Läs gärna de två första delarna i denna serie om Sociala medier innan du läser denna:
I det här inlägget ska jag ta upp konkreta exempel som jag sparat just för det här inlägget. Om någon känner igen sig i dem, så beklagar jag det. Det är inte min avsikt att ”hänga ut” någon och jag har därför försökt göra mina exempel så anonyma som möjligt.
Man kan lätt tro att det är väldigt unga personer som ”gör bort sig” genom att skriva ogenomtänkta statusar och kommentarer på sin facebook, men sanningen att säga, så de som jag tycker är ”värst” är ofta vuxna människor och då har jag ändå ganska många barn och ungdomar på min Facebook som jag är vänner med där.
Ett gammalt men som jag tycker är ett klockrent exempel på hur transparent Facebook kan vara, fast människor inte tänker på det, är en status där jag själv var inblandad och som jag gjorde ett blogginlägg av: I´ve got the power!! Jag tycker även den är ett bra exempel på hur man kritiserar någon och sedan inte förväntar sig att personen ska svara för sig.
Ett helt annat exempel var något som utspelade sig helt nyligen och som jag tyckte var väldigt ledsamt att läsa. En ”bonusmamma” uttalar sig om en biologisk mamma i ren frustration, som jag uppfattar det. Varpå inte bara den biologiska mamman, utan även det ena barnet (som jag uppfattar vara ca: 14 år) ser uppdateringen. Det som berörde mig mest illa i just den konversationen var att dottern uttryckligen bad dessa vuxna människor att ”sluta snacka skit om hennes mamma”, men att ingen svarar på det, utan fortsätter diskutera problematiken i stället…
Debatten fortsätter till en bra bit över 100 kommentarer och hela konversationen togs därefter bort, men eftersom jag läste hela konversationen så är min uppfattning att bonusmamman hade rätt i sakfrågan, men för mig blir den helt ointressant i sammanhanget, då jag menar att den aldrig skulle ha hamnat på Facebook alls, från första början och att den sedan togs bort helt tycker jag var bra, men bevisar också att det var helt fel att den ens hamnade där. Så här såg konversationen ut till att börja med:
Ett annat exempel som jag skrivit om tidigare är den öppna konflikt som funnits länge mellan Bunny Wailer och Rita Marley och där Bunny gått ut ganska hårt mot Rita i sociala medier.
Ytterligare ett annat exempel är när man hänger ut någon för dess ”slampighet” med både för- och efternamn, bostadsort och en stor bild. Svartsjuka och ilska är sånt som väcker starka känslor, men som sällan leder varken till något konstruktivt eller att man själv ställs i en god dager:
En sån här status säger inte så mycket om personen som hängs ut, som den säger om personen som lagt upp den… Om just den här statusen blivit anmäld så skulle det förvåna mig mycket om den inte fallit under rubriceringen förtal.
Det finns många statusar och kommentarer som skulle ”förtjäna” en plats i just det här inlägget. Tyvärr blir många av dessa ”dåliga exempel” konversationer väldigt långa, personliga och med många människor som deltar och därför blir de svåra att återge eller sammanfatta utan att hänga ut någon och skriva så att det ändå blir begripligt för utomstående.
En sådan konversation var nyligen uppe på Facebook gällande dansare. Binta och Vendela blev ganska hårt ansatta av andra dansare angående en video där man valt att länka till ett specifikt uttalande, som när man tog det ur sitt sammanhang, blev väldigt oklart vad tjejerna menade och det var lätt att få uppfattningen om att de ansåg sig vara först i Sverige med att lära ut dancehall, en uppfattning tjejerna INTE har. Man länkade till många andra dansare och skrev väldigt kritiskt. När B och V vägrade gå in i diskussionen, utan i stället bad att man kunde ta det utanför FB då stämningen blivit väldigt hetsk, så kom det många otrevliga kommentarer, samtidigt som många vädjade trådskaparen om att lägga ner diskussionen på FB. En av de som kommenterade nämnde ”mobbing” i sin kommentar och jag fick även två privata meddelanden på FB och även ett mail, där man nämnde mobbning, två av dessa från medlemmar i deras egna crew/elever. Hela konversationen är tyvärr för lång och komplicerad för att återge i det här inlägget, men jag tycker att inlägget, tillsammans med andra uttalanden som gjordes i samband med detta är tydliga exempel på vad man INTE bör göra på facebook. Bland annat skedde följande:
* Kommentarer togs bort
* Personer som inte hade tillräckliga kunskaper om DH´s grundläggande ”regler” la sig i så debatten hamnade helt utanför ämnet.
* Tonen var väldigt negativ och aggresiv.
* Man försökte ”göra upp” en konflikt på Facebook, inför tusentals vänner.
* Man tog saker helt ur sitt sammanhang, så det var lätt att uppfatta att något man diskuterade var något helt annat än ursprunget.
* Man vägrade lyssna på försök till förklaringar, utan hade redan ”bestämt sig” för hur det låg till!
* Vissa personer från konversationen tog saken till ytterligare en nivå och började sprida rykten både på FB och utanför om tjejerna som ”råttor” och ”lögnare”. Här för jag åter tankar på förtal.
* Försök till mobbning.
Extra anmärkningsvärt känner jag att det var då många av dessa kritiker och ryktesspridare är förebilder för tusentals ungdomar i vårt land och som har hand om barn och ungdomar som de är tränare för.
Ibland kan det självklart vara så att man inte riktigt inser hur en status kan sprida sig och hur stort utrymme och uppmärksamhet en enskild status kan få. I det nämnda fallet kan jag dock inte se att detta var problemet, då dels statusen än i dag finns kvar (fast många kommentarer är bortplockade) men också då personen som startade detta, valde att tagga en massa utomstående personer som egentligen inte hade med saken att göra.
Ytterligare en Facebook-status som har väckt stor uppmärksamhet på Facebook, men som är svår att återge debatten omkring, då den blivit för vid och stor, är dessa kommentarer kring burkini som vad jag förstår är kommenterad av en SD-politiker som sitter i kommunfullmäktige i Borås:
Just denna konversation har jag inte funnit på min egen FB, utan har funnit den upplagd på en sida som jag känner att det känns tveksamt att länka till, då allas namn och bilder outas. Jag väljer i stället att lägga upp konversationen maskerad och anonymiserad. Det är dock den första och sjätte kommentaren som ska ha skrivits av SD-politikern från kommunfullmäktige i Borås. Det här är kommentarer som i mina ögon inte bara är islamofobiska, utan även kommentarer som är fyllda av okunnighet.
Det här inlägget är lite av ”extrem-exempel” och jag är övertygad om att de flesta av oss aldrig skulle lägga upp någon av de konversationer jag gett exempel på och i de flesta fall har de som deltagit i ovan konversationer, vid senare tillfälle valt att ta bort dem. Det tycker jag är bra. Man har rätt att göra ”fel” och sedan försöka rätta till det. Ingen är perfekt och ingen är fullkomlig. Vi är alla människor med fel och brister, men när det gäller sociala medier tror jag att det är bra om vi försöker tänka till en extra gång innan vi lägger upp saker som kan få förödande konsekvenser för enskilda individer. Om det ska näst-nästa del som också är den sista delen handla om. Den sista delen kommer också att vara ett sätt att knyta ihop den här serien inlägg om sociala medier generellt, men Facebook i synnerhet, då den har flest ”vanliga” användare!
Nästa del däremot kommer att handla om vilka bilder man har rätt att publicera på nätet och vem som äger en bild. Inlägget kommer att heta: Vem äger rätten till ditt foto?
Läs även andra bloggares åsikter om exempel, facebook, facebookskola, kommentarer, konversation, omoget, sociala medier, status,