjärtproblem! 😀

Nåja, vi kom fram till bröllopet med tre (3!!) minuters marginal! Nästan alla satt redan i kyrkan på plats. Nu kunde bröllopet börja:

Jai och Isa kikar fram

Vigseln hölls i Tuna kyrka och prästen var en härlig kvinna vid namn Petra Hamnström. Det härliga under vigselakten var att det var väldigt avslappnad stämning och framför allt brudparet var avslappnade och glada. Det var inte så där stelt som det lätt kan bli när det är så högtidligt. Min andra bror Tobbe var marskalk och brudens bästa vän Emma (min f.d. kollega) sjöng vackert i kyrkan.

Mina egna tre prinsessor

Fotografering och riskastning

Brudparet med brudgummens syskon och där ser ni mig längst till höger, om ni inte såg det

Binta och Frida

Min andra bror Tobbe och hans fru Johanna

Sedan bar det av till middag och fest

Mina fyra favoritungar, färgkoordinerade även till festen, nu i lila. Notera att klänningen som Jai har på sig (mitten) var min egen festklänning på mitt bröllop för nio år sedan. Nu är frågan om jag ens skulle få i ena benet? Haha…

Placeringskorten var välgjorda och genomtänkta

Jag. Rund och glad. Fast inte under fötterna. De hade jag mest ont i.

Menyn bestod av:

Fördrink: Chapel Hill Pinot Noir Rosé / Alkoholfritt

Förrätt: Färska räkor i smördegshus med löjrom och avokado samt sallad på sommarprimörer

Mé¢con-Villages Chardonnay 2008 / Alkoholfritt

Varmrätt: Grillad renrostbiff med mandelpotatispuré smaksatt med gräslök och rostade späda rotfrukter samt rödvin och viltsås

Nederburg Shiraz Viognier

Dessert: Hemgjord vaniljglass med färska jordgubbar och mandelflarn

Bröllopstårta: Moussetårta, kaffe och avec

Tyvärr fick jag ingen bild på varmrätten. Behöver jag säga att hela middagen var helt fantastiskt god?

Däremellan hölls det förstås tal och annat, som brukligt är. Toastmaster var brudens syster Anna. Själv höll jag ett kort, helt improviserat tal, då jag inte var förberedd. Men det gick det också. Brudens fars tal var troligen det mest väl förberedda och han hade dessutom fantasin att komma på att brudparets namn började på FRED och FRID (Fredrik och Frida) vilket är en vacker kombination och väldigt talande för brudparets personligheter.

Sedan fanns det faktiskt en helt objuden gäst på det här bröllopet. Det var en gäst som min son Mabou hade smugglat in. I kyrkan hade han öppnat kavajen för sina systrar och viskat: ”Lille Alvin är med, men säg inget till mamma!” Där i västfickan stack Mabou ´s leksaksekorre upp…

Så småningom blev Lille Alvin synlig ändå eftersom det blev så varmt att Mabou tog av sig kavajen…

Nåja, Lilla Alvin slapp att bli utslängd eftersom han inte gjorde så mycket väsen av sig, så han fick också vara med resten av kvällen…

Morbror Tobbe och Mabou och så lilla Alvin, förstås

Binta med kusin Sandra. Sandra har bloggat om bröllopet HÄR!

Brudgummen Fredrik med systerdotter Jai

Vid varje kyss av brudparet hördes ett tydligt: ”USCH”! Behöver jag säga att det kom från Mabou?

…och så dansen… Att bruden är dansant visste vi alla, men att brudgummen var så duktig att dansa var en fullständig överraskning!

Min bror Tobbe med fru Johanna

Själv hittade jag den bästa kavaljeren på hela plejset. Lite kort i rocken var han dock. Men storleken har ju ändå ingen betydelse, sägs det… Jag var bara tvungen att dansa med den drömprinsen, trots min onda fot!

Brudgummens kusin Theresa spelar i bandet som stod för kvällens underhållning. Scarlet Radio, heter bandet och var förstås riktigt bra!

Sammanfattning av en händelserik och fantastisk dag:

Allt var verkligen sååå lyckat!! Brudparet var både bedårande och bjöd på sig själva. Det var avslappnad stämning och glädje och lycka genomsyrade allt! Om man måste hitta något att klaga på, så var det möjligen att servitriserna KUNDE ha varit lite muntrare! Men annars var till och med vädret perfekt. Det var varmt och soligt, men inte överhett, sedan regnade det ett par droppar vid kyrkan och det sägs ju att lite regn vid bröllop är ett gott tecken på ett lyckligt äktenskap, så till och med det var perfekt!!

Binta har bloggat om bröllopet HÄR!

Min bror som gifte sig är för övrigt ett riktigt kap. Eller som Binta uttryckte det: ”Hade han inte varit min morbror, skulle jag ha tagit honom själv!”

Något annat som säger en del om min bror var när jag efteråt frågade honom:

Jag: Är du nöjd med bröllopet?

Fredrik: Ja, jag är jättenöjd, men det viktiga är ju att Frida blev så nöjd!

Det är min yngsta lillebror det! En sann gentleman!

All lycka och välgång önskas naturligtvis brudparet!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 2 (Bilder)

Mabou blir nosad på av den söta fem veckor gamla fölungen…

Fölungen ska ut i hagen

Dag 2 började med att vi släppte ut min kompis (som vi bodde hos) åtta hästar i hagarna. Sedan fick hon en hel vagn höbalar, som skulle staplas in i ladan. Jag tänkte att ”herreguuud, vi är så många så det här fixar vi på nolltid.” Typ en kvart. Vi var ju nio personer och jag tänkte att vi slänger bara in höbalarna i ladan, så står någon och lägger upp dem i en hög.

Okej, jag hade fel. Fett fel, som ungarna skulle ha uttryckt det. De vägde ju en del. Det hade jag inte riktigt räknat med. Men jag ska erkänna att det var riktigt kul också. Det är inte så att vi brukar börja våra fredagar med att lasta av 205 balar hö, direkt…!

Jai hade nog helst fortsatt hoppa studsmatta, då hon hade lite problem med stallukten…

När vi är klara efter kanske 1 ½ timme, föreslår min kompis att vi alla ska klättra högst upp på höskullen så skulle hon fota oss. En toppen idé! Tills jag insåg att jag alltså skulle klättra upp där… Men jag lyckades till slut, under skratt från Maria och barnen.

Uppför gick det ju skapligt…

Vi fotades där vi satt. Men sedan kom nästa problem. Vi skulle ju ner också… Maria skulle vara hjälpsam och göra en trappa av höbalarna till mig. Den blev jättefin. Men tyvärr inte vidare stadig. Jag ramlade naturligtvis. Binta var överlycklig att ha lyckats få det på film. Jag vrickade till foten och det gjorde lite ont, men inte värre än att jag kunde ta det. Det var inget högt fall alls, men det räckte tydligen till för att foten skulle få en rejäl stukning…

Notera särskilt hur barnen skuttar upp och ner för dessa höbalar utan minsta problem…

När Maria erbjöd sig att hämta bandage skrattade jag lite överseende och talade om att SÅÅÅ farligt var det faktiskt inte. Jag tänkte att ”vaddå, ser jag ut som nån vekling, eller?”

Jai och Isa och lite syskonkärlek

Vi gick in. Alla nio personer fick sig en dusch. Eftersom jag var sist så var det förstås mest kallvatten kvar, men inte ens det störde mitt goda humör, eftersom jag var rätt varm efter hölastningen, att jag behövde svalka mig lite.

Sedan skulle vi in till stan. Av en händelse så visade det sig att vår helg i Sundsvall sammanföll med deras stora gatufest och de mindre barnen ville in och dansa på skumdisco och vi andra ville se oss omkring i stan. Halvvägs in till stan börjar min fot värka rejält. Och svälla upp. När vi var framme så gjorde foten så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. När jag lyckats halta mig fram till skumdiscot så var det nästan över… Mabou som åkte i en bil innan oss med Binta och Maria ´s syster, var helt genomvåt. Själv satte jag mig på en plaststol mellan skumdiscotältet och en godisaffär. Binta har uppdaterat med massa bilder från skumdiscot HÄR!

Vid det här laget hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Jag insåg att jag inte ens skulle ta mig därifrån på länge. Jag skickade tjejerna att handla Alvedon till mig som jag stoppade i mig och sedan skickade jag iväg dem att se sig omkring i stan och gå och käka. När de varit borta en stund hade jag så ont att jag satt där ensam på en plaststol och grät av smärta och tyckte riktigt synd om mig själv. Haha… Här var jag äntligen i Sundsvall, efter en massa år och så kunde jag inte ens se mig omkring. 🙁

Randig syskonkärlek; Binta och Isatou

Så småningom kom de tillbaka och nu var det dags att åka till Bergsåkers travbana, som vi planerat. Det var bara det att jag inte visste hur jag ens skulle kunna ta mig en meter därifrån. Vi var många och hade nu bara en bil. Så Maria åkte och skjutsade Jai och de mindre barnen först. När de åkte, så började jag linka mig ut från området, klamrandes fast vid Binta ´s och Isatou ´s axlar. När vi skulle gå över gatan tog det lååång tid. Till slut kom vi ut ur festivalområdet och väntade in Maria.

Den stapplande hästen personen i bakgrunden med kryckor, KAN vara jag…

Till slut kom vi fram till Bergsåkers travbana. Det blev lite nostalgi där också, eftersom jag bodde en kortare period i min barndom precis bredvid travbanan i Bergsåker.

Tack och lov så hade Maria ´s sambo lyckats skaffa fram ett par kryckor, annars hade jag nog inte tagit mig någonstans. Maria har ju travhästar, men det var ingen av hennes som tävlade den här kvällen. Vi skulle bara njuta av det vackra vädret, käka lite och ha det skönt. Det hade vi verkligen. Vi satt kvar till en stund efter 22 på kvällen och det var helt fantastiskt väder.

Travexperterna…

Dagens lilla matvrak och Binta ´s nya, lilla favoritkille!

Binta har uppdaterat travkvällen HÄR!

Men även de bästa av dagar tar slut och så gjorde även denna… Även om hemfärden gav skrattanfall som gjorde att jag knappt kunde stå på benen när vi kom fram. Ens med kryckor… Men det är av lite för privat karaktär! Eller hur, Maria? 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Norrlandsresan Dag 1 (Bilder)

Nu ska jag börja uppdatera vår resa till Sundsvall. Det blir mest bilder, men också lite texter, då en bild ibland säger mer än 1000 ord, men också för att jag tagit väldigt mycket bilder!!

Vi åkte alltså till Sundsvall i Torsdags. Mabou hade åkt dagen innan med min bror Fredrik och hans då blivande fru Frida, som var de som skulle gifta sig. På torsdagen var det jag och de tre döttrarna som åkte med min pappa.

Resan dit bestod mest av sovande döttrar och smått chockade och roade döttrar. Chockade och roade när morfar satt och svor mot alla bilister som inte körde som han tyckte!

Väl i Sundsvall passerade vi några platser där jag bodde som barn och vi åkte förbi och kollade in och visade barnen. Jag blev riktigt nostalgisk.

Jai blir så till sig av den Norrländska lantluften att hon flyger upp i Isa ´s famn

När vi till slut kom fram till min barndomskompis, hennes sambo och två barn, så var det fullt ös. Först grillade vi och pratade en massa. Eftersom de har åtta hästar och en är en riktig liten rymling, så var vi ute några gånger och hämtade tillbaka den till hagen.

Ett litet gäng småkillar satt och väntade på att Binta skulle lära dem dansa hiphop. Binta var som vanligt inte sen att haka på när det gäller dans. Vi hade en allmänt trevlig kväll. Framför allt var det jättekul att hälsa på min barndomskompis, då jag inte varit där uppe på en väldans massa år, men också att lära känna hennes härliga familj.

Killarna var riktiga dansgenier och John Travolta får banne mig passa sig nu…

När vi till slut gick och la oss och jag fick syn på den enormt vackra solnedgången med de vackra bergen i bakgrunden, så gick det rysningar av välbehag i hela min kropp. Efter att ha bott 24 år i Uppsala med Uppsalaslätten som största ”naturfenomen” var det en näst intill religiös upplevelse att se berg, vatten och ett fantastiskt landskap där uppe!

Binta har uppdaterat om första dagen HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Världens bästa Norrland

En fem veckor gammal fölunge vi fick äran att besöka i Norrland

Är åter hemma igen efter en fantastiskt lyckad Norrlandsresa. Vi har haft några helt fantastiska dagar i Sundsvall, min barndomsstad. Jag har hunnit med både nostalgi, djup vänskap, trav, hästskötsel (nåja, jag har tittat på i alla fall), skadat foten, lassat höbalar, Sundsvalls gatufest och ett helt fantastiskt bröllop!

Jag kommer förstås att dela med mig av en del av det vi varit med om… Fattas bara annat, när jag varit så dålig på att uppdatera bloggen från min resa! 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Back to my Roots

Uppsalaslätten i all sin glans, men vad slår den Norrländska naturen?

Idag är det dags. Nu ska vi äntligen, äntligen åka till Norrland på min brors bröllop som jag tjatat så om! Den exakta platsen är Sundsvall. Jag härstammar ju själv från dessa trakter och är född i Härnösand, uppvuxen i Sundsvall och bodde mitt sista barndomsår och mina tre första tonår (sammanlagt 4 år) i en liten ort mellan Härnösand och Sundsvall, nämligen Söråker.

Egentligen finns det bara en person jag hållit kontakten med kontinuerligt från min ungdom och det är min vän Maria. De senaste åren har vi dock varit lite dåliga på att hålla den där kontakten. Hon var här för några månader sedan och det var kul efter att inte ha setts på ganska många år. Maria är också gudmor till Binta, min äldsta dotter.

Men nu när vi ska resa upp så ska jag och barnen bo hos henne.

Mabou är redan uppe. Han åkte i går med min bror och snart, snart så åker jag och döttrarna. Det ska bli väldigt roligt att gå på brorsans bröllop, men också att träffa Maria och hennes familj.

Trots att jag nu bott i Uppsala sedan jag var 15 år så måste jag ändå säga att i själ och hjärta känner jag mig fortfarande som en Norrlänning och inte en Upplänning. Och jo. Det ÄR ganska stor skillnad på en Upplänning och en Norrlänning och där måste jag nog säga att Norrlänningar vinner i mina ögon.

Vad har Lucky Dube att göra med Norrland? Jo, det var i Norrland i min barndom som reggaen började för mig genom min mamma, men eftersom jag vägrade erkänna att min mamma hade bra musiksmak, så började jag inte erkänna den förrän jag och Maria blev vänner i 11-12 års ålder! 🙂

Sköna sommardagar önskar jag alla mina bloggläsare!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Norrländsk och Uppländsk kultur

Jag har haft min mamma på besök några dagar. Mamma är alltid mamma, hur gammal man än blir…! Hon skämde bort mig med det mina barn ratar, nämligen palt. Det är så vansinnigt gott och den här gången var det godare än vanligt!!

Mamma lagar palt

Det ska rullas

Ljuvliga smakbitar. Jag äter palt utan varken köttfärs, fläsk eller lingonsylt, jag vill ha själva palten (med riktigt smör) och inget annat!

Efter att ha stoppat i mig hela två och en halv paltar (palt är oerhört mättande, för er som inte vet) kändes det som att ha en stor klump i magen, så på kvällen gick jag, mamma och Mabou ut på långpromenad. Vi gick till Gamla Uppsala Högarna (Kungahögarna) och fick på så sätt både Norrländsk matkultur och Uppländska kulturarv inom loppet av en halvtimme!

Lite mörkt hade det hunnit bli, men Kungahögarna skymtade ändå

Mer högar…

Lite info

Mabou tyckte det var intressant med högarna

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,