Blackout öppnade Kingsizegalan

blackout soundcheck kingsizegalan 2013Blackout´s Soundcheck innan Kingsizegalanblackout öppnar kingsizegalan 2013Binta och Vendela från Blackout öppnade Kingsizegalan 2013

I Måndags kom Binta och Vendela (ÄNTLIGEN!!) hem från Jamaica igen efter två månader där! Det är alltid skönt att ha flickorna i det land man befinner sig, för att få ro. Nåja, så mycket lugn och ro brukar vi inte ”drabbas av” med Binta i krokarna och så blev det inte denna gång heller…Kingsizegalan 1 2013Redan på Tisdagen hade Kingsize Magazine sin stora Kingsizegala och i år hölls den på Hamburgerbörs och TV4 Play direktsände galan. Det var en stjärnspeckad show med många bra artister inom hiphop, dancehall, Soul, Rn´B och en släng av reggae med förstås. Binta och Vendela var med och öppnade hela galan. Det var kort, men naggande gott! Jag satt klistrad vid live-TV hela kvällen och den hade verkligen mycket att ge!!
Kingsizegalans%20%C3%B6ppnar%20SLM

Här är öppnandet av galan där bland annat Blackout ingick. Det är alltså Bitna och Vendela som kommer gående från publiken upp på scenen. sarah dawn finerSarah Dawn Finer var konferencier på galanlinda piraEn gravid Linda Pira, som Blackout tidigare har dansat till i en video ganska nyligen. En video som för övrigt även var nominerad på galan som bästa video; (Stor ft Linda Pira – Rom & Kush) och som även spelades upp i Live-TV-versionen.

Isa var också där på galan via sitt jobb, men som vanligt snålar hon på bilder på sig själv. 😉

KingsizeGALAN 2 2013kingsizegalan 2013KS galanAmsie Brown

Årets Nominerade kan du läsa HÄR! De som vann på galan kan du se här:

Årets album: Näääk – Mannen Utan Mask

Årets grupp: Kartellen – Ånger & Kamp

Årets soloartist: Näääk – Mannen Utan Mask

Årets reggae/Dancehall: Papa Dee – Fall From Grace

Årets soul/R&B: Albin Gromer – Album

Årets producent: The Salazar Brothers

Årets live: Labyrint

Årets youtube-hit: Aki ft. Kapten röd – När solen går ner

Årets låt: Labyrint – Ortens favoriter (Remix)

Årets nykomling: – Dani M

Årets Battlerappare: Henry Bowers

Årets klubb: Colors

Årets DJ: DJ Black Moose

Årets video: Aleks – En dröm

Årets dans: Melpo Mellz

Årets graffiti: Gauge

Årets svenska streetwearmärke: Galagowear

Årets bäst klädda: Timbuktu

Årets TV-spel: Fifa 13

Årets original: Respect My Hustle

Varmt GRATTIS till alla vinnare och vinnare tycker jag även man är om man lyckats bli nominerad i någon av ovanstående kategorier! Keep it Up!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

One Love Cruise (Massor av bilder)

Vi hade en kanonbra kryssning med One Love Cruise i helgen. Vi åkte på Torsdag och kom hem på Lördag. Jag delade hytt med Binta, Vendela och Mathilde i Blackout, men sanningen att säga var det inte mycket tid vi spenderade i hytten, trots att det var en fin dubbelhytt. Det fanns helt enkelt roligare saker att göra på båten…

Eftersom jag ÄLSKAR buffé så blev det två middagsbuffeér och två frukostbuffeér under resans gång och det gick inte i en enda godisbit eller något annat däremellan.

(Alla bilder kan göras större om du klickar på dem 2 ggr)

Den nya dokumentären om Bob Marley spelades två gånger under resans gång. Riktigt bra dokumentär!!

Binta, Mathilde och Vendela fixade mig under resan så jag kände mig jättefin. En hint om att man fixar till sig för sällan är när folk inte känner igen en när man fixat sig och så blev det några gånger under resans gång. 😀 Bland annat Madde från Rebound, som åkte i vårt sällskap, kom in i vår hytt och stod och tittade en stund på mig och undrade vem jag var, tills hennes haka ramlade ned och så skrek hon: ”FAAATOOOU!!” när hon insåg att det var jag. 😀

Eftersom några av artisterna som var bokade inte kunde komma på grund av visumproblem, så bokades det på nya i sista minuten. Jag såg inte alla artister, men av de jag såg så var de riktigt tunga!!

Under resan så blev Blackout intervjuade för ett radioprogram för Hasan Ramic. (Hojta gärna till om ni vet var man kan lyssna på den!!) 

Fyra av tjejerna från Rebound DanceCrew (Blackout´s elever) var med på kryssningen och tre av dem backade upp Blackout´s scenshow som blev riktigt tung. Showen kan du se HÄR (eller i inlägget under detta HÄR!)!

Blackout på båten!

Blandat mingel från resan!

Lite korta videoklipp från resan:



Kryssningen var riktigt tung. Fösta natten gick jag inte i säng förrän klockan 10.30 följande morgon och andra natten tror jag att jag kom i säng runt 04-snåret. Det var en mör Fatou som kom hem på Lördagen, men så blir det när man har riktigt kul! Flera nya bekantskaper gjorde jag också på båten och det är alltid roligt! Hoppas ni som vill ha riktigt kul, håller utkik tills nästa kryssning går igång med One Love!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nu blire paaaarty

En ny One Love Cruise börjar närma sig! Den 15:e November seglar vi iväg till Tallinn på en 40-timmars med nice vibes, artister, dansare, DJ´s och härligt gung.

Boka biljett, packa väskan och passa på att äta gott och njuta av 40 timmars njutning big time!

Så här såg det ut på den förra One Love Cruise när Blackout dansade. Den missade jag tyvärr den gången, men den här tänker jag inte missa!

Mer från förra One Love Cruise:

One Love Criuse (Hemsida)

One Love Cruise (Facebook)

Boka din biljett HÄR!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Binta i I-Octanes nya musikvideo

Binta under videoinspelningen av låten More Money med I-Octane

Min fina, starka och framgångsrika dotter Binta är med i en ny musikvideo som precis kommit ut! Denna gång med artisten I-Octane! Vendela kikar också fram i videon. Jag gillade den här videon mer än många av de som kommit ut, då den var lite mer originell, tycker jag och självklart blir den SÅ mycket bättre när tjejerna i Blackout medverkar!! 🙂

Vendela har precis kommit hem från Jamaica och Binta hamnade i New York på hemvägen. Vi får se när hon nu kommer hem…! Sakna henne har jag hunnit göra sedan hon åkte för några månader sedan…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Jimmy Cliff på Gröna Lund

Det finns konserter och så finns det KONSERTER!! Det finns artister och så finns det ARTISTER!! Fattar ni vad jag menar?

Jag kan villigt erkänna att även om jag inser Jimmy Cliff´s storhet för reggaen som en av de allra första stora utanför Jamaica och även om jag kan sjunga med i flera av hans låtar och även om jag inser det stora genombrottet för reggaemusiken i och med filmen The harder they come med just Jimmy Cliff, så har han inte varit en av mina största favoriter.

Men LORD HAVE MERCY, vilken röst den mannen fortfarande besitter och vilken enorm scennärvaro, vilken show han bjöd på och vad han bjöd på sig själv!! Inte nog med det, han ”lekte” med publiken och han lyckades med något jag aldrig sett en artist lyckas med under en show: han visade på stor intelligens och hela konserten genomströmmades av en stor portion humor.

Han höll igång i nära på två timmar och det var verkligen ös och högt tempo hela tiden och det blev aldrig tråkigt.

Låter jag helt lyrisk? Det kan bero på att jag är det! Jag har sett så enormt många reggaekonserter genom åren och de senaste åren har jag sett många av de ”avdankade gubbarna”. Jodå, de flesta håller måttet skapligt och ger en härlig stund av nostalgi och glädje över den härliga musiken, men den här konserten skiljer sig åt markant. På hans energi kunde man tro att det är hans allra första konsert, även om hans erfarenhet och rutin avslöjade att han hållit på i många år och kan sin sak. Att gå in med den energin med så många år bakom sig och med den aktningsvärda åldern 64 år, tog verkligen konserten ett steg högre än de flesta artister han skulle kunna jämföras med.

Scennärvaron var verkligen slående och på det sättet kan man inte tro att han mött så många människor från olika scener runt om i världen, som han har. Jimmy Cliff visade i går kväll att han är en legend som man fortfarande kan räkna med och om jag vore reggaearrangör så vet jag vem min första bokning skulle vara… Vem behöver se andra stjärnor, när Jimmy med band lyser klarast av dem alla?

Självklart spelade han Many rivers to cross, You can get it if you really want, I can se clearly now, The harder they come och alla andra klassiska låtar vi förknippar Jimmy Cliff med och han hade en fin blandning. Han gjorde ett uppskattat och humoristiskt ”avslut” med låten ”One more” där han drog med publiken, vilket innebar att när han klev av scenen så låg orden redan i våra munnar: ”One more” och han gav en till… och klev av och kom tillbaka och gav en till… och en till… Jag tror han blev inropad fyra eller fem gånger och jag har aldrig varit på en konsert där inropen varit så många och artisten faktiskt kom tillbaka igen och igen och igen… Absolut sista låten var en härlig flirt till publiken med Wonderful world Beautiful people, en låt han sägs ha skrivit efter att ha inspirerats av en turné i Brasilien i slutet av 60-talet.

Extra plus för oss ”moralmorsor” som inte är så förtjusta i många reggaeartisters uppmaning om att ”röka på” eller någon låt med förskönande drogpropaganda. Inte ett ord om detta hörde jag och det är jag tacksam för! Big up to Jimmy Cliff for that!

Två korta, skakiga klipp var allt jag fick ihop, då jag glömt ladda kameran, så batterierna nästan tog slut.

Behöver jag säga att mitt betyg på gårdagens konsert var en klockren högsta poängare? Det blir, utan minsta tvekan fem Afrika av fem möjliga! Om alla konserter och artister lyckades hålla denna kvalité, så skulle det vara ett sant nöje att alltid gå på konsert!!

Kvällen var slut, Grönan är ett härligt ställe att gå på konsert på. Jag älskar utomhusscener i den svenska sommaren och på Gröna Lund blir stämningen lätt familjär och trevlig då många barnfamiljer brukar komma till konserterna.

På väg ut från Gröna Lund lyckades vi springa på flera gamla vänner från Gambia som jag inte träffat på riktigt många år. Det blev många glada skratt och vi stannade en bra stund och pratade och jag fick en väldigt fin och vänskaplig komplimang av en gammal god vän. Jag frågade om han hade haft trevligt på konserten och njutit av den och han svarade: ”Ja, det var jättetrevligt, men ännu roligare att äntligen träffa dig igen!” Det blev några minnen, glada skratt, utväxlande av telefonnummer och prat om gemensamma vänner, innan vi gick åt varsitt håll.

Isabelle och mamma efter konserten

Min dag började riktigt kass. Allt gick emot mig igår, men avslutet slår allt och jag kunde gå och lägga mig med ett stort leende på läpparna. Tacksamhet!

Hela filmen: The Harder They Come

Jimmy Cliff´s hemsida

Jimmy Cliff på Facebook

Jimmy Cliff på Twitter

Uppdateringar: Kulturbloggen har också bloggat om konserten HÄR!

Så här tyckte Jimmy Cliff själv om konserten på Gröna Lund igår:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Binta Blackout in new musicvideo

För ett tag sedan skrev jag om att min äldsta dotter Binta från Blackout var med i en musikvideo med Bob Marley´s barnbarn Jo Mersa. Då var det behind the scenes. Nu har videon kommit ut och resultatet kan du se här:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Reggaekonsert på Gröna Lund

Igår hade jag och Mabou förmånen att bli medtagna på en härlig helkväll! Det var Carina och KA som tog med oss på Gröna Lund. Bara det fick naturligtvis Mabou att vara nöjd i sig. Han har under en tid sparat och samlat in bidrag till ett guldkort på Gröna Lund och nu fanns det tillräckligt med pengar så han kunde köpa det, till hans stora glädje.

Mig, KA och Carina var det dock varken guldkort eller karuseller som drog, utan det var konserten med Ali Campbell (f.d. sångare i UB 40) och hans 12-mannaband!

Under mina tonår, så var jag en flitig lyssnare på UB 40, men under senare år har jag inte lyssnat mycket på varken UB 40 eller Ali Campbell, om jag ens har hört något alls av honom sedan han lämnade bandet? Men Carina och KA uppdaterade mig en del. men jag var också lite orolig att jag skulle stå där på konserten och knappt känna igen en enda låt…

Trots regnet som öste ner ett par gånger, så var det mycket publik och vi var nog rätt entusiastiska anhängare som kom till Grönan igår för att se konserten!

Jag hade nog inte behövt oroa mig för att inte känna igen låtarna. Jag som hade för mig att jag kände till ett par, tre låtar lyckades sjunga med i alla utom två! Det spelades ett par Engelska klassiker i Reggaetakt, men annars var det gamla, välkända UB 40-låtar alltihop!

Här kan man se hur regnet ÖSTE ner under en kortare stund, men med ett glatt humör höll vi ångan uppe och jag måste säga att regnet inte störde mig nämnvärt!

En vacker regnbåge tornade upp vid scenen efter en stund och sedan lättade vädret igen.

Mabou och Carina står och tisslar lite under konserten.

Jag hade glömt bort alla bra låtar UB 40 hade, samtidigt som jag ju undrar lite varför Ali Campbell valde att inte sjunga fler av sina nya låtar och sololåtarna? Borde han inte vilja marknadsföra dem också. Jag har under dagen lyssnat på flera av dem och det är definitivt bra musik som går hem. Framträdandet var jättebra, men jag noterade att Ali inte behövde röra på höfterna så mycket, för att publiken skulle gå igång. trots vädret så hade publiken sina klara höjdpunkter och lyckades göra sig hörda, även om jag är säker på att regnet kylde ned oss alla något.

Men för egen del fick jag mig en rejäl nostalgitripp och är nöjd med låtvalet. När bandet klev av scenen hade de fortfarande inte spelat ”Red, red, wine” som troligen är UB 40´s största klassiker. Inte hade de spelat min egen favorit ”Kingston Town” heller. Så publiken vrålade förstås efter extranummer. När bandet så kom tillbaka in på scenen så blev det först ”Kingston Town” och därefter ”Red, red, wine” vilket fick publiken nöjda och lyckliga! Slutet gott, allting gott! 😀

Någons videoklipp från gårdagen, dock inte mitt.

Röst: Ali har absolut kvar sin speciella och originella röst!

Låtval: För mig var det toppen! För de som ville höra nya låtar levereras, blev kanske lite besvikna?

Musik: Musikerna höll bra tempo och höll konserten igång.

Konsertkänsla: Mycket bra, men hade kunnat vara ännu bättre om vi sluppit regnet!

Publikkänsla: Den hade sina energitoppar, men regnet kylde nog ned oss något.

Show: Nja, mycket till show kan man nog inte säga att Ali har. Lite vickande på höfterna räcker inte för att göra en totalt bra show!

Miss: De övriga bandmedlemmarna presenterades inte.

Totalt ger jag ändå konserten fyra i betyg, av fem möjliga! Jag är mer än nöjd, totalt sett:

Ni som inte var där: Ni missade något!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Who´s right and who´s wrong

Bunny Wailer, Gröna Lund 2009

Bunny Wailer, Uppsala Reggaefestival 2009

Att det i många år har funnits en öppen konflikt mellan Rita Marley (Fru till Bob Marley och även bandmedlem som en av de tre körsångerskorna som tillsammans bildade I-threes) och Bunny Wailer (bandmedlem till Bob Marley & The Wailers och även styvbror till Bob Marley och som även haft ett förhållande med en av de andra sångerskorna i I-threes, nämligen Jody Mowatt) är ingen nyhet.

Första gången jag hörde talas om det var för många år sedan när jag läste boken ”No woman no cry – My life with Bob Marley” av Rita Marley och Hettie Jones. (En bok jag för övrigt rekommenderar varmt!)

Nåja, jag vet inte vad jag ska säga om konflikten mellan Bunny och Rita. Båda är stora förebilder för mig och jag ser dem båda som roots-reggaemusikens verkliga ikoner och rent musikaliskt måste jag säga att Bunny nog varit den som bidragit mest till musikens utveckling av de två, men jag vill inte heller förringa Rita som kvinnlig, svart, Västindisk förebild! Jag tror hon har haft en stor betydelse för många kvinnor i världen och inte minst på Jamaica.

Om man läser hennes bok är det lätt att förstå att det inte varit helt lätt för Rita att kombinera sina roller som turnerande musiker, mamma, styvmamma, egen sångkarriär. Det är också lätt att förstå att Bob Marley inte alltid var en lätt person att leva med och det var säkert inte helt lätt att ”leva med” de andra bandmedlemmarna heller…

Det är förstås trist när två av ens största musikaliska förebilder träter. Jag ska inte gå in så mycket på vad bråket handlar om, men som jag har förstått det hela så handlar det en hel del om musikrättigheter och jag har läst en hel del om att Rita anses som girig. Om det är sant eller inte, har jag ingen aning om. Sedan många år är Rita bosatt i Ghana i Västafrika och jag vet att hon även driver en egen foundation vid namn: The Rita Marley Foundation. En av konflikterna mellan Rita och Bunny sägs dock handla om rättigheter till musik som skapades under Bob Marleys karriär och som än idag säljs och spelas flitigt världen över.

Vem tillhör rättigheterna? Bob Marley´s fru och barn och som även delvis varit med och skapat musiken och den popularitet som Bob Marley har uppnått, eller Bunny, styvbrodern och en av de bandmedlemmar som varit med och skapat mycket av musiken och även den popularitet som bandet uppnått?

Det är lite som när man ser sina barn bråka. Man är helt enkelt inte så intresserad av ”vem som har rätt” eller ”vem som vinner” utan man vill helt enkelt se dem sams och få möjlighet att njuta av att ha ett uppriktigt utbyte och kärlek till båda sina barn!

Jag vet inte om man kan påstå att konflikten mellan Rita och Bunny har trappats upp de senaste veckorna, eller om det helt enkelt handlar om att Bunny Wailer valt att bli lite mer ”outspoking” i sociala medier? Har det blossat upp just nu på grund av den nya dokumentären om Bob Marley som är på gång just nu? Som sagt, jag kan inte svara på det, men jag kan inte låta bli att läsa ilskan mellan raderna på Bunny´s statusuppdateringar på facebook och tweets på twitter:

HÄR är länken som hänvisas till ovan!

Jag vet inte vem som har ”rätt” eller vem som har ”fel”, eller om de någonsin kommer att lösa den här tvisten? Det jag vet är dock följande:

*Det finns få låtar som får mig på så gott humör och som jag har så svårt att sitta stilla till, som Bunny´s: Jump, Jump!

*Det finns få låtar som får mig att nicka så instämmande som när Rita sjunger: Who feels it – knows it!

*Det finns få reggaekonserter som jag uppskattar så mycket som jag uppskattar Bunny Wailers konserter och det finns många skäl att han kallas ”levande legend” inom Roots Reggae.

*Rita är definitivt en kvinna jag ser upp till av flera skäl och som jag ser som en stor förebild för många andra kvinnor.”

DETTA verkar en del av konflikten just nu handla om och den upprör många rastas at this very moment. Vi ser Mutabaruka i början av klippet:

Jag hoppas verkligen att dessa två kan lösa konflikterna oavsett om det handlar om flaggan, musikrättigheter eller annat och om de inte lyckas med det, så hoppas jag ändå att vi som tycker om dem båda för det de bidrar med i musiken, får möjlighet att fortsätta ta del av deras stordåd!

One Love-One Destiny

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

URF till Furuvik

För några veckor sedan gick Uppsala Reggaefestival (URF) ut med att reggaefestivalen kommer att omorganiseras och flyttas. I dag kom ett nytt pressmeddelande om att festivalen kommer att satsa på Furuvik! Nyheten glädjer mig, särskilt som det inte ligger så långt ifrån min hemstad Uppsala!

Jag tror också att festivalorganisationen gör helt rätt i att sprida satsningar med reggae. Dels tror jag att det når ut till fler personer, dels att de kan sprida riskerna, men framför allt att det blir en nystart för reggaen att leva vidare!

Det blåser hårda vindar just nu mot oss som älskar reggae. Vi blir alla på ett eller annat sätt indragna i debatten om homofobin. Jag tror det är viktigt att ta ställning i den frågan, men samtidigt komma ihåg att det här är en ynkligt liten del av musiken och fokus är trots allt på några få artister! Det är inget försvar eller förringande, utan ett faktum!

För de allra flesta av oss handlar reggae om rytmer, oneness, medmänsklighet, frihetskamp och kärlek till våra medmänniskor! Låt oss inte glömma det! Låt oss se framåt och inte göra det här till en fråga där man ställer grupper mot varandra! Stå upp för den musik du älskar, men lägg inte hat på någon annan för det!

Låt oss nu se fram emot en sommar fylld av kärleksfull reggae! ONE LOVE!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Min personliga åsikt om homofobi inom musiken

Mina personliga åsikter runt homofobiska och knarkliberala texter inom musiken:

Debatten har gått HET sedan Sizzla´s spelning i Sverige och en del andra länder ställdes in. Den har gått het i omgångar i flera år egentligen och är inget nytt! Jag älskar en musikgren som kan vara både drogliberala och homofobiska i sina texter.

När jag som tonåring började lyssna på reggae så minns jag att jag redan då reagerade negativt på det drogliberala budskapet. Jag hade väldigt svårt för Peter Tosh ”Legalize it” och Bob Marley´s ”Kaya” av just den anledningen, trots att jag gillade melodierna. Jag minns dock inte någon homofobisk text. Kanske beror det på att det inte fanns några, kanske beror det på att jag inte tänkte på texternas verkliga innebörd, eller så beror det på att debatten helt enkelt inte fanns då.

Idag finns den och det finns en helt annan medvetenhet här i Sverige om HBT-frågor över huvudtaget. Samtidigt har musiken utvecklats från Jamaica och Dancehall är en musik som spridit sig långt utanför Jamaica´s gränser. Med den har även de homofobiska texterna spridits. Jag ska inte sticka under stolen med att jag sjungit ”Boom bye bye” med Buju Banton många gånger utan att tänka på vad texten faktiskt betyder. Idag när jag vet så har jag väldigt svårt för att spela den och jag försöker intala mig att det är en kass låt på grund av textens betydelse som jag inte någonstans, någon gång kan eller vill stå för!

Det finns inga ursäkter för homofobi. Det finns massor av förklaringar, men inte en enda ursäkt och jag tänker inte heller försöka ursäkta det! Som Svensk, heterosexuell kvinna är det viktigt för mig att ALLA människor på jorden får leva sina liv fritt, oavsett kön, sexualitet, hudfärg, religion eller kulturell bakgrund! Jag menar att precis varje människa har samma värde och har rätt att leva sitt liv på sitt sätt, så länge ingen skadar någon annan.

Jag menar att vi som faktiskt förstår bättre och jag menar att det handlar om just det, har ett ansvar att motarbeta homofobi, rasism, mäns våld mot kvinnor, hedersvåld, religionskrig etc. Det är vårt ansvar och det finns många sätt att bekämpa dessa saker. Jag tror mest på att det bekämpas genom de dagliga samtalen med våra medmänniskor och i debatten. Jag tror det är genom debatten som människor blir upplysta! Därför hyllar jag också den här debatten!!

Däremot tror jag inte att det stoppas med hjälpa av inställda konserter, lika lite som jag tror vi stoppar det genom att inte låta till exempel Sverigedemokrater ta debatten om invandrarfrågor eller genom att tysta religiösa ledare. Jag tror att det kan bidra till helt motsatt effekt.

När debatten om Sizzla var som hetast förra veckan, så läste jag många inlägg från båda sidor och jag kan säga att det fanns många kommentarer som var rena bottennapp, på båda ”sidor”. Tack och lov fanns det också ett och annat guldkorn av kommentarer och artiklar som fick mig att inse att jag inte är den enda som älskar musiken och kulturen, men som inte kan ställa upp på alla delar som en del artister står för! Det finns till och med delar jag känner att jag skäms för!

Det finns de som försöker att förringa Sizzlas homofobi med förklaringen att endast 2-3 av hans över 1000 utgivna låtar innehåller homofobiska texter och att samtliga dessa skrevs för sju år sedan och mer. Om det hade stannat precis där, så skulle jag kunna hålla med till viss del, OM Sizzla själv tagit helt och hållet avstånd från dessa låtar. I och med att han skrivit på The Reggae Compassionate act så kunde man kanske tro att det är så, men i och med att han så sent som den 18/3-2012 sjöng en låtmix innehållande en kort textrad ur Buju Banton´s låt: Boom bye bye, så tycker jag det är ett uttryck för att hans homofobi inte är en avlägset förgången åsikt.

Däremot tycker jag inte att kritiken om att textinnehållet som handlar om att ”döda homosexuella” är så anmärkningsvärda som många andra verkar tycka. Jag tror att det är de hårda och råa uttryck som musik som bottnar i revolutions-tänk gärna uttrycker med starka ord, som egentligen inte har den meningen. Jag tror inte några dancehallmusiker är så intresserade av att döda några människor alls oavsett sexualitet, lika lite som Bob Marley var intresserad av att ”skjuta sheriffen”, eller Ken Ring ville våldta prinsessan. Det handlar om metaforer och starka uttryck, som sällan har någon relevans. Det betyder dock inte att det är okej. Tvärt om. Homofobin i sig är illa nog och ska bekämpas med upplysningar, debatt och fakta. På samma sätt som rasism ska bemötas på samma sätt!

Jag har gjort just den jämförelsen i den här debatten. Jag har försökt tänka mig in i hur jag själv skulle ha reagerat om en musiker skulle komma till Sverige och hålla konsert, som man visste att han hade mycket rasistiska åsikter. Jag gjorde den jämförelsen då det är en debatt som står mig personligen närmre än HBT-frågan, även om jag anser att den är minst lika viktig. Jag är säker på att jag skulle uppröras över den musikerns ankomst, men om han skrivit på ett avtal liknande The Reggae Compassionate act, inte givit ut något nytt rasistiskt musikmaterial på över sju år, men ändå framfört en rasistisk textrad från någon artists låt, i ett avlägset land, för bara någon vecka sedan, så skulle det som sagt ha upprört mig och jag hade säkert velat delta i debatten, men jag hade faktiskt inte planerat stoppa konserten, då jag tyckt att det skulle fått motsatt effekt, på samma vis som jag inte tror på att tysta främlingsfientliga och rasistiska åsikter i media. Jag hade DEFINITIVT INTE uttalat dödshot mot lokaluthyrarna, såsom Alexander Bard gjorde, då jag tycker det är i princip lika illa som att hävda död åt homosexuella. Å andra sidan tror jag inte heller att Bard verkligen vill döda lokaluthyrarna, utan snarare att han ”ville ge igen med samma mynt”, samt väcka debatt på ett kraftfullt sätt. Men jag tror verkligen inte på att ”lösa våld med våld” och Bard´s uttalanden väckte knappast någon förståelse och solidaritetstänk hos de som var emot stoppandet av konserten, utan tvärt om s väckte det ont blod!

Som skäl till att man ville stoppa konserten har man bland annat angett att det är som stöd för de homosexuella på Jamaica som har det svårt. Det är bara det att jag inte tror att dessa stoppade konserter hjälper de homosexuella på Jamaica. Sizzla som var bokad hade ett kontrakt. Han kommer att få sina pengar i alla fall. I och för sig en hel del dålig publicitet också, men jag tror den påverkan är marginell. Många intressanta röster har höjts i alla fall. Både för och emot stoppandet av konserten och det glädjer mig! Jag tycker det är väldigt synd för arrangören, som inte lär sluta gilla Sizzla för den debatt som skett, men som är den stora förloraren i det hela!

Jag tror att vi alla kan förändra. Det går inte på en dag och det är inte alltid så lätt att stå i ”skottgluggen” när en debatt utbryter i vår vardag och man måste försvara människors lika värde, mot fördomar och okunskap, men jag tror det är nödvändigt och jag tror att vi alla faktiskt kan förändra. Och förändras.

Eller som Hasan skriver i sitt blogginlägg:

”Det gäller även att komma ihåg att kampen mot rasism, sexism och homohat är samma kamp. Man kan aldrig kämpa på enbart en front, och ju snarare vi som människor och dancehallälskare fattar detta, desto snarare kan vi stänga igen kapitlet om homofobi i dancehallen och se tillbaks på det som en obekväm del i historien som inte får upprepas.”

Det som framkommit tydligt i debatten är att det är många hbt-personer som älskar den här musiken, trots att det i vissa texter finns ett homofobiskt uttryck! Det är också uppenbart att vi är många heterosexuella som älskar den här musiken men inte på något sätt, någon gång vill stå upp för vissa av de budskap som kablas ut!

Grundbudskapet inom reggae har för mig och många andra varit ONE LOVE! En gemenskap! En revolution! Kärlek till alla och alla människors lika värde! Låt oss återerövra det! Tillsammans!

Missa inte, framför allt de fyra första länkarna nedan:

Svereggae.se skriver om saken och låter Svenska reggaeartisten General Knas som samarbetat med Sizzla få ordet: General Knas om Sizzla

Haso skriver ett väldigt bra blogginlägg i debatten: Dancehallens A-B-C/H-Homofobi

Mycket intressant debatt i ämnet på: Svt.se-Live

Sizzlas manager: Vi vill ha en debatt

QX: Bard uppmanar till mord på lokaluthyrare

First Sizzla Unplugged Stunning

Sizzla Kalonji denounces Swedish media reports

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,