Övermodiga eller Överbeskyddande föräldrar

När jag var barn så gick vi påskkärring, sålde jultidningar, julkort och en massa annat. Ibland för att samla in pengar själva, ibland för att samla till en klassresa eller förening eller liknande vi var med i.

Idag är det andra tider. Men jag har ändå låtit mina barn gå Halloween, sälja grejer till olika klassresor, bingolotter till olika idrottsföreningar etc. Jag har dock förstått att det finns en del föräldrar som inte längre tillåter det här.

Jag tänker att jag kanske är lite ”vågad” som låtit/låter mina barn göra de här sakerna? Eller att andra föräldrar är lite överbeskyddande mot sina barn?

Men så funderar jag på om jag någonsin hört talas om barn som gått på sådana här insamlingsrundor i grannskapet och råkat illa ut. Jag kan inte minnas att jag någonsin hört talas om eller läst i någon tidning eller liknande att barn har farit illa när de samlat in pengar i grannskapet.

Jag tänker att det kanske är som med facebook? Alla varnar för att om man ”checkar in” på olika ställen i sociala medier så vet tjuvarna att man inte är hemma (fast de har ju ingen aning om du har lämnat man, 15 ungar eller hela boxningsklubben hemma i vardagsrummet) och så gör de inbrott när man är borta, men i själva verket så händer det i princip aldrig.

Det kanske är samma sak med att låta barnen gå och sälja diverse saker till grannarna? Logiken säger att det kan hända något, medan statistiken säger att det i princip aldrig händer något. Att det är större risk att ens barn trillar ner för en trappa och slår sig illa. Eller att man själv utsätter dem för livsfara, genom att köra bil med barnen i och de kan förolyckas eller skada sig svårt i en bilolycka.

Jag minns när jag själv gick runt och sålde saker eller klädde ut mig till påskkärring och delade ut slarvigt ritade kycklingar med en bläckpenna, för att dela ut dessa små teckningar (läs papperslappar) och förhoppningsvis få lite godis, pengar eller i värsta fall en frukt.

Vissa grannar var det jätteroligt att knacka på hos. De skojade med oss barn, köpte gärna våra alster eller gav oss helt enkelt en liten valförtjänad slant. Så hade vi andra grannar där det handlade om ”tur”. Ibland var det en bra dag för tant Greta och man fick en hel femma. Andra dagar väste hon något och drog igen dörren framför näsan. Sedan hade vi de där otrevliga, som man inte stod kvar vid dörren tills de öppnade, utan man plingade på, klev bakåt fem steg och stod där utan att våga klämma fram med i vilket ärende man kom och hoppades på att få en mandarin i alla fall, vilket man ändå aldrig fick.

De värsta var förstås där ”fyllgubbarna” bodde. Som barn hade man vrålkoll. Man visste PRECIS var ”fyllgubbarna” bodde och förbi deras dörrar tog man långa omvägar. Man var rädd att de skulle flyga ut genom dörren och bete sig otrevligt, oväntat eller ovårdat!

Ibland var det jätteläskigt, särskilt när det blivit lite mörkt. Att knacka på hos en massa mer eller mindre okända människor. Men jag tror att det var mest för att vi skrämde upp oss själva och varandra som vi ibland kände oss rädda.

Det är som när man sov över hos kompisar första gångerna. Man låg i mörkret och skrämde upp varandra med spökhistorier och man var så rädd, så rädd och ändå ville man bara höra mer och mer av spökhistorierna.

Ja, så var det för mig. Jag skulle vilja veta i den här helt ovetenskapliga undersökningen:

Har du eller någon som står dig nära någonsin råkat illa ut när ni knackat dörr för att sälja grejer som barn? Tror du att det är farligt att låta barn sälja grejer eller gå Halloween eller påskkärring?

(Nu menar jag förstås inte små, små barn, men det kanske ingen trodde heller? Jag pratar om barn i kanske 8-12 års ålder. Mindre barn brukar nog oftast bara gå med äldre syskon, vad jag har sett.)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Helgen i Ord och Bilder

Den långa påskhelgen är inte till ända ännu, men det känns som om vi hunnit med en hel del redan trots att det inte är vardag än.

Redan i torsdags på väg till jobbet, sprang jag på en riktig liten påskkäring, på väg till blåkulla, eller nåt. Hon var dock den finaste påskkärring jag sett, utan både kvast och fräknar.

Senare under kvällen skulle Mabou tillsammans med Prinsessan och hennes storebror gå påskkärring. De fick dock endast i hop 2 godisar, då folk inte var hemma. De gjorde därför ett nytt försök på Långfredagen. The Witch stod för den fantastiska sminkningen och kläderna, för att inte tala om alla påskkort som de delade ut. Godispåsarna fylldes i rätt rask takt.

Påskliljor var en av få dekorationer jag hann förbereda påsken med…

På Skärtorsdagen kom Binta hem på besök och på Långfredagen kom även hennes kille. Vi käkade familjemiddag hela bunten, (och nu upptäckte jag att vi åt samma maträtt: kycklingfilé i gräddsås och hasselbackspotatis som förra året, även om vi var färre personer vid påskbordet då) förutom Jai som var bortbjuden till sin pojkväns släktingar. (Förra året var hon och Mabou de enda barnen vid middagsbordet).

Det blir så uppenbart när barnen inte längre bor hemma, att det blir så extra roligt och festligt när man väl träffar dem. Man hinner ju längta så mycket mellan gångarna.

På Påskaftonen (Lördag) gick jag, min mamma, Mabou och Prinsessan på långpromenad till 4H-gården och kikade på djuren:

Fåren var så oerhört tjocka, då de väntar små söta lamm. När man stod och kikade på fåren, så såg man på deras magar hur det rörde på sig och sparkades där inne i magarna. Häftigt!

Sedan gick vi och kollade på de små, nya killingarna. De var mjuka som sammet i pälsen…

Mabou ser lite fundersam ut, där han sitter.

Sen gick vi hem till min pappa en liten stund och Mabou och prinsessan hade fullt upp med att hitta kissen som min pappa vaktade åt brorsan. Sedan var vi iväg på en del andra roligheter för att avsluta eftermiddagen med att äta en fantastiskt god lammstek (hehe, vad grymt att käka lamm, när man nyss varit och kollat på höggravida fårtackor, men det var snuskigt gott i alla fall!) med hemgjord klyftpotatis, sås och sallad. När vi avslutat middagen kom Mabou på att han absolut skulle sova hos morfar.

Idag har alla åkt iväg. Mabou har åkt till Binta, jag tror de ska på roligheter de närmsta dagarna. Isa åkte och lämnade honom i Stockholm.

Själv funderar jag på hur jag mest ska kunna njuta av ensamheten de närmsta timmarna?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skärtorsdag på Fyrishov

Idag har jag och Mabou varit på Fyrishovs äventyrsbad och visst blev det ett äventyr alltid. Jag överraskade nämligen Mabou, så han hade ingen aning om att det var dit vi skulle. Han blev i alla fall jätteglad när vi kom dit och simmade runt och åkte kana som bara den.

Fyrishovs Äventyrsbad

Mabou lycklig i badet

Mabou klättrar på bläckfisken

Mabou åker rutschkana

Mabou softar en stund i bubbelpoolen med en juice

Mabou leker med grodan

Efter flera timmars badande tog vi HD ´n hem…

…eller just det, det var ju inte våran HD. Jag gränslade Gamla Bettan…

…och Mabou Lilla Wille

När vi kom hem var det dags att gå påskkärring. Mabou gick med grannen och de fick ENORMT mycket godis och kakor

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Påskhälsning från Norr

Jag fick precis ett påsk-sms av min moster i Norrbotten (Piteå). Så här skrev hon:

Ja, då är man på väg igen. Aschlet fullt av stickor! Glömde polera kvasten o inte hitta jag kattfan heller, så jag tog grannens, den är röd. Så nu får de andra kärringarn nåt att skratta åt. Men jag har i alla fall en espressomaskin med mig, man är väl modern. Vi syns på Blåkulla! GLAD PÅSK!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,