Nu är det slut…

Denna vecka avslutar jag min utbildning. Det känns både ock. Jag har ju pendlat till Stockholm i flera månader nu och det har varit både skönt och stressande på samma gång. Skönt för att jag kunnat koppla av och fundera en hel del på livet, men också stressande för att varje minut jag har spenderat på bussar och tåg har blivit en minut mindre att spendera med familjen.

Den första utbildningen var oerhört ansträngande. Utbildningen ställde en del krav, men framför allt för att dagarna var så otroligt långa. Vi hade dessa heldagar i Stockholm och så skulle man lägga på 3 ½-4 timmar /dag på restid. Ibland var jag så trött att jag grät när jag gick och la mig.Flickorna strejkade rejält sista dagarna, de var urlessa på att hjälpa till med lillebror och mitt samvete var någonstans där nere vid fotknölarna…

Den andra utbildningen var en högskoleutbildning och även om det varit mycket jobb, för att den var komprimerad, så passade den mig mycket bättre, då vi fick lägga upp mycket studietid själva och på så sätt slapp jag vara ifrån barnen så mycket, även om det också krävde sitt…Men jag slapp ha fullt lika dåligt samvete över att flickorna fick hjälpa till så mycket här hemma och att jag knappt hann träffa något av barnen.

På måndag är jag dock tillbaka på mitt ordinarie arbete (som ju är lite småhemligt, då jag brukar hålla jobbet och bloggen i från varandra). Det känns kul att komma tillbaka, samtidigt som det också tar emot. De här utbildningarna har gett mig en hel del på olika plan, även om det känns lite underligt att vara färdigutbildad först nu, för ett jobb jag ändå utfört under flera år… haha…

Hur som helst, nu är min gamla vanliga vardag snart tillbaka. På gott och på ont. Jag försöker känna hopp och tillförsikt, även om det känns lite trist också, inte minst för att min arbetsplats håller på att genomgå en massa omorganiseringar av olika slag…

Lite blodad tand måste jag också säga att jag fått av att plugga den här våren. Kanske kan jag hitta någon distansutbildning att prova på?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Dagens radiokrönika (23)

Jag hade åter glömt bort att min krönika sändes i Radio Uppland i förrgår. Men nu har jag lyssnat och om du också vill lyssna på min krönika om pendling och pappersmuggar, så kan du lyssna HÄR! (Välj ljudspelare och Dra fram tidslinjen till 12.09)

Om du vill lyssna på tidigare kåserier, krönikor och intervjuer så kan du klicka HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

På fredag ska jag skaffa ett liv igen…

På fredag är det nio veckor som jag har gått min utbildning i Stockholm. Med långa dagar och pendling. Utbildningen har varit toppen och visst har jag en hel del med mig. På fredag är den dock slut. Jag ser enormt mycket fram emot det, eftersom utbildningen inte bara har varit rolig, utan faktiskt också tagit mitt liv ifrån mig fullständigt!!

Tonårsdöttrarna är uuuurtrötta på att hämta, lämna, ta emot och passa lillebror. Jag förstår dem. I de tyngsta stunder har jag försökt uppmuntra både mig och dem med att det är bra för oss alla i det långa loppet. De har låtit måttligt övertygade om det…

Visserligen startar jag en ny utbildning på måndag redan. Den håller på i åtta veckor till. Skillnaden blir ändå enorm eftersom det är en utbildning inom högskolan och innebär att det är extremt lite schemalagd tid, även om jag får jobba häcken av mig i åtta veckor till, så kan jag ändå lägga upp min tid på ett helt annat sätt!!

I går var tonårsdöttrarna på väg att strejka. Ingen var intresserad av att passa lillebror. Till slut gick det med lite övertalning… Nu är strejken ett faktum. Det är tre dagar kvar av den här utbildningen och de bara totalvägrar! En kollega har lovat gripa in. Hon hämtar Mabou på fritids i morgon och tar dessutom med honom till sina föräldrars bondgård. Gissa vem som är nöjd? Mabou, systrarna och jag. Det är två dagar till att lösa. Har jag tur kanske jag hinner hem efter avslutningen på fredag innan fritids stänger. Har jag tur så kan jag skaffa mig ett liv igen efter Fredag.

Har jag riktigt tur så kan jag få tid över att städa upp här hemma igen, efter fredag. Har jag riktigt tur så hinner jag göra annat än att komma hem och sova och duscha efter fredag.

Utbildning med hela sin uppenbarelse, men nu längtar jag efter att få vara lite mamma också!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Frukosttips

Helt apropå att jag sitter på tåget till Stockholm, inte hann äta frukost och är ruggigt hungrig:

På Centralen i Stockholm finns det en liten smörgåsshop med de godaste mackorna man kan få till frukost. Det ligger mellan Burger King och Pressbyrån, snett mitt emot Pizza Hot (som för övrigt har ruggigt gott vitlöksbröd). I den del av Centralen där Uppsalapendeln och Arlandatåget brukar gå ifrån.

Smörgåsen med kalkon (det finns andra pålägg också) och grovt bröd och sallad kostar 25 spänn och är värd varenda krona. Tyvärr säljs den bara före klockan 11.00 på morgnarna, sedan säljer de lunchmackor som jag inte testat.

Det när bara ett enda fel: När jag åker på morgonen skulle det vara mer
praktiskt om de såldes i Uppsala så jag kunde käka den på tåget. Men de
är så mycket godare än de som säljs i Pressbyrån i Uppsala att de är
värda att vänta på…

Om du har vägarna förbi: testa en macka!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Att bli bekräftad i sin vardag när den är som tyngst

Idag när jag hämtade Mabou från skolan, så var det för en gångs skull med lättat samvete och glatt sinne. Jag har berättat tidigare att jag går en utbildning i Stockholm och pendlar. Själva utbildningen är helt okej och att pendla är i sig helt okej, men det äter verkligen upp mig inifrån att jag får så långa dagar. Mitt samvete är så tyngt just nu för att jag i stort sett aldrig hinner spendera tid med Mabou eller lämna eller hämta honom på fritids. Det gör ont på riktigt i mitt mammahjärta!!

Jag försöker tänka att det är för en kort period och att den här utbildningen i det långa loppet gagnar både mig och min familj, men jag sticker ändå inte under stol med att det känns väldigt tungt just nu.

Eftersom jag just idag inte behövde pendla, utan hade ett möte här i Uppsala, så fick jag alltså möjlighet att hämta Mabou i skolan och jag slapp lägga den bördan på döttrarna (som är en annan del av det dåliga samvetet, att ställa så högqa krav på dem med hämtning, lämning och barnpassning nu under min utbildning)

När jag kom till skolan blev Mabou så glad när jag kom, att det där samvetet värkte i mitt hjärta. När Mabou var klar och vi kom ut på skolgården, kom en lärare fram till mig, som inte är Mabous lärare, men som jobbar i paralellklassen och tog mig lite på axeln och sa: ”Vilken fin kille du har. Verkligen fin och alla tycker om honom!”

Då blev det så där varmt och skönt inom mig. Det blev en sådan där varm känsla av härlig, underbar vardag. Som när vardagen är som allra bäst!! En sådan där vardag som inte har med glamour eller Stureplan eller märkeskläder att göra. Sånt där ”verkligt liv” som jag tror att Linda Skugge pratar om och menar, fast hon säger det på ett mycket mer provokativt sätt!

Helt enkelt guldkantad vardag fast utan riktigt guld.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag har övergivit Gamla Bettan

Jag har många gånger skrivit om min älskade hoj, Gamla Bettan. Hur hon tar mig runt i Uppsala i ur och skur. Till och från jobbet, till och från fritids, till och från olika affärer, till och från mina vänner, till och från i stort sett allt.

Just nu har jag dock övergivit Gamla Bettan tillfälligt. Eftersom jag pendlar till och från Stockholm nu i några månader så var min plan att fortsätta cykla till och från stationen, eftersom det är ungefär samma avstånd som till mitt jobb. En dag cyklade jag. EN ENDA DAG sedan jag började pendla för två veckor sedan.

Dels så handlar det om att jag helt enkelt inte orkar varken på väg till Stockholm på morgnarna, när jag inser att jag har ungefär 1 ½-2 timmar framför mig innan jag är framme där jag ska vara. När jag ska hem och har suttit i ett varmt tåg ett bra tag, så känns det inte heller lockade att cykla hem på en kall cykel. Dels har det också varit ganska kallt och dessutom isigt och spårigt på marken. Men framför allt handlar det om att flickorna nu behöver cykeln mer än mig när de lämnar och hämtar Mabou på skolan och fritids i stort sett varje dag och dessutom ofta måste hjälpa mig med att handla.

Det blir extremt långa dagar med denna pendling och framför allt: det blir EXTREMT lite tid över till barnen…! Tur att det är för en period och inte för evigt i alla fall!

Jag som alltid skrytit om min Gamla Bettan och helt plötsligt ratar jag henne bara sådär… Men tydligen så finns det gränser även för mig när det gäller min cykling.

Nåja, så snart jag slutar pendla till och från Stockholm varje dag, ska jag absolut återuppta min cykling igen. Jag hoppas bara Gamla Bettan inte hinner surna till innan dess…

Follow Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Fredag den 13:e

Jag sticker inte under stolen med att jag är väldigt skrockfull. Ändå försökte jag att låtsas om inget i dag och jag gjorde allt det där som jag hade planerat. Inget hände! Jag har inte haft det minsta lilla otur idag (peppar, peppar), trots att det är fredag den 13:e.

Däremot måste jag få dela med mig av bilder på en superhäftig lekpark i Liljeholmen utanför Stockholm som, inte helt förvånande, heter Fruktparken! (Avslöja bara inte för Mabou att jag har varit där utan honom…!)

Vilken unge skulle inte vilja leka i den parken?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,