Religion, politik, glädje och sorg – 2017 har fått en raketstart

Ett nytt år har tagit sin början. 2017. Wow, det känns som ett årtal långt in i framtiden, inte som att det är nutid. Känner mig ung och gammal på samma gång. Gammal när jag tänker tillbaka på minnen långt bak i tiden och ung när jag tänker på mina egna förmågor och energi i nutid. 

Min man och jag 2017 Fatou Darboe©

Jag har så många drömmar kvar, så mycket jag vill sätta i verket i det här livet. Göra skillnad. Jag har en annan glöd och energi som kommit tillbaka till mig. Den var kanske inte borta, men den hade naggats lite i kanten. Nu är jag tillbaka med stor styrka igen.

Den senaste en och en halv månaden så har situationen i Gambia upptagit mycket av min tid och tankeverksamhet. Tröttsamt, intressant, oroande och mycket nervöst på en och samma gång. I sanningens namn har det varit många sömnlösa nätter och mycket följande i media, särskilt internationella. Informationen har bjudit på både stunder av högsta lycka, glädjerus och förhoppning, för att i nästa stund bytas ut mot hopplöshet, tårar och stark frustration. Jag vet att jag inte varit ensam om dessa känslor. Jag skulle nog säga att de flesta gambier och alla andra personer som är engagerade på olika sätt i landet Gambia, har gått igenom samma typ eller liknande typ av berg- och dalbana sedan den första december när valet i Gambia hölls. På torsdag ska den nya presidenten Barrow sväras in och på onsdag ska den gamla avgå är tanken, något han uttryckt att han inte tänker göra.

Jag känner att det här året kommer att bära med sig en hel del förändringar, precis som 2016 gjorde för min del personligen. Om det blir positivt eller negativt vet man ju aldrig i förväg, men jag har en stark känsla för att det blir en hel del förändringar. Jag hoppas ju förstås på positiva förändringar, men det är fortfarande något som återstår att se.

Något som jag sällan skrivit om, trots mina miltals långa blogginlägg, artiklar, krönikor, debattartiklar, statusuppdateringar och intervjuer är min religion. Eller min religion har jag ju varit öppen med och skrivit om ibland, men min relation till den har känts väldigt privat. Det är den fortfarande, men jag har fått en liten ”nytändning” eller vad man ska kalla det för. När jag konverterade till Islam för över 20 år sedan, så kände jag mig nära och i ”samförstånd” med religionen. Men med åren har mycket ”runnit bort”. Jag har hela tiden haft en önskan och en längtan till att komma närmare min religion, men jag har inte förmått och inte alltid haft tillräcklig vägledning heller, eller ens rätt vägledning.

Vårat bröllop hölls i Uppsala moské

Min tro har inte förminskats, men mitt utövande har definitivt gjort det. Jag har sökt andlig vägledning, men på grund av en massa omständigheter (till exempel avstånd till de som varit bra vägledare och annat) så har jag inte upplevt den närhet jag känt behov av.

Nu känner jag att jag hittat tillbaka till religionen och jag känner att jag har ett sunt utövande som jag mår väldigt bra av, andligt sett. Jag tänker lite att oavsett hur det kommande året blir, så kommer jag ha min tro att luta mig tillbaka på både när det sker bra och dåliga ting i mitt liv.

Ja, religionen har helt enkelt blivit mycket viktigare i mitt liv och jag känner att jag börjar landa i det nya som kommit in i mitt liv under det senaste året. Jag har blivit mormor, jag har hittat kärleken och gift mig. Även boendesituationen har förändrats då två av döttrarna flyttat ut och även om vi fortfarande är trångbodda, så funkar det bra. Vuxna barn ska ju egentligen inte bo hemma, men samtidigt så ser bostadssituationen ut på ett helt annat sätt än man skulle önska, därför har vi improviserat en hel del.

Ja, mycket har förändrats. Även min arbetssituation har förändrats under året som gått, men även om den lämnar en hel del att önska så känner jag mig hoppfull.

Det jag kan känna väldigt stark saknad efter är att mitt barnbarn ju inte bor i samma stad och även om det inte är särskilt långt så krävs det en hel del planering när vi ska ses. Jag önskar vi sågs oftare. Helst en gång i veckan, men det funkar ju inte riktigt så när vardagen kräver sitt.

Något som jag verkligen är glad över är att när man gifter sig så får man ju inte bara en partner, utan en hel familj ”på köpet” med allt vad det innebär. Det ger mig ytterligare en dimension att glädjas åt. Människor som man står nära ur familjär vinkel, samtidigt som man måste lära känna de nya familjemedlemmarna.

Min make och jag
Fatou Darboe©

Att träffa en partner är ju knappast någon svårighet. Men att träffa någon som man trivs så bra med, som man känner sig så älskad av och som man själv har så lätt att älska. Någon som visar omsorg, omtanke och som gör en glad. Någon som behandlar en väl och som du känner respekt för. Det är det jag känner så stor tacksamhet för. Särskilt som jag hade levt själv (utan en partner) i 12-13 år när jag träffade min make och egentligen helt givit upp tanken på en kärleksrelation igen.

Ja, det finns så enormt mycket att glädjas åt i mitt liv och jag är så oerhört tacksam. Låt oss glädjas åt det vi har, sträva efter det vi behöver tillföra våra liv och känna tacksamhet över de vi utvecklas till! Sen är det ju också så att vi alla möter svårigheter i våra liv, det är liksom ingen som surfar fram på någon räkmacka hela livet… Men ja, låt oss möta våra svårigheter med den styrka som krävs för att även ta oss igenom dessa perioder, men låt oss glädjas över det vi har däremellan…

Låt oss ta ett hoppfullt kliv rakt in i 2017…

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Kvinnors rätt att få bära de kläder hon vill

030Debatten om #hijabuppropet fortsatte i samma styrka i flera dagar men börjar nu att mattas av något och jag tycker det är så positivt och bra, för den här debatten behövdes nog mer än de flesta av oss insett. Som jag skrivit om tidigare, så stödjer jag uppropet helt och hållet, men jag har också läst mycket kritik mot det från flera håll och med olika ståndpunkter och utgångspunkter. Eftersom det handlar om upplevelser, så tycker jag inte man kan säga att någon har ”rätt” och att någon annan har ”fel”. Vi bär alla på olika erfarenheter och olika typer av ryggsäckar, som självklart påverkar vår uppfattning i sakfrågan.

Av de som normalt bär slöja som jag känner har många uttryckt sin glädje över att det var så många som visade sitt stöd och att den här kampanjen fick en sådan spridning. Jag har till och med fått samtal från vänner och mail från både folk jag känner och de jag inte känner som tackat för mitt stöd. Det känns förstås roligt, även om det inte var något jag hade funderat på eller anledningen till att jag stöttade uppropet. I media och på nätet har jag sett en del både som brukar bära slöja och de som inte gör det, som kritiserar uppropet och det har de förstås sin fulla rätt att göra.

Som sagt handlar det om egna referensramar och erfarenheter, men också om egna uppfattningar.

Av de som kritiserat har jag sett följande kritik:

  • Några tycker att det blev ”plojigt” eller uppfattade det till och med som att vi som bar slöja för en dag eller två skulle påstå att ”vi vet hur det är” efter att ha burit slöjan bara någon enstaka dag.
  • Några tycker att slöjan är en symbol för förtryck och kan därmed inte förstå hur kvinnor som inte tvingas bära dem, kan göra det frivilligt och för att det fastställer en acceptans av en förtryckande symbol.

Jag kan förstå dessa ståndpunkter, men jag tror de flesta som bar slöjan, inte gjorde det för att det var en så stor erfarenhet, utan snarare för att visa sitt stöd. Det var i alla fall skälet till att jag tog på mig slöjan i två dagar och de flesta av dem som jag hörde hade burit den, var det av samma skäl.

När det gäller slöjan som symbol för förtryck, så måste vi komma ihåg här att det verkligen är en uppfattning som skiljer sig både från olika länder, olika kulturer, olika inriktningar av Islam, bakgrund, men framför allt skiljer sig för olika personer beroende på vilken individ man är.

Idag finns det endast tre länder i världen som har slöjtvång enligt lag. Dessa länder är Sudan, Saudi-arabien och Iran. Sedan finns det tre länder som förbjuder burka i skolan och det är: Turkiet, Tunisien och Syrien. Sedan finns det ett antal länder som förbjuder eller är på väg att förbjuda burka på allmän plats och det är följande länder: Italien, Nederländerna, Spanien, Belgien, Tyskland och Frankrike.

Jag är emot både förbudet och tvånget, av precis samma skäl.

I övriga länder där Islam är utbrett finns det en uppsjö av olika uppfattningar för hur man ser på slöjan. I västvärlden är synen ofta att slöjan är en symbol för förtryck och det tycks den även vara av kvinnor som burit slöjan som lagligt tvång i länder med slöjtvång, medan många andra, särskilt av de som bär slöjan av egen fri vilja, att slöjan är en symbol för frihet och frigörelse. Här är det omöjligt att sätta sig till doms över eller tala om hur någon annan ska uppfatta slöjan, det handlar helt enkelt om erfarenheter och uppfattningar och den omgivning man är uppväxt i.

Det finns de som säger att även om man inte blir tvingad att bära slöja, så finns det många som påverkas av sin omgivning och indirekt känner sig tvingade att bära slöja, eller påverkas till att börja bära den och det kan man förstås inte heller säga något om. Självklart blir vi alla påverkade av vår omgivning. Men om man väljer att ta på sig en slöja för att man har en positiv uppfattning av den, genom sina vänner, släktingar och andra i ens omgivning, men det ändå är ens fria val att ta på sig slöja, då vet jag inte varför det skulle vara så negativt?

Vi blir ju alla påverkade till våra klädval av vårt samhälle, familjemedlemmar, vänner etc. När jag åker kommunalt in till stan, så ser jag oräkneliga annonser med lättklädda kvinnor. De bär bikini, korta kjolar, urringade toppar och baddräkter som ingen lämnar särskilt mycket över till fantasin. Självklart är det så att unga människor i synnerhet påverkas av dessa reklampelare! Jag minns själv som ung, slank tjej hur obekväm jag kände mig när jag gick ”lättklädd”, men samtidigt ville ”se ut som alla andra” i min ålder. Jag var inte alls bekväm i detta, samtidigt som jag var för osäker för att låta bli. Idag skulle inget i världen kunna tvinga på mig dessa korvskinnstajta kort-korta klänningar med djupa urringningar mot min vilja. Inget i världen skulle heller kunna tvinga på mig en burka mot min vilja.

Idag tar jag mycket hellre på mig en slöja när jag går till arbetet, än att jag sätter på mig en kort kjol och urringad topp, men helt bekväm känner jag mig inte i något av dem.

Idag är jag 42 år och helt övertygad om att varje kvinna måste få bestämma över vad hon vill sätta på sig. Varje kvinna i världen måste ha rätt att sätta på sig en bikini eller en burka, utan att bli dömd som ”hora” eller ”förtryckt”. Jag är medveten om att långt ifrån alla har dessa rättigheter. Men jag är också medveten om att i Sverige idag, 2013, i ett land med religionsfrihet och med den fokus på kvinnans självständighet och rättigheter som människa, borde ha rätt att klä sig som hon vill!

Efter att ha talat med mina slöjbärande vänner och familjemedlemmar och följt debatten, så är jag idag övertygad om att de flesta kvinnor i Sverige idag bär slöja för att de själva vill det! Det finns säkert kvinnor som bär den för att de känner tvång och dessa kvinnor ska vi även fortsättningsvis försöka ge det stöd och hjälp som de är i behov av för att få ett självständigt liv!! Men jag har också pratat med kvinnor som vill bära slöja, men inte vågar för att det skulle sticka ut på arbetsplatsen, för att deras vänner inte bär slöja, för att de är rädda att bli dömda på förhand eller för att deras familjer inte vill att de ska bära slöja. Oavsett skäl, så måste vi även stötta dessa kvinnor i rätten att få bära de kläder de själva vill!

Den här frågan är inte svart-vit, den har många nyanser och det gäller att inte fastna i sina egna uppfattningar om slöjan och vad man själv tycker att den representerar utan fundera i lite större perspektiv ur andra människors synvinkel.

Aug 300Jag har burit slöja (hijab) vid många tillfällen tidigare, men det här var första gången jag gjorde det för någon annans skull, men det gjorde jag så gärna då det var en symbolisk handling för någon som farit illa på grund av att hon bar slöja. En systerlig handling.
Kvinnor%20med%20sl%C3%B6ja%20f%C3%B6rv%C3%A4ntar%20sig%20trakasserier

Lästips: Hatbrott begås inte i ett vakuum

Blogg: Här kan du läsa flera berättelser från de som bar hijab för en dag

Tidigare bloggat i ämnet:

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

#hijabuppropet

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Beslöjade kvinnan som slogs medvetslös

slöja1En del av den kritik som brukar finnas mot beslöjade kvinnor är att de tvingats till detta av sina män och att det begränsar deras frihet i deras liv. Även att just dessa kvinnor ska vara mer kontrollerade av deras män. Det är några av de skäl som jag brukar höra anges.

Jag är säker på att exempel på dessa kvinnor finns. Kvinnor som förtrycks finns i alla länder, kulturer och religioner. Självklart finns det kvinnor som tvingas bära slöja, men att förbjuda slöjan, vilket har debatterats ibland, tycker jag är helt fel väg att gå. Dessa kvinnor kommer inte bli mindre förtryckta för det, vi måste arbeta mot kvinnligt förtryck i vårt land med andra metoder och på andra vägar.

slöja3Jag vet med säkerhet att det finns många muslimska kvinnor i vårt land som bär slöja för att de själva vill det! De har valt att bära slöja (oftast hijab) för att den tolkning de gör av Koranen uppmuntrat dem till användningen av slöjan eller för att de tycker det fyller en funktion för dem, eller för att de helt enkelt tycker det är vackert. Skälet till att bära slöja är säkert lika många som det finns kvinnor som bär den, även om de jag hört beskriva anledningen till varför de vill bära den, oftast grundar sig i deras tro, sen har beslutet vuxit fram genom olika ideér och uppfattningar.

I vissa fall har dessa kvinnor fått strida för att få använda den. Det finns många familjer där slöjan är tabu och man absolut inte vill se sin fru/dotter/syster bära den. Dessa kvinnor har alltså fått strida för att få bära slöjan. Att skapa lagar som hindrar kvinnor som vill bära slöja skulle vara lika galet som att förbjuda kvinnor att bära kort kjol anser jag. Kvinnors frigörelse och kvinnors rätt att få klä sig som de vill kan se ut på många olika sätt, även om våra föreställningar sällan är särskilt öppna för det

Vi är snabba att kritisera vissa länder för att de har strikta klädkoder för kvinnor och förbud för hur man inte får klä sig, då verkar det orimligt att göra samma sak i vårt land. Det känns inte relevant att börja följa samma lagar som odemokratiska länder i världen och sätta upp samma förbud, fast tvärt om.

Att tvinga någon eller förbjuda någon kvinna hur hon ska klä sig är lika galet i min mening, oavsett vilka plagg som är förbjudna eller påtvingade.

När jag hör Samira i detta radioprogram blir jag rädd, upprörd och väldigt, väldigt ledsen. Det handlar om en väninna till den gravida kvinna som blev nedslagen igår på grund av sin slöja (artikeln fortsätter en bit under ljudklippet):

(Jag håller däremot inte med Samira om att afrikaner inte utsätts för hatbrott, vilket hon antyder vid ett tillfälle, tvärt om tror jag att afrikanska familjer där kvinnorna bär slöja blir utsatta i ännu högre grad.)

Jag hoppas verkligen att de personer som utsätter beslöjade kvinnor för dessa hatbrott åker dit så det sjunger om det! Jag vet att det finns många kvinnor i Sverige idag om väljer att sluta bära slöja för hur de blir bemötta och jag hoppas verkligen inte att fler ska behöva känna så. För det blir ju också ett påtvingat sätt att klä sig på.

Baserat på vad denna kvinna (Samira) och även andra kvinnor jag pratat med sagt, så skulle jag vilja påstå att troligen är de flesta av de kvinnor som i Sverige idag väljer att bära slöja, gör det just av egen fri vilja, men framför allt för att det är starka kvinnor som vet vad de vill, i motsats till vad många tycks föreställa sig, att dessa kvinnor skulle vara viljelösa, maktlösa offer för sin situation.

Jag tror att det är helt fel uppfattning! Av de kvinnor jag känner som valt att bära hijab så är det starka, vältaliga kvinnor som valt att bära slöja som ett mycket medvetet val, i vissa fall till och med som en protest mot sina familjer som är emot detta och i vissa fall även som en upprorisk handling eller en handling som handlat om frigörelse från familjens normer.

Att förfölja dessa kvinnor, skrika glåpord, väsa oförskämdheter eller till och med ta till våld mot en gravid kvinna, väcker sådan avsky i mig att jag saknar ord för att beskriva den avskyn. Tyvärr tror jag att vårt samhällsklimat, SD i riksdagen, hatsajter på nätet bidrar en hel del till att legitimera dessa avskyvärda beteenden!

Läs också: I morgon beslöjar vi oss av solidaritet

Och: Hon misshandlades för sin slöja

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bland twittringar och terrordåd


I går kväll kom jag ”hem” till mammas lägenhet och fick det hemska beskedet som knappast undgått någon (förutom möjligen Gunde Svan då) om händelsen i Norge. Jag känner verkligen en djup sympati för det som skett och hoppas det är rätt person de nu har gripit för ett snabbt uppklarande. Jag följde hela händelseförloppet mycket uppmärksamt via både facebook, nyheter i olika medier, bloggar men framför allt på twitter.

En sak som jag uppmärksammade var att många i början utgick från att det var en islamistisk grupp som kunde ligga bakom dåden. Även i de fall man hade sympati med att det kunde vara en muslimsk grupp som låg bakom dåden och som man var rädd att sedan ”alla muslimer” skulle få skit för, så spekulerades det endast om muslimer som tänkbara gärningsmän. På ett sätt kan det vara logiskt, då de flesta bomber och attacker som blivit uppmärksammade i Svenska medier de senaste 10 åren har handlat om dåd utförda av islamistiska grupper. (Statistik och en förklaring till den går att finna HÄR!)

Det jag reflekterade över är dock att så länge man spekulerade om muslimer som gärningsmän så följdes uppdateringar ganska mycket av ”Fy fan, vilka idioter”, eller ”Hoppas de tar fast dem”, ”Jag blir så jävla förbannad” men framför allt såg jag flera uppdateringar som: ”Ut med alla som inte kan följa Svensk lag”, eller ”Ut med de alla våldsamma invandrare” etc. Inte så många nämnde då de omnämnda offren. Redan tidigt i rapporteringen gick media ut med att det rörde sig om minst 2 döda. Snart följdes det av minst 3 döda… o.s.v.

När sedan media gick ut med att de gripit en Norsk man i 32-års åldern med ”Nordiskt utseende” så ändrades många personers ilska mot gärningsman/män mot att sörja och visa empati med de döda, men framför allt med Norge som nation.

Jag måste säga att jag tycker det blir lite underligt.

En annan sak jag noterade var att man gärna kallade dådet för ”terrordåd” när man fortfarande spekulerade i om det var någon muslim/er som utfört dådet, men nu kallar man det rätt och slätt tragedierna på Utöya och Oslobomben eller vansinnesdåd.

Oavsett vem som ställer till med eländet, om det är en muslim som gömmer sig bakom islam för att utföra sitt dåd eller om det är en Nationalist som gömmer sig bakom politik, så är det ett vansinnesdåd och en terrorhandling mot det folk som drabbas!

OM det nu visar sig vara en Norsk ”Nationalist”, vart ska vi skicka honom då? Eller för all del alla ”våldsamma nationalister”?

Nu vet vi ännu inte vem eller vilka som är skyldiga till de hemska, föraktade dåden som utfördes i Norge i går. Det kan visa sig vara den gripna mannen, han kanske i så fall till och med tillber en Gud, eller så kanske det visar sig vara en islamistisk grupp, eller kanske en Asiat eller en Afrikan, en Svensk eller en Amerikan. Det kan också visa sig att en kristen eller en ateist står bakom dåden. Oavsett vad eller vem så är jag övertygad om att de allra flesta av oss: Muslimer, Kristna, Norrmän, Unga, Gamla, Sydamerikaner, Rasister, Antirasister, arbetslösa, studerande och Restaurangägare fördömer attentaten. Att vi fylls av smärta, sorg och oro inför det som hänt. De allra, allra flesta av oss, oavsett religion och ursprung blir rejält omskakade av de dåd som skett.

Kan vi inte bara enas i det?

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ã…sa Linderborg tycker till om Mohamed Omar

Jag läste en mycket bra recension/artikel av Ã…sa Linderborg om Mohamed Omars Islamisten i Aftonbladet Kultur. Jag har svårt för all slags extremism och gillar ibland att leva i ”landet lagom”. All form av extremitet tror jag är skadligt för människan, då den ofta handlar mer om att förgöra än att tillvarata och förlåta. Oavsett om det gäller religion eller andra saker i världen. Jag tycker att Mohamed Omar i flera avseenden visar en extremism i sina texter.

I min värld är inget svart/vitt i stort sett, nästan allt har gråa nyanser och det är de som får mig att växa, bli starkare, ödmjukare och som får mig att må bra med det liv jag valt att leva. Därför har jag alltid svårt med personer som pekar med hela handen. De finns det många av. Jag tror tyvärr inte att det är särskilt utvecklande för ett samhälle eller oss människor som lever i det!

Mohamed Omar svarar här själv på Ã…sa Linderborgs kritik!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När man inte vill eller orkar försvara sin tro

Del av Moské i Gambia, Serekunda

Jag läste en krönika av Nabila Abdul-Fattah. Den heter: Jag ska inte förklara min tro längre. (Läs den!!) Det är en tänkvärd text som jag känner igen mig väldigt mycket i. Den påminner mig också om en text jag skrev precis i början av mitt bloggande. Redan i Oktober 2005. Den heter: Insikt!

Så här skriver Nabila Abdul-Fattah bland annat:

Efteråt fick allt detta mig att tänka på min egen religion. Framförallt hur jag alltid fått försvara mig. Islam är lika med ständigt försvarande. ”Jag är muslim men jag är ingen terrorist, kvinnoföraktare eller odemokratisk”. Jag tyckte att det var viktigt att ta debatten för att förklara och visa på det ”goda exemplet”. Jag ville visa att alla muslimer är inte som de som visas i media.

Och vidare skriver hon:

Men för varje dag man lever så lär man sig. Efter denna påskhelg har jag nu bestämt mig. Jag ska inte förklara min religion. Jag ska inte lämna den dörren öppen för folk att anklaga, påstå och hitta på saker för att sedan medvetet misstolka.

Sedan dess har jag ibland skrivit om Religion och Islam, men inläggen är relativt få och det beror precis som Nabila Abdul-Fattah skriver om och precis som jag förklarar i mitt gamla inlägg, att jag inte har någon lust att förklara eller försvara min tro. Jag är heller ingen expert på området och kan därför inte svara på alla detaljfrågor om Islam.

Trots detta har man många gånger försökt få mig och andra bloggare att ”stå till svars” för vad Islam står för. Åtskilliga gånger dessutom. Många har ”krävt” svar på sina frågor. Jag har inte de svaren. Jag har bara de svar inom mig, som jag själv önskar för att kunna känna just min tro.

Jag är nöjd och tillfreds med min tro. Andra får göra precis som de vill och tro på precis vad de vill, eller låta bli om de vill det. Det viktigaste för mig är inte vilken gud man ber till eller om man väljer att låta bli, det tycker jag är upp till var och en. Det viktiga för mig är hur folk i min omgivning behandlar mig och sina medmänniskor!

Ibland är det så enkelt!

Bönematta

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Boktips; Himmel och Helvete Mord i Knutby

Himmel och Helvete – Mord i Knutby, är titeln på Terese Christiansson ´s bok om just mordet i Knutby, om rättegångarna och även om de personer som figurerade som mest i media.

Dikten som överträffade verkligheten, har historien beskrivits som.

Jag får en känsla i boken av att författaren verkligen försökt finna bakgrund till den hemska tragedi som skedde och att hon på ett uppriktigt sätt skildrar att det här handlar om i första hand två personer som utförde vansinnesdåd, men att man inte kan klandra församlingen i sig för det som skedde, förutom möjligen naivitet och det är knappast något brott. Jag får också känslan av att hon till viss del försöker skildra det media-drev som drabbat människor i närhet av den/de det egentligen gäller och jag finner även att hon skildrar en konkret kritik mot detta.

För övrigt kom det kanske inte fram så mycket ”nytt” i boken, eftersom det här är en av de allra mest uppmärksammade hädelserna i Sverige i modern tid. Då är det svårt att plocka fram nya fakta, då allt har blivit omskrivet flera gånger om i media redan. Däremot kanske man får komma vissa av medlemmarna något närmare i boken. Men framför allt får man en sammantagen väl berättad historia och jag tycker att boken är klart läsvärd.

HÄR kan du beställa boken billigt och även läsa mer om innehållet!

Boken får fyra av fem Tonårsmorsor av mig:

Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa Tonårsmorsa

Fler boktips och inspiration om böcker kan du få på Boktipset!

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Love is all we need…

Idag segrade kärlek över inskränkthet och hat. Från och med idag får homosexuella gifta sig i kyrkan och det tycker jag är toppen! I mitt tycke skulle det ha skett för länge sen, men bättre sent än aldrig, eller nå ´t…!

All kärlek mellan vuxna som sker frivilligt och inte skadar någon människa borde respekteras. Idag är det inte så. Men det nya beslutet som togs idag ger mig hopp om framtiden. Jag önskar att andra religiösa samfund också hakar på. Ju förr dess bättre!

Särskilt slår jag ett slag för kärleken med den gångna veckan av debatt runt rasism, främlingsfientlighet, skolavgifter, SD och mångkultur! Kärleken behövs mer än någonsin.

Jag tycker också det är sorgligt och tragiskt att några av de artister som, vars musik jag gillar, visar kraftig homofobi. Det tror jag däremot inte att The Beatles gjorde?

Tillägg: HÄR, läs! Ett mycket bra inlägg!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Slöja provocerar när våra fördomar inte kan besannas

Jai testar hur det känns att bära Hijab (slöja)

Jag är för individualism. Jag tycker att det är viktigt att mina barn lär sig att tänka själva. Att de inte känner att de måste vara som alla andra. Jag vill ge dem utrymme att utveckla sina positiva egenskaper. Jag vill gärna uppmuntra till fria tankar och kritiskt tänkande. Jag tror det är viktigt att man känner att man kan vara den man är och inte känna som om man är stöpt i samma form. Att man har rätt att ha sin egen personlighet.

För många av oss kan det räcka att ha en egen personlighet genom att man bär ett par udda örhängen. Eller att man tar på sig olika strumpor när man går till jobbet. För andra krävs det så mycket mer. Kanske att man bär en knallgrön tuppkam som frisyr, att man genomgår ett könsbyte för att helt och fullt känna att man kan vara sig själv.

I Sverige har vi en väldigt stor öppenhet när det gäller detta, tror jag. Det tycker jag om. I Sverige kan du gå ner på stan med i stort sett vilken klädstil som helst, utan att folk höjer på ögonbrynen.

I Sverige har vi demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet. Jämställdheten har kommit långt på många områden. Att kvinnor bär slöja över håret (hijab) har blivit en allt vanligare syn i vårt samhälle och på de flesta platser i vårt avlånga land, blir man inte uttittad om man bär slöja idag. Däremot har debatten varit relativt enformig om att det är kvinnoförtryckande att bära slöja. Att det är ett påfund som män tvingat på sina kvinnor.

Idag väljer allt fler kvinnor att bära burka eller niqab, alltså en mer heltäckande form att beslöja sig med. Denna typ av slöja leder ofta till heta diskussioner. Ã… ena sidan vill man skydda kvinnor genom att låta dem ”slippa” beslöja sig, vilket kan vara kvinnoförnedrande om man tvingas bära den mot sin vilja. Ã… andra sidan så handlar det många gånger om oss i västvärlden och vår personliga syn på just slöjan. Vår fördom vågar jag mig till att skriva.

För jag tror uppfattningen av att det endast är kuvade kvinnor som blivit påtvingade detta, som bär slöja, är utbredd.

Att det är en bildad, frispråkig och väldigt bestämd kvinna som hävdar sin rätt att få bära denna slöja, krånglar genast till debatten, för då är den inte längre svart/vit, utan debatten får helt plötsligt nyanser som passar mindre bra ihop med våra egna fördomar! Hur kan man hävda rätten att skydda kvinnor när det är de som kräver att få bära denna typ av beslöjning?

Alia Khalifa berättar i Expressen om sin syn på saken. Alia berättar om sin kamp för att få bära sin niqab. Hur hon försöker finna lösningar som fungerar för alla. Alia har växt upp i Sverige, hon framstår som både frispråkig, självständig och försöker kompromissa sin önskan att få bära niqab med att tillgodose sin skolas önskemål.

Alia krånglar verkligen till det. Till en sådan grad att det debatten närmast tycks visa att folk blir oerhört provocerade av kvinnor som Alia. Det är som om man inte kan bära slöja/burka/niqab och tänka själv. På samma gång.

Samtidigt så finns det naturligtvis ytterligare problem med denna typ av beslöjande. Det handlar om säkerhet och möjlighet till identifikation. På världens flygplatser har man ofta löst det hela genom att personen i fråga lyfter upp sin niqab för en kvinnlig personal, som på så sätt kan identifiera personen under sin niqab.

I fallet med Alia så har hon bett om att få lösa säkerhetsfrågan om sin utbildning på samma sätt. Hon har bett om att när än hon blir ombedd att identifiera sig, så kan hon göra det och även inför tentor, att få bli identifierad av personal. Då väcks frågan om hennes utbildningsinriktning. Kan man på ett trovärdigt sätt vara en bra pedagog för barn, trots att man endast ser ögonen på personen? Även här har Alia ideér och förslag…

Socialdemokraternas kvinnor; Nalin Pekgul, Johanna Graf, Lotta Håkansson Harju, Carina Ohlsson, Carina Hägg och Maryam Yazdanfar skriver på Newsmill att vi inte ska acceptera heltäckande slöja. De skriver bland annat följande:

Kristna extremister känner vi igen när vi ser dem. Det rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten i dessa fall är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom dessa samfund riskerar att berövas sina rättigheter. När det gäller muslimer är problemet att kunskapen om islam är så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd tillåts representera hela den muslimska befolkningen. De som är mest högljudda och ihärdiga är nämligen ofta just extremister.

Väl skrivet. Vidare skriver de att:

På Västerortsskolan i Stockholm förbjuds de kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja under lektionerna och för det har skolan anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Men vi anser att skolan gjort rätt. Heltäckande slöja är ett sätt att utestänga kvinnan från kontakter med andra människor än den närmaste familjen.

Här återkommer vi alltså åter till den förtryckta kvinnorollen, där man tvingas på en slöja. Dessa kvinnor finns naturligtvis, att påstå något annat vore att blunda för verkliga problem. Men om vi då återvänder till Alia Khalifa. Den 24-åriga kvinnan som kämpar på alla sätt och vis för att kunna slutföra sin utbildning samtidigt som hon står på sig och vill fortsätta bära sin niqab.

Ska vi skydda våra kvinnor från manligt förtryck? Eller ska vi låta kvinnor SJÄLVA få välja sin klädsel? Eller ska vi hindra dem? Eller finns det helt enkelt en väg mitt emellan. En LAGOM väg, i bästa Sverige-andan? En väg där vi kan göra både ock? Både kämpa mot förtryck av kvinnor OCH tillåta dem bestämma över sina egna kläder? Med eller utan slöja?

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Youssou N´dour ett musikaliskt geni

Youssou N´dour är en man från Senegal som föddes 1959 i Dakar, Senegals huvudstad. Youssou N´Dour sägs vara den största Afrikanska artisten genom tiderna, även om han i Sverige blivit mest känd genom låten 7 seconds som han sjöng duett med Neneh Cherry 1994. Men Youssou N´dour har gjort sig ett större namn än så i den övriga världen. Han har bl.a. samarbetat med Tracy Chapman, Sting, Wyclef Jean, Paul Simon, Bruce Springsteen, Peter Gabriel för att bara nämna några.

Youssou N´dour är inte bara sångare, han är även kompositör, producent och bandledare för Le Super Etoile de Dakar. Musikstilen heter Mbalax i Senegal, i Gambia som en gång har varit ett land med Senegal, men som delades under kolonialtiden och Senegal blev en Fransk koloni, medan Gambia blev en Engelsk koloni. Idag är Senegal ”storebror” till Gambia och man har fortfarande samma religion, kultur, språk, musik etc. Det som skiljer sig är att Senegal är mer utvecklat och idag Fransktalande, medan Gambia, som är ett mycket mindre land i jämförelse, är Engelsktalande. I Gambia kallar man musikstilen Mbalax för Ndaga. Youssou N´dour blandar dock in många andra musikstilar och infuenser i sitt musikutövande. Bland annat Jazz och pop för att bara nämna några.

Youssou N´dour har också gjort sig känd för sitt arbete i kampen mot Malaria i en kampanj som Youssou startade i Dakar som heter ”Roll back Malaria” och startade 2005. I kampanjen har många stora artister såsom: Peter Gabriel, Baaba Maal, Salif Keita, Neneh Cherry m.fl. deltagit. En av dessa konserter har även visats i SVT.

Han har också vunnit flertalet utmärkelser för sin musik, inte att glömma en Amerikansk Grammy. Aminata skrev nyligen om att dokumentären om bland andra Youssou N´dour visats i Sverige. Läs mer HÄR! Trailern till filmen kan du se här:

Tillsammans med Axelle Red har han också skrivit låten ”La Cour des Grands” som var den officiella låten till fotbolls-VM 1998.

Albumet ”Egypt” (2004) har fått mycket publicitet i världen. Dels var albumet en storsatsning och ett samarbete mellan de största artisterna i Egyptien och Senegal i ett storband, men den väckte också mycket uppmärksamhet då Youssou lyfte upp sin religion islam i projektet och ville visa på vilket sätt religionen utövas i hans hemland Senegal. Han ville ge en annan bild av islam än den bild som du (och nu?) visades upp av islam som en våldsam religion.

Youssou är en musiker som har gjort sig känd inte bara som en fantastisk sångare, utan som också har ett stort inflytande i sina uttalanden i Senegal och många andra länder. Ibland handlar det om politik och ibland om historien. Här är en dokumentär om slavön Goree i Senegal:

Nu är det inte bara Youssou N´dour som är en begåvad musiker med det efternamnet. Även den f.d. svägerskan (tidigare gift med Youssou´s bror) Vivian Ndour är en väldigt stor och duktig artist:

Vivian och Youssou i gemensamt uppträdande 2007:

Några av mina favoritlåtar med Youssou:

4.4.44 Handlar om Senegals independence day som inträffar den 4/4:

Mame Bamba:

Till sist men inte minst New Africa, där Youssou´s fantastiska röst också kommer fram på ett rättvist sätt:

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,