Bebis-besök (Bildinlägg)

Jag har haft bebisbesök idag. Både Olali och hans föräldrar var här. De stannade en bra stund, så vi hann både käka och prata ordentligt, vilket var kul, eftersom det var ett bra tag sedan vi träffades nu.

Olali trivdes bra hos oss

Olali i mammas famn. Där trivs han också bra.

Olalis pappa med sin coola T-shirt; Big Brother Africa

Vi käkade kycklingsallad som blev asgod. Jag slängde i kyckling, sallad, gurka, tomat, ägg, fetasot, pasta och ringlade på lite olivolja.

Olali med sin mamma, på väg hem. Här med sin fina kofta, som för övrigt min mamma har stickat till honom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En varm eftermiddag i Uppsala i Bilder

Slottet i bakgrunden till Svandammen

Fontänen i Svandammen

I stadsparken porlar vattnet

En Peacemaker i värmen (Olali med sin mamma)

Sunshine-family

Vackert och väldoftande

Mer skönhet och väldoft

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Barnen i mitt liv och vad de lärt mig om Kärlek!

Hur konstigt det här än kan låta, när det kommer från en fyrabarnsmor, så är det faktiskt så att jag inte är en särskilt barnkär person.

Alltså, det finns några barn som jag älskar över allt annat på jorden och det finns barn som är oerhört söta, snälla, glada etc. Jag skulle aldrig heller kunna göra ett barn något ont med flit, för få saker berör mig så mycket som barn som far illa.

Ändå, trots detta, så är jag inte en person som blir särskilt lätt överväldigad av att träffa barn. Visserligen är jag mer barnkär nu än för några år sen, men det är inte så att jag ser ett okänt barn och genast blir helt överväldigad.

Men det finns några barn, som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och som jag älskar så högt att det är svårt att sätta ord på de känslorna.

De barnen som fångat mitt hjärta och som jag förundras över den kärlek de får mig att känna är barn som detta inlägg kommer att handlar om. Naturligtvis mina egna fyra barn, men även nedan nämnda barn:

Binta, 20, min äldsta dotter. Henne har jag att tacka för att hon lärt mig vad riktig kärlek är. När hon kom till världen så förstod jag var villkorslös kärlek betyder! Det var inga ritade hjärtan på ett pappersark. Riktig kärlek är inte att dela en glass. Riktig kärlek är den där hettan som brinner i mitt bröst och som gör att håret reser sig på mina armar för att jag får uppleva den!

När Jainaba, 18, föddes så släcktes den där rädslan jag hade att den enorma kärlek jag kände för Binta, bara skulle räcka till en person. När Jai föddes insåg jag att ju mer kärlek man känner, desto mer kärlek kan man ge… Att kärlek är en oändlig källa som aldrig upphör, utan som tilltar i styrka, ju fler man delar den med!

Med Isatou, snart 16, föddes också vetskapen om att kärlek inte bara behöver vara svår. Kärleken till Isatou är så lätt, så lätt och på samma gång är vikten av kärlek omätbar! Den beskyddarinstinkt som tilltog med Jai ´s födelse, blev ännu starkare när Isa kom. Isa och jag knöt starka band under hennes första två år, som fortsatt växer sig oändliga.

När Mabou, 7, kom till världen förstod jag att kärlek inte handlar om kamp eller kön. Det är så enkelt att vara mamma till den första kille som krupit rakt in i mitt hjärta! Mabou lyste upp ett inre mörker. Han har väckt förståelse för kunskapstörst hos mig. Han är min mest uppmärksamma och kunskapstörstande elev.

När brorsan träffade sin sambo, så kom Kribban på köpet. Han är det bästa ”köp” brorsan har gjort! När Kribban kom, så insåg jag att kärlek inte har något med biologi att göra. Den finns eller växer fram med tiden, till fantastiska människor, som går under huden på en. Kribban är en vis liten man, i en ung pojkes kropp! Intelligent och en liten bokmal. Man behöver inte vara med från början, för att känna riktig kärlek, man behöver inte veta en människas historia för att älska!

Sedan kom Kribbans lillasyster ”Kamelen” till världen. På något sätt fick biologin ett värde igen, fast på ett annat sätt. Det var som att se min älskade bror i annan tappning och kärleken bara fanns där, från början. Med förundran, glädje och viss förvåning såg jag på, när hon kastade sig in i mitt hjärta och hon har fortfarande inte hittat ut!

Min namne, lilla Fatou i Gambia. Hon fick mig att förstå att man kan älska även på avstånd. Vi har ju bara träffats en enda gång, ändå ligger hon så nära mitt hjärta! Om jag lärt känna lilla Fatou först, så hade jag nog inte trott att man behöver egna barn, för att få uppleva den där starka kärleken. För det gör man. Också. Jag är så stolt över att den här prinsessan bär mitt namn och att hon lever så nära mig, trots alla mil, hav och gränser som skiljer oss åt!

Till sist kom då lilla Olali. Olali som fick mitt hjärta att stanna när han kom till världen (jag såg inte först att han var vid liv). Olali som fick mig att gråta av glädje innan han själv hann se dagens ljus. Olali som fick mig att inse storheten av en förlossning från ett annat perspektiv än en egen förlossning. Att jag i Lördags blev hans Gudmor är en stolthet som gör mig så rörd och lycklig. Det är en ynnest att jag faktiskt får möjligheten att ta del av ännu ett barns liv!

Varje barn är en gåva i livet. Dessa åtta barn är den största gåvan jag har fått, eftersom jag får ta del av deras liv och uppväxt. Jag är den rikaste kvinnan i världen, som får ta del av dessa barns liv!!

Bakgrunden till detta inlägg är att Kornelia fyller år idag. Kornelia fyller fyra år och jag fylldes här av tankar och kärlek till både henne, hennes bror och ovan nämnda barn. GRATTIS Kornelia och TACK för att du finns!! Livet är verkligen fantastiskt!!

Tillägg: Jag hade inte planerat det, men nu tycker jag nog att mitt inlägg om kärlek till barn, inte nödvändigtvis bara mina egna, passar i Bloggvärldsbloggens veckotema: Mamma!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Dopet i bilder

Som ni kanske minns så var jag ju med på Olalis förlossning, när han först såg dagsljud. Igår var det barndop. Lilla Olali döptes och jag och en till tjej blev Gudmödrar till den lilla prisen. Solen strålade, alla var på gott humör. Det blev ett fantastiskt dop!

Olali var pigg och nöjd under dopet och gnydde inte ens… Kolla blicken!

Olalis pappa, mamma, jag och Olali. Om mina ögon såg lite konstiga ut, så beror det på att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka många sekunder…

Mabou tog en vilostund på gräsmattan, trött efter att ha sovit lite efter bravaderna dagen innan

Olali med sin mamma och pappa och Devota med sin familj. En tjej som heter Nuru sjöng och hon gjorde det otroligt vackert.

Sofie och jag

Mamma, Pappa, Barn

Mabou var inte världens piggaste

Isatou på dopfesten

Jai på dopfesten

Vi åt och drack gott och pratade och skrattade en hel del

Jai och Isa

Nej, det regnade inte, men blev väldigt varmt i lokalen, så Olali fick ta av sig lite kläder och skyddades av solen av ett paraply, sen var han nöjd igen

Jai, Binta och den nydöpta Olalis stolta morfar

En toppen dag! Det var lite förvånande att Binta knappt var med på några bilder. Det måste vara första gången i världshistorien, som vi har med oss kameran och Binta inte är med på 90 % av alla bilder…

All lycka och välgång till lilla Olali!

Devotas blogg

Nurus blogg

Följ mig med Twitter

Följ mig på Boktipset

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Halva tjocka släkten och några till

Som jag skrev igår så firade vi Jai ´s 18-års dag igår. Innan dess var jag på radion och det blev ett väldigt bra möte. Sedan gick jag och träffade Sofie och Olali och käkade en jättegod lunchbuffé på Little Italy. Det var verkligen jättegott och en massa smaskiga rätter.

Därefter åkte vi hem till mig och slängde ihop ett par tårtor tills gästerna kom.

Jag och Olali på Little Italy

Sofie med sin lilla Olali

Olali har naturligtvis en egen nummerplåt på sin vagn (liksom många barn nu för tiden). Notera den Svenska och den Kenyanska flaggan. Ascoolt.

Binta, Olali, brorsan och Jai

Jai och Mabou

Födelsedagsbarnet herself

Karin, Kamelen och Kribban (min andra brorsas sambo och barn) Notera Kribbans grymma afro

Tårtorna. Det råder viss tveksamhet om vem som gjorde dem. Enligt mig var det jag, enligt Jai var det hon. Sanningen ligger troligtvis någonstans mitt emellan.Tårtorna kanske inte ser ut så mycket för världen, men de fick en massa beröm och båda tårtorna gick åt i ett nafs och det tycker jag var betyg nog.

Till sist: Glöm inte att delta i tävlingen, som håller på till och med i morgon, söndag. Läs mer längst ner i DETTA inlägg!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fullbokad dag och lunchdejt med Olali

Jag är på väg ner på radion för ett nytt inbokat möte. Det är alltid lika roligt. Det är en sån där uppgift som det känns som om jag fortfarande lär mig så mycket av. Där man inte riktigt kan sin sak, men tycker det är så roligt att man vill fortsätta med att lära sig.

Tanken var att Mabou skulle följa med idag. Han har gjort det ett par gånger förut och då suttit och spelat radioapan (hett tips om du behöver få ett barn att sitta stilla en stund) medan jag gjort min grej.

Därefter ska jag träffa min kompis Sofie och lilla söta, gulliga, goa Olali. Som en lunchdejt. Han är dock så söt att det finns risk att jag ska äta upp honom i stället för maten. Hans mamma sa att hon ska bjuda mig på lunch, men jag tvivlar i och för sig på att hon menade att lunchen skulle bestå av hennes son…

Därefter ska jag hem och har då förhoppningsvis ett nystädat hem, (Jai, glöm inte bort städningen!) så jag kan slänga ihop ett par tårtor och ta emot lite släktingar som kommer och firar Jai. Hon fyller nämligen 18 på Söndag, men vi ska fira det med släkten idag, för sen ska hon fira i helgen med sina kompisar.

Jag tror knappt det är sant att min lilla ”Flejpen” ska bli 18 år!!

Isa stack till Göteborg tidigt i morse, med fritidsgården som ska till Liseberg, annars brukar hon med glädje ge sig på att baka tårtorna när vi ska ha tårta hemma. Hon var lite sur för att det krockade med firandet av Jai och Lisebergs-resan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Supersöt Olali (Bildblogg)

Idag är det 15 dagar sedan jag var med när lilla Olali kom till världen. Jag trodde inte det var möjligt, men han är faktiskt ännu sötare nu!

Idag är lilla Olali 15 dagar gammal och så här söt har han blivit sedan senast!

Jag och Kamelen håller i lilla Olali

Olali spanar in min svägerska Karin

Jag och lilla Olali

Bebissugen? Jag? Absolut!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Det borde vara olagligt…

…att vara så fruktansvärt söt som Olali.

En stolt och lycklig mamma och en sötnos (Olali, knappt ett dygn) man kunde äta upp utan socker.

Tänk så dramatiskt och smärtsamt ett barn kommer till livet. Tänk vad storslaget livets början är! Jag har varit med på min första förlossning (förutom mina egna, förstås) och livet har helt plötsligt fått helt andra dimensioner. Jag är överväldigad! Jag har sett en liten Olali komma till världen och jag har sett hur en vanlig kvinna blir en superkvinna med krafter man inte tror en människa besitter.   Att få vara med om en människas största ögonblick (när ens barn föds) är en ynnest som jag önskar alla fick vara med om. Snacka om att man blir ödmjuk inför livet! Jag är så uppfylld och rörd att det är svårt att få tårarna att sluta rinna…!

Tack Sofie för att jag fick vara med och TACK lilla Olali för att du finns!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,