”En gång trodde jag att jag hade fel men det var ett mistag!”

Det där med perfekta människor tror inte jag på. Jag träffar ibland på en och annan person som är helt övertygad om att de är näst intill perfekta. Vad en ”perfekt människa” är kan man ju också ifrågasätta.

För mig är en ”perfekt person” någon som är mycket kunnig, mycket vacker, mycket trevlig och social, mycket lärd, mycket givmild, mycket empatisk, mycket barnkär, mycket sympatisk, mycket intelligent, mycket klok, mycket glad, mycket positiv, mycket uppmuntrande, mycket händig, mycket uppriktig, mycket konstnärlig, mycket human, mycket berest, mycket förlåtande o.s.v. Naturligtvis är detta en perfekt människa som inte finns. Jag tror inte heller att någon förväntar sig att träffa på en massa perfekta människor.

Däremot tror jag att vi faktiskt ställer ganska höga krav på oss själva i vår strävan efter att bli den perfekta, fullständiga människan.

Något som däremot imponerar på mig, är när folk vågar erkänna sina brister och tillkortakommanden. Särskilt när det gäller sådant som vi alla förväntas kunna. Eller när man ändrar åsikt för att man får argument som man inte tidigare har tänkt på. Att man då vågar byta åsikt, trots att man tydligt visat tidigare vad man då tyckte och stod för det. Att byta åsikt p.g.a. nya speglingar, nya argument och nya erfarenheter tyder på stor mognad och styrka i mina ögon.

Eftersom jag ägnar väldigt mycket tid åt att läsa och skriva, så har jag upptäckt att det finns relativt vanliga ord som jag känner att jag borde kunna. Inte minst på grund av mitt skrivande och läsande. Jag känner att jag borde förstå innebörden av dessa ord, trots att jag inte gör det. Det blir ju lite pinsamt att fråga om ord som man tycker själv att man borde kunna, eftersom de används relativt ofta.

Så nu har jag bestämt mig för att sluta skämmas över min otillräcklighet när det gäller obekanta ord. Häromdagen kom ordet Sigma (från stigmatisera) upp på min utbildning. Ett perfekt ord för något jag känner att jag borde kunna och veta dess betydelse, men det gjorde jag alltså inte. Så jag tog ett djupt andetag och frågade vad ordet betydde. Och jag fick svar. Idag satt jag och tänkte ut ett blogginlägg. Jag ville skriva något med ordet pretentiös, när jag kom på att jag egentligen inte vet exakt vad det betyder. Jag bestämde mig då för att kolla upp ordet, men även om jag hade lagt in ordet ”rätt” i ett inlägg, så hade jag ju inte vetat den exakta betydelsen om jag inte hade kollat upp det…

Så idag vill jag uppmana alla som gör saker på ett visst sätt eller kanske låter bli för att man inte vågar vara icke fullständig, att våga fråga, att våga erkänna att man inte är perfekt, att våga ändra åsikt. I det långa loppet så är det trots allt mer lärorikt att fråga än att gå i ovisshet resten av livet… Nobody ´s perfect!

Läs även andra bloggares åsikter om perfekt, perfektion, pretentiös, stigma, stigmatisera, betydelse, ord, fullständig, mod, modig, kurage,