Tar emot tips om att gå i klackar och klippet bjuder jag på

Som ung älskade jag verkligen höga klackar. Jag tyckte om att gå i dem och jag tyckte det var snyggt att gå i klackar. Det tycker jag i och för sig fortfarande. På något sätt sträcker man på sig mer och får en snyggare hållning och känner sig finare också för den delen. 

Mina nya skor

Mina nya skor

Men med åren kommer ofta bekvämligheten som ett brev på posten. Det där med sköna skor och att känna sig bekväm blir allt viktigare och snygga skor blir liksom… inte största fokuset.

Det var flera år sen jag slutade köpa högklackat. Jag vet inte hur länge sen, men jag vet att mina skor blivit allt mer bekväma och fotriktiga med åren. Ja, ganska mycket dyrare också, men det har känts så värt det.

I fjol vid den här tiden, tror jag det var, fick jag ett infall att ha högklackat och hittade ett par kortskaftade stövlar med kilklack som kanske var de senaste paret med klack jag köpt? Jag använde dem och tyckte det kändes helt okej. Men när jag kom hem pajjade dragkedjan och då bestämde jag mig för att det fick vara slut på höga klackar. Det har jag hållit. Tills idag.

Jag sprang på ett par som jag blev blixtförälskad i. De var snygga. De var rätt bekväm, men framför allt: de var riktigt höga!! Liten bonus blev det också när jag kom fram till kassan och det visade sig vara sista paret och att de därför var på REA. Kan det bli bättre?

Mina nya skor

Mina nya skor

Så dags att gå hem. Prova nya skorna. Och hoppsan, jag kan tydligen inte gå i höga klackar längre. Mina ben har glömt bort hur man gör. Det första jag gjorde var att jag höll sätta mig på rumpan, men jag lyckades hålla mig på benen. Det kan man bjuda på. Binta, Isatou och Mabou tyckte det var lite underhållande att se mig stappla omkring i alla fall. Mabou hävdar att det är jättebra att träna balans på höga klackar och ja, det låter ju rimligt.

Men nu när jag lyckats roa mina barn rejält, tänkte jag förutom att bjuda dig på en liten uppvisning med ett stort stycke humor, också passa på att be om lite tips och råd. Finns det några tips och råd, förutom att träna här hemma?

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Oro inför skolstart? Radiochatt idag

Idag klockan 13.30 kommer jag vara med i en radiochatt ang oro inför skolstarten. Läs mer HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hopp till föräldrar som håller på bli galen på sommarlovet!

Jullov, Sommarlov, de långa loven tar nästan livet av många föräldrar…

Idag har jag två vuxna döttrar, som i alla fall de flesta perioder bor själva. Jag har en dotter på snart 17 som är väldigt duktig på att sköta sig själv. Så har jag min lilla son på 8 som jag hänger med för det mesta.

Jämfört med hur sommarloven såg ut för bara några år sedan, så är min sommarvardag idag, rena semestern. Annat var det för bara något år sedan. Mina döttrar var ständigt i luven på varandra och om de inte tog halvt livet av varandra så tog de nästan mitt liv, kändes det om.

Det har dock funnits tillfällen när de hållit sams också, mina fyra barn…

Syskongnabb, gnäll och allmän tristess gjorde mina somrar till ett rent helvete vissa gånger. Så här efteråt är det kul att minnas och skratta åt. Men då var det jag som inte skrattade alls. Det var ju lite därför min blogg kom till från allra första början. Jag ville försöka hitta en humoristisk sida av den där vardagen som höll på att äta upp mig i vissa perioder.

Nu känns det som min familj faktiskt ”växt ifrån” det där en hel del. Det är skönt. Riktigt skönt. Visserligen kommer det tråkig vardag till alla familjer och visserligen kommer det också nya problem med nya livsföringar. Men jag måste ändå säga att jag dels känner mig tacksam över att just den där tiden tycks vara över för mig, men jag blir också förtvivlad över att jag ser föräldrar som nästan går på knäna under sommarmånaderna. Inte för att deras barn är så ”hemska”, utan helt enkelt för att barn blir väldigt krävande under sommarloven och många syskon har svårt att hålla sams.

Så här nedan kommer lite länkar till er föräldrar som har svårt att stå ut och som är helt slut för att det är sommarlov. Jag lägger upp dem till er, dels för att ni ska förstå att ni inte är ensamma om detta, utan att jag tror nästan alla familjer, mer eller mindre har samma problem. Men också för att ni ska förstå att hur långt bort det än känns just nu, så en dag, kommer ni faktiskt att kunna skratta åt allt tok och bråk barnen hittade på, för att ni PASSERAT den där tiden! Jag säger inte att det är lätt eller att det blir problemfritt fram tills dess. Jag säger bara att det finns hopp! 🙂

Här bjuder jag er föräldrar som är på väg att ”ge upp”, bli tokiga eller tror att ni är ensamma om detta fenomen, på några länkar jag tror att ni kan uppskatta och även ha lite nytta av:

Storstädning (Sommarlovet 2005)

Bojkotta sommarlovet! (Sommarlovet 2005)

Spårade ur! (Slagsmål på jullovet 2005-2006)

Förbannade sommarlov (Sommarlovet 2006)

Jag kan skriva en hel jävla roman med argument! (Sommarlovet 2006)

Ser fram emot skolstart (Sommarlovet 2007)

Mitt sommarråd till dig som är förälder (Sommarlovet 2009)

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Mitt sommarråd till dig som är förälder!

Jai 4, Binta 6 och Isatou 2

Barn i alla åldrar är toppen! De är underhållande, roliga, älskvärda och fantastiska på alla sätt och vis. Men allt har en gräns. Även föräldraskapet. Hur bildande, lärorikt, roligt och kärleksfyllt det än kan vara.

Att de flesta skilsmässor i Sverige sker efter semestern är knappast en tillfällighet. Att föräldrar drar en lättnadens suck när skolan slår upp sina dörrar igen, är knappast heller någon tillfällighet…

Att ”promenera på varandras nerver” är något ganska givet under sommarmånaderna. Visst är det härligt att umgås och hinna spendera tid tillsammans, men man kan också få för mycket av umgänget.

Som tonårsförälder kan jag säga att det värsta jag upplever under sommarlovet är avsaknaden av rutiner. Saker som rörs till hemma, slöheten som brukar inträda redan någon gång i mitten av Juni för att sedan vara konstant under resten av sommaren… Att de inte kan hålla sams med varandra, för att de fått för mycket umgänge och för lite stimulans… Ja, listan kan göras lång.

När jag var småbarnsförälder, särskilt till mina tre tonårsdöttrar (okej, Binta har redan fyllt 20…) så tyckte jag det värsta med sommaren var att jag inte kunde andas… Barnen var mig konstant hack i häl!! Jag kunde ha heldagsutflykter med dem, för att stimulera dem och ”trötta ut dem”, men när vi kom hem, så var de mig i hasorna exakt hela tiden!!

Om jag ställde mig och bakade, så hade jag snart sex små händer nedkörda i degskålen.

Om jag tog en dusch så hade någon snart öppnat badrumsdörren med en sax och satt och dinglade med benen från toalettstolen för att berätta om något som absolut inte kunde vänta tills jag duschat klart!! Vad som var så oerhört viktigt, kunde till exempel vara att lillasyster hade rivit sönder en teckning, eller att man hittat på en egen sång som bara MÅSTE sjungas för mamma just då…

När jag la mig i soffan för att titta på TV så hade jag snart tre kramsjuka flickor, under, över och nästan inuti min själ.

Eller så ställde de sig helt enkelt framför TV ´n och hade dans- och sånguppvisning för mig.

När jag låg och sov så kom de trippande, en efter en och la sig i min säng.

Kort sagt: jag höll på att bli GALEN på att aldrig, aldrig någonsin vara ifred!!

Binta, Jai och Isatou 2008

Jag tror inte att de ”bästa” föräldrarna är de som utplånar sina egna behov. Tvärt om, faktiskt. Jag anser att jag blev en mycket bättre mamma, när jag började ta mina egna behov på allvar. Mina behov som kvinna och människa. ”Jag är inte bara mamma”, säger reklamen. Nej, man är inte bara mamma, även om det ibland känns så…

Jag märker själv att när jag har haft ett par dagar ensam. Helt ensam och följt mina egna behov och önskemål, så har jag blivit både en gladare och bättre mamma. Framför allt en mamma, som tar mina barn på större allvar. Som lyssnar bättre, som är mer närvarande! Att jag dessutom hunnit sakna mina barn enormt mycket är en liten bonus.

Semestern är till för att vi ska hämta kraft och ladda våra batterier inför ett kommande år. Det där med att ladda batterierna kan vara väldigt sällsynt för många föräldrar.

Jag har därför några konkreta tips att ge!

Tips för småbarnsföräldrar och tonårsföräldrar: (Med småbarnsföräldrar menar jag till barn från 3-10 år)

Om du är sambo/gift, så ta en helg varannan månad eller liknande där den ena föräldern reser med barnen till en släkting eller åker och tältar eller liknande. Om du är ensamstående, så vill jag verkligen tipsa om att lämna ifrån dig barnen till en nära vän, släkting eller någon som du känner förtroende för och som kanske till och med uppskattar att få rå om dina telingar över en helg. Fast om du är ensamstående så tipsar jag om att försöka få till detta lite oftare än om du är gift eller sambo, i alla fall om det är du som har ansvaret för barnen i stort sett hela tiden. Om man delar på ansvaret för barnen med deras pappa, så kanske du ändå har möjlighet till egentid och då kanske inte behovet finns eller i alla fall inte är lika stort. Mina tips om du sällan är ensam från barnen, är att se till att bli det ibland och då ägna dig åt följande:

  • Planera INTE in någonting!!
  • Städa och tvätta INNAN barnen åker iväg, för du får ABSOLUT INTE ägna helgen åt hushållsarbete!
  • Planera inte in att träffa massa vänner eller bjuda in dem.
  • Börja med att ta ett långt, avslappnande bad, eller något annat som får dig riktigt avslappnad.
  • Sov sedan ut ordentligt.
  • Sen ska du bestämma vad DU helst vill göra. Kanske innebär det att ligga på sängen och läsa en bok, kanske att gå ut och käka en god middag med en vän, gå på krogen eller ta en shopping på stan. Det viktigaste är inte VAD du gör, utan att du gör något för din egen skull, som du uppskattar själv och att inte ha planerat det i förväg, för då blir det ett ”måste”, ett krav. Ta beslutet när du är utvilad, avslappnad och hunnit fundera ut vad DU verkligen vill göra!

Det är mitt sommarråd till alla föräldrar och faktiskt till barnen också, för jag är övertygad om att det är bra även för barnen att vara ifrån sina föräldrar (och ibland även sina syskon), om de är på en plats där de känner sig omtyckta och trygga. Jag tror det är bra att få längta och sakna varandra lite ibland. Jag tror inte på att utplåna sig själv, bara för att man har barn! Det är min uppfattning och jag är säker på att det inte passar alla, men det kanske är värt ett försök?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,