…och apropå de människor det faktiskt gäller i mitt förra inlägg, så var detta vad jag bevittnade igår.
Jag var på ett jobbrelaterat uppdrag och tog igen mig en kort stund vid Brunkebergstorg. På det här lilla torget/parken fick jag syn på en romsk kvinna som hängde upp kjolar och andra klädesplagg över de vita bänkarna. Jag satt en bit ifrån, så det tog en stund innan jag såg vad hon höll på med. Hon tvättade sina kläder. Hon hämtade vatten från en av de två fontänerna i två olika plastpåsar. I den ena påsen handtvättade hon kläder och i den andra sköljde hon dem. Hon hämtade ibland nytt vatten och hällde i plastpåsarna. Hon fyllde dem inte så mycket, men stod vid bänken och tvättade i påsarna. Jag måste säga att det var ett uppfinningsrikt sätt att tvätta kläder på.
När hon var klar med tvätten så hängde hon upp kläderna på bänkarna i solen och jag tänkte för mig själv att det var tur att det var sol just igår och jag funderade på hur tvättandet ser ut när det inte är sol, utan regnar så mycket som det gjort denna sommar…?
En av fontänerna på Brunkebergstorg
När hon var klar med sina procedurer, gick hon och hämtade nytt vatten igen och så la hon upp även den påsen på bänken och så satte hon ned en av sina fötter i påsen och så tvättade hon benen och fötterna på det här sättet. När hon var klar så bytte hon fot och upprepade samma procedur på det andra benet.
Jag har många gånger funderat över hur det ser ut med att just sköta sin hygien och praktiska saker såsom tvätt av kläder och liknande, för de som inte har en bostad. Jag tänker ofta på hur svårt det måste vara. Överlevnad handlar ju inte bara om mat för dagen. Överlevnad handlar om mer än att fylla och tömma magen och sömn.
Jag tänker på att det är alltså personer som denna kvinna som föder sånt hat och ilska hos människor. Det är personer som denna kvinna som SD tapetserar tunnelbanan för att protestera mot. Jag har aldrig tvivlat på att människor i den här kvinnans situation är utsatta och att de måste ha det oerhört svårt för att få ihop sin vardag. Jag förstår att många dagar måste vara en kamp på liv och död. Ändå. Det blev så oerhört påtagligt igår när jag såg denna kvinna tvätta sina ben och kläder i fontänvatten i en plastpåse.
Jag har tidigare skrivit om vad fattigdom i ett i övrigt välbärgat samhälle, kan innebära: Det här är fattigdom i Sverige 2013. Den här fattigdomen jag bevittnade, går dock ett steg längre. Jag förstår bara inte hur fattigdom kan väcka sådant hat, sådan avsky och sådant förakt. Jag kan inte förstå det. Varje del av min kropp skriker av smärta, av behov att sträcka ut en hand och hjälpa till. Att försöka göra något för att vara en del av lösningen i stället för en del av problemet. Hur litet det än må vara.
Jag önskar jag kunde hitta en lösning som på grunden kan hjälpa utsatta människor och inte bara på ytan. Lösningen måste vara ett gemensamt ansvar. Det kan aldrig vara människoförakt.
