För unga med gambiska rötter som saknat en förälder eller fått en förälder utvisad

Jag och min man har tillsammans med hans äldsta son och min äldsta dotter startat en organisation för ungdomar som växt upp utan sin gambiska förälder.

Unga svenskar med gambiska rötter

Vi kommer också ha en särskild inriktning på ungdomar vars gambiska förälder blivit utvisad från Sverige och därigenom inte kunnat delta i ansvaret och uppfostran av sina barn och där barnen fråntagits sina rättigheter till båda föräldrar.

Alla som stödjer sakfrågan kan vara med i Facebookgruppen. När vi sedan har träffar med ungdomarna som är i behov av stöd, så blir det förstås stängda möten med de som är berörda, men i Facebookgruppen är alla som ser behovet och kanske kan bidra med kunskap välkomna!!

Möjlighet till stödmedlemskap kommer också ges vid senare tillfälle.

Vi kommer att arbeta mycket med fokus på att ge kunskap om den gambiska kulturen och traditioner. Detta är hjärtefrågor för alla oss fyra som dragit igång organisationen, men vi hoppas att många kommer att stödja oss och gå med i gruppen för att ge sitt stöd, eller för att bjuda in personer du tror behöver stöd och vill lära sig mer!

HÄR kan du klicka om du vill komma till organisationens Facebooksida!

bloglovin

Sprid information – Rädda liv

logoIgår hände det. Igen. En ung person i Uppsala ställde sig framför ett tåg för att ta sitt liv. Jag kände inte den här pojken, men han gick i samma skola som min ena dotter under några år. I morgon skulle den här pojken ha tagit studenten. Jag tänker tillbaka på förra året när min egen dotter tog studenten. Hur glad hon var. Hur livet liksom stod där i dörröppningen för att ta emot henne. Idag, ett år senare säger hon att det var hennes livs bästa tid.

2013-04-18 13.04.30

Den här unga killen upplevde något helt annat. Den här killen valde att ta sitt liv, precis innan studenten. Den här killen, som idrottade och hade ett liv, precis som vi andra. Ett liv som han vid 18 års ålder valde att avsluta.

Jag tänker på mig själv som 18-åring och jag tänker att de flesta av oss vid den åldern inte har verktyg att hantera när man mår dåligt. Jag minns att jag själv i väldigt unga år, när jag mådde dåligt, inte insåg att det var en fas som skulle gå över. Att det fanns vägar ut, även om det såg mörkt ut precis då. Jag tänker att jag skulle vilja berätta för varje ung person som mår dåligt, att det blir bättre. Att det är en fas som inte är för evigt. ATT DE MÅSTE HÅLLA UT! Tills dess finns det hjälp att få.

För bra precis fem år sedan (30:e Maj 2008) var det en annan ung person som ställde sig framför ett tåg i Uppsala. Jag blev djupt berörd när mina barn berättade att de sprungit dit när en kompis hört tåget tuta och bromsa. Sedan fick jag kontakt med Ludmilla, som var mamma till den lilla flickan som hoppat framför tåget. Fina, förtvivlade, kloka Ludmilla.

Ludmilla började att blogga om händelsen strax efter förlusten av sin dotter Linneá. Genom den har hon fått kontakt med många unga och vuxna som själva, eller har anhöriga som tagit sina liv, eller försökt att göra det, eller helt enkelt haft tankar på att göra det.

Ludmilla är KBT-läkare och har nu, tillsammans med andra eldsjälar startat en organisation för att minska självmord. Suicide Rescue. Jag är glad och stolt över att få vara en av volontärerna för organisationen och jag kommer självklart att försöka sprida information om organisationens existens. Där skulle jag gärna vilja ha hjälp av mina läsare också. Jag vill gärna att du sprider antingen detta inlägg, eller hemsidan, facebook-gruppen eller på annat sätt försöker sprida att det finns en organisation där man kan få stöd och hjälp och kunskap när man mår riktigt dåligt. Sidan har premiär idag!!

Om det kan rädda ett enda människoliv, så är det värt det flera gånger om!! Ingen människa ska behöva må så dåligt att h*n väljer att ta sitt liv.

Fotnot: Inlägget är ändrat den 2014-01-03 då organisationen har bytt plattform och namn. De heter nu Suicide Zero och du finner dem här:

Hemsida

Facebook

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Slagfärdiga! Ännu en gång!

Jag och min mamma gick med i Slagfärdiga för att vi kände oss så. Slagfärdiga. Tyvärr levde inte organisationen upp till våra förväntningar och det finns det även andra som nu har uppmärksammat. Nu har jag ännu ett skäl till att påstå att jag är slagfärdig, men jag kommer inte fortsätta förorda organisationen. Synd att Röda Korset föregår utredningen och går i försvar för organisationen.

Läs min mammas sammanfattning: Mitt stora misstag Slagfärdiga (Öppet brev)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Gambiagrupperna

Som lite motvikt till inlägget jag skrev om Sexturismen i Gambia och Sexuella övergrepp på barn i världen, har jag börjat läsa en hel del om annan typ av verksamhet i landet. Jag har under många, många år hört talas om Gambiagrupperna. Jag har dock aldrig sökt någon djupare information om dem. Det är ganska underligt egentligen, då jag har ett genuint intresse för Gambia som land och som gett mig så mycket sedan mina tonår och jag dessutom har ett brinnande intresse för hjälporganisationer som jag också ofta har skrivit om i min blogg.

Nåja, sent ska syndaren vakna… 😉

Av en slump började jag läsa på nätet om just Gambiagrupperna och jag måste säga att jag är djupt imponerad och inspirerad av deras arbete och hela organisationen i sig. (Gå gärna in och läs mer om dem)

Jag hade faktiskt lite fördomar här också, upptäckte jag, då jag inbillat mig att de var en lite löst sammansatt grupp som gav lite sporadiskt stöd till Gambia i lite olika projekt. Oj, så fel jag haft!!

Jag har nu läst på om deras fantastiska arbete både i Gambia och här hemma i Sverige. Eldsjälar som dessa ska hyllas!!

En film om Gambiagruppernas arbete i Gambia

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Ett slag för Slagfärdiga

Veckan har bestått av en hel del möten. Ett av de mer givande var ett möte jag hade med Anna, som är ordförande i Slagfärdiga.

Vi hann med en lååång fika på mitt favoritcafé i Stockholm: Kafferepet. (Det var inte jag, utan Anna som föreslog det, vilket var en rolig parentes i sig!)


Ja, nu hann vi inte bara med en fika, utan vi hade ett långt, givande samtal om vårt samarbete i ett kommande projekt som vi planerar. Slagfärdiga är en organisation som är till för: ”Om våld i nära relationer – av utsatta och närstående”. Anna jobbar med och för ett projekt där även Röda Korset kommer ingå som samarbetspartner.

För mig ligger styrkan i Slagfärdiga i faktumet att man som organisation försöker sprida kunskaper i vårt samhälle och bland myndigheter om erfarenheter man bär på när man blivit utsatt för våld själv eller som anhörig. Det är viktig och stor kunskap som behöver spridas. Jag är rätt trött på bilden att få medömkan när man berättar om sin erfarenhet om våld man blivit utsatt för. Jag vägrar sätta på mig den där offerkoftan. Jag tror i stället att jag bär på viktig kunskap som bör förmedlas till våra myndigheter, så att de får kunskaper i detta ämne och i mötet med oss som blivit utsatta. Och då menar jag annan kunskap än den som de har möjlighet att lära sig genom böcker eller i skolbänken. Slagfärdiga är inte för personer som är i kris för stunden, utan för oss som gått vidare och ändå vill dela med oss (eller ta del av andras) kunskaper som fötts inom oss med dessa erfarenheter.

Organisationen är till för både kvinnor och män och både företag, föreningar och individer kan även bli sponsor för Slagfärdiga. Läs mer om medlemskap och sponsorskap i Slagfärdiga HÄR!

Min mamma har också bloggat om Slagfärdiga: Slagfärdiga

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,