Boktips: Tre Bröder

Jag är extremt pessimistisk när jag lägger den här boken i mitt knä och börjar läsa. ”Ännu några oskyldiga”, tänker jag lite sarkastiskt och fördomsfullt när jag bläddrar i boken. Men jag läser den ändå. Boken handlar om det s.k. Rinkebymordet på den unga 19-åriga Radu Acsinia.

Boken Tre Bröder är skriven av Christian Holmén och Dick Sundevall.

Trots att jag verkligen läste denna bok med kritiska ögon, läste den fram och åter och försökte se den ur olika synhåll, så är det svårt att tro att de två äldre bröderna Özkan och Önder är skyldiga till detta mord, om bokens författare skrivit precis det de funnit i sin egen utredning om fallet.

Denna historia är debatterad på olika nivåer och under en längre tid. Jag har inte följt med i debatten så noga, trots att jag normalt är rätt intresserad av denna typ av debatter.

Däremot vill jag VARMT rekommendera denna bok!! Den är en riktig nagel i ögat när man tror att vårt rättssystem är vattentätt. Boken är en bra tankeväckare för ett rättssystem och en rättssäkerhet som fungerar i de flesta fall, men som ändå har sina brister. Brister som kan få förödande konsekvenser, när man börjar se mellan fingrarna på bevisning.

Mer om rättsfallet kan du läsa på sidan som handlar om just Rinkebymordet.

Det finns även en namninsamling om att domarna mot Özkan och Önder bör prövas i en ny rättegång. HÄR kan du skriva på den.

Men som sagt, så rekommenderar jag varmt boken då jag tycker den är viktig att läsa och dessutom spännande och intressant. Boken får tveklöst fem tonårsmorsor av fem möjliga av mig.

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Fler boktips och inspiration om böcker kan du få på Boktipset!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Anhöriga ska bestämma straffet?

Diskussionen om anhörigas möjlighet att påverka en dom är uppe i debatt igen. Jag vet att jag deltagit   i diskussioner runt detta tidigare.

Rent känslomässigt så känner väl jag, liksom de flesta att det är klart att anhöriga till brottsoffer ska få vara med och föra fram sin talan, då det är något som påverkat dem i allra högsta grad och kommer att göra det resten av sina liv. Rent rättssäkert tycker jag inte alls att anhöriga ska få vara med och utdöma straff.

Jag tycker att Thomas Bodström beskriver det bra.

Även advokatsamfundet är kritiska till förslaget.

De starkaste skälen till att anhöriga inte borde få vara med och diskutera strafftider och möjlighet till tidsbegränsat straff anser jag är att då kan det i stället komma att handla om de anhörigas möjlighet att uttrycka sig, i stället för att fokusera på vad personen faktiskt begått för brott.

Jag ser direkt faran med att de offer som har anhöriga som kan uttrycka sig väl, får gärningsmännen hårdare straff. Vad händer till exempel om en hemlös, vars anhöriga inte har någon kontakt med personen i fråga? Ska den brottslingen få ett lägre straff då, än en person som kanske har en nära anhörig som är juridiskt kunnig och också duktig på att uttrycka sig? Då ska vi alltså börja sätta folk i klasser och värdera vissa mer än andra?

Jag tycker att det ska vara en domstol som dömer personen och avgör straffsatsen.

Samtidigt så finns det naturligtvis skäl till att den anhöriga ska ha möjlighet att bemöta den som begått brottet och få säga sin mening. Dels för att kunna bearbeta sorgen och gå vidare i sorgeprocessen. Men också för att ställa eventuella frågor eller helt enkelt beskriva vad det har fått för konsekvenser för den anhöriga. Jag tror också det kan ha sin poäng för den som har begått brottet att bli konfronterad med just de anhöriga.

Däremot så tror jag, som sagt var, att man ska låta domstolarna fortsätta döma.

Rosa har också skrivit om det tidigare, men är av en annan åsikt.

Vad tycker du?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,