Det är en social, politisk och klassfråga

polisbilJag har följt debatten i media och läst minst 50-60 artiklar, blogginlägg, facebookstatusar om upploppen som pågår i förorterna. Jag har pratat med folk som bor eller bott i Husby och andra berörda områden. Jag har gått tillbaka till mig själv och de perioder i mitt liv som jag bott i socialt utsatta förorter. Jag har gått tillbaka i tiden och tänkt på alla de samtal jag haft med oräkneliga ungdomar från olika förorter genom åren och hur jag än vänder och vrider på frågan och hur många artiklar och åsikter jag än läser om detta så hittar jag bara tre huvudförklaringar till allt detta:

  • Det är en klassfråga
  • Det är en social fråga
  • Det är en politisk fråga

Tyvärr tycks många som aldrig levt i eller haft nära anhöriga som levt i socialt utsatta förorter, samt väldigt många som röstar höger eller som levt generellt ekonomiskt stabila liv ha svårt att förstå hur detta upplopp kommer sig. Det tycks som att många har svårt att sätta sig in i andra människors vardag och det tycks som att väldigt många har svårt att förstå att det inte vaknade ett 40-tal ungdomar i Söndags morse i Husby och andra omkringliggande förorter och bestämde sig för att ”GO WILD” i Husby och starta ett upplopp.

Alla jag talar med som jobbar/har jobbat med ungdomar i socialt utsatta förorter eller som bor/har bott i socialt utsatta förorter är eniga om att det här i grunden handlar om långvarig uppdämd ilska och frustration. Om utanförskap, arbetslöshet och fattigdom. Det ger inte någon rätt att begå brottsliga handlingar, det har jag redan nämnt i mitt förra inlägg, men det ger en bakgrund till människor som under lång tid känt sig åsidosatta, marginaliserade och förminskade i alla tänkbara situationer i sina liv.

Igår kom detta även till min egen förort där jag bor och även om det inte skedde i så stor skala, så kan jag ändå se hur spridningen ökar för varje dag. Redan härom dagen läste jag rapporter om att det skett bilbränder även i min tidigare hemstad: Uppsala. Jag har hört spekulationer om att ungdomar som är inblandade vill överbräcka varandra och visa vilka som ”är värst”. Så kan det vara, förstås, men när jag fick höra om spridningen till olika förorter, så var min spontana första tanke att det handlar om att visa sin support till Husby och det som påbörjades där… Att helt enkelt vara med och visa sin frustration över den livssituation som många lever idag och för att få uppmärksamhet för att man vill ha förändringar som gör skillnad i människors liv.

Vissa främlingsfientliga personer och partier är snabba på att göra det här till ett ”invandrarproblem”. Det kan inte jag se alls, faktiskt! Det handlar till största delen om svenska ungdomar som är födda och uppvuxna i Sverige, MEN det som är gemensamt för dem är att de saknar framtidshopp, att de blivit utsatta för olika typer av diskriminering i hela sina liv.

Arbetaren skriver om hur fascister försöker smyga in sin agenda i det tragiska som nu sker.

Samtidigt har jag pratat med många ungdomar som är förbannade över att det beskrivs som just ett invandrarproblem.

En kille säger:

”Jag och alla mina kompisar är födda här i Sverige! Vi har bott här i hela våra liv. Många av våra föräldrar är invandrare, men för oss är det här det enda hem och det enda land vi någonsin bott i. Vi är kritiska mot politiker och mot samhället omkring oss, men vad har vi att vara tackamma för? Vi vill vara med och skapa en framtid som även vi kan känna framtidshopp och tillförsikt i och det vill vi ha i Sverige, i vårt land och i vår förort!”

 

tweetDen här uppgiften, att det skulle finnas media som betalat ungdomar för att sätta eld på bilar florerade på flera håll igår och om den stämmer så är det verkligen fruktansvärt!! Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och även Aftonbladets chefredaktör Jan Helin dementerar dock uppgiften idag! 

Men media måste också ge utrymme till ungdomar i förorten och deras åsikter, även när stenkastning och bilbränder inte sker.

Igår tittade jag på Debatt och även om mycket vettigt och ovettigt sades i programmet, så tycker jag särskilt mycket om det som Aftonbladets journalist Anders Lindberg sade (37:43) HÄR! Det slutar återigen med en politisk fråga och jag tycker att det handlar om just det!

Att familjen, vars familjemedlem blev skjuten av polisen och som var upptakten till dessa upplopp, bett om att sluta bränna bilar, tycks hjälpa föga.

Att Moderaternas Hanif Bali går ut och menar att familjer vars ungdomar går in i dessa upplopp ska vräkas, känns för mig som någon som bor på en helt annan planet för mig, även om han nu valde att ta bort det han skrivit, senare…

Det går lite i samma linje som rasistiska grupper på facebook och andra rasistiska sajter skriver om: ”Var tacksamma eller åk hem”, som om detta skulle vara en invandrarfråga och även om det hade varit det, så ska människor naturligtvis ha rätt till åsikter och möjlighet att påverka sin omgivning och levnadsstandard där de bor, även om man inte skulle råka vara född i Sverige. Det är det som är demokrati! (Nu menar jag förstås inte de brottsliga handlingarna, utan det missnöje som många låter pysa fram nu.) Det missnöje man ger uttryck över att många socialt utsatta förorter har högre arbetslöshet och andra svårigheter som människor som bor där lever med i sin vardag varje dag. Att rasistiska grupperingar ges utrymme att beskriva detta som ett invandrarproblem i utländsk media, ser jag som oerhört beklagligt.

Att de flesta boende i dessa förorter manar till och kämpar för att återställa lugnet, nämner de självklart inte. Inte heller nämner man att de flesta som faktiskt känner missnöje över hur styvmoderligt (för att inte säga helt bortglömda) dessa förorter behandlas, inte går runt och kastar stenar eller bränner bilar, utan faktiskt sitter och debatterar, organiserar sig, försöker göra sina röster hörda, nämns självklart inte heller!

Den artikel som stämt bäst ihop med min personliga uppfattning av vad som just nu sker, är nog DENNA och kanske är svaret på upptakten till allt detta, det som skrevs i DENNA artikel för drygt en månad sedan, det vill säga INNAN dessa upplopp?

Helsingborgs Dagblad skriver också om vad det gör med människor som länge känt att de inte kan göra sina röster hörda och nu hela mediasverige och för den delen andra länder också, ger fullt fokus och uppmärksamhet på det negativa som sker i Husby och andra förorter.

Skrivargruppen Pantrarna publicerades med en mycket beskrivande text i Aftonbladet, om det som just nu pågår, som riktar sig både till alla som ser den här situationen utifrån, till Sveriges politiker, till alla förortsbarn och till Megafonen, som fått stark kritik för att ha ”uppmanat till upplopp” genom att ha krävt en oberoende utredning av dödsfallet på den äldre mannen som anses vara upprinnelsen till hela förloppet. Talespersoner för Megafonen har dock varit tydliga i flera uttalanden att de tar avstånd från allt våld och förstörelse, då de inte tror på det som en lösning.

En annan beskrivande text om situationen kommer från en anonym brandman, med texten: Varför gör du så här mot mig?

Polisen Martin Marmgren är både oroad på hur man ser på polisens arbete, men också för de upplopp som nu pågår.

En annan polis beskriver glädje och frustration i arbetet under de senaste dagarna.

Megafonen har nu dragit igång en insamling till alla de som fått sina bilar nedbrända under upploppen. De har också publicerat en personlig text av någon som blivit utsatt för slag av polisen.

Alexandra Pascalidou har under många år varit en talesperson i många sammanhang för just förortens ungdomar. När jag läser hennes text och pratar med andra som arbetar eller lever nära ungdomar som bor i särskilt utsatta förorter, så är ingen förvånad över det som nu sker. Det har inte kommit som en blixt från klar himmel, eller oväntat på något sätt. De beskriver skjutningen av den äldre mannen som ”bägaren som fick det att rinna över”, men ingen är förvånad över att den uppdämda ilskan, frustrationen och sorgen tar sig de uttryck som det nu tar sig.

Att politikerna inte valt att satsa mer på dessa områden tycker jag inte bara är talande, men också oerhört problematiskt. Framför allt så borde man satsa på arbeten i dessa områden. Arbetslöshet, fattigdom, diskriminering, hopplöshet och destruktivitet tycks alltid gå hand i hand. Upploppen i våra förorter kanske eskalerar ett tag till, nyhetsrapporteringen kommer troligen att fortsätta så länge ungdomar sätter eld på bilar och kastar sten mot polisen, men förr eller senare kommer upploppen vara över av ett eller annat skäl och det är DÅ alla andra insatser behövs. Vi behöver insatser i dessa områden, både akuta och på lång sikt. Det handlar om människoliv, vårt samhälle och framtiden och vi måste visa att alla dessa ungdomar, människoliv och deras framtid är viktiga, viktigare än de bilar som satts i brand och skapat så mycket uppmärksamhet. Vi måste visa att människoliv är mer värdefulla än det materialistiska.

Vi måste visa de som ännu inte börjat kasta stenar efter polisen att det finns bättre alternativ för att få uppmärksamhet, för att skapa liv som är mer värt än att vandalisera och vara destruktiva. Men framför allt måste vi ställa oss bakom alla Husbybor och andra boende i olika socialt utsatta områden, som inte har och aldrig kommer att sätta en bil i brand, att det här inte är ett Husby-problem, utan ett samhällsproblem som berör oss alla och som vi måste bekämpa tillsammans, oavsett vilket område vi bor i, men vi måste också stärka dessa områden på alla fronter och med gemensamma krafter, inte minst de starka krafter som redan finns i Husby och andra områden och som arbetar med dessa frågor ideellt varje dag och lägger all sin kraft, energi, tid och kärlek på sin förort!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ambulanspersonal och Busschaufförer som skapar sina egna rasistiska lagar

medmänsklighet och respektDet finns mycket i vårt samhälle som upprör. Den senaste tiden har det hänt många saker som gjort mig upprörd. En av dessa är den asylsökande pojken som vägrades hjälp av ambulansförare. Jag tänker mig alltid ambulanspersonal och egentligen vårdpersonal i stort, att de är hjälpande, omhändertagande människor med ”hjärtat på rätt ställe”. Det visade sig vara en fördom jag haft som tydligen inte stämmer. Nu menar jag förstås inte att vårdpersonal generellt är känslokalla i stället, men precis som i alla andra yrkesgrupper finns det ”bra och dåliga” människor.
Ambulanspersonal%20v%C3%A4grade%20k%C3%B6ra%20en%20asyls%C3%B6kande%20pojke

En människa som inte vill hjälpa en ung pojke som precis hoppat från sjätte våningen för att försäkra sig om att han är helt oskadd, kan jag inte förstå någonstans. Vad har man för syn på människovärde då? Vad har man för syn på sina medmänniskor?

Oavsett om denna pojke har ”tillräckliga skäl” att stanna i Sverige eller ej, så krävs det inte mycket hjärnverksamhet för att förstå att det är en pojke i kris. En pojke på 16/18 år (uppgifterna går isär i olika media) som precis fått ett avslag på en asylansökan är lätt att förstå att hans värld slås i spillror. Lika lätt är det att förstå att om denna unga pojke väljer att hoppa ut genom ett fönster sex meter upp i luften, så är han förtvivlad och desperat. Kanske även deprimerad, chockad och i sorg? Som yrkesmänniska eller som privatperson: lämnar man den killen till sitt eget öde? Nej, det är vår förbannade skyldighet att hjälpa till och att övertyga oss om att han är väl omhändertagen innan vi lämnar honom alls!!

Om det var du, din bror, syster eller vän som lämnades av ambulanspersonal när du eller din närstående hoppat från ett fönster på sex meter, i kris, förtvivlan, desperation och sorg, skulle det vara okej?

Ibland är det så lätt att veta hur man ska agera, det är bara att försöka sätta sig in i en annan människas situation, man behöver inte ens ha varit i situationen själv, utan det räcker med att försöka sätta sig in i en annan människas situation och en gnutta empati, för att veta hur man ska hantera den eller stötta, hjälpa eller agera. Jag hoppas verkligen att den här personen inte får fortsätta arbeta som ambulansförare och faktiskt inte ens med människor alls. Tack till de poliser som gjorde det enda rätta!!

Aftonbladet: Vägrade ta flykting till akuten

Arbetarbladet: Ambulans vägrade ta med pojke

Nyheterna: Ambulanspersonal vägrade köra en asylsökande pojke

blågulkanvarabruntDen här händelsen är inte den enda som upprör mig, det finns fler nyheter som fått mig upprörd den senaste tiden, även om detta med pojken är en av de nyheter som gjort mig mest upprörd!!

När jag var i tidiga tonåren besökte jag Auschwitz i Polen. Det var ett besök som har satt djupa spår i mig. De stora ugnarna, rummen där en massa människor gasades till döds, den fruktansvärde filmen vi fick se under besöket med stora berg av små barns nallar, berg av guldtänder som dragits ut… Nu vill jag inte jämföra lidandet under andra världskriget med den artikel jag läste igår, men jag kom ändå osökt att tänka på hur man delade in människor efter utseende och ursprung. Artikeln jag menar kan du läsa HÄR! Man delade in personer efter hur ”svenska” de såg ut, när de skulle kliva på bussarna.

För det första vet jag att man inte kan urskilja ”svenskheten” genom att se på människor. Det finns mörka människor som är mer ”typiskt svenska” än vad många ljusa svenskar någonsin kommer att bli, dessutom borde det inte spela någon roll var man kommer ifrån, när man ska åka buss, dessutom är det väldigt fördummande att tro att folk inte ska vara medvetna om vad som pågår utan i stället ge svar som:

Men chauffören menade att det inte alls handlade om någon uppdelning på grund av hudfärg, i stället svarade han att den buss som Samer och hans kamrater åkte med var en direktbuss för dem som förbokat resan.Den andra bussen skulle stanna längs vägen och plocka upp flera resenärer.”

Som om personer med s.k. ”utländskt utseende” inte skulle upptäcka att det var en ren lögn?

Om jag inte fått berättat av min son att han inte kan välja var han ska sitta i bussen på väg hem från skolan för att någon tant inte vill sitta med en ”svartskalle”, om inte min son kommit hem från skolan, nedslagen av okända unga män med rasistiska tillmälen, om jag inte var med när min ena dotter i småbarnsåldern blev nedsparkad av en vuxen man på centralstationen med rasistiska tillmälen, om jag inte fått sååå många kryssningar med barnen och deras farmor förstörda av andra passagerare som hävdat att de inte vill ha ”svartingar vid bordet bredvid” deras, om jag inte varit med när mina svarta gäster blivit nekade tillträde till olika krogar för att de ”haft gympaskor” eller ”inte burit slips”, trots att alla vita som snabbt gick förbi oss i kön haft både slitnare gympaskor och saknat slips, glatt traskat rakt in på samma krog, om jag inte varit med om så otaligt många rasistiska situationer med mina barn, deras släktingar, mina vänner och tidigare partner, så skulle jag kanske inte ens orka eller kunna tro på alla dessa artiklar. Dessvärre är jag fast övertygad om att varje ord är sant och inte bara det, jag är lika övertygad om att det inte ens är en promille av alla gånger någon blir utsatt för rasism i Sverige, som det uppmärksammas i media.

Lika övertygad är jag om att det finns en acceptans av rasism i vårt samhälle och även att den tillåts spridas så öppet, så länge SD sitter kvar i vår riksdag. Vad är det egentligen för samhälle lever i och som vi kommer att lämna över till nästa generation?

DN: ”Vi kände oss förolämpade och diskriminerade”

DN: Chauffören har blivit bortplockad

Aftonbladet: Busspassagerare delades upp – efter hudfärg

Fatou: Jag hoppades att någon skulle försvara mig, men alla tittade bort…

Tillägg kl. 12:25: Aftonbladet Ledare: Något farligt är på väg att hända i Sverige

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Polis-varning

Efter alla år av debatt med n-ordet så kan jag verkligen inte förstå hur en polis i Göteborg kan tro att det är okej att använda ordet upprepade gånger. Jag tycker det är rätt att han får en varning, även om ordet i sig inte är förbjudet och jag inte heller anser att ord ska förbjudas, tycker jag ändå det är på sin plats med en varning!

Lite längre än så tycker jag nog att vi borde ha kommit i utvecklingen och förmågan att förstå ordets innebörd. Jag hoppas också att debatten fortsätter så att folk i allmänhet kan inse att vi har hunnit för långt i utvecklingen för att rasbenämna våra medmänniskor.

Nej, man måste inte nödvändigtvis vara rasist för att använda n-ordet, även om det verkar som om många av de som använder det är just det, men man är för mig synnerligen ignorant i alla fall!

Varför jag ogillar n-ordet så starkt och varför kan du läsa HÄR!

Förresten! Du missar väl inte min kaktävling?

Tillägg 2016: Fotnot: Jag har nu skrivit om mina gamla blogginlägg med n-ordet och m-ordet utskrivna i de inlägg jag funnit. Jag beklagar om du hittar ”rester” av dem i min blogg och blir glad om du påtalar detta, så jag kan ändra dem då jag inte vill bidra till att ytterligare fortsätta sprida och normalisera dessa uttryck.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Debatt om URF och droger

Att jag är väldigt förtjust i reggae är det nog ingen som ifrågasätter. Jag har mer eller mindre växt upp med musiken och jag tycker mycket om en hel del av kulturen runt omkring.

Men. Jag är också helt emot droger av alla de slag. Drogdebatten i samband med reggaefestivalen är massiv. Själv blir jag rätt förvånad när jag spenderar så mycket tid där och ändå ser så lite av alla de droger som diskuteras, när jag faktiskt är på plats!

Alla de människor runt omkring mig är också emot droger, även om de allra flesta tycker om reggae. Att det finns en glorifiering runt droger inom reggae är välkänt och det är ett trist budskap som jag själv inte kan stå bakom på något sätt. Som mamma tycker jag den är särskilt trist! Jag fick ett meddelande på facebook för ett tag sedan från en annan mamma som också tycker om reggae och som varit på en konsert, men som liksom jag blev väldigt störd av detta drogbudskap!

Jag läste en recension i UNT om artisten Gentleman. Den var bra. Det som jag blev ännu gladare av var att läsa den första kommentaren till artikeln. Så här hade skribenten skrivit:

Bra musik men bortrökt förnuft? Jag är en storälskare av reggae, och har varit det se ´n 1975 då jag hörde Marley i No Woman No Cry. Jag har också med intresse kollat in RasTafari med dess positiva budskap av ”oneness”, samt försvarat de ”dreadlockade lejonen” ett otal gånger mot fördomsfulla attityder. Men återigen blir jag ledsen i min själ när jag på festivalens första kväll hör Gentleman (som för övrigt gör kanonbra musik) peppa publiken att ta fram cannabisen och börja röka. Han kritiserar, som ett rastamantra, polisen eller Babylon för att trycka ner reggaefolket med skrämseltaktik. Om man som musiker är beroende av konsertgager och plattförsäljning för livsuppehället, måste man väl vara lite lyhörd för omgivningen man arbetar i? Jag kan skriva mycket positivt om reggae en annan gång men- Babylon finns i oss alla.”

Jag kan inte annat än hålla med! Jag såg den konserten och en del andra där artisterna faktiskt uppmuntrade publiken att röka på. Som mamma gjorde det mig riktigt förbannad. Om Gentleman eller i stort sett vilken artist som helst vill sitta hemma och röka på och ta sina risker själv, så fine with me. Låt dem göra det. De är vuxna människor som får ta sina egna konsekvenser av sina egna liv och handlande. Men jag vet INGEN förälder, inte ens de som själva använder droger, som skulle UPPMUNTRA sina egna barn och ungdomar att börja röka på, så SÄG FÖR FASEN INTE TILL MINA BARN ATT GÖRA DET DÃ…!

Ã… andra sidan tror jag inte det är något specifikt för reggae just. Många artister har förskönat droganvändning i sina texter och på scenen. Rock and Roll och många andra musikstilar har alltid förknippats med droger och drogkultur.

Det finns ju flera aspekter på det hela. Men en av dem är ju också att man med väldigt stor sannolikhet kan åka fast för polisen under festivalen, då insatserna mot just droger är massivt. Förutom de risker man tar med att själv fastna i ett missbruk, så riskerar man även böter och att hamna i polisens straffregister. Det är kanske inte vad vi önskar våra 15-åriga ungdomar?

I år talar man om ett trendbrott på festivalen. Det har varit färre droger men något mer alkohol. Och ja, det skulle jag nog vilja instämma i. Jag kände ingen hasch-rök någonstans, däremot upplevde jag något mer fylla, även om den också är minimal vid reggaefestivalen jämfört med många andra festivaler.

En negativ baksida av den massiva drogbekämpningen tidigare år är dock att flertal personer, särskilt ungdomar låter bli att gå på festivalen då de tidigare år känt sig trakasserade av polisen. Framför allt sedan förr-förra året då kritiken mot polisen och deras metoder var massiv. Nu menar jag ungdomar som själva inte använder droger, utan som blivit intagna för provtagning. Ungdomar som vittnat om hur de blivit nedtryckta i leran och rejält uppskakade av polisers ingripande. Svaret på deras prover har kommit tillbaka rena, men det hjälper ju inte så mycket när de upplevt sig trakasserade, nertryckta i leran och ibland med familjer inkopplade. (Man kan ju själv föreställa sig uppståndelsen när föräldrar får veta att deras barn är misstänkta för narkotikabruk).

Även om de inte har använt droger så är ju säkerligen festivalen förstörd för dessa ungdomar i alla fall. Att då ha lagt ut nästan 1500 spänn som ju är ganska mycket pengar för de flesta ungdomar, är självklart inte roligt. Så jag hörde talas om ganska mycket ungdomar som helt enkelt hoppade över festivalen i år, då de inte tyckte att det var värt det. Detta innebär i förlängningen att det försvinner en hel del intäkter för arrangörerna, vilket i sin tur gör att det är större risk att de får lägga ner festivalen, då den kan riskera att gå i konkurs, vilket ju två andra festivaler i Sverige har fått göra denna sommar…!

Jag har inga klara svar. Men självklart funderar jag en del. Jag är mamma till fyra barn och jag är liksom alla andra föräldrar rädd att mina barn ska hamna i ett missbruk. Jag konstaterar med lättnad hur mina egna barn inte blivit utsatta för något obehagligt under någon av de 10 reggaefestivaler som nu passerat. Jag är glad över att polisen har insatser på festivalen mot droger. Men frågan är om man inte har gått lite för långt i dessa insatser tidigare år? I år har det varit dämpat. De flesta poliser jag såg gick lugnt omkring tillsammans och såg rätt uttråkade ut. Många med en kaffekopp i handen… Ändå är det relativt många som har misstänkts för narkotikabrott. Kan det ha att göra med att polisen blivit bättre på att hitta de som verkligen använt narkotika, eller vad?

Jag tror att anledningen till att droganvändandet tycks ha minskat är polisens förtjänst, samtidigt skulle det vara intressant att veta hur många som faktiskt avstått att komma på festivalen av rädsla för just polisens ingripanden?

Bloggat om festivalen 2008, när polisen fick massiv kritik för sitt agerande under festivalen:

Uppmärksammad uppsats från 2009 om URF kan du läsa mer om HÄR!

Sammanfattningsvis om denna debatt skulle jag vilja säga:

Självklart ska vi ha polisinsatser mot narkotika på stora evenemang där många ungdomar rör sig. Det sämsta man kan göra för reggae och festivalen är att åka till URF och röka på. Det sämsta artister kan göra för reggae och ungdomar är att uppmuntra till att börja röka på. Det bästa en förälder kan göra är att själv åka till festivalen med sina ungdomar och vara på plats för att se med egna ögon hur ens ungdomar uppför sig och hur det faktiskt är på festivalen. Det bästa vi kan göra för oss själva, med eller utan festival är att ge fan i alla droger!!

Vi är många, många som älskar reggae och gärna går på festivaler och konserter, men som är helt emot droger!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Dagens Mabou

Mabou är en finurlig liten sexåring. Han är så finurlig att jag ibland inte alls hänger med på vad han menar…

Mabou sitter och målar i sin målarbok:

Mabou: Mamma! Hur gör man färg?

Jag: Hmmm… jag vet faktiskt inte.

Mabou: Men finns det någon som sitter och gör färg?

Jag: Ja, det måste det ju nästan finnas…

Mabou: Då ska jag göra det när jag blir stor.

Jag: Ja, det låter som en rolig plan.

Mabou: Vad mycket saker jag ska jobba med när jag blir stor.

Jag: Okej. Vilka saker då?

Mabou: Jag ska vara polis och jobba i ambulans och sedan ska jag göra färg.

Jag: Om du ska ha så många jobb, så kanske du blir trött och får svårt att hinna allt.

Mabou: Nejdå, jag ska bara sitta vid datorn när jag har rast…

Jag: Ööööh, okej…

Mabou: Men jag måste ha så många jobb, för jag ska ha en laptop och en bil och det kostar mycket pengar.

Jag: Mmmm… Men du kommer nog bli väldigt trött.

Mabou: Men jag ska bara jobba på dagarna och när jag kommer hem så går jag direkt och lägger mig, så jag hinner sova mycket så jag orkar jobba mycket.

Ja, det låter onekligen som han kommer att bli alla arbetsgivares dröm och alla fruars/sambos mardröm. Det låter helt klart som en blivande arbetsnarkoman. Tur att man brukar hinna omvärdera och ändra sig med tiden…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Rätt ska vara rätt

Jag har vid några tillfällen skrivit och lyft fram artiklar och liknande där jag tycker att poliser har betett sig illa. Jag har skrivit om hur jag tycker det är viktigt att dessa händelser utreds. Jag anser också att man ska kunna ställa höga krav på våra poliser när det gäller etik och moral.

Men, rätt ska vara rätt! Jag är övertygad om att vi har en massa, massa poliser i vårt land som gör ett gott jobb och som verkligen strävar efter att uträtta bra saker i vårt samhälle. Jag är också övertygad om att poliser ofta får ta en massa skit för att de gör sitt jobb. Jag tycker inte att poliser ska behöva stå ut med det!

Jag skulle inte vilja bo i ett laglöst land utan poliser. Jag skulle inte vilja att folk fick bete sig hur som helst utan att vi skulle kunna göra något åt det. Jag vill bara förtydliga det. Därför tycker jag också att det är bra att man tar upp artiklar son DENNA!

Någonstans måste vi kunna möta våra medmänniskor med respekt och även kunna vänta oss det tillbaka.

Tillägg: Lisa Magnusson skriver om något relaterat HÄR!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Mabous humor (Skjutvapen, könsorgan och polisen)

Få saker kan få Mabou att skratta så högt och hjärtligt som just den här sekvensen från filmen kopps. Det roliga är att han skrattat åt denna sekvens sedan första gången han såg den för flera år sedan.

På den tiden så var inte Mabou ´s ordförråd särskilt stort så han skrattade högt och sa: ”Polisen pangar rumpan” Vilket lite fritt översatt betydde typ: ”polisen skjuter med XXX”

Men liiite rolig är den faktiskt.

Om det festliga i sekvensen har att göra med skjutvapen, könsorgan eller poliser vet jag inte, men en gissning är att det är en kombination av allt…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar

Mabou och Binta i Gottsunda

En väldigt provokativ rubrik, men jag har något jag vill säga:

Bloggaren Rebelsoul bloggar om Livet i Gottsunda. Hennes allra första blogginlägg handlar om att lyfta fram positiva saker med förorten Gottsunda. (läs gärna min kommentar i det inlägget, då det förklarar min åsikt i frågan) För er som inte känner till Uppsala eller Gottsunda, kan jag berätta att Gottsunda är en förort med så kallad Ghetto-stämpel.

Jag har tänkt att blogga om detta hela min sjukdomstid och min åsikt i frågan. Men jag har varit lite för krasslig för att orka sitta och leta källor och länka och huvudet har inte känts helt klart för att skriva detta inlägg. Nu gör jag det då jag börjar piggna till. Jag blev dock lite överraskad när jag ser att bloggaren själv har lyft fram just det första inlägget i ett nyare inlägg.

I Gottsunda är det så att de flesta i Uppsala inte vill flytta dit, men det jag lagt märke till är att av de jag känner som faktiskt bor i Gottsunda, är det ingen som vill flytta därifrån. Gottsunda har, sedan jag flyttade till Uppsala 1986 haft ett dåligt rykte. Dock har det fått konkurrens på senare år med både Stenhagen och Gränby. Även Nyby (i närheten av där jag bor) har fått något sämre rykte med åren. Varje stad i Sverige har ett område med sämre rykte. Dessa områden är idag ofta väldigt invandrartäta, även om det inte alltid varit så. Eller rättare sagt, det var inte så vanligt med invandrare utanför norden, utan det var vanligt med invandrare från t.ex. Finland.

Jag har själv bott i ett liknande område utanför Sundsvall, som heter Bredsand, under ett år. Jag har skrivit om det tidigare. Under den tiden var det inte särskilt mycket invandrare i Sundsvall, men området hade ändå ett dåligt rykte och jag ska inte sticka under stol med att vi var med om ganska obehagliga saker under det året. Vi fick bevittna både misshandel, en knivbeväpnad man försökte ta sig in i vårt hem, sönderskurna bildäck och en hel del annat, trots att vi bara bodde där ett år. Men det som slår mig när jag tänker tillbaka på den tiden och även hör om saker som händer i Gottsunda är ungdomars energi och glädje.

Jag kan inte komma på några ungdomar som jag mött genom åren som haft mer konkret energi och glädje över att bedriva kulturella och musikaliska projekt, än ungdomar i just dessa Ghetto-områden. Det sjuder av glädje över skapandet och att faktiskt finna en tillhörighet. På den tiden hade vi ungdomar som var fosterbarn hos oss och min mamma var väldigt engagerad i ungdomarna i detta område. Både då hon arbetade på en högstadieskola i en s.k. problemklass, men även på fritiden var djupt engagerad i ungdomar. Vi hade mer eller mindre en fritidsgård hemma hos oss på kvällarna och helgerna, trots att vi bara bodde ett hus från den riktiga fritidsgården. Det som var genomgående för dessa ungdomar var sysslolösheten och känslan av ett utanförskap. Sysslolösheten gjorde att många ungdomar bedrev tiden genom att skära sönder bildäck och liknande saker. Jag tycker det är lätt att jämföra med den problematik som idag finns i Gottsunda med ungdomar som bränner bilar.

Idag är det många ”mörka” invandrare som hänvisas till dessa miljonprogram. När jag var liten så var det många med Finländsk bakgrund som blev hänvisade till miljonprogrammen. Idag är det invandrare från hela världen. Gemensamt med tidigare och nu är att man ”skyfflar undan problemen” till dessa områden. Det är folk med missbruk, äktenskapsproblem, ungdomsproblem, alkoholism, f.d. kriminella som skyfflas ihop till dessa områden. Det finns naturligtvis en hel del familjer och enstaka personer utan några som helst sociala problem som bor i dessa områden också. Tyvärr försvinner de lite i mängden och det är inte de man lägger märke till.

Det jag tycker är väldigt trist är att när jag var barn så var det de Finländska invandrarna som fick skulden för områdets dåliga rykte. De som inte klarade språket så bra. De som inte kunde finna känslan av gemensamhet i vårt samhälle. De som hade svårt att uttrycka sig och sina tankar och känslor. Det är alltid lätt att skylla på de som inte kan, eller har svårare att försvara sig. Finländarna var i Svenskarnas ögon, alkoholister som hade hett temperament och gärna drog kniv.

Idag skyller vi gärna på utomeuropeiska invandrare. Särskilt invandrade muslimer är tacksamma att skylla miljonprogrammens problematik på. De har hett temperament och vill inte integrera sig i samhället. De vill införa sharialagar i Sverige och de slår sina kvinnor.

Dessa exempel ovan är naturligtvis fritt flödande fördomar. Det lustiga är att Finländare blev så ”rumsrena” när vi fick andra invandrargrupper. Idag är det helt okej att vara Finländare i Sverige, men stackars dig om du råkar vara från mellanöstern och dessutom muslim.

Själv tror jag att man gör det väldigt lätt för sig att skylla problem på olika invandrargrupper. Jag tror svaret är lite bredare än så. Jag tror huvudproblemet ligger i klassfrågan. Att dessa områden också har många fler invånare än andra områden är ett annat svar på frågan. Men jag tror också att det handlar om att få människor att känna sig delaktiga i samhället.

Jag tror att det är viktigt att varje ungdom får ta konsekvenserna av sitt handlande, men jag tror också att vi vuxna måste ta på oss ett ganska stort ansvar. Jag blir orolig när jag ser och hör hur ”golar-snacket” går bland ungdomar. Att det råder ett polishat och myndighetsförakt bland många ungdomar, särskilt i dessa områden är inte heller ett okänt problem. Men där tror jag att vi vuxna har ett oerhört stort ansvar. Vi måste vara tydliga med att förklara för våra ungdomar att poliser är viktiga i vårt samhälle och varför de är det och att andra myndigheter är av vikt för ett fungerande samhälle. När ungdomar ser att poliser begår fel och misstag är det viktigt att förtydliga för ungdomar att detta är fel och inte acceptabelt, samtidigt som det handlar om individer och att man inte kan hata alla poliser och myndigheter för det. Här ligger förstås ett stort ansvar hos våra poliser när de bemöter våra ungdomar. Jag hoppas att den satsning som polisen just nu ska göra på Gottsunda, ska mynna ut i något positivt och inte stegra det negativa.

I ett samhälle där vi lever tillsammans är det viktigt att våra ungdomar får chans att känna delaktighet, men också att de får hjälp att reda ut vissa begrepp där de känner sig orättvist behandlade. Det är också viktigt att de får möjlighet till positiv utveckling. Särskilt i stora områden där det är lättare att få respekt och uppmärksamhet för det negativa man gör i stället för det positiva. Vi får inte heller glömma att bakom denna kriminalitet, bakom dessa destruktiva beteenden så döljer sig oftast en liten människa som kanske inte fått sina behov tillfredsställda.

Jag tycker det är viktigt att stärka alla positiva krafter och positiva projekt, både vad gäller kommunala och statliga satsningar på dessa områden, men också de positiva projekt som enstaka personer, vuxna eller ungdomar startar i våra miljonprogram.

Nej, s.k. Ghetton har funnits i nästan alla städer i Sverige, långt tillbaka, innan invandringen till Sverige var utbredd och problemen som finns i dessa områden är större än att det går att skylla allt på invandrare.

Därför hyllar jag också Rebelsouls blogg Livet i Gottsunda, då hon på ett positivt sätt försöker att lyfta fram just det positiva i Gottsunda!

Slutligen mina egna små tankar kring detta: Tänk om vi kunde samla alla dessa ”Ghetto-ungdomars” energi, kraft och vilja att vara delaktiga till något positivt, vilken oerhörd tillgång det skulle kunna vara för både ungdomarna, men också för vårt samhälle!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,