Nej, Lilla Hjärtat är ingen mullvad, hon är en Pickaninny

jämlikt samhälleIgår hade Margareta Rönnberg en debatt i radion med Oivvio Polite. Jag lyssnade på debatten och försökte hålla ett öppet sinne, trots att jag vet att hennes åsikter går väldigt mycket isär med mina egna. Efter att ha lyssnat på Margareta och Oivvio en liten stund blev jag ändå så upprörd, då jag anser att det Margareta gör är att försöka förringa andra människors upplevelser och i stället försöka lägga in sin uppfattning om dessa bilder som en sanning i namnet att hon är forskare.

En av de saker som gjorde mig upprörd är att Margareta hävdade i debatten att Lilla Hjärtat inte är en person, utan ett fabeldjur. Det märkliga då är ju att i mina ögon är alla de andra figurerna just figurer, medan Lilla Hjärtat är en flicka. Eller som upphovsmakerskan själv, Stina Wirsén säger:

”Vi ville skapa en stark liten TJEJ.”

Är det här alltså ännu en efterhandskonstruktion, eller anser sig Margareta ha rätt att omtolka det som Stina själv anser vara något annat? Det här blir en märklig debatt. Samma sak när Margareta i debatten hävdar att ”barn inte ser Lilla Hjärtat som en rasistisk nidbild”. Barn ser väl sällan nidbilder och jag tycker att Oivvio Polite hade en mycket bra jämförelse där i debatten, med judiska nidbilder.

Självklart är det inte heller så att barn alltid för stunden uppfattar det man hör och ser som det budskap saker och ting har. Det betyder inte att de inte påverkar oss. Jag lyssnade mycket på politiska sagor som barn, till exempel ”Kåldolmar och Kalsipper”. Jag förstod inte alls då att det var just politiska sagor, men som vuxen har jag suttit och skrattat högt över det politiska budskapet i just dessa sagor.

Margareta vill att vi ska lyssna på barnen och vad de uppfattar, men i sanningens namn så är det vuxna som skriver barnböcker och på så vis tycker jag det är viktigt att vi vuxna görs medvetna om vad innehållet kan betyda och hur det kan påverka våra barn. Som en av mina facebook-vänner ironiskt skrev om debatten:

”Med hennes resonemang ska barnens perspektiv alltså få avgöra saker som exempelvis:
– om de ska lära sig äta grönsaker eller ej
– om de ska ha regnkläder ute när det ösregnar, eller ej
– hur ofta de ska duscha
– hur ofta de ska få äta godis
osv… för om BARNEN inte ser något fel med det, då ÄR det ju inget fel!”

Jag tycker det är en förälders plikt att vägleda, skydda och fostra sina barn, i detta ingår även en social fostran och medvetenhet, samt hänsyn. Det tycker jag att man gör som förälder när man väljer bort en saga med rasistiska nidbilder. Att det sedan finns de som inte ser det som rasistiska nidbilder, får ju stå för dem, men jag tror trots allt att de allra flesta kan se likheterna mellan Lilla Hjärtat och pickaninnyn. Oivvio Polite har gjort en egen undersökning hur man ser på dessa bilder. Den kan du se HÄR!

Självklart vill man även uppfostra sina barn till självständigt, fritt tänkande individer, samtidigt som vi föräldrar naturligtvis påverkar våra barn, troligen mer än vad vi själva inser. Det anser jag att man kan göra genom att debattera och diskutera med sina barn, just den här typen av frågor, när de blir stora nog för det. Förklara vad man själv tycker är fel och rätt och varför man reagerar på ett visst sätt inför vissa saker, samtidigt som man berättar och lyfter fram vad kritikerna anser om samma sak. Det finns många sätt att uppmuntra sina barn till att fatta egna beslut, att gå emot ens egna åsikter och att uppmuntra till att ta ställning i olika frågor.

Utan den här debatten om nidbilder, Lilla Hjärtat och pickaninnyn, är jag inte säker på att jag uppmärksammat likheterna mellan Lilla Hjärtat och Pickaninnyn. Jag är inte säker på att jag tänkt på det. Nu när någon annan påtalat likheterna så kan jag inte förstå hur man INTE kan se dem och se vad de har för historisk påverkan på människor. Vi människor, barn och vuxna behöver samtala, debattera och byta åsikter. Ibland kommer vi till insikt. Ibland håller vi fast vid åsikter som vi tror på, även när andra är av en annan åsikt, men viktigast är att veta var vi står och varför och vem vi är i ett större sammanhang och inför våra barn och fundera på vad vi vill föra vidare till våra barn.

Dessutom tänker jag att det finns ju skäl till att Stina Wirsén och förlaget valt att dra in böckerna med Lilla Hjärtat och även om jag inte är säker på att det är för att de håller med om att det är en rasistisk nidbild, så tycks de i alla fall vara överens om att det var ”bad business” eller så vill de visa hänsyn till alla de föräldrar som tycker att det inte är lämpligt att återväcka en rasistisk nidbild som borde fått stanna i graven!

Debatten i P1, Nya Vågen: Är Lilla Hjärtat en mullvad?

Tidigare bloggat: Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Väl värt att lyssna på

Sommar med Anja Pärson sändes igår och jag har naturligtvis inte kunnat undgå alla hyllningar i media och sociala medier för programmet. Själv hade jag inte möjlighet att lyssna på det förrän nyss, men jag blev verkligen inte besviken. Programmet berörde mig djupt och för er som ännu inte lyssnat, vill jag bara säga: Lyssna nu!!

Anja ger mig uppfattningen om en person som verkligen är nere på jorden och inte svävar runt på några moln, trots att hon med all säkerhet har haft alla chanser till det.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sommar, missa inte!!

Trots mitt ointresse för fotboll, så tyckte jag Henke Larsson ´s program i sommar var så intressant att jag lyssnat på det två gånger nu. Särskilt delen där han berättar om sitt förhållande till media och sin brors missbruk grep mig. Om du missat det, så klicka HÄR!

Dagens program med Nanne Grönvall var också helt fantastiskt!! Hon berättar om sin uppväxt med missbruk och misär. Men det som är mest fantastiskt är hennes genomsyrande hoppfullhet, sin glädje och framför allt livsglädje! Hela programmet är, trots temat, ett humoristiskt program mitt i all tragedi!

Nanne berättar om den där kärleken man kan känna till sina närstående, trots att de levt med missbruk och skadat en. Precis som jag försökt berätta om min syn på min mamma i hennes missbruk och långa fängelsestraff. Jag älskar henne så obeskrivligt mycket, ser upp till henne och respekterar henne. Trots att hon gjort saker som jag inte tycker är okej eller stödjer. Äkta kärlek är ovillkorlig.

Nanne ´s program i sommar kan du lyssna på HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,