Back to my Roots

Uppsalaslätten i all sin glans, men vad slår den Norrländska naturen?

Idag är det dags. Nu ska vi äntligen, äntligen åka till Norrland på min brors bröllop som jag tjatat så om! Den exakta platsen är Sundsvall. Jag härstammar ju själv från dessa trakter och är född i Härnösand, uppvuxen i Sundsvall och bodde mitt sista barndomsår och mina tre första tonår (sammanlagt 4 år) i en liten ort mellan Härnösand och Sundsvall, nämligen Söråker.

Egentligen finns det bara en person jag hållit kontakten med kontinuerligt från min ungdom och det är min vän Maria. De senaste åren har vi dock varit lite dåliga på att hålla den där kontakten. Hon var här för några månader sedan och det var kul efter att inte ha setts på ganska många år. Maria är också gudmor till Binta, min äldsta dotter.

Men nu när vi ska resa upp så ska jag och barnen bo hos henne.

Mabou är redan uppe. Han åkte i går med min bror och snart, snart så åker jag och döttrarna. Det ska bli väldigt roligt att gå på brorsans bröllop, men också att träffa Maria och hennes familj.

Trots att jag nu bott i Uppsala sedan jag var 15 år så måste jag ändå säga att i själ och hjärta känner jag mig fortfarande som en Norrlänning och inte en Upplänning. Och jo. Det ÄR ganska stor skillnad på en Upplänning och en Norrlänning och där måste jag nog säga att Norrlänningar vinner i mina ögon.

Vad har Lucky Dube att göra med Norrland? Jo, det var i Norrland i min barndom som reggaen började för mig genom min mamma, men eftersom jag vägrade erkänna att min mamma hade bra musiksmak, så började jag inte erkänna den förrän jag och Maria blev vänner i 11-12 års ålder! 🙂

Sköna sommardagar önskar jag alla mina bloggläsare!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

DET gör mig aggressiv!

Det är inte så ofta jag blir arg. Det krävs vanligtvis väldigt mycket för att göra mig förbannad!! Men det finns två saker som väldigt lätt inte bara gör mig arg, utan riktigt förbannad! Det ena är att cykla i motvind och det andra är att frysa.

Just nu har jag frysit konstant i typ två veckor. Jag känner mig aldrig riktigt uppvärmd! Jag har ett extra element i mitt sovrum, som barnen inte är så förtjust i för de säger att det blir som en bastu där inne när jag sätter igång det några timmar. Jag har tjocka duntäcken, jag har filtar och täcken i båda sofforna för att vi inte ska frysa. Många hävdar att jag har det väldigt varmt i mitt hem, men själv går jag ständigt och fryser.

Det värsta är att jag verkligen HATAR kyla!! Trots att jag är (stolt) Norrlänning och trots att jag bor i Sverige, är född och uppvuxen här så kommer jag aldrig att vänja mig vid kylan! Eftersom jag även hatar vind och framför allt motvind, så antar jag att jag flyttade till helt fel stad i tonåren. Uppsala är nämligen helt platt och därför blåser det i stort sätt konstant här.

Det är få saker jag HATAR, men kyla och motvind HATAR jag verkligen. Jag blir arg, på dåligt humör och jag blir aggressiv. Jag vill helst köra på någon med cykeln när jag cyklar och fryser. Särskilt om jag också har motvind! Jag skulle naturligtvis inte göra det, men jag skulle verkligen VILJA göra det!

Ibland när det inte är så många cyklister ute så skriker jag av ilska när jag fryser och har motvind. Det händer till och med att jag gråter. Jag vet att det är ett oerhört barnsligt beteende, men jag i de stunderna struntar jag i det, för jag är så arg inombords att det kryyyper under skinnet på mig.

Vad gör dig så arg att det kryper i skinnet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,