Mitt 10-manna-team är klart!

Här hoppas jag sitta om någon dag och njuta av Afrika ´s heta sol

I morgon åker jag. Det känns overkligt och lite oroligt. Det är uppenbarligen en helt annan sak att åka utan barn än med. Det vet jag nu. Missförstå mig inte. Jag ser enormt mycket fram emot resan. Det ska bli extra roligt att resa med min pappa som aldrig tidigare varit i Gambia eller Afrika över huvud taget, för den delen…!

Det ska också bli trevligt att göra en ”vuxenresa”. Samtidigt så reser man ju ifrån det bästa man har; nämligen sina barn.

Som alla mammor känner jag oro. Samtidigt som jag känner mig lugn. Jag har backat upp med hela 10 vuxna runt Mabou hans kommande två veckor. Jag har knutit upp många ur mitt närmsta sociala närverk och efter allt tjat, förmaningar och upprepningar så är nog de flesta rätt glada att bli av med mig ett tag nu…! 🙂

Jag tänker att även döttrarna är stora nu och kan ta ansvar. När jag tänker med förnuftet så tänker jag så. När jag tänker med mitt mamma-hjärta så undrar jag hur ska det hela gå?

Sedan har jag blivit påmind om att när jag var lika gammal som Isa så hade jag ett barn (ja, jag var bara några månader äldre än vad hon är nu) och när jag var lika gammal som Jai så hade jag två barn och när jag var lika gammal som Binta så hade jag tre barn. De ska ta hand om sig själva och hjälpa till med lillebror. De och 7 andra vuxna i min omgivning. De övriga med åldrar mellan 25-58 år gamla. Det borde de klara. I två veckor. Utöver dessa 10 personer har jag ytterligare backat upp med ett par till personer, som kan hoppa in ”ifall att”.

Jag har listat till skolpersonal och släkten vem som hämtar när och lämnar när, vem som hjälper till med läxläsning och vem som lagar maten, vem som hoppar in vid akuta situationer och vem som hoppar in om vab blir aktuellt. Vem som hoppar in vid kris eller som stöd, vem som hoppar in om Mabou blir orolig och vem som finns till hand vid varje tänkbar och otänkbar situation som kan uppstå. Ja, jag är lite lugnare nu. Efter mina listningar och mina planeringar.

I mitt 10-manna-team har jag plockat ihop följande (ja, några av dem har flera kunskaper): en sjuksköterska, en krishanterare och förstahjälpenkunnig, tre restaurangutbildade, en underhållare, en som kan snacka för sig, fem lugna personer, två lärare, en socialpedagog, fyra med körkort och bil, tre tekniskt kunniga, en hantverkare, fyra högskoleutbildade, en kallskänka, en servitris, två kockutbildade, en som håller på att utbilda sig till detsamma, en med öga för detaljer, en med öga för det översiktliga, fyra har egna barn och en femte har sitt barn på väg etc.

Jag har gjort en gedigen komponering när jag satt samman min lilla barnvaktslista. De har bara en sak gemensamt, men det är en väldigt viktig del: alla älskar Mabou och alla vill hans bästa och det måste nästan vara den viktigaste komponenten! Eller hur?

Tror ni jag vågar resa nu?

Jag är tacksam över att ha dessa människor och många fler i mitt nära sociala nätverk! Jag är tacksam och lyckligt lottad som har uppbackning på det här sättet av mitt 10-manna-team och lilla Mabou. Jag är också lycklig att ges möjligheten att resa tillbaka till Gambia endast ett år och tre månader sedan sist jag var där. Så snabbt har jag aldrig återvänt!! 🙂 Tack till er ALLA som gav mig denna resa i 40-års present! Tack för att ni finns och tack för att ni gör detta möjligt för mig! Särskilt tack till mina barn för att ni är precis de ni är!!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Julfest och en snäll häxa

Jag, inför förr-förra årets julfest (guuud, så långt och fint mitt hår var!!)

Jag, inför förra årets julfest

Jag älskar julfest med jobbet! Dels är det jättekul att träffa alla kollegor i ett annat sammanhang än på jobbet, utan arbetskläder och när alla är på bra humör, hinner prata till punkt utan att en massa arbetsuppgifter stressar en.

Dels är jag också förtjust i mycket som bjuds på julbordet. Det går alltid att hitta några favoriter!

I kväll är det dags igen. Jag ser fram emot det, förstås, men känner inte riktigt samma glädje som jag brukar. Inte för att jag tror det är något fel på julfesten (har hört ryktas om att den är kanonbra planerad), utan mest för att jag börjar känna lite stress inför resan.

Jag har fortfarande en hel del städning kvar och en heeel del tvätt. Framför allt har jag inte ens påbörjat min och Mabou ´s packningar…!

Jag har ingen aning om vad jag ska ha på mig, vilket jag alltid haft koll på flera dagar innan julfesten, tidigare år.

Men, men… Det blir absolut ett trevligt avbrott i alla mina stora projekt här hemma, med städ och packning!

Söta Häxan var så gullig så hon erbjöd sig att köra hennes dotter och Mabou till ett kalas de är på, vilket ger mig lite mer tidsfrist när det gäller all röjning här hemma! Ibland är sådana där erbjudanden GULD värt!! TUSEN TACK, HÄXAN!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Börjar närma mig slutet… eller början…

En av typ 10-15 tvättkorgar som jag har tvättat denna vecka…

Jag tror knappt det är sant, men trots att jag hjälpte min pappa flyttstäda förra helgen, så har jag lyckats med att göra detta denna vecka:

  • Rensa bokhyllan (den var inte nådig)
  • Rensat alla köksbänkarna
  • Torkat av alla köksluckorna
  • Skrubbat diskbänken
  • Skurat spisen
  • Tvättat vardagsrumsfönsterna
  • Tvättat köksfönsterna
  • Tvättat köksgardinerna + strukit julgardinerna och hängt upp dem
  • Städat kökshyllorna
  • Gjort en hel del ”vanlig” städning
  • Rengjort mikron
  • Tvättat alla mattor i hela huset (förutom vardagsrumsmattan)
  • Tvättat sofföverdragen och alla filtar
  • Storstädat hela Mabou ´s rum, samt rensat ut en hel säck med leksaker därifrån
  • Rengjort köksfläkten och allt kakel i köket
  • Tvättat högvis med tvätt
  • Varit på Radion och spelat in nya krönikor
  • Varit på jobbet och fyllt i en massa papper, ätit lunch där och talat om för mina kollegor hur mycket de saknar mig!! (Jo, de höll med! 😉 )
  • Isa har städat kylskåpet och ett skafferi

Kvar att göra:

  • Rensa byrån i mitt sovrum
  • Storstäda hela sovrummet, hallen uppe och båda badrummen
  • Stryka och packa alla mina och Mabou ´s grejer
  • Tvätta de kläder som är kvar
  • Byta sängkläder i alla sängarna och tvätta de som ligger i nu

Den främsta anledningen till att jag hunnit allt detta, är framför allt för att jag vaknar klockan 04 varje natt och inte kan somna om, oavsett hur sent jag lagt mig. Det har också varit ett bra sätt att fördriva tiden på, att städa, när jag hade huvudet fullt av en massa tankar. Särskilt som jag kommer hem två dagar före julafton och då kommer att komma hem till ett nystädat hem. Det känns skitbra. Min största oro är hur jag ska lyckas hålla hemmet något så när snyggt över helgen.

I morgon ska jag iväg på julfest med jobbet. Det blir jättekul, hoppas jag. Jag älskar en hel del delikatesser på julbordet, så jag hoppas och tror att jag ska bli mätt och glad. Sedan är det inte helt fel att gå på julfest och parta lite med kollegorna precis innan resan!

Det är skönt att börja skönja slutet på den här storstädningen, samtidigt som jag vet att den avslutas med att planet lyfter och vår resa kan börja…

Barnens mamma HAR tydligen jobbat här. Hela denna vecka…!

Det roligaste med hela den här städningen var att Binta (20) som sovit hemma i två nätter, för att hon jobbat här i Uppsala, sa i dag på dagen (när hon behagade kliva upp, vi brukar för övrigt mötas i trappan där vid fyra-snåret på morgonen. Hon på väg i säng och jag på väg att kliva upp) när jag sa att det kändes så skönt att ha fått så mycket gjort i veckan:

Binta: Mycket? Meeh, du har ju bara rensat bokhyllan och torkat av skåpluckorna…

Nog för att jag är emot våld, men ibland förtjänar de en smäll de där uppkäftiga snorungarna…! 😉

bloglovin

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

15 år och packad i den vida världen

Isa (15) är packad och klar. Ja, packad och packad… men hon är packad och klar och har åkt till min brorsa i Stockholm nu. Tidigt, tidigt i morgon bitti lyfter planet. Jag pratade precis med henne och den normalt lugna och laid backa Isatou, lät faktiskt ganska uppe i varv.

Själv är jag heeelt. Jag har ju inte packat, eftersom jag inte ska åka någonstans och normalt dricker jag inte ens, men just idag önskar jag nästan att jag var helt packad.

Brorsan borde försöka bli lite packad i morgon på flyget, för han har blivit flygrädd på senare år. Jag sa till honom i telefonen att börja flygresan med ett par whiskey, eller nå ´t, men han lät så lagom pigg på att sätta sig och dricka typ klockan 8-9 på morgonen…

Hur som helst, jag har en fruuuktansvärd resfeber och jag har insett att den faktiskt är mycket, mycket värre när jag ska skicka med barnen, än när jag själv ska ut och resa…!

Jaja, packad eller packat, same same but different…!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Om man ändå fick följa med…

Precis som när Mabou (6) och Binta (19) skulle åka till Gambia tidigare detta år, så har jag en himla massa resfeber nu för att Isatou (15) ska åka till Gambia i morgon. Isa verkar relativt lugn, förutom att hon hade svårt att sova i natt.

Visserligen var allt lite mer hysteriskt när Binta och Mabou reste, som det brukar bli när Binta är inblandad i något. Men dels skulle de stanna lite längre än vad Isa ska denna gång, dels var de två som reste och dels var det första gången mina barn skulle resa utan mig. Nu ska Isa resa med min bror, som jag vet varit många gånger i Gambia och dessutom är det första gången på många år som någon i vår familj ska bo på hotell. Det har sina för- och nackdelar förstås, men framför allt så blir det lite mer semester.

Igår kväll packade vi det sista, kollade så allt var med, hennes pappa var här och lämnade grejer till släktingarna i Gambia och lämnade instruktioner om vilka hon MÅSTE hinna träffa. Hennes farmor har redan hunnit ringa ett par gånger här på morgonen för vidare instruktioner. Det är ju just dessa instruktioner som gör att det är tveksamt om vi verkligen kan kalla våra Gambia-resor för SEMESTER. Särskilt när vi bara stannar några veckor…

Idag ska hon åka ner till Stockholm till min brorsa och i morgon bitti, tidigt, tidigt på morgonen ger de sig av till Gambia. Så när jag cyklar till jobbet i morgon bitti, med frusna händer och stress för att hinna lämna Mabou på fritids på väg till jobbet, då sitter de på flygplanet, på väg ner till semester, värme och semester. Gissa om jag skulle ha velat sitta på samma plan? 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Isa ska resa till Gambia

Isatou (15)

Bland alla sorger och bedrövelser som det känns som vi bär på i familjen just nu, så finns det faktiskt en välbehövlig ljuspunkt. Isa ska nämligen resa till Gambia nästa månad. Planen var egentligen att jag och Isa skulle resa tillsammans i Januari, men eftersom jag dels har en utbildning som börjar då, som jag inte kommer att kunna vara borta ifrån och dessutom inte haft det jättelätt att få ihop pengar till två biljetter plus fickpengar, så har jag varit tvungen att ställa in den planen.

Så kom plötsligt min bror på att han ska resa till Gambia på en kortare semester i November och vi kom på att det skulle bli ett perfekt tillfälle för Isatou att resa med honom. Jag köpte hennes biljett härom veckan och nu håller vi som bäst på att förbereda hennes resa.

Det ska vaccineras och packas och planeras för fullt. Hennes pappa kommer att följa med henne för att ta vaccinationer under den kommande veckan. För första gången sedan tidiga 90-talet ska några i familjen bo på hotell. Det finns praktiska skäl till det och Isa ser fram emot att få bada hotell-pool och vara turist med sol, bad och shopping. Det blir säkert en del besök hos släktingar också, även om det inte blir allt för mycket av den varan, eftersom de ska stanna kort tid.

Nåja, jag känner mig inte lika uppskruvad av att Isa ska resa, som när Binta och Mabou reste till Gambia i början av året. Jag tror jag hade mer resfeber än vad de hade. Även om Mabou (6) tvekade in i det sista, så hade de en helt fantastisk semester och besökande av släkt och vänner!

Klart jag önskar att jag kunde följa med och klart jag känner mig lite orolig och avundsjuk, men allra mest är jag jätteglad över att Isa ska få åka i väg och vila upp sig lite från den här galna familjen hon bor i…! 😉

Till sist: GLÖM INTE vår gemensamma kampanj här på min blogg och den insamling vi gemensamt påbörjat. Var gärna med och lämna ett litet eller stort bidrag, du bestämmer vilken summa DU har möjlighet att bidra med!


Stöd min insamling på Rosa Bandet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,