Nej, Lilla Hjärtat är ingen mullvad, hon är en Pickaninny

jämlikt samhälleIgår hade Margareta Rönnberg en debatt i radion med Oivvio Polite. Jag lyssnade på debatten och försökte hålla ett öppet sinne, trots att jag vet att hennes åsikter går väldigt mycket isär med mina egna. Efter att ha lyssnat på Margareta och Oivvio en liten stund blev jag ändå så upprörd, då jag anser att det Margareta gör är att försöka förringa andra människors upplevelser och i stället försöka lägga in sin uppfattning om dessa bilder som en sanning i namnet att hon är forskare.

En av de saker som gjorde mig upprörd är att Margareta hävdade i debatten att Lilla Hjärtat inte är en person, utan ett fabeldjur. Det märkliga då är ju att i mina ögon är alla de andra figurerna just figurer, medan Lilla Hjärtat är en flicka. Eller som upphovsmakerskan själv, Stina Wirsén säger:

”Vi ville skapa en stark liten TJEJ.”

Är det här alltså ännu en efterhandskonstruktion, eller anser sig Margareta ha rätt att omtolka det som Stina själv anser vara något annat? Det här blir en märklig debatt. Samma sak när Margareta i debatten hävdar att ”barn inte ser Lilla Hjärtat som en rasistisk nidbild”. Barn ser väl sällan nidbilder och jag tycker att Oivvio Polite hade en mycket bra jämförelse där i debatten, med judiska nidbilder.

Självklart är det inte heller så att barn alltid för stunden uppfattar det man hör och ser som det budskap saker och ting har. Det betyder inte att de inte påverkar oss. Jag lyssnade mycket på politiska sagor som barn, till exempel ”Kåldolmar och Kalsipper”. Jag förstod inte alls då att det var just politiska sagor, men som vuxen har jag suttit och skrattat högt över det politiska budskapet i just dessa sagor.

Margareta vill att vi ska lyssna på barnen och vad de uppfattar, men i sanningens namn så är det vuxna som skriver barnböcker och på så vis tycker jag det är viktigt att vi vuxna görs medvetna om vad innehållet kan betyda och hur det kan påverka våra barn. Som en av mina facebook-vänner ironiskt skrev om debatten:

”Med hennes resonemang ska barnens perspektiv alltså få avgöra saker som exempelvis:
– om de ska lära sig äta grönsaker eller ej
– om de ska ha regnkläder ute när det ösregnar, eller ej
– hur ofta de ska duscha
– hur ofta de ska få äta godis
osv… för om BARNEN inte ser något fel med det, då ÄR det ju inget fel!”

Jag tycker det är en förälders plikt att vägleda, skydda och fostra sina barn, i detta ingår även en social fostran och medvetenhet, samt hänsyn. Det tycker jag att man gör som förälder när man väljer bort en saga med rasistiska nidbilder. Att det sedan finns de som inte ser det som rasistiska nidbilder, får ju stå för dem, men jag tror trots allt att de allra flesta kan se likheterna mellan Lilla Hjärtat och pickaninnyn. Oivvio Polite har gjort en egen undersökning hur man ser på dessa bilder. Den kan du se HÄR!

Självklart vill man även uppfostra sina barn till självständigt, fritt tänkande individer, samtidigt som vi föräldrar naturligtvis påverkar våra barn, troligen mer än vad vi själva inser. Det anser jag att man kan göra genom att debattera och diskutera med sina barn, just den här typen av frågor, när de blir stora nog för det. Förklara vad man själv tycker är fel och rätt och varför man reagerar på ett visst sätt inför vissa saker, samtidigt som man berättar och lyfter fram vad kritikerna anser om samma sak. Det finns många sätt att uppmuntra sina barn till att fatta egna beslut, att gå emot ens egna åsikter och att uppmuntra till att ta ställning i olika frågor.

Utan den här debatten om nidbilder, Lilla Hjärtat och pickaninnyn, är jag inte säker på att jag uppmärksammat likheterna mellan Lilla Hjärtat och Pickaninnyn. Jag är inte säker på att jag tänkt på det. Nu när någon annan påtalat likheterna så kan jag inte förstå hur man INTE kan se dem och se vad de har för historisk påverkan på människor. Vi människor, barn och vuxna behöver samtala, debattera och byta åsikter. Ibland kommer vi till insikt. Ibland håller vi fast vid åsikter som vi tror på, även när andra är av en annan åsikt, men viktigast är att veta var vi står och varför och vem vi är i ett större sammanhang och inför våra barn och fundera på vad vi vill föra vidare till våra barn.

Dessutom tänker jag att det finns ju skäl till att Stina Wirsén och förlaget valt att dra in böckerna med Lilla Hjärtat och även om jag inte är säker på att det är för att de håller med om att det är en rasistisk nidbild, så tycks de i alla fall vara överens om att det var ”bad business” eller så vill de visa hänsyn till alla de föräldrar som tycker att det inte är lämpligt att återväcka en rasistisk nidbild som borde fått stanna i graven!

Debatten i P1, Nya Vågen: Är Lilla Hjärtat en mullvad?

Tidigare bloggat: Den absolut sämsta artikeln i ämnet Lilla Hjärtat

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

För er som fortfarande inte förstår vad problemet är

Att DN tydligt tagit ställning för sin tidigare medarbetare Stina Wirsén är ingen hemlighet, om man ser till vilka artiklar man valt att publicera den senaste tiden i debatten om Liten skär och alla små brokiga.

En artikel som inte bara är nyanserad, utan också lyfter fram kritikernas argument på en mer tydlig invå är Expressen när de väljer att publicera DENNA artikel som inte bara är väldigt bra och välskriven, utan också väldigt beskrivande för de som fortfarande inte förstår vad problemet är med att sprida Lilla hjärtat som rasistisk nidbild.

Dagens lästips går alltså till denna artikel: Den rasistiska ikonens logik

LÄS DEN!!

Det jag tidigare bloggat i debatten hittar du länkar till HÄR!

(Bilden är en skärmdump från Expressen)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vad vet Stina Wirsén om vår vardagliga kamp mot rasism?

Jag har haft stressiga dagar och mitt i allt detta så har jag gluttat in lite här och var och försökt följa debatten som återigen har blossat upp om Stina Wirsén´s figur Lilla Hjärtat i Liten skär och alla små brokiga, när det visat sig att det inte bara handlar om en kort barnfilm och barnböcker, utan att det handlar om en stor, välplanerad lansering utomlands med en hel uppsjö prylar som ska säljas.

Att folk lanserar barnfilmer eller saker eller tjänar pengar är inte ett problem i sig! Det som däremot blev uppenbart i och med utlandslanseringen är dock frånvaron av debatt eller ett möte med sina kritiker, som Stina och filmproduktionen har erbjudits, men låtit bli att bemöta. Skälet till det vaga och slingrandet från att bemöta den faktiska kritiken blev mer uppenbart när den stora lanseringen av Liten skär visade sig i den nya uppblossade debatten.

I en intervju i DN säger Stina Wirsén:

”Om några av dem som ägnat all kraft åt att hata Lilla Hjärtat kunde fokusera på att arbeta mot den verkliga rasism som präglar vårt samhälle, skulle mycket vara vunnet.”

Jag häpnar över uttalandet! Av de kritiker jag läst och kommit i kontakt med under den här tiden, så är det en övervägande del som arbetar mot rasism dagligen i sina yrken. Väldigt många av oss kämpar ständigt i det tysta mot rasism som vi själva eller våra barn och övriga familjemedlemmar utsätts för i vår vardag.

Jag är övertygad om att när nidbilder på svarta såsom Lilla hjärtat och i Tintin-albumen och när f.d. sportkommentatorer säger ”svartingar” i direktsänd radio, så sanktioneras dessa uttryck på ett sätt som jag tror breder ut den så kallade ”vardagsrasismen” (för mig är även den rasism och jag tycker inte om ordet ”vardagsrasism, då det lätt ger en uppfattning om att den sortens rasism skulle vara mindre skadlig för de utsatta).

I fredags blev jag intervjuad i P3 angående Stina Wirsén´s lansering i Japan och på andra håll i världen av Liten skär. Av en 10-15 minuter lång intervju valde man att ta med endast en mening av det jag sa. Du kan lyssna på det HÄR!

Jag hade ganska mycket mer att säga som jag tycker är av vikt i debatten.

Jag pratade om lanseringen i Japan och det faktum att man valt att INTE lansera Liten skär och alla små brokiga  i Afrika, Nord- och Sydamerika. Jag berättade om att jag som mamma till 4 fina, mörka, afrosvenska barn KRÄVER att mina barn ska ha samma rättigheter i Sverige idag, som till exempel mina bröders blonda, fina barn, utan att bli kallade neger eller bli nedslagna! Jag berättade att saken satts i ett annat ljus när jag och många med mig insåg att Stina Wirsén planerat lanseringen av en hel uppsjö saker i Japan och andra länder. Jag berättade också att jag är förbannat trött på att det finns vissa som vill ”stilla debatten” med att man inte är rasist för att man kräver att få säga ”n-ordet-bollar”, säga ”svarting” i direktsändning, att få lansera rasistiska nidbilder på svarta i barnfilmer och att ha Tintin i Kongo på barnavdelningen och att Stina Wirsén sa i Norrbottenskuriren att det är bättre kritikerna ägnar sig åt att bekämpa ”riktig rasism” när det är PRECIS det vi gör i princip varje dag!!

Jag är trött på att mina barn (sedan TVÅ års ålder) blivit nedslagna, kallade ”n-ordet” och behandlats kränkande på grund av sin hudfärg och jag menar även att dessa två saker hör ihop! Jag menar att det som är grunden för dessa debatter gör att det blir mer ”okej” i samhället att använda n-ordet och att diskriminera våra mörka barn.

Bland annat. Det var en del av det jag sa idag, i alla fall en liten, liten del av det… Jag sa även att jag är upprörd över att Wirsén gör sig själv till ett offer, trots att hon själv inte är utsatt!! Det är jag verkligen förbannad över! Det är mina och våra barn som är de utsatta för den här typen av spridning runt omkring och inte Stina Wirsén!

Jag är upprörd över att Stina Wirsén försöker göra sig själv till offer, trots att hon inte är den som är utsatt. Det är våra barn som blir utsatta för rasism, fördömanden, utanförskap och kränkningar i sitt vardagliga liv och det är de som är de verkligt utsatta, inte Stina Wirsén, för att hon får kritik för den nidbild hon skapat och som med hennes goda minne fortsätter spridas världen över och som det framkommit att hon varit medveten om redan innan att den skulle komma att skapa debatt.

Jag är också upprörd över att Stina Wirsén ger sig själv (som icke utsatt) tolkningsföreträde när hon hävdar att vissa av hennes kritiker har begränsad utblick. Jag skulle vilja påstå att de flesta av oss kritiker som jag kommit i kontakt med har en mycket vidare och mer klarsynt utblick i den här frågan än vad Stina Wirsén någonsin kommer att få!!

Jag är också upprörd över att media (och DN i synnerhet) ger så enormt mycket mediautrymme till Stina Wirsén och hennes försvarare i jämförelse med dem som faktiskt är drabbade av rasism och de nidbilder hon sprider. För mig blir det lite som att låta den som utsätter andra för mobbing eller liknande få mer utrymme och tolkningsföreträde än till de som faktiskt är utsatta.

Alla möjligt märkliga försvar kommer upp såsom yttrandefriheten och konstnärsskapet och så vidare, men att man sprider rasistiska nidbilder av svarta som är en av våra mest utsatta grupper för just rasism i vårt samhälle, tar man föga hänsyn till och jag tror att detta bli än mer uppenbart för oss som faktiskt är vita men har svarta/mörka människor som familjemedlemmar, då det blir uppenbart när vi särbehandlas och vad som ligger till grund för det. Jag undrar när företrädarna för Liten Skär och alla små brokiga råkar ut för den här negativa särbehandlingen själva?

Jag är till sist också upprörd över att det visat sig att både Svenska institutet, Sveriges ambassad i Tokyo och Svensk form är med och lanserar Liten skär och alla små brokiga med alla prylar som lanseras just nu. Att det dessutom delvis finansieras av svenska skattebetalare är helt förkastligt! Det är alla svarta/mörka barn i Sverige som blir måltavlan för detta som och det är inte acceptabelt i ett mångkulturellt och demokratiskt land som Sverige. Gör om. Gör rätt.

Mina tidigare inlägg i debatten:

Barnfilm med rasistisk nidbild av svarta (debattartikel)

Liten skär och en svart Golliwog

Extrem ignorans eller ovilja att förstå

Det handlar inte om att ha avbildat en svart figur i en barnbok

Extrem ignorans eller ovilja att förstå

Den tiden har kommit nu

Med Tintin i fokus på Uppsala stadsbibliotek

I have a dream… (Rekommenderad läsning!!)

Öppet brev till Stellan Skarsgård

Tintins ut- och intåg i barnbokhyllorna

Sveriges Radio p3 (Kort Radioklipp)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,