Lucky Dube är borta, men hans musik lever vidare för alltid…

Sedan bortgången av reggaemusikern Lucky Dube 18 Oktober 2007 har jag haft lite svårt att smälta att han verkligen är borta. Fördelen för den oss medmänniskor i världen, när en artist går bort, är att dess verk alltid lever kvar. Texterna, musiken, känslan, intervjuerna.

När jag läser igenom kommentarerna på det första inlägget jag skrev efter Lucy Dubes bortgång, så inser jag hur man faktiskt kan sörja en artist, trots att man aldrig träffat personen eller känner artisten personligen.

Själv känner jag fortfarande sorg efter Lucky Dubes bortgång, trots att det nu har gått ett och ett halvt år sedan. Ofta sitter jag och lyssnar på hans texter, kollar filmklipp på youtube och filiosoferar över hans budskap, som både är rytmiska och knivskarpa. Det är svårt att glömma en artist, vars musik fortfarande pumpar runt i mitt bod, vars budskap fortfarande ger så starka signaler inuti mitt huvud. Lucky Dube var absolut en av mina favoritartister och hans musik kommer alltid att leva kvar, trots att han själv inte gör det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,