Stockholm och Edith Piaf

Jag är i Stockholm hos min mamma. Det är som en liten semester att komma hemifrån och jag har inte bestämt hur länge jag ska stanna. Skönt är det i alla fall. Mabou har hunnit vara en del med sin pappa och de har haft det bra tillsammans. Han har också fått träffa sin nya lilla, lillebror som nu kommit upp i vikten av 2000 gram. (Han vägde hälften när han föddes). Tyvärr hann han aldrig träffa sin nya lillasyster som bara fick sex dagar i det här livet med sina 500 gram. Det är en del av livet. Glädje och sorg. Det är inte helt ovanligt att dessa två ting inträffar samtidigt, även om det innebär motstridiga känslor.

Han har i alla fall fått träffa sin andra lillasyster en del och de har hunnit gå på fest tillsammans. Hon är så vansinnigt söt och så lik sin storebror och hon tjuter av glädje när hon får syn på Mabou.

Vi har hunnit med annat också. Som att bada på stranden nära min mamma. I går kväll kollade vi på film. Det blev La vie en rose som handlar om Edith Piaf ´s liv. Jag måste säga att filmen var väldigt, väldigt stark och grep mig mer än jag väntat. Särskilt som jag inte varit så insatt i just Edith Piaf och hennes liv. Så jag såg filmen mest som ett sätt att få en liten inblick i vem hon var, men faktum är att filmen lämnade mig starkt berörd på ett sätt jag inte väntat mig.

Jag blir inte heller förvånad när jag läser att skådespelerskan som spelar Edith Piaf i filmen: Marion Cotillard blivit tilldelad en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll 2008.

Vilket livsöde, vilken röst, vilken stjärna.

Filmen får utan tvekan ett betyg på fem av fem möjliga:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Allt är Internets fel… Eller?

Debatten om Bjästa rullar på… I mina ögon blir det rätt makabert att nu ”lynch-mobben” har svängt och i stället för att hota flickorna så hotar man nu pojken, hans familj, prästen, skolan och även en helt oskyldig pojke som har samma namn som det fingerade namnet ”Oscar” som den dömda pojken fått i media.

Det är ju väldigt skönt att flickorna äntligen får stöd. Samtidigt tycker jag det är en annan sida av samma mynt att man nu vänt hatet och hoten mot annat håll. Jag har lite svårt att förstå hur vuxna människor lyfter telefoner eller sätter sig vid datorn och liksom tycker sig ha rätt att säga/skriva och hota andra människor som de vill.

Jag skrev härom dagen att jag själv, liksom så många andra har reagerat väldigt starkt på det som hände i Bjästa. Jag skrev också att jag tycker det är väldigt bra att vi vuxna reagerar och agerar när något som berör oss starkt och som tycks vara väldigt fel, så som tycks ha skett i detta fall.

Att människor vill visa sitt stöd och engagemang för dessa två unga, utsatta flickor tycker jag faller sig rätt naturligt och positivt.

Att man i stället använder sin upprördhet till att skriva/ringa/skvallra om sitt hat mot ett annat mål nu, tycker jag tyder på en otrolig osmaklighet och naivitet, för att inte säga dumhet!

Two wrongs does ´nt make it right!

Jag skrev också i mitt inlägg härom dagen att:

”Bjästa, namnet på samhället där hela den här hemska historien utspelar sig. Bjästa, namnet som idag har använts som skällsord. Handlar det då om att personer från just Bjästa är särskilt grymma människor? Nej, det tror jag inte.

Däremot tror jag att det är vanligare att en sådan här typ av ryktesspridning blir lättare och därmed även farligare i mindre orter, än i större städer. Orter där “alla känner alla”, är lättare att få ett rykte spritt och därmed möjlighet att förstöra för de människor som blir de utpekade i ryktesspridning.”

Jag har själv under fyra år bott i ett mindre samhälle i Norrland och vet hur snabbt ett rykte kan gå och hur oerhört lite substans som kan ligga bakom ett rykte. Men att tro att Bjästa är en plats där mer ”ondska” bor, kan jag inte alls hålla med om. Jag tror egentligen att samma sak kan hända precis var som helst. Även i en storstad, även om det inte blir lika uppenbart. I en storstad kanske ryktet skulle ha spridits bland jämnåriga i staden, bland vuxna i samma bostadsområde och möjligen några närliggande områden. I den aktuella skolan. Förödelsen för en utsatt flicka är troligen av samma grad.

I tillägg har även debatten om djävulsskapet Internet blossat upp.

Jag tycker det blir samma sak här. Man slår lite i ”tomma luften” för att ge så många som möjligt skulden! Internet är helt ofarligt i sig. Internet utgör inget hot på något sätt. Däremot så är Internet ett verktyg som vi har tillgång till och precis som alla verktyg så kan det bli farligt om den som håller i det (eller sitter bakom tangentbordet) missbrukar det eller begår brott. Precis som en kofot är farlig om personen som håller i den är beredd att skada, är även Internet farligt om den som skriver en kommentar/ett inlägg ämnar skada andra personer. Sedan kan man ju säga att skadan sprids snabbt med internet och det är ju viktigt att tänka på och vägleda våra ungdomar i.

Det är klart att vi måste hålla lite koll på vad våra ungdomar gör på Internet. Vi måste vägleda dem och tala öppet om faror med att ett förfluget ord, snabbt kan få spridning och orsaka en skada som är större än man kan föreställa sig när man skriver. På samma sätt som med allting annat behöver våra barn och ungdomar råd och vägledning. Vi sätter inte en yxa i händerna på våra barn, utan att tala om hur den ska användas.

Men att skylla på Internet i sig, för att folk har uttryckt hot och hat på nätet, det tycker jag är som om vi skulle skylla på hammaren att huset har byggts snett. Det är naturligtvis den som håller i hammaren som bär ansvaret, på samma sätt som det är personen som använder Internet som har ansvaret för vad den skriver.

Om du missat vad det hela handlar om, så kan du se om Uppdrag Granskning HÄR! (Rekommenderas)

Debatten fortsatte i Debatt HÄR!

Bloggen; I Cattas Värld sammanfattar det hela bra HÄR! Med ett litet förtydligande HÄR!

Läs också:

Trollhare ´s: ”Jamen, jag tycker ju inte som de i Bjästa. Våldtäkt är ett allvarligt brott, men…”

Annarkia ´s: Vad kan vi lära oss av Bjästa?

Röda Malmö: Upprättelse för Bjästa

Mina Moderata Karameller: Bjästa eller Rödeby – samma sak…

Opassande: Beatrice Ask, Bjästa och Blogghat

Svensson: Vem som helst blir inte våldtäktsman och Allt fler Våldtäktsanmälningar i Sverige

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tack för den, Ludmilla!

För ungefär ett år sedan så träffades jag och Ludmilla första gången. Vi fick kontakt efter att jag och barnen blivit mycket berörda av hennes dotters självmord. Jag har skrivit om Ludmilla flera gånger sedan dess. Inget på Internet har berört mig så djupt som just Ludmillas förlust av Linnéa. Det fick mig till och med att drömma våldsamma drömmar om att jag förlorade mina egna barn.

Nästan lika länge har vi försökt att träffas igen, men när jag haft möjlighet har Ludmilla varit upptagen och tvärt om.

Idag lyckades vi. Äntligen. Vi träffades dessutom på min favoritrestaurang Tzatziki. Det gjorde knappast saken sämre. Att jag åter fick träffa Oscar var också en extra bonus. Härliga Oscar, fylld av liv och spring i benen. Dessutom var han så törstig idag att han nästan drack upp min läsk. Haha, du skulle ha gjort det Oscar, för jag dricker mer läsk än jag borde…

Tack Ludmilla och Oscar, jag har haft en underbar kväll som jag hoppas vi kan göra om (utan att det behöver ta ett år tills nästa gång. Haha… )

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Yippie!! Jag är nominerad!!

Så säger säkert alla, men jag MENAR verkligen att det kunde jag ALDRIG tro!! Jag är en av fem nominerade i STORA BLOGGPRISET i kategori vardag! Jag är verkligen SÃ… GLAD för det!! De andra nominerade är jättebra bloggar, särskilt Mymlan, som jag hoppas ska vinna, så även om jag är chanslös till någon vinst så är jag oerhört glad över min nominering!! Det här är ju bloggvärldens Oscar.

Jag är OERHÖRT tacksam!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,