Slöja provocerar när våra fördomar inte kan besannas

Jai testar hur det känns att bära Hijab (slöja)

Jag är för individualism. Jag tycker att det är viktigt att mina barn lär sig att tänka själva. Att de inte känner att de måste vara som alla andra. Jag vill ge dem utrymme att utveckla sina positiva egenskaper. Jag vill gärna uppmuntra till fria tankar och kritiskt tänkande. Jag tror det är viktigt att man känner att man kan vara den man är och inte känna som om man är stöpt i samma form. Att man har rätt att ha sin egen personlighet.

För många av oss kan det räcka att ha en egen personlighet genom att man bär ett par udda örhängen. Eller att man tar på sig olika strumpor när man går till jobbet. För andra krävs det så mycket mer. Kanske att man bär en knallgrön tuppkam som frisyr, att man genomgår ett könsbyte för att helt och fullt känna att man kan vara sig själv.

I Sverige har vi en väldigt stor öppenhet när det gäller detta, tror jag. Det tycker jag om. I Sverige kan du gå ner på stan med i stort sett vilken klädstil som helst, utan att folk höjer på ögonbrynen.

I Sverige har vi demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Jämställdheten har kommit långt på många områden. Att kvinnor bär slöja över håret (hijab) har blivit en allt vanligare syn i vårt samhälle och på de flesta platser i vårt avlånga land, blir man inte uttittad om man bär slöja idag. Däremot har debatten varit relativt enformig om att det är kvinnoförtryckande att bära slöja. Att det är ett påfund som män tvingat på sina kvinnor.

Idag väljer allt fler kvinnor att bära burka eller niqab, alltså en mer heltäckande form att beslöja sig med. Denna typ av slöja leder ofta till heta diskussioner. Ã… ena sidan vill man skydda kvinnor genom att låta dem ”slippa” beslöja sig, vilket kan vara kvinnoförnedrande om man tvingas bära den mot sin vilja. Ã… andra sidan så handlar det många gånger om oss i västvärlden och vår personliga syn på just slöjan. Vår fördom vågar jag mig till att skriva.

För jag tror uppfattningen av att det endast är kuvade kvinnor som blivit påtvingade detta, som bär slöja, är utbredd.

Att det är en bildad, frispråkig och väldigt bestämd kvinna som hävdar sin rätt att få bära denna slöja, krånglar genast till debatten, för då är den inte längre svart/vit, utan debatten får helt plötsligt nyanser som passar mindre bra ihop med våra egna fördomar! Hur kan man hävda rätten att skydda kvinnor när det är de som kräver att få bära denna typ av beslöjning?

Alia Khalifa berättar i Expressen om sin syn på saken. Alia berättar om sin kamp för att få bära sin niqab. Hur hon försöker finna lösningar som fungerar för alla. Alia har växt upp i Sverige, hon framstår som både frispråkig, självständig och försöker kompromissa sin önskan att få bära niqab med att tillgodose sin skolas önskemål.

Alia krånglar verkligen till det. Till en sådan grad att det debatten närmast tycks visa att folk blir oerhört provocerade av kvinnor som Alia. Det är som om man inte kan bära slöja/burka/niqab och tänka själv. På samma gång.

Samtidigt så finns det naturligtvis ytterligare problem med denna typ av beslöjande. Det handlar om säkerhet och möjlighet till identifikation. På världens flygplatser har man ofta löst det hela genom att personen i fråga lyfter upp sin niqab för en kvinnlig personal, som på så sätt kan identifiera personen under sin niqab.

I fallet med Alia så har hon bett om att få lösa säkerhetsfrågan om sin utbildning på samma sätt. Hon har bett om att när än hon blir ombedd att identifiera sig, så kan hon göra det och även inför tentor, att få bli identifierad av personal. Då väcks frågan om hennes utbildningsinriktning. Kan man på ett trovärdigt sätt vara en bra pedagog för barn, trots att man endast ser ögonen på personen? Även här har Alia ideér och förslag…

Socialdemokraternas kvinnor; Nalin Pekgul, Johanna Graf, Lotta Håkansson Harju, Carina Ohlsson, Carina Hägg och Maryam Yazdanfar skriver på Newsmill att vi inte ska acceptera heltäckande slöja. De skriver bland annat följande:

Kristna extremister känner vi igen när vi ser dem. Det rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten i dessa fall är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom dessa samfund riskerar att berövas sina rättigheter. När det gäller muslimer är problemet att kunskapen om islam är så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd tillåts representera hela den muslimska befolkningen. De som är mest högljudda och ihärdiga är nämligen ofta just extremister.

Väl skrivet. Vidare skriver de att:

På Västerortsskolan i Stockholm förbjuds de kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja under lektionerna och för det har skolan anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Men vi anser att skolan gjort rätt. Heltäckande slöja är ett sätt att utestänga kvinnan från kontakter med andra människor än den närmaste familjen.

Här återkommer vi alltså åter till den förtryckta kvinnorollen, där man tvingas på en slöja. Dessa kvinnor finns naturligtvis, att påstå något annat vore att blunda för verkliga problem. Men om vi då återvänder till Alia Khalifa. Den 24-åriga kvinnan som kämpar på alla sätt och vis för att kunna slutföra sin utbildning samtidigt som hon står på sig och vill fortsätta bära sin niqab.

Ska vi skydda våra kvinnor från manligt förtryck? Eller ska vi låta kvinnor SJÄLVA få välja sin klädsel? Eller ska vi hindra dem? Eller finns det helt enkelt en väg mitt emellan. En LAGOM väg, i bästa Sverige-andan? En väg där vi kan göra både ock? Både kämpa mot förtryck av kvinnor OCH tillåta dem bestämma över sina egna kläder? Med eller utan slöja?

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Finländare drar kniv och muslimer vill införa sharialagar

Mabou och Binta i Gottsunda

En väldigt provokativ rubrik, men jag har något jag vill säga:

Bloggaren Rebelsoul bloggar om Livet i Gottsunda. Hennes allra första blogginlägg handlar om att lyfta fram positiva saker med förorten Gottsunda. (läs gärna min kommentar i det inlägget, då det förklarar min åsikt i frågan) För er som inte känner till Uppsala eller Gottsunda, kan jag berätta att Gottsunda är en förort med så kallad Ghetto-stämpel.

Jag har tänkt att blogga om detta hela min sjukdomstid och min åsikt i frågan. Men jag har varit lite för krasslig för att orka sitta och leta källor och länka och huvudet har inte känts helt klart för att skriva detta inlägg. Nu gör jag det då jag börjar piggna till. Jag blev dock lite överraskad när jag ser att bloggaren själv har lyft fram just det första inlägget i ett nyare inlägg.

I Gottsunda är det så att de flesta i Uppsala inte vill flytta dit, men det jag lagt märke till är att av de jag känner som faktiskt bor i Gottsunda, är det ingen som vill flytta därifrån. Gottsunda har, sedan jag flyttade till Uppsala 1986 haft ett dåligt rykte. Dock har det fått konkurrens på senare år med både Stenhagen och Gränby. Även Nyby (i närheten av där jag bor) har fått något sämre rykte med åren. Varje stad i Sverige har ett område med sämre rykte. Dessa områden är idag ofta väldigt invandrartäta, även om det inte alltid varit så. Eller rättare sagt, det var inte så vanligt med invandrare utanför norden, utan det var vanligt med invandrare från t.ex. Finland.

Jag har själv bott i ett liknande område utanför Sundsvall, som heter Bredsand, under ett år. Jag har skrivit om det tidigare. Under den tiden var det inte särskilt mycket invandrare i Sundsvall, men området hade ändå ett dåligt rykte och jag ska inte sticka under stol med att vi var med om ganska obehagliga saker under det året. Vi fick bevittna både misshandel, en knivbeväpnad man försökte ta sig in i vårt hem, sönderskurna bildäck och en hel del annat, trots att vi bara bodde där ett år. Men det som slår mig när jag tänker tillbaka på den tiden och även hör om saker som händer i Gottsunda är ungdomars energi och glädje.

Jag kan inte komma på några ungdomar som jag mött genom åren som haft mer konkret energi och glädje över att bedriva kulturella och musikaliska projekt, än ungdomar i just dessa Ghetto-områden. Det sjuder av glädje över skapandet och att faktiskt finna en tillhörighet. På den tiden hade vi ungdomar som var fosterbarn hos oss och min mamma var väldigt engagerad i ungdomarna i detta område. Både då hon arbetade på en högstadieskola i en s.k. problemklass, men även på fritiden var djupt engagerad i ungdomar. Vi hade mer eller mindre en fritidsgård hemma hos oss på kvällarna och helgerna, trots att vi bara bodde ett hus från den riktiga fritidsgården. Det som var genomgående för dessa ungdomar var sysslolösheten och känslan av ett utanförskap. Sysslolösheten gjorde att många ungdomar bedrev tiden genom att skära sönder bildäck och liknande saker. Jag tycker det är lätt att jämföra med den problematik som idag finns i Gottsunda med ungdomar som bränner bilar.

Idag är det många ”mörka” invandrare som hänvisas till dessa miljonprogram. När jag var liten så var det många med Finländsk bakgrund som blev hänvisade till miljonprogrammen. Idag är det invandrare från hela världen. Gemensamt med tidigare och nu är att man ”skyfflar undan problemen” till dessa områden. Det är folk med missbruk, äktenskapsproblem, ungdomsproblem, alkoholism, f.d. kriminella som skyfflas ihop till dessa områden. Det finns naturligtvis en hel del familjer och enstaka personer utan några som helst sociala problem som bor i dessa områden också. Tyvärr försvinner de lite i mängden och det är inte de man lägger märke till.

Det jag tycker är väldigt trist är att när jag var barn så var det de Finländska invandrarna som fick skulden för områdets dåliga rykte. De som inte klarade språket så bra. De som inte kunde finna känslan av gemensamhet i vårt samhälle. De som hade svårt att uttrycka sig och sina tankar och känslor. Det är alltid lätt att skylla på de som inte kan, eller har svårare att försvara sig. Finländarna var i Svenskarnas ögon, alkoholister som hade hett temperament och gärna drog kniv.

Idag skyller vi gärna på utomeuropeiska invandrare. Särskilt invandrade muslimer är tacksamma att skylla miljonprogrammens problematik på. De har hett temperament och vill inte integrera sig i samhället. De vill införa sharialagar i Sverige och de slår sina kvinnor.

Dessa exempel ovan är naturligtvis fritt flödande fördomar. Det lustiga är att Finländare blev så ”rumsrena” när vi fick andra invandrargrupper. Idag är det helt okej att vara Finländare i Sverige, men stackars dig om du råkar vara från mellanöstern och dessutom muslim.

Själv tror jag att man gör det väldigt lätt för sig att skylla problem på olika invandrargrupper. Jag tror svaret är lite bredare än så. Jag tror huvudproblemet ligger i klassfrågan. Att dessa områden också har många fler invånare än andra områden är ett annat svar på frågan. Men jag tror också att det handlar om att få människor att känna sig delaktiga i samhället.

Jag tror att det är viktigt att varje ungdom får ta konsekvenserna av sitt handlande, men jag tror också att vi vuxna måste ta på oss ett ganska stort ansvar. Jag blir orolig när jag ser och hör hur ”golar-snacket” går bland ungdomar. Att det råder ett polishat och myndighetsförakt bland många ungdomar, särskilt i dessa områden är inte heller ett okänt problem. Men där tror jag att vi vuxna har ett oerhört stort ansvar. Vi måste vara tydliga med att förklara för våra ungdomar att poliser är viktiga i vårt samhälle och varför de är det och att andra myndigheter är av vikt för ett fungerande samhälle. När ungdomar ser att poliser begår fel och misstag är det viktigt att förtydliga för ungdomar att detta är fel och inte acceptabelt, samtidigt som det handlar om individer och att man inte kan hata alla poliser och myndigheter för det. Här ligger förstås ett stort ansvar hos våra poliser när de bemöter våra ungdomar. Jag hoppas att den satsning som polisen just nu ska göra på Gottsunda, ska mynna ut i något positivt och inte stegra det negativa.

I ett samhälle där vi lever tillsammans är det viktigt att våra ungdomar får chans att känna delaktighet, men också att de får hjälp att reda ut vissa begrepp där de känner sig orättvist behandlade. Det är också viktigt att de får möjlighet till positiv utveckling. Särskilt i stora områden där det är lättare att få respekt och uppmärksamhet för det negativa man gör i stället för det positiva. Vi får inte heller glömma att bakom denna kriminalitet, bakom dessa destruktiva beteenden så döljer sig oftast en liten människa som kanske inte fått sina behov tillfredsställda.

Jag tycker det är viktigt att stärka alla positiva krafter och positiva projekt, både vad gäller kommunala och statliga satsningar på dessa områden, men också de positiva projekt som enstaka personer, vuxna eller ungdomar startar i våra miljonprogram.

Nej, s.k. Ghetton har funnits i nästan alla städer i Sverige, långt tillbaka, innan invandringen till Sverige var utbredd och problemen som finns i dessa områden är större än att det går att skylla allt på invandrare.

Därför hyllar jag också Rebelsouls blogg Livet i Gottsunda, då hon på ett positivt sätt försöker att lyfta fram just det positiva i Gottsunda!

Slutligen mina egna små tankar kring detta: Tänk om vi kunde samla alla dessa ”Ghetto-ungdomars” energi, kraft och vilja att vara delaktiga till något positivt, vilken oerhörd tillgång det skulle kunna vara för både ungdomarna, men också för vårt samhälle!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,