För lite mindre än ett år sedan hade UR sin serie mot rasism. Den kördes både i TV och på radio och tv-serien hette Välkomna nästan allihopa. Radions serie hette Rasismens Historia.
Jag medverkade själv med en krönika på hemsidan: Främlingsfientlighet med krönikan: Ett Sverige för oss alla och hade möjligheten att förhandstitta på hela tv-serien. Jag tyckte oerhört mycket om denna serie. Det förstod nog alla som läste min blogg då, eftersom jag verkligen skrev mig varm om den. Jag tyckte om att man dels gick in på flera olika problemområden runt både främlingsfientlighet och invandring, om mångkultur, fakta, historia och mycket runt ungdomskultur.
Min vän Vivi medverkade också i den här satsningen HÄR!
För er som missade serien, så går den fortfarande att se HÄR! (Rekommenderas varmt)
Varför jag tar upp den här tv-serien igen, är dels för att ge chansen till er som missade den, att se den nu, men också för att nu finns det möjlighet att rösta på just den här serien i Kristallen (Det Svenska TEVE-priset 2010). Och även på en av de två programledarna, min vän Doreen Månsson. Tyvärr går det inte att rösta på den manliga programledaren Musse Hasselvall. Tyvärr säger jag då jag tycker att dessa båda programledare gjorde ett oerhört bra jobb som har lämnat spår i mig, i den här programserien!!
Om du vill rösta på Doreen eller serien Välkomna nästan allihopa, så kan du göra det HÄR! (Det finns förstås andra att rösta på också 😉 )
Ibland tänker jag, angående debatten om rasism och främlingsfientlighet att man kan släppa den, för att det trots allt är år 2010 och att folk är mer upplysta och besitter större kunskaper idag. Men så dyker det upp debatter som den jag nyligen hade på min blogg: Sverige-debatt på Youtube och jag inser att den här debatten är viktigare än någonsin. Att våga ta den. Att våga belysa problematiken. Att våga ta den ett steg längre! (I youtube-debatten kom vi också att debattera just ”när blir man svensk?”, vilket ett av programmen i SVT ´s serie just handlade om: När blir man Svensk?)
Debatten i min blogg om mångkultur och antirasism leder nästan alltid till att jag nedlusas med rasistiska kommentarer (som jag oftast inte kan släppa på), den leder nästan alltid till personangrepp mot mig. Men jag kan liksom inte låta bli. Jag vill inte låta bli. Det är som ett behov som finns inom mig. Jag vill att mina vänner, mina barn och andras barn, ja, alla människor på jorden bedöms efter hur de är, inte efter hur de ser ut.
För att citera Martin Luther King:
”I have a dream that my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”
Mitt eget bloggande om serien, det upphörde för att jag reste till Gambia då, annars hade jag säkert bloggat ännu mer om den. Här är det jag hann blogga innan min resa:
Varför funkar inte högerextremismen i Sverige?
UR ´s kampanj mot rasism fortsätter…
Min kloka vän säger kloka saker i TV
Tillägg: Läs gärna Svarten ´s inlägg och framför allt se videoklippet hos honom i samma ämne: Främlingsfientlighet, rasism och Slaveri
Läs även andra bloggares åsikter om välkomna nästan allihopa, antirasism, ur, svt, kristallen, rasismens historia, främlingsfientlighet, mångkultur, martin luther king, i have a dream,
