Bokrecension: Hon som ser

Redan som liten flicka upplever hon utomkroppsliga upplevelser. Hur hon lyfter från sängen och svävar fritt. Med tiden upptäcker hon att hon kan visualisera sig till andra platser. Det som först känns skrämmande, blir vardag för henne. Det är så naturligt att hon inte reflekterar över att det inte skulle vara möjligt att det kunde ske.

Hon som ser

Hon som ser

I fjällbyn Hacksjö där Anna-Lena Vikström växer upp är det inget konstigt. Redan i tidiga tonåren ringer folk i trakten och ber henne se efter var de förlagt sina saker, var deras husdjur sprungit bort och var deras familjemedlemmar försvunnit eller varför. 

Som vuxen försöker Anna-Lena förneka sina förmågor, då omgivningens dom är hård, särskilt i den kyrkliga världen där hon arbetar. Hon vill inte själv ha dessa förmågor då det gör henne annorlunda och ”konstig” i andra människors ögon. 

Med tiden måste dock Anna-Lena acceptera att det här är den hon är. I stället för att trycka tillbaka och förneka vem hon är, väljer hon att vidareutveckla sina förmågor och lära sig av andra med olika förmågor, det hon själv inte upptäckt hos sig själv. 

Boken är Anna-Lenas berättelse. Skriven av författaren Eva Wiklund om och med sierskan Anna-Lena Vikström. Om man har lite aningar om övernaturlighet så kommer den här boken att göra dig väldigt nyfiken. Om du inte alls tror på det du inte upplevt, så kommer du ändå att dras med av att boken skrivits på ett så naturligt och odramatiskt sätt, den är skriven på ett så jordnära plan och med en sådan inlevelse att det är lätt att uppleva att man är en del av berättelsen. Jag har tidigare skrivit om denna författares bok: ”Jag kommer sen…”, om diskoteksbranden i Göteborg.

Jag rekommenderar alla att läsa den här boken!! Inte bara för att den är givande och intressant att läsa, men också för att den väcker mycket nyfikenhet och många tankar och funderingar!

Om du inte själv vill läsa boken, så kanske någon skulle vilja ha den i julklapp?

Anna-Lenas blogg

Här kan du beställa boken

Här är en Facebookgrupp för boken

Här är Anna-Lenas officiella Facebook

Här kan du se ett TV-program på SVT med Anna-Lena

Facebook för författarens alla böcker

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Bokrecension: Gå om INTET

Boken Gå om INTET av Sandra Gustafsson

Boken Gå om INTET av Sandra Gustafsson

Jag skrev nyligen om att jag varit på Sandra Gustafssons bokrelease av hennes nya bok Gå om INTET. I goodiebagen från releasefesten fick vi med oss inte bara den nya boken, utan faktiskt alla tre böcker som Sandra Gustafsson skrivit. Jag har recenserat de båda tidigare:

Maskrosungen

Svedd


goodiebagNu fick vi alltså alla tre böcker och jag är så bakvänd ibland att jag nu när jag haft en lite ”off-book-period” så började jag med att läsa om hennes första bok. Och ja, den var lika förbannat bra som första gången jag läste den!! Men nu har jag äntligen läst igenom även hennes nya bok Gå om INTET och den var också riktigt bra!! Jag skulle kategorisera den som en relationsdeckare. Den innehåller det där spännande suget som uppkommer i magen när man läser en riktigt spännande bok. Samtidigt som den också handlar om relationer. Vad som händer med oss när vi följer åtrå och passion, blandar det med tabu, otrohet, mord och beräknande, iskalla kalkyler. Det är där vi hamnar om vi läser Sandra Gustafssons senaste bok. Med alla dessa snaskiga och läskiga ingredienser.

Absolut något för hängmattan, resan eller solstolen i sommar. Läs den!!

Boken får fyra av fem i betyg av mig:

africasmallafricasmallafricasmallafricasmallafricasmallblack (2)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Boktips: Adjö det ljuva livet

adjödetljuvalivetCamilla Henemark har skapat rubriker i många år. Nu har jag lyssnat klart på ljudboken: Adjö det ljuva livet, en biografi om Camilla Henemark. Boken är fylld av de skandalösa rubriker som har satts genom åren och de som vill höra ”skvaller” om vilka Camilla har haft sex med, inklusive historien med Kungen, kommer inte bli besvikna. Berättelserna är många och namedropping är bara förnamnet på alla kända personer som nämns i Camilla´s bok. Men boken är mycket mer än så.

Personligen kan jag känna att även om mycket av denna namedropping sker med humor och en glimt i ögat, så i det stora hela tycker jag det drar ned den för övrigt mycket intressanta boken, även om jag förstår att det lockar en hel del läsare också.

Jag vet att det är många som tycker det är patetiskt när kända människor skriver böcker för att ge sin sida av saken, då de flesta har blivit gagnade av medier och deras skriverier för att nå sin stjärnstatus. Där håller jag inte  med alls. Jag tycker det är en självklarhet att kända personer ska ges utrymme att ge sin sida av saken, när de blivit omskrivna och nedskrivna under en himla massa år. Om något förlag sedan beräknar att det finns ett läsarintresse och är beredda att ge ut den, så fine with me.

Ljudboken om Camilla Henemark handlar dels om hennes artistliv, hennes tid som både modell och modellmama, men även om konflikterna i Army of Lovers och även hennes härliga relation till sin väldigt speciella mormor som kom att bli en viktig del av Camilla´s liv.

Till sist och den del jag själv tycker var mest berörande handlar om de svårigheter hon haft i sitt liv. Den handlar om hennes svårigheter med den ADHD som hon fick diagnostiserad sent i livet och de svårigheter men också möjligheter som ADHD´n har givit henne i sitt artistliv.

Med stor sorg får man sedan följa Camilla när hon bränt sina broar och blir hemlös, om den svåra vägen när en människa faller ända ner till botten och den svåra och ihärdiga kampen för att ta sig upp från botten igen. Det ger en naken och utlämnande bild som ger en uppfattning av Camilla som en person med många bottnar. Boken berörde mig mycket, mycket mer än jag hade väntat mig och boken är i det stora hela en verklig berg- och dalbana som är uppe på mycket svindlande höjder och nere i på den absoluta botten och allt däremellan…

Jag blev en gång för många år sedan presenterad för Camilla av en gemensam vän (som för övrigt också omnämns i boken vid några tillfällen) för att vår gemensamma bekant redan då tyckte att min äldsta dotter Binta påminde så mycket om Camilla och efter att ha läst boken måste jag säga att även om det finns många olikheter mellan dem, så fanns det påtagligt många likheter också! Det gav mig en kanske än mer personlig känsla av Camilla i boken.

adjö det ljuva livet

Boken får fem av fem Afrika-ikoner av mig som betyg, framför allt för alla eftertankar den väckte. Jag blev starkt berörd av boken och den känslan stannade kvar i mig flera dagar efter att den sista skivan spelades…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Jag är Zlatan Ibrahimovic´

jag är zlatan framJag är kär! Om inte kär så i alla fall heeelt betagen av Zlatan efter att ha lyssnat på ljudboken av Zlatan och David Lagercrantz. Det lustiga är att jag inte ens gillar fotboll. Faktum är att jag till och med ogillar fotboll, så många i min familj lyfte på ögonbrynen när jag sa att jag lånat ljudboken om Zlatan på biblan.

Jag har ju som alla andra svenskar hört talas om Zlatan-feber, men inte alls förstått vad den innebär eller hur den känns, men nu vet jag.

Vad jag tyckte om med boken är dels att man fick följa honom under hela hans karriär, från början tills nu och trots att det handlade mycket om fotboll, så var den beskriven så enkelt att till och med en som inte vet något alls om fotboll hängde med hela tiden och inte bara det, att jag bara ville lyssna vidare… Det blev inte tråkigt en enda gång.

Jag blev också betagen av att lyssna på Zlatans bakgrund. Hans historia och ursprung med att vara uppväxt i Rosengård gör att man förstår hans kämpaglöd, vinnarskallen och varför hans rötter är så viktigt för honom. Det är hans historia som gör honom till den han är. Han är helt enkelt unik.

Zlatan lyckas också sätta fingret på hur liten personen är när det kommer till stora fotbollsklubbar som köper och säljer spelare till höger och vänster och hur lätt det måste vara att känna sig som en handelsvara och hur viktigt det är när man ger allt att det fungerar med personkemi och annat som är viktigt för människor som satsar på så hög nivå.

Jag tycker också att man i boken lyckas plocka fram den ”macho-kultur” som finns inom fotbollen och även om den känsla av revansch som Zlatan burit med sig under hela sitt liv. Utanförskap, att känna sig annorlunda och att behöva ”bevisa att man duger”, vilket jag tror att han delar med väldigt många människor, i synnerhet från förorterna. Det räcker liksom inte med att vara bra som man är, utan man måste hela tiden bevisa att man är bättre.

Zlatans förhållande till media lyckas han också förmedla i boken och jag tycker också det blir tydligt på sättet han beskriver olika situationer, varför hans förtroende för media inte är särskilt stort och berg- och dalbanan han åkt i genom åren, i media. Ena gången hyllad till skyarna och andra gången bespottad som en pestsmittad. Det är nog svårt i hans roll att förhålla sig till det på en rimlig nivå.

jag är zlatan bak

Att fansen varit en viktig del i Zlatan´s karriär kan man inte ta miste på när man lyssnat/läst hans bok, för de håller Zlatan högt och även om de har gjort hans liv svårare att leva, så tycks han ändå hysa en oerhört respekt för dem.

Det blir också tydligt hur familjen med Helena och barnen har förändrat honom och tydligast blir hans känslor för faderskapet när ena sonen insjuknar och där tycker jag också att man får känslan av hur isolerat han och Helena lever i perioder, då de bor på ett hotell i Italien och inte har någon att rådfråga om pojkens viktminskning.

I stort tycks Zlatan leva på det sätt han vill och han verkar även trivas väldigt bra med sitt liv, men det är samtidigt en stark kontrast till det liv han växte upp i, med föräldrar som verkade vara mer frånvarande än närvarande, samtidigt som han verkar ha försonats med de känslor och tankar han växte upp med och ha en bra relation till sin familj i dag.

Inte minst finns det mycket humor i Zlatans bok. Det var många gånger jag skrattade över olika delar i hans berättelse och det gjorde även boken än mer lättsmält.

Om det var något som kanske störde något så var det att det är väldigt många upprepningar på orden ”ärligt talat”, ”uppriktigt sagt” och dessa upprepningar var MÅNGA, samtidigt som det gjorde berättarrösten levande och gjorde att det kändes som Zlatan´s egna ord.

Om jag tycker du ska läsa/lyssna på boken? Jaaaa!! Jag ger den här boken fem av fem Afrika:

Här kommer tre smakprov från ljudboken:


Här är landsplågan vi alla minns:

Den här dokumentären om Zlatan är min favorit:

Och som sagt, den här ljudboken har gett mig väldigt hög Zlatanfeber!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Födelsedagsfirande på Aifur, julstress och en massa bilder

Det är snart jul. Jag vet att jag inte är den enda i Sverige som har fullt upp med att förbereda julen, trängas i affärer, koka knäck och slå in julklappar. Mitt i allt detta så är min födelsedag. Det borde jag i och för sig ha vant mig vid, med tanke på att det nu är 42:a julen det varit på samma sätt…

Mitt i stressen så ska helt plötsligt födelsedagsfirande pressas in. Det gör att jag sällan planerar något stort firande på min födelsedag, (förutom när jag fyllde 40 och det blev stor fest, men den planerade jag å andra sidan inte själv, eftersom det var en överraskningsfest) utan jag brukar köpa hem en tårta (eller baka en) och så får de som vill komma förbi, käka en bit tårta och så kan alla fortsätta med sitt julstökande och jag blir ett år äldre, relativt obemärkt. 😉

December 2012 066Jag har hunnit skålla mandel…

December 2012 067

…till knäcken jag kokade. Jag har varit och storhandlat, varit runt och fixat lite här och lite där…

December 2012 105…varit på fina Saluhallen och kompletterat lite…

Ja, som vanligt stressat runt inför julen. Men just den här födelsedagen kände jag för att fira LITE mer än jag brukar, så jag hade bjudit in mina närmaste till en restaurang jag varit nyfiken på att prova ett tag. Men innan dess hade jag planerat att gå på en manifestation jag varit med och planerat för organisationen Stoppa Hemlösheten, som jag nämnt tidigare här. Jag var där och det kändes som det var en del folk som kom och stöttade eventet som handlar om att väcka opinion mot hemlöshet. Tack till er som kom!

December 2012 109Mitt i all stress kom jag på att jag missat att köpa tårta, då vi skulle fira på restaurang, så jag och min mamma gick och fikade och jag tog en tårtbit för att känna att jag ätit en bit tårta i alla fall! 😉 En ruggigt god marängtårta fick jag sätta tänderna i!

Därefter åkte vi och handlade en del saker och sen hem för att fixa oss inför kvällen.

Till slut bar det iväg till restaurangen Aifur. Det är artisten E-Type´s vikingataverna i Gamla Stan som jag varit så nyfiken på länge. Atmosfären i restaurangen var helt magisk. Det var verkligen som att komma till en nästan förtrollad värld. Maten är speciell, atmosfären är magisk, personalen är inte bara trevliga utan något helt utöver det vanliga. Man presenterade varje sällskap som kom, man sjöng och spelade, var MYCKET påpassliga vid borden och till och från satte sig servitrisen med oss vid bordet och det fick oss att känna oss både speciella och utvalda. Jag som fyller år, bjöds på efterrätt och musikerna stämde in med musik när mitt sällskap och resten av restaurangen sjöng ”ja, må hon leva”. Mabou kommentar under kvällen var: ”Det känns nästan som att vara med i Ronja Rövardotter” och lite så tror jag vi alla kände.

Kvällen blev över förväntan och vi hade verkligen jättetrevligt!! Vi var sammanlagt 13 vid bordet (hmmm… är inte det otur, förresten?) och det var toppen att ha både familj och vänner vid bordet. Carina och KA var två av gästerna, sen var det brorsan med familj, mamma, barnen (utom Jai, som var tvungen att jobba, så vi ska fira senare) och så var det en av mina äldsta vänner och två av hans döttrar (min pappa och jag firade själva i förra veckan). Det blev ett ganska stort gäng, trots att det var bara två dagar innan julafton. När jag bjöd in mina vänner var jag noga med att säga att de inte skulle känna sig ”tvungna” att komma, då jag vet hur stressigt man kan ha det precis innan jul, så jag är glad att så pass många kunde komma ändå.

December 2012 129Älgentrecôten var väldigt god

December 2012 131…men alla var nöjda med sin mat och tyckte om den, tror jag.

Jag tror att vi alla testade den alkoholfria mjöden och den var riktigt god och smakade väldigt mycket jul. Några testade även den med alkohol och jag tog bara lite på tungan, men nej, alkohol är liksom aldrig gott om jag får ha en åsikt (och det får jag förstås)!

December 2012 132

Musikerna underhöll oss med glada toner

December 2012 121

Hela gänget

Jag hade TYDLIGT avsagt mig presenter inför den här dagen, men mina vänner är så ”olydiga” och envisa att varenda kotte hade något med sig i alla fall… 😉

December 2012 135

Att levande ljus är min grej, har tydligen framgått till mina vänner! 🙂

December 2012 136

Nåja, den här var egentligen ett förskott på julklapp till hela familjen, om man ska vara noga

December 2012 139Smink, smycken, presentkort och Susanna Alakoski´s senaste bok: Oktober i fattigsverige var alla uppskattade presenter!!

December 2012 141Set med halsband och örhängen är ju också min ”grej” och ett par fingervantar där man kan använda touchen med vantarna på, när man använder mobilen i kylan.

Jag hade på riktigt inte blivit besviken om jag inte fått någon present, men nu när jag fick så många, fina presenter så är jag förstås väldigt glad och tacksam för dem.

Men höjdpunkten idag var absolut att vi alla kunde ses och ha några trevliga timmar tillsammans och umgås och som sagt, den här restaurangen vill jag verkligen rekommendera för er som vill fira något speciellt, då den är en upplevelse utöver det vanliga och man får så mycket mer än mat när man är där!

Restaurangupplevelsen får tveklöst fem Afrika av fem möjliga i betyg:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Torka aldrig tårar utan handskar (recension)

Jag har redan skrivit om Jonas Gardell´s serie: Torka aldrig tårar utan handskar. I går sändes den tredje och sista delen och jag är så glad att jag såg serien!

Den fyllde mig av nostalgi, sorg och klarsynthet och kärlek på samma gång.


Serien handlar om alla fördomar som fanns mot både homosexuella och mot de som fick sjukdomen AIDS/HIV. Den handlar om glädjen och friheten att få leva ut sin sexualitet efter att ha förnekat den under lång tid, det handlar om att finna gemenskap i en grupp där man blir accepterad för den man är, men den handlar också om fördömanden från omgivningen och släkt.

Den handlar om en kamp att få vara sig själv. Att bli accepterad för den man är, samtidigt som den handlar om att kunna skapa sig ett liv där man bejakar sig själv och sina egna behov.

Den handlar också om sorgen över att förlora anhöriga och att det var så många som dog i den här sjukdomen innan bromsmedicinerna kom.

Den innehåller också humor och jag känner en vansinnig glädje över personligheten som Paul spelar i serien. Det är en film som sitter kvar i hjärtat och som lämnar spår i mig, även när filmen är slut. Jag ger serien fem Afrika av fem möjliga:

Här kan du se hela serien några dagar till och jag hoppas verkligen att du tar dig tid att göra det:

Del 1

Del 2

Del 3

Jonas Gardell (hemsida)

Jonas Gardell (Twitter)

Jonas Gardell (Facebook)

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Påven Johanna

Boken Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross bygger på en sägner eller berättelse om en sann påve eller en myt, beroende på var man letar information eller vem som gör det.

Det spelar ingen som helst roll om berättelsen bygger på en sann historia eller inte, för den här bokens berättelse är något utöver det vanliga, oavsett ursprung eller fantasi.

Boken är en medeltida historia i Italien om en kvinna som brann för att få studera i en tid då kvinnor inte ansågs ha något i en skolbänk att göra. Den handlar om en kvinna som är beredd att göra precis allt och uppoffra precis vad som helst för att få utvecklas som människa och inte bara som husfru.

Den handlar om en tidig frigörelsekamp för en ensam kvinna och den handlar om att överleva i en värld som är så långt ifrån jämställdhet som man kan komma. Boken var ganska tjock och den tog mig ett tag att läsa, trots att den var väldigt bra, men den var inte helt lättsmält, så det var en bok jag bara tog fram när jag hade tid att koncentrera mig ordentligt och inte bara ”slöläsa”. Låt dig inte skrämmas av det bara, för den var inte svårläst på något vis, utan det var mer att jag ville koncentrera mig ordentligt när jag läste den, då det fanns många små in- och utgångar i boken som det gällde att hänga med på.

Boken är en väldigt bra historisk roman och även om det inte är en av mina allra bästa böcker, så rekommenderar jag varmt att läsa den, för det är en bok som stannar kvar även när man slagit ihop den efter sista sidan.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Boktips: Kriget är slut

Jag har precis lyssnat klart på ljudboken Kriget är slut av skådespelaren Morgan Alling.

Ljudboken var väldigt bra! När författaren själv läser sin bok, kan det bli extra bra om h*n är en bra uppläsare och det är Morgan Alling. Det blir mer känsla och det blir mer inlevelse. Boken handlar om Morgan Alling´s uppväxt med alkoholmissbruk och svek av fosterfamiljer, samhället och i princip alla vuxna som fanns i hans uppväxt.

Jag blir alltid väldigt bedrövad när jag hör om barn som farit illa av fosterfamiljer. Det är som att strö salt i någon sår, när en fosterfamilj (idag heter det familjehem) missbrukar sin roll som en bra vuxen i ett barns liv, som redan tagit skada och är utsatt. Boken handlar också om skuld och skam över att vara en förälder som inte räcker till. En förälder som inte förmår skydda det bästa man har: sina barn.

Det handlar också om ett utsatt barns känsla av att vilja ha revansch, att få visa att man ”duger”, att man är duktig, att man är något värd. Den handlar också om att man till slut måste göra egna val, att man kan få ett bra liv, även om ens uppväxt har varit svår och även om att man inte kan skylla på en ”taskig barndom” för att man gör tokiga val, samtidigt som uppväxten sätter djupa spår som man måste jobba med.

Boken tar upp ett mycket tungt ämne, samtidigt som den inte är skriven med tungsinthet, utan tvärt om med både humor och lättsamhet, vilket gör att boken ändå lämnar en ”feel-good-känsla” efter sig. Boken är både viktig och bra och den var svår att sluta lyssna på, jag ville bara höra mer och mer…

Om du vill ha en liten ”teaser” så lyssna gärna på Morgan Alling´s Sommar från 2009, så får du en bra hint om boken, även om den naturligtvis är ännu bättre, då den går djupare. HÄR kan du lyssna på Morgan Alling´s sommar från 2009.

Morgan Alling finns på Twitter och Facebook

Jag ger ljudboken en femma i betyg, av fem möjliga:

Med andra ord: Läs eller Lyssna på den!!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Jimmy Cliff på Gröna Lund

Det finns konserter och så finns det KONSERTER!! Det finns artister och så finns det ARTISTER!! Fattar ni vad jag menar?

Jag kan villigt erkänna att även om jag inser Jimmy Cliff´s storhet för reggaen som en av de allra första stora utanför Jamaica och även om jag kan sjunga med i flera av hans låtar och även om jag inser det stora genombrottet för reggaemusiken i och med filmen The harder they come med just Jimmy Cliff, så har han inte varit en av mina största favoriter.

Men LORD HAVE MERCY, vilken röst den mannen fortfarande besitter och vilken enorm scennärvaro, vilken show han bjöd på och vad han bjöd på sig själv!! Inte nog med det, han ”lekte” med publiken och han lyckades med något jag aldrig sett en artist lyckas med under en show: han visade på stor intelligens och hela konserten genomströmmades av en stor portion humor.

Han höll igång i nära på två timmar och det var verkligen ös och högt tempo hela tiden och det blev aldrig tråkigt.

Låter jag helt lyrisk? Det kan bero på att jag är det! Jag har sett så enormt många reggaekonserter genom åren och de senaste åren har jag sett många av de ”avdankade gubbarna”. Jodå, de flesta håller måttet skapligt och ger en härlig stund av nostalgi och glädje över den härliga musiken, men den här konserten skiljer sig åt markant. På hans energi kunde man tro att det är hans allra första konsert, även om hans erfarenhet och rutin avslöjade att han hållit på i många år och kan sin sak. Att gå in med den energin med så många år bakom sig och med den aktningsvärda åldern 64 år, tog verkligen konserten ett steg högre än de flesta artister han skulle kunna jämföras med.

Scennärvaron var verkligen slående och på det sättet kan man inte tro att han mött så många människor från olika scener runt om i världen, som han har. Jimmy Cliff visade i går kväll att han är en legend som man fortfarande kan räkna med och om jag vore reggaearrangör så vet jag vem min första bokning skulle vara… Vem behöver se andra stjärnor, när Jimmy med band lyser klarast av dem alla?

Självklart spelade han Many rivers to cross, You can get it if you really want, I can se clearly now, The harder they come och alla andra klassiska låtar vi förknippar Jimmy Cliff med och han hade en fin blandning. Han gjorde ett uppskattat och humoristiskt ”avslut” med låten ”One more” där han drog med publiken, vilket innebar att när han klev av scenen så låg orden redan i våra munnar: ”One more” och han gav en till… och klev av och kom tillbaka och gav en till… och en till… Jag tror han blev inropad fyra eller fem gånger och jag har aldrig varit på en konsert där inropen varit så många och artisten faktiskt kom tillbaka igen och igen och igen… Absolut sista låten var en härlig flirt till publiken med Wonderful world Beautiful people, en låt han sägs ha skrivit efter att ha inspirerats av en turné i Brasilien i slutet av 60-talet.

Extra plus för oss ”moralmorsor” som inte är så förtjusta i många reggaeartisters uppmaning om att ”röka på” eller någon låt med förskönande drogpropaganda. Inte ett ord om detta hörde jag och det är jag tacksam för! Big up to Jimmy Cliff for that!

Två korta, skakiga klipp var allt jag fick ihop, då jag glömt ladda kameran, så batterierna nästan tog slut.

Behöver jag säga att mitt betyg på gårdagens konsert var en klockren högsta poängare? Det blir, utan minsta tvekan fem Afrika av fem möjliga! Om alla konserter och artister lyckades hålla denna kvalité, så skulle det vara ett sant nöje att alltid gå på konsert!!

Kvällen var slut, Grönan är ett härligt ställe att gå på konsert på. Jag älskar utomhusscener i den svenska sommaren och på Gröna Lund blir stämningen lätt familjär och trevlig då många barnfamiljer brukar komma till konserterna.

På väg ut från Gröna Lund lyckades vi springa på flera gamla vänner från Gambia som jag inte träffat på riktigt många år. Det blev många glada skratt och vi stannade en bra stund och pratade och jag fick en väldigt fin och vänskaplig komplimang av en gammal god vän. Jag frågade om han hade haft trevligt på konserten och njutit av den och han svarade: ”Ja, det var jättetrevligt, men ännu roligare att äntligen träffa dig igen!” Det blev några minnen, glada skratt, utväxlande av telefonnummer och prat om gemensamma vänner, innan vi gick åt varsitt håll.

Isabelle och mamma efter konserten

Min dag började riktigt kass. Allt gick emot mig igår, men avslutet slår allt och jag kunde gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna. Tacksamhet!

Hela filmen: The Harder They Come

Jimmy Cliff´s hemsida

Jimmy Cliff på Facebook

Jimmy Cliff på Twitter

Uppdateringar: Kulturbloggen har också bloggat om konserten HÄR!

Så här tyckte Jimmy Cliff själv om konserten på Gröna Lund igår:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Biotips för påsklovet

Härom dagen var jag och Mabou (10) på bio och jag måste nog säga att filmen var en riktig kalkon. Just nu har Mabou påsklov och det spenderar han tydligen hellre med sin storasyster (Binta) än med mig. Ja, det kanske inte är så konstigt eftersom hennes tempo är ungefär 10 ggr så högt som mitt. Det är med andra ord mycket dans och mycket tjejer för Mabou den här veckan, för att sammanfatta den något!

Igår efter radiointervjun med tjejerna, så skulle de på bio och eftersom jag varit med tjejerna på radion så kom det sig att jag hängde på dem till bion. Det blev en barnfilm den här gången och det var Piraterna i 3D.

Det var ungefär 100 år sedan jag såg en film i 3D senast (och då hade 3D-brillorna ett grönt och ett rött plastöga), men visst är det en härlig upplevelse?! Filmen var underhållande och rolig att se! Jag tyckte mycket om den, även om jag gillar barnfilmer med budskap i grunden bäst! Den här hade väl i och för sig också ett budskap, men det var inte lika gripande som vissa är.

Den handlar i alla fall om ett gäng pirater som tycker att de är ”all that”, medan andra piratgäng inte är fullt lika imponerande. De kämpar för att vinna priset ”årets pirat”. Men hur ska det gå med Drottning Victoria av England? Hon avskyr ju Pirater!! Och hur ska det gå med papegojan Polly? Eller är det verkligen en papegoja? Ja, det och mycket mer om piratlivet får man alltså veta i den här filmen!

Sen kan jag bara inte FATTA varför barnen tyckte jag var pinsam när jag gick runt på stan med 3D-brillorna efteråt! Maj gadd! Har man betalat 30 spänn för något som man bara har på sig i mindre än två timmar, då tycker jag banne mig man ska gå runt lite i stan med dem, så de blir värda det, liksom…!

Jag ger filmen ett betyg på 3 av 5 möjliga! Helt klart värd att se med barnen, men ingen blivande klassiker man kommer köra om och om och om…

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,