Mindre stolthet med Blackface i Pride

IMG_11071-1024x768Det här med Blackface, svarta nidbilder och andra typer av kränkningar mot svarta människor är en debatt som gått het i media under en period. Kanske kan någon få uppfattningen av att fler människor börjat beté sig respektlöst och diskriminerar svarta. Jag tror däremot inte att det är så. Tvärt om tror jag att medvetenheten blir större och bredare och att fler blir medvetna om just den strukturella rasismen och därmed också börjar agera med mer respekt.

Gamla invanda vanor börjar komma upp till ytan och många av oss börjar att rannsaka oss själva för att försöka komma till insikt om vilka strukturer vi själva är med och bidrar till att de stannar kvar.

Varför jag tror att detta har uppmärksammats mer i media är just för att vi får en ökad medvetenhet, men också för att många svarta som är födda i och uppväxta i Sverige har börjat sätta ned foten och tala om hur de upplever den strukturella rasismen i vårt land. Tyvärr kan jag personligen känna att många av dessa har svårt att få gehör för sina upplevelser och att i vissa fall utsätts för ytterligare kränkningar då det finns de som talar om att de ”överdriver” eller är ”överkänsliga” eller ”lättkränkta” eller till och med ”extrema”. Däri ligger min egen ilska till viss del i en del av dessa debatter. Det är det jag anser vara tolkningsföreträde.

Jag tror också att det är just den strukturella rasismen mot svarta som gör att förståelsen för hur man upplever dessa nidbilder, möts med oförstående och ignorans.

Jag tycker att det är svårt att förstå att vi oftast har väldigt lätt att förstå att de som utsätts för mobbning, de som utsätts för homofobi, de som utsätts för kvinnoförnedrande budskap, bör få tolkningsföreträde för sina upplevelser och att de i många fall också får det, för att det är lätt att förstå och ta till sig att det som de upplever faktiskt känns kränkande. Samtidigt tycker jag att icke-vita i vårt samhälle oftast inte anses behöva detta tolkningsföreträde. Att man kräver att bli behandlad med medmänsklighet och att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla människor, tycks i många fall inte lika självklart. Där tycker jag att debatten runt Stina Wirsén varit uppenbar och även den del som gjort mig mest illa berörd.

Jag tror inte att det är en tillfällighet att de som tycks haft lättast att förstå debatterna som många svarta har drivit under det drygt senaste året och på vilket sätt dessa rasistiska nidbilder kränker svarta människor, är just föräldrar till afrosvenska barn. Det är i alla fall så jag uppfattat det och för mig personligen har det också varit en ögonöppnare. När man är vit förälder till afrosvenska barn, så är det lättare att ta kränkningar mot svarta personligt eftersom ens barn är det bästa vi har. Jag tar mycket mer illa upp när mina barn blir kränkta än när jag själv blir det. Jag tror att det handlar om att man då står så nära personen att man på allvar kan sätta sig in i den personens upplevelser, eller till och med själv ta det personligt. Barnen är ju en del av en själv.

Det innebär självklart inte att alla svarta eller alla föräldrar till afrosvenska barn håller med i dessa frågor, men jag upplever att en övervägande del kommit till insikt om dessa frågor i och med debatten och i många fall instämmer i kritiken mot Blackface och andra rasistiska nidbilder.

Att hävda att man är ”antirasist” samtidigt som man hävdar sig ha rätt att använda ”N-ordet” blir liksom… fel!

Som jag ser det så behövs ALLA människor i den antirasistiska kampen, kampen att upplysa, att ha nolltolerans mot rasism, att bemöta rasistiska uttalanden, att konfrontera falsk rasistisk information. På samma sätt som alla behövs i kampen mot homofobin, mot kränkande strukturer mot kvinnor etc. MEN när man för en kamp där man själv inte personligen utsatt, tror jag att det är extra viktigt att vara lyhörd just för de som enligt mig bör ha tolkningsföreträde i de aktuella frågorna. Jag kan till exempel INTE tala om vad som kan upplevas som kränkande i homofoba frågor. Visst, det mest uppenbara kan vem som helst lista ut, men det som sitter i strukturer som är så invanda att man knappt reagerar över dem längre, där kan inte jag tala om vad som är okej eller inte. Däremot kan jag lyssna på de som drabbas av det och stötta dem i deras kamp mot homofobin. För mig är det just det som tolkningsföreträde handlar om!!

blackface prideBilden är en print screen från DENNA sida.

Förra veckan var det Berns som blev kritiserade för att använda ett Blackface i sin 150-års Jubileum-föreställning, nu är det Pride som haft ett Blackface (som skulle föreställa en Somalisk pirat) i sin Prideparad. Det har tydligen skett även tidigare år, men nu när debatten varit mer aktuell, så har det fått ett större medialt utrymme.

paraden1-1024x988Jag har alltid blivit beklämd då en utsatt grupp ställer sig mot en annan. När det gäller Pride och Blackface, så känner jag att det är särskilt ledsamt och beklämmande, då jag vet att många svarta vänner som har ursprung från länder där homosexualitet inte bara är förbjudet enligt lag, men där också homofobin är stark och i vissa fall till och med har dödsstraff i straffskalan och att de först nu börjat ”komma ut” här i Sverige som blivit en frizon.

Många är även öppna i HBTQ-sammanhang, men inte i sina övriga sociala nätverk. Därför känns det särskilt beklämmande att Pride upplåter sitt vackra, färgglada, sprudlande, glädjande och folkrika parad, till att låta människor uppträda som Blackface som är ett gammalt, rasistikt uttryck mot svarta människor. Jag är glad att det nu har anmälts av Afrosvenskarnas riksförbund och fått en del uppmärksamhet, då jag hoppas att all denna uppmärksamhet ska göra människor än mer medvetna och ödmjuka inför sina medmänniskor.

En Facebookgrupp har startat mot Blackface i Prideparaden HÄR!

rainbowballons-1024x460Fotnot: Förutom bilden med det svarta Blackface, som alltså är en print screen, så är de övriga bilderna i inlägget från 2012 års Prideparad.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Stockholm Pride 2012 (Massor med bilder)

Det är nästan skamligt att erkänna men jag har aldrig sett Prideparaden live tidigare. Jag får skylla på att jag inte bott i Stockholm tidigare! 😉 Jag har deltagit i delar av Stockholm Pride för många år sedan, men det var jobbrelaterat och det här är första gången jag besöker festivalen privat.

I år hade jag bestämt mig för att jag SKULLE se den live och dessutom anser jag att man behöver inte vara gay för att visa sitt stöd för ALLA människors mänskliga rättigheter. Det var i alla fall en fantastisk folkfest och jag kunde inte ana att det skulle vara så ENORMT mycket folk. Överallt!! Mabou och jag gick och gick och gick, för att hitta en plats där vi kunde se festivalen. Till slut hittade Mabou ett containertak han klättrade upp på och så småningom hittade han en stege åt mig. Jag vågade mig inte ända upp på taket, så jag stod i timmar och vinglade på stegen, därav kvalitén på både bilder och filmer…

Notera att många har förtejpade munnar i början. Förklaringen till det finner du längre ned…

Stegen jag stod på var väldigt vinglig, så jag höll ett fast grepp om containertaket…

Det ser ut som om Mabou sitter i ett träd, men det är alltså på containertaket…

Riktig karnevalsstämning…

Det gällde att stå stilla på den här stegen, för så fort jag rörde mig det minsta, började den svaja…

Gaykören dansade mer än de sjöng under paraden, men de var duktiga på att dansa också

Är man röksugen så är man…

Vädret var strålande och sommarkänslan var total

Här är någon som varit riktigt olydig 😉

Jag blev lite rörd när ”Stolta föräldrar” tog plats i paraden

Till Mabou´s stora glädje visade sig några ur Big Brother´s sista säsong: Annika, Hanna J och Amandus

Amnesty International fanns på plats som så många andra organisationer

Många religiösa samfund syntes också i paraden

Poliser fanns förstås på plats, både som ordningsvakter och i paraden

Det här var kanske paradens ”mäktigaste” kostym?

Det syns kanske inte så bra på bilden, men det sitter faktiskt någon i den där buren

En ”båt” hängde också på paraden. Patricia, förstås!

Mark Levengood och Jonas Gardell var förstås på plats, till publikens stora jubel

Det jag tyckte mest om med paraden var att den representerade så många nationaliteter, föreningar, organisationer, politiska partier, yrkesgrupper och religiösa samfund. Det tyckte jag var härligt att se!!

En annan sak som jag tyckte mycket om med paraden var att den började lugnt och stillsamt, med att manifestera alla människor som inte kan leva öppet med sin sexualitet eller ha prideparader runt om i världen. Detta manifesterades stillsamt med människor som hade förtejpade munnar under parollen: ”Marching for those who can´t”. Det var lite gripande tycker jag. Dessa personer med förtejpade munnar, bar plakat med fakta om HBTQ-personers situation i olika länder, runt om i världen. Sedan övergick paraden allt mer i festligheter och festivalstämning. Allvar och fest, humor och vardag, sång och musik, allt i samma tåg.

Det är många, men korta klipp och en hel del skakiga, men håll till godo, man kan ju inte få allt…














Tofflan uppdaterar er mer om Stockholm Pride

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,