Jag har precis läst ut Den tusende gången, då jag fick låna den av en kollega. Jag har läst den tidigare, för flera år sedan. Boken är oerhört lättläst och det tar bara någon dag att läsa den. Däremot så är det relativt tung läsning. Jag gillar att den belyser just att det är vanligt när man blivit utsatt för sexuella övergrepp, att det är vanligt med ett självdestruktivt beteende, särskilt innan man själv bearbetat händelserna.
Vad som gör boken bra är att utifrån är det lätt att se hur tjejen i boken skadar sig själv i många år efter att övergreppen har upphört. Utifrån är det lätt att se att det beror på att hon inte vet hur hon ska hantera sina känslor. Det är lätt att först för att man vet vad hon blivit utsatt för. Jag önskar bara att det vore lika lätt att se i verkligheten. Jag tror att det är oerhört vanligt att tjejer som blivit utsatt för sexuella övergrepp skadar sig själv på liknande sätt som huvudrollsinnehavaren gör i denna bok, fast folk inte förstår varför, vilket i stället gör att man ”horförklarar” dessa tjejer.
Det jag också tycker om i boken är att den belyser hur man kan älska sin far på ett sätt, samtidigt som man inser att han skadat en svårt och att man faktiskt kan bära båda dessa känslor på en och samma gång. Tjejens dåliga samvete när pappan till slut blir dömd till fängelse för det han utsatt henne för. Ã… ena sidan så är det en upprättelse, samtidigt som hon får ångest över att hennes far sitter inlåst på grund av henne. Vilket inte är sanningen, eftersom han blev dömd på grund av sina handlingar mot sin dotter, men det är inte alltid lätt för henne att inse.
Nåja, jag rekommenderar denna bok varmt och ger den fyra tonårsmorsor av fem.
Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa
Läs även andra bloggares åsikter om den tusende gången, sexuella övergrepp, dömd, boktips, ulrika olson, anna lytsy, psykiska men, självdestruktiv, samvete, dömd, fängelse, upprättelse, sanningen,