Mannen som personifierar ondskan

I allas huvuden dessa dagar smyger han förbi. Skräckinjagande. Obegriplig. En galning.

Jag pratar om Anders Behring Breivik. Den första veckans rättegång är över mot mannen som med berått mod tog livet av 77 personer och som satt outplånliga och fruktansvärda sår i många människor, varav många unga personer.

Vi är många som känner oss helt förskräckta över den här mannens handlingar och vi är många som inte kan förstå. I rätten diskuteras mycket huruvida Breivik är sjuk eller ej. Om han var tillräknelig vid tillfället när han mördade så många människor. För rättssäkerheten är det förstås viktigt. Det är viktigt för att rätt straff ska kunna utdömas och det är viktigt att konstatera om Breivik var att anses som ”frisk” eller ”sjuk” när han begick sina vansinniga handlingar. Men för oss ”vanliga” människor är det ändå rätt oväsentligt. Han har begått en ”galnings verk” genom sina handlingar och jag tror det är så att vissa saker ska vi inte ens försöka att förstå. För oss kvittar det vilken slags ”galenskap” han lider av. Om den är att betrakta som psykisk sjukdom eller ej.

Vi SKA inte kunna begripa hur en människa kan planera och sedan genomföra inte bara ett, utan hela två terrordåd på en och samma dag.

Det var inte ett brott som begicks hastigt och utan möjlighet till eftertanke, utan det här är handlingar som har begåtts under noga planering och inte nog med det. Så här långt senare, helt nio långa månader senare, så finns det ingen ånger, bara fortsatt galen övertygelse om att han skulle ha gjort något gott. Nej, det går verkligen inte att förstå.

Att Breivik har personer runt om i världen som stödjer hans handlingar och som sympatiserar med hans ideér och handlingar är om möjligt ännu mer galet.

Människor ska få leva. De ska inte behöva avsluta sina liv på det sätt som Breivik´s offer fick göra. Ungdomar ska leva. De ska få stötta invandring och andra frågor i politiken som de vill. De ska få utöva demokrati. De ska kunna besöka ett politiskt ungdomsläger utan att bli berövade sina liv. Man får ha olika åsikter. Man får vara ”udda” eller ”annorlunda” om man vill. Man behöver inte tycka vad majoriteten tycker. Man får ha sina egna åsikter.

Men man får inte mörda. Man får inte ta en annan människas liv. Man får framför allt inte ta en människas liv för dess åsikter. Man får inte beröva föräldrar deras barns liv. Man får inte sprida skräck i ett helt folk för att man har andra åsikter. För de flesta av oss är det så självklart. Det är lika självklart som att vi måste äta och dricka för att leva. Lika självklart som att vi går på toaletten och att vi måste sova när vi är trötta. För Breivik och hans sympatisörer var det inte självklart.

Breivik tog sig rätten att ta 77 människors liv. Beräknande. Utstuderat. Utan att ta in att dessa ungdomar förlorade sina liv, sin rätt att leva, för att de kanske inte levde som han ville. Det är bara så galet det kan bli.

Låt oss som är kvar stå enade mot den här typen av ondska!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Boktips: Avklädd

Jag har nyligen läst ut boken Avklädd-En berättelse om brott vi tiger ihjäl av Andreas Harne, utgiven på Fischer & Co bokförlag.

Jag fick låna den av en kollega för ett tag sedan och har inte hunnit sätta tänderna (eller rättare sagt ögonen) i den förrän nyligen.

Det finns några ord som konstant maler i mitt inre, när jag läser denna bok, det är orden: obehagligt, tabu och viktigt.

Andreas Harne var en kriminalreporter på Aftonbladet, när han greps för barnpornografibrott (innehav och spridning av barnpornografiska bilder och filmer). I boken får man följa hur Andreas själv var ett offer för barnpornografi sedan unga år. Ett utnyttjande som pågick under flera års tid.

Boken är obehaglig. Den visar vuxenvärldens ondska mot barn när den är som allra mest genomtänkt och absurd. Samtidigt som den väcker en förståelse (inte ursäkt!) för hur vuxenvärldens svek kan utvecklas till just det.

Andreas skriver väldigt öppet och beskrivande hur en människa kan utvecklas från ”offer” till förövare. Hur lång och ändå så kort den vägen ändå är.

Boken visar på att världen inte är svart och vit, utan att vi lever i ständiga gråzoner.

En sak som jag dock saknar med boken är att jag tycker författaren går in väldigt djuptgående på sin förövares känslor och upphetsning när han förgrep sig på den lilla killen, medan jag tyckter att när det gäller honom själv som vuxen och när han börjar ladda ner barnporr så framkommer det aldrig vad det ger honom. I boken beskriver han noggrannt och sanningsenligt (som jag uppfattade det) att han inte skulle ha haft en tanke eller någon lust att förgripa sig fysiskt på ett barn. Han skriver inte det som ett försvar för det han gjort, utan tvärt om som en förklaring. Men jag saknar som sagt ändå en förklaring/beskrivning av vad han faktiskt fick ut av sitt surfande efter barnporr.

Men, som jag skrev så är boken viktig, även om den är obehaglig och jag rekommenderar boken, då ämnet är svårt att förstå sig på, men samtidigt mycket viktigt!

Jag ger boken tre Tonårsmorsor av fem möjliga:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Hur länge ska han lyckas hållas vid liv?

Det har bara gått några dagar sedan Obamas presidentseger. Ändå har jag på olika håll redan hört från fyra helt olika källor/personer ifrågasättanden om hur länge man ska klara av att hålla honom vid liv? Jag tycker det är fruktansvärt att när det finns personer som äntligen inger hopp och framtidstro för människor, så riskerar de genast sina liv.

Jag hoppas att alla onda farhågor ska visa sig onödiga. Jag hoppas verkligen att USA får behålla sin president. Jag hoppas att Obama får behålla sitt liv. Jag hoppas att hans barn får behålla sin far.

Sedan hoppas jag också att han ska lyckas leva upp till alla de förhoppningar som många har för Obama.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,