Hemligheten

Jag håller just nu på med ett extremt roligt, spännande och nyskapande projekt som jag hoppas många av er läsare kommer att ha glädje av framöver. Som alltid när man håller på med något nytt projekt, så vill man inte gärna avslöja vad det handlar om, men jag är säker på att det är fler än jag som kommer ha roligt av detta!

Håll ögonen öppna, i en blogg nära dig…

Stay tuned…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vill du åka till Gambia på Studieresa?

Gambiagrupperna anordnar en studieresa till Gambia redan i November och det finns platser kvar!

Resan innefattar flera intressanta moment och jag hoppas verkligen att platserna fylls. Förutom en del lärdomar om Gambiagrupperna och FIOH (Future In Our Hands) och deras arbetssätt, så får man också möjlighet att bland annat:

”På vägen tillbaka till kusten besöker vi några skolor, en nybyggd och en äldre för att jämföra utvecklingen i byggteknik. Vi tittar in i klassrum och ges tillfälle att tala med lärare och elever. Avslutningsvis besöker i ett av de kvinnokooperativ där FIOH har bedrivit undervisning.”

Och även:

Vi besöker byn Kiss Kiss där FIOH bedriver ett byutvecklingsprojekt sedan 2008. Projektet innehåller utbildning i miljö, genusfrågor, demokrati, hygien/näringslära samt lärarfortbildning med den nya lyckosamma metoden för läsinlärning. På eftermiddagen går färden västerut och vi övernattar i Soma.

Bilderna är mina privata från min resa i Gambia i Mars 2011 och har inget med Gambiagrupperna eller studieresan att göra.

Så om du är sugen på att se Gambia, eller mer av Gambia eller om du helt enkelt har planerat en resa dit i November, så tveka inte, läs mer HÄR och boka in dig om du är intresserad!

Jag har tidigare skrivit om Gambiagrupperna HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Slagfärdiga Semlor, Kvinnor och alla andra…



Igår åkte jag till Stockholm för att ha möte med Slagfärdiga. Innan mötet hann mamma och jag med varsin semla på mitt favvocafé! Det var väl fettisdag igår?



Mötet med Slagfärdiga hölls på Röda Korset i Stockholm, då vi samarbetar med dem i det projekt som vi håller på med!


Och mitt under vårt möte, så såg vi hur man samlades till en manifestation för kvinnor på Mariatorget. Man kanske inte ser det så tydligt på bilden, men man skymtar lite röda flaggor i alla fall. Nyfiken som jag är, kunde jag inte låta bli att dra med mamma dit efter mötet. Det var den internationella kvinnodagen och den tycker jag absolut är värd att fira!!

Mötet drog i alla fall ut på tiden, men jag kunde ha suttit där än då vårt möte var både givande och inspirerande. Anna som dragit igång allt detta, hade haft en intervju med Tysk radio precis innan och berättade också lite om det.

Så vad är då Slagfärdiga? Det är för oss som har erfarenhet om våld i nära relation. Själv eller som närstående, men som är färdig med det. Det är alltså inte för de som står mitt uppe i krisen. Där behövs annan hjälp. Det är för alla oss som har gått vidare, men ändå bär med sig denna erfarenhet i ryggsäcken och som vill använda det till något positivt. Så här beskriver slagfärdiga det:

”Slagfärdiga är en organisation som är skapad av oss  som någon gång i livet har upplevt sexuellt, psykiskt, fysiskt, hedersrelaterat våld eller hot om våld i en nära relation, som barn eller vuxen, utsatt eller närstående.  Vi är män, kvinnor  och ungdomar som vill  ta vara på den kunskap som finns hos  alla oss  som har tagit oss ur våldet. Kunskap både om den akuta situationen men också  om tiden efter.

Med närstående menas förutom familj och släkt, även vänner, grannar och medarbetare. Alla som bär på någon form av erfarenhet av detta våld välkomnas som medlemmar. Bli en del av den stora viljan att förändra!”

Vi är många och vi besitter en massa kunskaper som vi vill dela med oss av! Är du slagfärdig?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Följ min blogg med
Läs även andra bloggares åsikter om
, , , , , , , , ,

Giving by Doing

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Gabriella som håller på att samla in pengar för att göra en volontärresa till Ghana, som slutarbete i gymnasiet. Inlägget kan du läsa om HÄR! I sin blogg skriver hon om sin väg fram till resan och allt hon hittar på för att samla pengar till den.

Insamlingen har gått lite trögt på slutet, så all hjälp hon kan få nu är värt mycket! Lämna gärna ett bidrag, stort eller smått, allt är välkommet! Läs mer på hennes sida och hur du kan donera en slant!

Här berättar Gabriella själv:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Helgen i ord och bilder

Förra helgen stod jag instängd i ett förråd i det nya kontoret och målade. Den här veckan har vi slitit från morgon till kväll med att ställa i ordning lokalerna, köpa möbler, skruva möbler och pynta. Fredag kväll stod jag och dammsög och skurade golven och ställde i ordning det allra sista. (Förutom några hyllor och speglar och liknande som ska sättas upp.)

Den här helgen har jag hållit på med ett helt annat projekt tillsammans med min mamma. Ett skrivarprojekt och allt blir ju mycket enklare och roligare med en ny dator. (Yippie!! Min första, stora laptop.) Även om det inte är så synbart än, så har jag fått mycket gjort den här helgen också. Låt inte sidan på Aftonbladet lura dig, för jag har varit betydligt flitigare än att läsa nyheter. Härligt var det i alla fall att ägna sig åt det projektet i de nya kontorslokalerna, då det innebar att vi kunde arbete både effektivt och ostört. Häxan spenderade också några timmar med oss och vi gick sedan och åt en god middag tillsammans med henne och Binta och Isatou, som också kikade förbi.

Mabou har haft mys med morfar hela helgen och även hunnit avverka ett kalas. Här är han glad över T-shirten han fick av Binta i present när hon kom hem från Jamaica i veckan.

Jag fick ett par ruggigt snygga sandaler som hon köpte i Miami. Trist bara att det kommer att dröja så länge innan jag får möjlighet att börja använda dem. Det är lite kallt med sandaler just nu…

Jag kan knappt vänta tills jag får tillfälle att börja använda dem!

Idag, Söndag, skulle min mamma bjuda alla barnen och min pappa på middag. Nu, en dryg halvtimme innan maten var klar så kom Vendela och skulle hämta upp Binta för att de har danselever som de ska träna idag. Det slutade med att både Isatou, Mabou och Jai också hängde på. Så nu är jag ensam hemma med min mamma och pappa och köttfärslimpan med hemgjorda potatisklyftor är snart färdig. Vi får nog njuta av den själva och barnen får värma maten när de kommer hem. Det var den familjemiddagen… 😉

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Giving by Doing-Gabriella goes to Ghana

Jag har skrivit en del om att jag och Anders Sporring har träffats ibland. Vi har rätt många gemensamma intressen, sociala medier är ett av dem. (Fast när jag tänker efter så slutar det rätt ofta med att vi diskuterar politik när vi träffas. Haha. Jag har inte tänkt på det innan, men jag tror det är så. I så fall är det nog ännu ett intresse vi delar.)

Nåja, ett annat samtalsämne jag och Anders brukar hamna i är Afrika, hjälparbete och att göra det man kan.

Nu är det så att sedan ett tag tillbaka så har Anders dotter Gabriella bestämt sig för att som slutprojekt i gymnasiet ge sig iväg och vara volontär på ett barnhem i Ghana. Anders har skrivit lite om det HÄR!

Förutom att jag tycker att projektet låter både spännande, vettigt och lärorikt, så tycker jag det är modigt av en ung tjej att våga och även ha huvudet med sig att åka till Afrika för att göra en insats för någon annan. I dagens skönhetshets och modehysteriska värld, är det inte alla unga tjejer som tänker på att de faktiskt kan göra skillnad! Det hedrar Gabriella, som jag aldrig har träffat!

Gabriella kommer att resa med ett företag som heter Volontärresor och för att kunna göra det, krävs som för det mesta man tar sig för i livet: pengar. Därför har Gabriella en insamling för att samla pengar till sin resa. I skrivandets stund har Gabriella dragit in 39 % av de pengar som krävs för hennes resa. Med andra ord: det fattas en del. 2800 dollar är det som krävs för att hennes resa ska bli av. Hittills har man dragit in 1 113 dollar till projektet, vilket innebär att hon behöver draghjälp. Har du möjlighet att hjälpa till?

Små summor eller större, det avgör du själv, men läs gärna Gabriellas blogg om hur hon kämpar på för att dra in några kronor här och där och om hennes förberedelser inför resan.

Själv hoppas jag verkligen att Gabriella kommer iväg och jag är helt övertygad om att det kommer att bli livsförändrande för henne.

Jag har berättat för länge sedan om en av mina närmsta vänner som började sitt intresse för Afrika med en volontärresa för många år sedan, men som sedan blev kvar i många år. De insamlingar hon sedan kom att göra för barnhemmet hon varit volontär på, kom att bli väldigt betydelsefulla i flera år framöver för dessa barn. Men det fanns andra betydelsefulla aspekter på det hela och det är att denna första volontärresa på många sätt har format hennes liv fram till nu, precis som mina resor till Gambia har gjort för mig, även om jag aldrig har arbetat som volontär!

Bild 982

besök i kusinbarnets skola i Gambia

Jag passar också på att lyfta fram min egen senaste resa till Afrika i 16 delar, som har blivit mycket uppskattad läsning i min blogg och som beskriver min enorma kärlek för denna kontinent och för Gambia i synnerhet. Länkar till de 16 delarna av min Reseberättelse, kan du finna HÄR!

Bild 1024

Jai med sin faster och namne Jai

Som sagt, läs Gabriella ´s blogg eller lägg direkt några kronor som hjälp till hennes projekt HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Skolstart. För vissa…

Mabou ska börja skolan på Tisdag

I morgon börjar min son i första klass. Jag har alltid fyllts av en särskild känsla av stolthet och glädje när mina barn har börjat i första klass. Det är en slags tröskel man kommit över och de där småbarnsåren är till ända.

Även för barnen själv brukar det vara lite extra spännande när de ska börja i första klass. Då börjar allvaret. De känner sig lite större helt plötsligt.

Isatou på skolbalen i våras

Min yngsta dotter Isatou (16) börjar nu även i första ring på gymnasiet. Det känns också speciellt. Hon var ju min ”minsting” i väldigt många år, innan Mabou föddes. Nu har hon gått ut nian och ska alltså börja i gymnasiet. Det känns lite nervpirrande i sig. Gymnasiet känns mycket mer på allvar. Då är det slut på grundskolan och allt hänger liksom på dem själva.

Samtidigt är jag och ni som läser min blogg, mycket lyckligt lottade. Vi kan skicka våra barn till skolan. I Gambia har jag många gånger träffat familjer som inte kan det. Man har ibland inte råd att betala skolavgifter, ibland inte skolmaterial som pennor och böcker och ibland har man helt enkelt inga pengar att köpa en skoluniform för. I många länder innebär det att man då inte kan skicka barnen till skolan.

Springande barn i Gambia

Jag har en familjemedlem som tog till sig ett fadderbarn i just Gambia. Hon hade inte fått gå i skolan, trots att hon var i den åldern då hon borde ha gjort det. Dock började min familjemedlem att betala hennes skolavgift direkt till skolan varje termin och sedan skickade hon pengar till skoluniform och skolmaterial. När hon gick ut grundskolan i Gambia hade hon så höga betyg att hon fick ett stipendium och skickades till England för att kunna plugga vidare. Idag läser hon på Universitet i London och hennes liv blev faktiskt något helt annat än vad det troligen blivit utan den här ekonomiska hjälpen och i det långa loppet så blir detta även hjälp till självhjälp, då det är brukligt att familjemedlemmar med inkomst försörjer sina föräldrar, syskon och ofta även övriga släktingar.

Jag hör ibland här i Sverige, folk som säger: ”Men varför ska VI i Sverige hjälpa alla människor i världen? Vi kan väl inte göra allt…”

Jag blir lite förbannad och även förvånad när jag hör såna uttalanden, eftersom det inte är sant!! I fattigare länder är det ännu vanligare att man hjälper varandra än vad vi gör här. Till exempel i Gambia (som jag har lättast att jämföra med, eftersom jag känner till det landet bättre än jag känner till många andra länder.) om en person har en inkomst, så börjar man ofta varje morgon med att dels lägga en summa pengar i fickan som man planerar att ge bort till just människor som har det sämre än en själv, under dagen. Låt säga att man lägger 10 mynt i fickan och kanske någon sedel, sedan delar man ut dessa mynt till olika personer man träffar under dagen, som av olika skäl är i större behov av dessa mynt än man själv är.

I Gambia är det också vanligt att de med lite bättre ekonomi (och då pratar jag fortfarande inte om rika människor) går till moskén varje fredag morgon och överlämnar bröd och annat matnyttigt, som sedan delas ut till fattiga personer, ungefär som kyrkan gör här i Sverige, fast där är det andra människor som står för bidraget.

Jag har ett exempel på detta: En av barnens släktingar (som nu är bortgången R.I.P.) ansågs ha det relativt bra ställt. Nu menar jag inte med våra mått mätta, för den här personen hade varken kök eller toalett, men han hade en del inkomster av sin företagsamhet. Han betalade skolgången för både sina egna barn och de flesta barnen som bodde på samma gata.

Varje morgon gick han ut på gatan och såg att barnen kom iväg till skolan. När något barn inte skyndade iväg, så förstod han att de inte hade pengar att ta sig till skolan, så då gick han och lämnade en respeng så de skulle kunna ta sig till och från skolan.

Det blev naturligtvis en ansenlig summa till slut, men mannen valde att fortsätta se till att alla dessa barn kom iväg till skolan, i stället för att själv bygga bekvämligheter eller slösa pengarna på sig själv.

Vad mannen vann på det hela, förutom den goda gärningen i sig?

Jo, när alla dessa barn växer upp, utbildade och bildade, med ett yrke att kunna försörja sig på eller möjlighet att etablera sig i ett land med mer möjligheter inom studier och arbete, så glömde naturligtvis ingen bort den här mannen. Dels hade han sin egen ålderdom tryggad, då de vuxna skolbarnen alltid försåg mannen med pengar och sitt stöd på olika sätt. Den här mannen kom aldrig att bli fattig. I tillägg gjorde ju dessa nya ekonomiska tillgångar, att han fick pengar av de vuxna skolbarnen, även att han kunde fortsätta stötta nästa och nästa och nästa generation skolbarn på hans gata…

Jag tycker denna mans handlingar är ett perfekt exempel på hur man faktiskt kan bli rikare av att ge…

Om du har några kronor att avvara, så finns det många ställen som arbetar just för att du ska kunna bidra till andra barns möjligheter att få gå i skolan.

Action Aid, är en av dem!

Action Aid har ett Haiti-projekt som handlar just om skolgång för fattiga barn. Läs gärna mer om det!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,