Under hela dagen idag har det basunerats ut att Usama Bin Ladin är död. Efter 10 års sökande efter en av världens mest eftersökta män, meddelas vi nu att Usama är död. Jag möts av rubriker såsom ”bin Ladin är död, ord som fick USA att jubla”.

Jag tycker inte om Usama. Jag tycker det är fruktansvärt med terrordåd. Jag tycker det är skönt att han är oskadliggjord.

Men jag kan verkligen inte jubla över några människors död.

Jag tror inte heller att terrorismen eller självmordsbombare är död som fenomen, för att Usama Bin Ladin är död heller. Tvärt om tror jag att detta kan stärka de krafter som driver just dessa odemokratiska metoder.

Men jag tycker inte heller att västvärlden kört särskilt ”demokratiska metoder” mot de länder man haft krigföring mot.

Jag tyckte det var fruktansvärt när tvillingtornen blev utsatta för terrordåd och jag tyckte det var osmakligt när jag fick veta att det fanns människor som hyllade det. På samma sätt tycker jag det är osmakligt att människor hyllar det som skett idag.

Det finns i och för sig en väsentlig skillnad och det är att många personer dog med tvillingtornen och att de alla var helt oskyldiga människor. Det som skett idag är ju en attack mot folk som trots allt ”gett sig in i leken” och som dessutom (i alla fall Usama, av det som framgår) är skyldig till vansinnesdåd och som låtit många människor dö. Men därifrån till att jubla över att han en man är död, tycker jag är lite väl magstarkt.

Dessutom har jag en känsla av att risken är större att Usama nu görs till martyr och det gagnar allra minst några demokratiska krafter.

En man med oskyldigas blod på sina händer är död. Dödad av ett land med oskyldigas blod på sina händer.

What goes around-comes around, heter det, men i så fall: när ska dödandet någonsin upphöra?

Onödig observation: Apropå rubriker idag: ”Han Livetwittrade om attacken”, tyckte jag var rolig. Jag undrar hur man gör om man INTE Livetwittrar? 😉

Läs även andra bloggares åsikter om usama bin ladin, usa, pakistan, bin ladin är död, terrorism, krig,