Man pratar ibland om kreativa själar. Och ja, jag tror jag är en väldigt kreativ själ! Jag älskar att skapa och komma på nya ideér. Jag gillar lösningar. Jag gillar egna grejer. 

Fatou Darboe©

Det här är nog en sida jag fått av min mamma. Jag ser henne också som en kreativ problemlösare. När en person presenterar ett problem för mig, så tänker jag inte i första hand på problemet i sig, även om jag noterar det, förstås. Men min första tanke är: ”hur löser jag nu det här?”

Och jag har hittills alltid i mitt liv funnit någon slags lösning. Tills nu. Det finns något i mitt liv jag verkligen inte finner någon lösning på. Det får mig att må dåligt, att känna mig låst och otillräcklig. Det får mig att känna mig frustrerad, för jag är inte van vid att inte finna lösningar. Hur jag än vänder och vrider på det här problemet så finner jag verkligen ingen lösning. Det upptar min tid, kraft och energi och får mig att må dåligt, trots att mitt liv just nu känns så bra på alla andra plan.

Jag tror folk i min närhet också ser mig som en problemlösare för ofta frågar närstående mig om råd för de problem de står inför och jag tror att jag oftast hittar bra lösningar, på ett eller annat sätt. Även om det ibland är kämpigt med den lösning jag har eller att folk inte alltid är så pigg på min lösning. Jag säger inte att alla lösningar är lätta. Jag säger bara att det finns lösningar. Nästan alltid.

Just nu känner jag mig omåttligt kreativ. Jag håller på att ta fram en egen ekologisk hudvårdsserie och det är så otroligt förlösande, inspirerande och spännande att jag knappt kan sova på nätterna. Jag vill bara studsa upp på morgnarna och SKAPA!! Testa nya grejer, försöka med nya recept som jag i mitt undermedvetna funderat på medan jag sovit. Det funkar faktiskt så för mig. Jag kan vakna med en kanonbra idé!! Ibland funkar de inte i praktiken, men oftast gör de det. Det är så häftigt att vakna upp, ha en ny idé i huvudet som jag processat under natten och så hoppa upp och sätta planerna i verket!!

Därefter följer det svåra. Det där som jag inte alls är lika bra på. Tålamod. Jag har ett enormt tålamod när det gäller vissa saker, men inget tålamod alls när det gäller att sätta mina planer i verket!! Jag vill liksom helst sätta igång med saker igår!! Definitivt inte om några veckor. Då tappar jag lite fart, kan man säga.

Jag håller som sagt på med att skapa mitt eget hudvårdsmärke. Det heter Fatou´s Passion och just nu provar jag ut mina produkter på slakt, vänner och bekanta. Men de är sjukt bra!! På riktigt så är de kanonbra!! Jag älskar dem verkligen!!

Ja, det här är alltså vad jag ägnat den dryga senaste månaden åt. Att plugga på, att skapa, att göra om och så vidare. Maj månad. Kom ihåg det!

2012 – startade jag webbtidningen Afropé! Den började publicera artiklar ordentligt i månadsskiftet maj, juni.

2005 – Den åttonde juni 2005 startade jag min första blogg. Ja, ni vet ju hur det gick sedan! Min blogg vann otaliga priser och hyllades enormt mycket. Inte minst vann jag Stora Bloggpriset 2008 för Sveriges bästa vardagsblogg. Jag fortsatte att blogga regelbundet minst varje dag i nästan 10 år. Nu bloggar jag mer sällan, men min blogg har ändå kommit att bli en viktig ventil och ett ställe jag kan uttrycka mig på under 12 hela år! Inom just bloggandet har jag också haft många sidospår med olika projekt jag dragit igång. För att inte tala om mitt intresse för sociala medier som gått hand i hand med både mitt bloggande, artikelskrivande och det som skett på Afropé!

Däremellan har jag förstås gjort en massa andra saker, men jag kan verkligen konstatera själv att våren och försommaren är min mest kreativa tid. Det är då storartade ideér föds i min hjärna och det är då jag funderar ut saker jag tycker om att hålla på med.

Att ha hittat vägar där jag kan uttrycka mig i text har varit en gudagåva för mig. Var hade jag gjort av alla mina tankar och känslor om jag inte fått utlopp för dem i min blogg och i Afropé? Det här behovet kom tidigt!! Jag startade min högstadieskolas första skoltidning på 80-talet och jag har skrivit dagböcker sedan jag var 6 år och knappt kunde stava. Skrev så många diktböcker när jag var i tonåren med så mycket smärta och ibland tänker jag att om jag inte hade fått sätta ord på allt det som gjort så ont, så hade kanske det onda suttit kvar inom mig och fortsätta göra ont? Det har verkligen varit viktigt för mig att få uttrycka mig i skrift. Det har varit min väg att bearbeta svåra händelser i mitt liv.

Det har varit en livsnödvändighet för mig!! När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag också se att de perioder jag har mått som sämst, när jag känt mig fängslad och fastspänd och utan hopp, har varit de perioder då jag inte haft tid eller möjlighet att skriva av mig på det sätt jag haft behov av.
Men jag har inte bara haft behov av att skriva. Min kreativa ådra har tagit sig många uttryck genom åren. Jag har hållit på med lera, men blommor, med ritande och målande. Jag har i perioder bakat mycket och försökt mig på många olika typer av skapande. Jag måste nog inse att skapande är en del av mig, helt enkelt. And I just LOVE it!!