Akta er för vita eller muslimska män

Det varnas mycket och ofta för muslimska män. Särskilt från folk med rasistiska, främlingsfientliga eller antiislamistiska åsikter. Dessa personer syns och hörs väldigt ofta, särskilt på nätet och de är ofta väldigt högljudda också.

För att sanktionera sina åsikter använder man sig ofta av argument som:

* 9/11-dådet

* Stockholmsbombaren i Stockholm 2010

Det är fakta som inte är motsagd. Men sedan har vi en massa andra typer av dåd från den ”andra sidan”. Det vill säga vita män med rasistiska åsikter som gett sig på människor med vad man trott varit folk med invandrarbakgrund, eller människor med skilda politiska åsikter. Där har vi några exempel:

* Lasermannen

* Peter Mangs

* Breivik

* Winsconsin-skytten

Ingenstans varnas man dock för ”vita män”. Om man slår ihop dessa vansinnesdåd så borde man egentligen gå ut och varna för ”alla män”. ”Ut med alla män, för de begår fler brott än kvinnor”, hör vi aldrig.

Naturligtvis är det helt rätt. De alla flesta muslimer skulle aldrig drömma om att mörda människor. De allra flesta vita män skulle aldrig drömma om att mörda människor och framför allt: de allra flesta MÄN skulle aldrig drömma om att mörda människor och därför vore det inte rätt att varna för alla män. Eller vita män och därför är det inte rätt att varna för muslimer heller.

Men det finns likheter mellan ovan nämnda exempel. Det finns punkter som gör att man skulle kunna gå ut med en allmän varning och det är: Akta er för personer med tendenser till extremism.

Akta er för människor med tendenser till extremism. Akta er för människor som är gränslösa nog, för att tro att de har rätt att ta andra människors liv på grund av sin övertygelse! Akta er för människor som tror på konspirationsteorier typ: ”muslimer vill överta världen och de tänker börja med ditt land” eller ”akta er för de otrogna, de vill ta död på alla muslimer” etc. Akta er för de som verkligen tror att världen skulle bli en bättre plats utan invandrare/muslimer/vita/europeér/kvinnor/män/mångkultur/eller-vem-du-vill! När tankar och visioner övergår till extrema tankar på att utrota människor, att ta andra människors liv, då är man verkligt farlig för sina medmänniskor. Oavsett ursprung, politisk eller religiös övertygelse.

Världen är en. Vi behöver varandra. Vi behöver mångfald och vi behöver olika personligheter. Det enda vi inte behöver är människor som anser sig övermäktiga alla andra och som anser sig ha rätt att ta andra människors liv för att de inte ser ut som de eller tror på samma sak. De är de verkliga varningssignalerna som vi måste akta oss för! Vi ska förstås inte utrota dem, men vi ska akta oss noga för att ta tillvara på deras åsikter och galna tankar.

Låt oss andra fortsätta värna om våra medmänniskor och sprida kärlek och fakta i stället för hat och nidbilder!  Vi är tack och lov så många, många fler!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

1:a Maj

Första Maj. Det är en sån där dag som jag tycker känns rätt ”helig”. Första Maj är arbetarnas dag. Den dag som historiskt har betytt väldigt mycket för många människor runt om i världen. I förrgår var det första Maj och jag har varit dålig på att gå alla första maj-tåg de senaste åren. De har varit mer sporadiska än regelbundna, kan man säga.

Men i år bestämde jag mig för att gå, tillsammans med min mamma. För första gången gick jag första Maj-tåget i Stockholm och det var en rätt maffig upplevelse. En gissning är att vi var några tusen människor och ett så stort tåg har jag aldrig gått i!! Vi fick vänta i timtal från när de första i tåget stegade iväg, tills det blev våran tur och även om det var trist att vänta så kändes det maffigt när vi väl promenerade iväg.

Att solen stod högt på himlen och gassade och jag var solbränd i ansiktet efter dagens slut, gjorde ju inte saken sämre, men det viktiga med dagen är att vi fann en gemenskap i politiken, med en massa budskap där vi alla kände engagemang och glädje att få delta.

Mamma är en van 1:a Maj-firare

Den samiska flaggan vajade i vinden och gladde både mig och mamma

Avslutningen i Kungsträdgården var både maffig och vacker

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

52 år sedan Sharpevillemassakern – Låt oss inte glömma

Idag är det den 21:a Mars 2012. För exakt 52 år sedan hände det något i världen som kom att påverka mig och min politiska uppfattning på många sätt, trots att jag inte ens var född då! Vissa händelser är sådana att de påverkar inte bara världen i stort, utan även oss individer på olika sätt!

Jag pratar om Sharpevillemassakern i Sydafrika 1960. Idag vill jag därför hedra alla som föll offer för den rasistiska politiken under Apartheid i Sydafrika. Jag vill hedra de som lidit av konsekvenserna av Apartheid i allmänhet, men de boende i Sharpeville i synnerhet. För att vi inte ska glömma läser jag igenom min serie om Konflikten i Sydafrika 1910-1994 och länkar till den för att ge fler möjligheten att påminnas så vi aldrig, aldrig låter det ske igen!!

Serie: Konflikten i Sydafrika (1910-1994):

* För att vi inte ska glömma historien bakom apartheid (Förord/Inledning)

* Konflikten i Sydafrika Del: 1 1910-1994 Grundandet av apartheid, parterna i konflikten och deras mål. Inledningen på rasåtskillnads- (apartheid-) politiken i Sydafrika

* Konflikten i Sydafrika Del: 2 Huvudorsakerna till konflikten och stormakternas intresse i den

* Konflikten i Sydafrika Del: 3 Barns lidande i ett samhälle uppbyggt med apartheid

* Konflikten i Sydafrika Del: 4 ANC och Sydafrikanska hjältar, hur man lyckats lösa konflikten

* Konflikten i Sydafrika Del: 5 forts. ANC och Sydafrikanska hjältar, hur man lyckats lösa konflikten

* Konflikten i Sydafrika Del: 6 forts. ANC och Sydafrikanska hjältar, hur man lyckats lösa konflikten

* Konflikten i Sydafrika Del: 7 Efterord

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kony 2012


Det har varit en enorm spridning på filmen Kony 2012, en kampanj av organisationen Invisible Children. När jag såg filmen själv första gången så blev jag liksom många andra väldigt berörd. Samtidigt som något kändes galet. Normalt är jag en person som är rätt förtjust i sådana ”internetkampanjer”. Jag njuter av känslan att ”många människor tillsammans kan skapa förändring så lätt”! Det finns en tillfredsställelse över att sprida ett budskap som känns bra och att kunna vara en del av en kampanj även om man inte alltid har möjlighet att skänka pengar eller finnas där fysiskt. (Man måste tyvärr prioritera även där.) Jag älskar mottot ”Ingen kan göra allt, men alla kan göra något”! Det är ett talande uttryck för min uppfattning.

Men det här med Kony 2012 kändes inte bra. Jag kan inte sätta fingret på det direkt, men det kändes fel i mig. Så jag valde att inte sprida länken vidare, något som sällan är ett medvetet beslut för mig. Nu var det ett medvetet beslut denna gång, även om jag inte insåg exakt varför.

Efter att ha följt debatten och läst Hanna Fridéns inlägg känner jag mig i nuläget övertygad om att jag gjorde rätt som inte spred den här filmen vidare okritiskt, även om det inte gjort någon skillnad i sig, då filmen ändå fått så stor spridning, men personligen känns det rätt att inte ha varit en del av spridningen. Nu väljer jag ändå att sprida den via min blogg, men som sagt så gör jag det inte okritiskt. Det är så lätt att haka på saker som sedan visar sig vara något helt annat och ibland har jag också gjort det och jag tror det är viktigt många gånger att man sprider saker som man tror på, samtidigt som det är bra att försöka se saker lite kritiskt. Att googla är ett redskap, sunt förnuft ett annat. Men ibland gör vi helt enkelt misstag och det är också viktigt att säga att man får göra det.

När du läser kritiken, tycker du att det är rätt eller fel att sprida filmen? Den har ju ett gott syfte i sig, även om det finns flera sidor av saken!

Kony%202012%20-%20Intervju%20med%20fotografen%20som%20f%C3%B6ljt%20Kony

För och emot kampanjen Kony 2012:

SvD: Kony 2012 skapar facebookförvirring

DN: Konys offer visas på Fotografiska

DN: Kritik mot succékampanjen ”Kony 2012”

Aftonbladets Wolfgang Hansson: Bortglömd massmördare väcks till liv på nätet

Hanna Fridén: Sluta sprid Konyfilmen – Invisible Children bakom filmen går inte att lita på

 African voices respond to hyper-popular Kony 2012 viral campaign

Invisible Children svarar på kritiken

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

SD-film och våld mot kvinnor

Sverigedemokraternas kvinnorförbund passade på att lansera deras nya film mot hedersvåld inför den internationella kvinnodagen.

När jag såg filmen var det ungefär vad jag hade förväntat mig från dem och den går lite hand i hand med SD´s valfilm 2010. Skräckpropaganda som egentligen bara syftar till att lyfta deras egna intressen där mångfald och mångkultur inte passar in.

Hedersvåldsproblematiken är en viktig fråga. En av de allra viktigaste att ta upp en dag som denna: internationella kvinnodagen. SD-kvinnor vill ta upp detta för debatten, säger de.

Jag tycker det faller ganska platt att ta upp ämnet till debatt när man varken kommer med förslag på hur vi kan komma till rätta med problemet eller en handlingsplan för att visa att man menar allvar med viljan att göra något för de tjejer och killar som faller offer för hedersrelaterat våld. Eller är det inte det man vill? Expo skriver:

”- Vi kommer senare med ett åtgärdsprogram där vi lyfter fram förslag. Jag vill inte gå in på några detaljer nu. Vi tycker att människor som utsätts för hedersvåld ska få hjälp första gången de söker hjälp hos socialtjänsten. Mer specifik vill jag inte vara, säger Carina Herrstedt som är ordförande för SD-Kvinnor.”

Handlar det i vanlig SD-anda om att påvisa att det finns människor som på grund av sitt ursprung inte ”passar in” i vårt samhälle? Om en enskild politiker eller ett politiskt parti vill lyfta en specifik debatt så borde utgångsläget vara att man har en egen politisk plan för dels hur man vill komma till rätta med och dels hur. Inget av detta säger sig SD-kvinnor ha att komma med.

Vidare menar SD-kvinnor att de som blir utsatta för just hedersrelaterade brott, inte ska tas emot av Sverige för just det specifika skälet.

Sedan lyfter de ännu en gång fram och förkastar politisk korrekthet. Det är det nya i vårt samhälle, att vi ska förkasta det politiskt korrekta. Att många faktiskt är av en viss åsikt för att det är deras genomtänkta ståndpunkt och uppfattning, spelar ingen som helst roll.

Så hur stoppar man hedersrelaterat våld i Sverige? Frågan är naturligtvis inte enkel, men det borde ligga i politikernas intresse att ta fram ideér och förslag på vilken typ av lösning man vill finna.

Att ge stöd åt de organisationer som arbetar mot och som är i direktkontakt med de som blir utsatta är ju ett steg i rätt riktning i alla fall! Det finns mycket att göra och det är viktigt att allt våld mot kvinnor får uppmärksamhet en sån här dag, även om man kunde önska mer fokus på årets andra dagar också. Allt våld mot kvinnor måste motarbetas! På alla sätt och alla dagar på året!

Uppdaterat: Somaya vinner årets Wendela

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Valet i Senegal 2012

Valet i Senegal börjar nå sin kulmen, med valet på Söndag. Att musikern Youssou N´dour förbjuds ställa upp, är verkligen trist, tycker jag. DN skriver dessutom att han blev skadad i veckan, efter en sammandrabbning mellan polis och demonstranter. Det lutar just nu åt att sittande president Abdoulaye Wade kommer att bli omvald och det blir lite extra spektakulärt av flera skäl. Dels för att han är hela 85 år och en ny valperiod sträcker sig över sju år. det innebär att han i så fall kommer att sitta tills han är 92 år gammal. Det har också spekulerats i att Abdoulaye Wade vill ta in sin son som ”tronföljare” till presidentposten, vilket ju inte direkt är en position man bör ”ärva” över huvudtaget.

En annan del av det spektakulära blir även att det var Abdoulaye Wade själv som införde att man bara ska sitta max två kandidatperioder i rad och om Abdoulaye Wade nu blir omvald, så kommer det att bli hans tredje sittande period som president.

Ja, tiden får utvisa, men det känns som en ny orolig period kan komma igång i Senegal även efter detta val, beroende på valutgången och det är trist i ett land som varit fredligt och lugnt tills nu.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

När man saknar all känsla för människovärde

Kommunalrådet Lennart Holmlund (S) i Umeå skriver i sin blogg och förfasar sig över att:

”Nu glorifierar alla media henne som inte kunnat ta hand om sin dotter utan snarare inlett sitt barn i narkotikamissbruk. Vilken usel mamma som inte ser till att hennes doter följer i hennes fotspår”

Jag har inte någonstans, på något vis sett någon glorifiering av Whitney för hennes modersroll eller för hennes missbruk, snarare tvärt om, så har man poängterat tydligt att hennes liv varit allt annat än någon Askungesaga på många år. Lennart skriver även att:

”Visst var hon en bra sångerska men jag är helt övertygad om att ingen har tvingat henne till att knarka, inte en enda utan det är hennes eget beslut.”

Av alla de artiklar jag har läst om Whitney den senaste veckan har jag inte någonstans sett att något annat än hennes förmåga att sjunga och skådespeleri har hyllats. Ingenstans har jag läst att hon var en fantastisk mamma, inte har jag heller läst att hon var ett föredöme inom arbetet mot missbruk eller heller för det faktum att hon missbrukade själv!

I mitt eget inlägg om Whitney härom dagen: Hyckleri i Sociala medier nämner jag både ”rätten” att få möjlighet att sörja en person som har berört oss på något vis, men även vilken förlust att en så talangfull person föll död ner för sitt missbruk som var hennes och många andra människors sjukdom.

Det är minst sagt beklämmande att en kommunalpolitiker uttrycker sig så föraktfullt om en medmänniska i en så utbredd och tragisk sjukdom som missbruk är, som Lennart gör i sitt blogginlägg och som även nämns i Aftonbladet!

Det har spekulerats i media om Whitney´s dotters (Bobbi Kristina) missbruk och där kan man ju säga att det är klarlagt sedan länge att beroende är en familjesjukdom där det finns både en biologisk ärftlighet, men även en social. Med tanke på att både Bobbi Kristina´s pappa Bobby Brown varit missbrukare och att Whitney var det så var hennes arv naturligtvis extra riskabelt när det gäller missbruket.

Det har även nämnts i media att Whitney´s ”kran” (langare) har berättat öppet om att Whitney och hennes dotter beställde droger av honom tillsammans. Om detta vet vi egentligen ingenting. Man måste ändå säga att det inte hör till vanligheterna att langare går ut och berättar i media om att de langat knark i en massa år. Vad hans skäl till detta är kan vi bara spekulera. Men även om det skulle stämma att det är så, så är det förstås mycket mycket illa ur ett moderskap sett. Det förtar ändå inte Whitney´s begåvning för sin sång och skådespeleri!

När jag läser Lennart Holmlund´s blogginlägg så blir jag lite orolig och hoppas med hela mitt hjärta att han i alla fall inte sitter med i något socialt utskott, med den människosynen!! Det ser tack och lov i alla fall inte ut så med det är ändå föga betryggande, med tanke på den uppenbart dåliga kunskapen Lennart tycks besitta inom detta område som han ändå väljer att uttala sig om!

Jag tycker det är fantastiskt att media väljer att hylla en så stor världsartist som Whitney Houston för hennes sång- och skådespelarinsatser genom åren. Allt annat hade varit i det närmaste tjänstefel, då det ligger i allmänhetens intresse att få veta mer om vad som skedde Whitney och runt hennes tragiska död! Jag tycker också att det är fint att alla vi som någon gång blivit berörda av Whitney´s röst eller de filmer hon har deltagit i, får möjlighet att hylla henne för det hon givit av sig själv och för att ha delat med sig av sin fantastiska begåvning! Jag tycker det är tragiskt att gamla gubbar som Lennart både tycker sig ha rätten att tala om vem vi ska sörja eller hylla, eller ej och det är minst lika tragiskt att en person med ett politiskt uppdrag har en så fruktansvärd människosyn som han tycks ha!

Jag tror att de allra flesta av oss har en anhörig, släkting, familjemedlem, vän eller kollega med ett missbruk av något slag och jag tror inte någon av oss anser att Lennart har ett högre människovärde än vår anhöriga med missbruksproblem! Kanske är det så att människor med så människofientliga åsikter som Lennart är mer skadliga för vårt samhälle än våra anhöriga?

Mina tidigare inlägg om Whitney:

En stjärna har slocknat

Hyckleri i Sociala medier

Uppdaterat:

Inte nog med att Lennart uppenbarligen har en rätt taskig människosyn, han gillar envägskommunikation också. Han har ingen kommentar på det aktuella inlägget om Whitney, trots att i alla fall jag har sänt en kommentar där jag förklarar varför jag inte håller med honom och även en trackbacklänk till mitt inlägg. Lennart har uppdaterat sin blogg efter att jag lämnat trackback och länkat. Vi får hoppas att han inte fungerar på samma sätt i politiken och tycker att det räcker med att säga sin åsikt och sedan struntar i vad någon annan har att säga…

Uppdatering 2: Det finns visst fler än jag som har reagerat på Lennart´s människosyn: En skrämmande människosyn

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Lätt för Reinfeldt att säga

Apropå Reinfeldts utspel i dag om höjd pensionsålder till 75, vill jag här uppdatera ett gammalt inlägg som jag skrev redan 2008, då apropå ett utspel av samma karaktär av Maud Olofsson. Originalinlägget hette då: Hur länge ska vi jobba? Här kommer inlägget uppdaterat:

Every now and then kommer diskussionen upp om lämplig pensionsålder. Varje gång förvånas jag av den generalitet som detta ämne diskuteras med. Man drar helt enkelt hela svenska folket över en kam, oavsett yrke när man diskuterar hur länge en person bör arbeta innan h*n har möjlighet till pension. Nu är det Maud Olofsson som är i farten igen. Hon vill öppna för högre pensionsålder.

Det kan ju låta rimligt, med tanke på att vi generellt blir allt friskare och dessutom lever längre. Gör man en kort titt på Aftonbladets fråga ”tycker du att pensionsåldern ska höjas?” så ser man tydligt att resultatet är att de flesta läsarna i alla fall inte håller med.

Framför allt tycker jag att det blir väldigt svårt att tala om denna fråga rent generellt, eftersom olika arbeten skiljer sig så oerhört på olika typer av arbetsplatser. Jag känner till en massa olika yrken, där personalen är pigga och friska och där man faktiskt fortsätter arbeta efter pensionsåldern. Men, jag känner också till många yrkesverksamma som det är helt uteslutet att de flesta någonsin ens kommer att nå pensionsålder då de har yrken där kroppen tagit så mycket stryk att de inte ens orkar arbeta upp till pensionsålder.

Min pappas yrke till exempel. Han och hans ”gubbar” satt och diskuterade detta en dag. De har alla varit i byggbranschen i typ hela sina liv och de kunde knappt komma på några i deras bransch som hade uppnått pensionsålder. Vidare finns det några av ”gubbarna” som har så utslitna kroppar efter ett långt och hårt yrkesliv, att de inte klarar av att böja sig ned på morgonen för att ta på sig strumporna, utan de har behövt hjälp med detta av sina familjemedlemmar. Detta långt INNAN de ens uppnått pensionsålder.

Det är klart att man kan få förslitningsskador av mer stillasittande yrken, men jag tror det är extremt ovanligt att hela kroppen blir totalt utsliten innan 60 års ålder i yrken där man har mer administrativa tjänster, till exempel. Att man då jämställer pensionsålder mellan dessa olika yrkesgrupper tycker jag är jävligt oförskämt, för att uttrycka mig på ”ren svenska”. Det visar att man inte alls har någon insikt i andra människors problematik på olika arbetsplatser.

Nej, jag anser att man måste se över olika arbetsgruppers utslitningar på kroppen och på så sätt ha en individuell pensionsålder, beroende på yrke, eller helt enkelt sänka pensionsåldern, så att de som inte orkar med det, kan ta ut sin pension i rimlig tid och de som orkar, frivilligt kan fortsätta, även om det senare alternativet blir svårare att genomföra av ekonomiska skäl.

Jag tycker man måste se till verkligheten för de personer man diskuterar och inte alltid utgå från sig själv, för att man själv inte känner sig utsliten av att sitta på en stol på Rosenbad och fatta viktiga beslut. All respekt för politikers uppdrag, men glöm för den skull inte de personer ni faktiskt representerar på era uppdrag.

Tillägg: Jag pratade precis med min pappa i telefonen om detta och han bekräftade nu att det endast är 4-5% inom byggnad som ens uppnår pensionsålder…!

Jobba till 75? Lätt för Reinfeldt att säga!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Varken yngre eller äldre ska åldersdiskrimineras

I gårdagens Aftonbladet så skriver Erik Ullenhag om åldersdiskriminering: Låt krogarna fortsätta ha egna åldersgränser. Den är ett svar på artikeln: Högre åldersgränser behövs i krognatten som diverse krögare skrev under 2011-11-25.

Artikeln går i princip ut på att man vill ta bort åldersdiskriminering mot äldre. Han skriver bland annat:

”Alliansregeringen införde ett förbud mot åldersdiskriminering inom arbetsliv och utbildning för tre år sedan.”

Trots att min politiska uppfattning är rätt långt ifrån Alliansen, så måste jag ändå hålla med på den punkten. Jag tycker det är viktigt att stoppa åldersdiskriminering, då vi behöver kunskap från den äldre generationen, vi behöver också influenser från min generation och vi behöver dessutom den yngre generationen. De bäst sammansatta arbetsgrupper jag arbetat med, har varit de arbetsgrupper där vi haft spridda åldrar från högt till lågt.

Det är dessutom viktigt att stoppa åldersdiskriminering, då det är viktigt att alla människor får samma möjligheter till arbete, vård etc. oavsett ålder, kön, ursprung, sexualitet och religion.

Men när det gäller vårt uteliv så vill dessa krögare och även Erik Ullenhag göra undantag. Man menar att det är viktigt för krögare att ha möjlighet att ha högre åldersgränser än 18 år. Skälen till att man vill göra dessa undantag är att krogarna och städerna helt enkelt blir stökigare med yngre gäster under helgnätter. Att det är så ifrågasätter jag egentligen inte, men jag tycker då att det är relevant att ställa frågan: varför?

I ett första andetag känns svaret rätt givet. Yngre vuxna har inte lärt sig hantera alkohol på samma sätt som de äldre vuxna och man kanske inte heller är lika medveten om hur alkohol påverkar en som person.

Men jag är ändå emot denna uppdelning av ålderskategorier på våra uteställen. Dels för att jag tycker det är ganska vridet i sig att man från 18 år anses vara myndig. Vuxen nog att dricka på krogen, rösta, ta lån, gifta sig och fatta en massa andra beslut om sitt eget liv. Men det finns i praktiken inga eller väldigt få krogar att gå på för 18- och 19-åringar.

Vad återstår då för en vuxen artonåring att göra en helgkväll när det gäller fester och uteliv? I princip endast pubar och hemmafester. Möjligen någon specifik musikfest ibland. Vad gör man på en hemmafest eller en pub när man är 18 år? Lagar/köper en god bit mat? Umgås med sina vänner? Ja, det kan man mycket väl göra, men de flesta av oss som varit 18 år, vet att fokus ofta ligger på alkohol. På en pub är det under någorlunda kontrollerade former av personal, men å andra sidan finns det inte så mycket mer att sysselsätta sig med där än att just dricka alkohol. På en hemmafest kan man i och för sig ha dans, spela spel eller göra mer saker, men där finns oftast ingen kontroll alls på alkoholmängder eller hur man reagerar med alkohol i kroppen.

Jag anser dels att man till stor del i dag kan påverka den ålder man vill ha på sin krog, med hjälp av musik, priser, meny och inredning etc. Men, det viktigaste av allt är att jag faktiskt tror att om man tog bort åldersgränserna, eller rättare sagt: om alla krogar hade 18 år och framför allt om krogarna blandade upp åldrarna mer, så tror jag vi skulle få mindre problem.

Jag är för en restriktiv utskänkning av alkohol till unga människor. Jag tror i allra högsta grad att en senare alkoholdebut, sänker riskerna för att få alkoholproblem senare i livet. Men jag menar också att dansställen/större krogar är några av de få uteställen som fokuserar på mer än alkoholen. På en pub är fokuseringen mycket större på drickandet, än på en dansrestaurang eller ett disco. Där är fokus mer spritt på dans, umgänge, mat etc. än på bara drickandet i sig, även om det också är en DEL av fokus!

Problem som överkonsumtion av alkohol bland 18-åringar försvinner inte för att man sätter 20 som åldersgräns på krogarna. Problemen med att ungdomar har mer benägenhet att hamna i problem på helgerna när de är alkoholpåverkade, försvinner inte heller för att 18-åringar inte får komma in på krogarna. Dessutom urvattnas poängen med att bli myndig, om man ändå inte får möjlighet att göra de saker man sägs ska få möjlighet att göra.

Däremot tror jag faktiskt att om krogarna hade en mer blandad publik, så skulle även problemen som finns idag minska. Jag tror att de flesta av oss som varit utomlands och gått på krogar, där det inte varit överfyllt av turister, kunnat se att många länder har en annan krogkultur, där man faktiskt kan umgås åldersöverskridande även när man roar sig.

På 80-talet ordnades många privata fester i Uppsala, såsom latinofester, afrikanska fester eller reggaefester. Man hyrde helt enkelt in sig på en krog eller i en festlokal och så hade man fest på ett speciellt musiktema, till exempel med latinomusik. Vi hade även några få, enstaka krogar som körde samma koncept, till exempel ett ställe som hette ”Rackis” i Uppsala. Till dessa fester kom publik i alla åldrar. Min mamma och hennes väninnor gick dit, jag och mina väninnor gick dit. Många andra av mina vänner/vänners föräldrar/farbröder/mostrar etc. kom dit. Sällan eller aldrig upplevde jag några generella problem med publiken och deras uppförande. Även om jag och mina väninnor festade loss, så var vi skötsamma. Vem vill bli as-kalas när morsan eller hennes polare dyker upp? Vem vill vara aspackad eller stå och limma med en kille när bästa kompisens pappa kunde stå bakom ryggen när som helst?

På samma sätt tror jag de äldre tänkte. De tog gärna en eller några öl, dansade, pratade och hade roligt. Men det fanns en gräns. Ingen ville stå och skämma ut sig när deras döttrars kompisar kom in genom dörren. Det är klart det fanns folk som blev överförfriskade eller gjorde bort sig ändå i bland. Det är det alkohol ofta har en tendens att göra med människor. Men jag är övertygad om att det inte är i närheten av den problematik som idag kan uppstå på klubbar med 18-årsgräns. Eller för all del på klubbar med 24-årsgräns också.

Jag kan faktiskt inte se några problem med dessa åldersblandade fester och klubbar. Vi enades i musiken som var allas intresse och den tillhörande dansen. Samtidigt så kunde man ha roligt tillsammans med närstående som inte var i samma ålder som en själv. Självklart fanns det också en trygghet i att det alltid var någon äldre som hade koll på att man fick åka hem med någon i en taxi, eller sova över hos någon som man kände.

Kanske är det inte möjligt att ta tillbaka en svunnen tid? Kanske är dessa krogar passé och ingen skulle vara intresserad av att gå ut på dem idag? Men det får vi aldrig veta om ingen vågar prova eller i alla fall underlätta för att göra det möjligt.

Jag vet att Binta (min äldsta dotter, snart 23 år) frågar mig ofta och vill ha med mig ut på olika klubbar och evenemang och jag vet att det är sällan jag vill hänga med. Det beror i första hand på att jag inte är någon krogmänniska alls. Men jag vet också att det skulle kännas mer bekvämt om jag inte stod där som ensam 41-åring bland en massa 20-25-åringar. Det är ju just en av anledningarna till att musikfestivaler blir så fantastiska. Dit kan man faktiskt gå som både 65-åring och 5-åring utan att någon tittar konstigt på en eller undrar hur man har hamnat där. Man kan gå dit och ha roligt och strunta i om man skrattar tillsammans med en jämnårig eller någon som är 20 år yngre eller äldre! Varför begränsa det till festivaler? Varför inte utöka det till även kroglivet i Sverige?

Jag tycker det är trist att vi har en så extrem åldersfixering i vårt land. Detta gäller åt båda hållen, både från oss äldre mot de yngre och från de yngre mot oss äldre.

Med den uppdelning som finns idag, att på krogar där man har åldersgräns 18 år, så är det ju inte heller så konstigt om det blir så stökigt, då hela stället är fyllt av unga vuxna, som inte ens kommer in på ett ställe där de kan ”se hur man festar” när man är 25 och förhoppningsvis gör det med lite mer erfarenheter och lärdomar av sina äldre medmänniskor. Hur kan vi äldre vuxna ens förvänta oss ett ”gott uppförande” från dessa yngre vuxna i krogsammanhang, när vi inte ens står ut med att festa på samma ställe som de, eller ha dem i vår närhet när de festar? Om inte det är åldersdiskriminering, så vet jag inte vad som är det!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

När politikers ord berör på djupet

Ilona Szatmari Waldau var den mest engagerade talaren av politikerna i Lördags

Vänster-politikern Ilona Szatmari Waldau i Uppsala deltog även hon på Fadime-dagen och höll ett tal, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg. Hon skriver i sin blogg om både mitt inlägg och hennes upplevelser av dagen. Hon gör även en helt korrekt analys till varför jag inte var så imponerad av politikernas tal, även om jag tyckte att hon (Ilona) skilde sig från de andra politiska talarna.

Jag tror att frågor som engagerar en person mycket, också får det att ”lysa igenom”. Jag upplever ofta att just talare som brinner för sina frågor gör mig personligen engagerad, trots att jag kanske inte varit det i just den specifika sakfrågan från början. Detta går som en röd tråd genom det mesta.

Jag tänker även på när jag vann Stora Bloggpriset, så var det någon journalist någonstans som sa att något som förenade oss vinnare i de olika kategorierna var att vi brinner för vår sak och det är helt sant. Jag älskar fortfarande att blogga, jag älskar fortfarande att skriva om många ämnen som jag är engagerad i, men den där brinnande lusten i bloggandet har inte längre samma, intensiva glöd, förutom när jag skriver om just specifikt de ämnen som jag verkligen brinner för.

Att Ilona´s tal blev starkare och mer meningsfullt än de andra politikerna handlar troligen om att hennes engagemang för den här dagen har varit lite större, då hon var med och kämpade för att Fadime skulle få en egen hedrande plats i Uppsala.

Jag tror att det här är särskilt utmärkande bland politiker, alltså att det inte bara får handla om ord. Du kan säga hur många ”rätt ord” som helst och så många vettiga saker, men jag tror att det ändå är svårt att nå ut till folk om det saknas glöd. Det är svårt att se en talare, oavsett om det är en politiker eller annan person, som trovärdig om man inte talar med grunden i en egen övertygelse.

Jag tror att det var en av de stora ”hemligheterna” med Olof Palme´s popularitet. Han inte bara sa ”rätt” saker, han hade också ett starkt engagemang och dessutom en stark karisma och det tror jag är ett stort plus för att en politiker ska nå ut med sitt budskap till många.

Här kan ni se hela talet som Sara Mohammed höll i Lördags och som jag inte lyckades få med. Där finns även en hälsning från Fadime´s syster Songül, deras advokat och delar av de andra talarnas ord.

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,