Julkalender Lucka 10

Hon var en av de första bloggare jag träffade. Vi lärde känna varandra genom bloggarna och genom vår gemensamma bloggvän Vendettanbettan. Hon var en krävande och pratglad kvinna som alltid sa vad hon tyckte. Många tyckte hon var obekväm, men framför allt var hon hjälpsam, vänlig och hon blev snabbt en av de viktigaste personerna i mitt liv.

Hon kom hem till mig och ”tog över” mitt hem. Hon gjorde små renoveringar, pysslade, fick barnen att kliva ur sängen innan klockan 12 på sommarloven. Hon tog hand om mig och barnen som en storasyster och vi kallade varandra för systrar också. När hon var hemma hos mig den sommaren jag jobbade, så tog hon hand om migalla sätt när jag kom hem på kvällarna!

Vi besökte henne också i Norrköping. Mabou var inte så stor, men han minns Helené tydligt och bra!

Den här gjorde Helené till mig

Inte nog med att vi träffades intensivt på somrarna, vi pratade i telefonen med varandra i princip varje dag. Som Helené har skrivit här ovan så var vi som systrar. Vi kivades ibland och var inte alltid helt överens, men i det mesta höll vi med varandra eller kunde förstå varandra. Framför allt stod vi varandra mycket, mycket nära!

Vi skrattade också mycket tillsammans. Vi skrattade så tårarna rann många gånger och många och starka är de minnen jag bär med mig av allt vi gjort tillsammans.

Idag är det tre år sedan jag förlorade min storasyster. Idag är det tre år sedan hon gick bort i den där förbannade cancern! Jag har försökt finna en vän som Helené men jag har förstått att en människa inte kan ersättas av en annan och jag har förstått att ingen annan kan bli som Helené!

Vila i Frid, Syster! Vi vet vad vi hade tillsammans och det ska inget få skilja åt.

För dig som vill stävja Cancer eller veta mer, gå in HÄR!

bloglovin

Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fotbollsfrun har fel, inte bara kändisar kan leva vidare…

Fotbollsfrun, Malin Wollin har fel, det är inte alls bara större stjärnor som kan leva vidare. Världen kryllar av personer som visserligen inte nått en stor berömmelse för sitt skapande, men som ändå hade något viktigt att säga. Något som vi efterlevande inte bara av sentimentala skäl vill läsa vidare om, men som faktiskt haft åsikter och debatter som gjort skillnad för många människor.

En sådan människa var min vän Helené. Hon gjorde skillnad i människors liv. Både i ord och i handling. Det blev, precis som med många berömda människor ännu mer konkret och uppenbart när hon lämnade jordelivet.

Helené var en fantastisk person på många vis, för hon var engagerad och hon hade talets gåva. Helené var sällan tyst. Helené var också en krävande person. Det tror jag inte minst hennes fyra barn kan vittna om.

Även som min vän var hon krävande. Helené ville se handling. Men hon ville inte bara se handling från andra, hon fanns också där ”efter stormen”. Hon peppade, tröstade och fanns där. En axel att luta sig emot.

När Helenés blogg ”försvann” p.g.a. ett missförstånd, en obetald räkning, som vi trodde hon betalat, då hon pratat mycket om det, men uppenbarligen inte hann med, innan döden tog henne med sig… Då kändes det lite som att mista Helené en gång till, eller i alla fall som om mer av henne försvann. Det var inte Helenés vilja.

De senaste dagarna har varit märkliga, som Ludmilla, skulle ha uttryckt det.

Debatten på nätet om Alter Egos domän har varit omfattande. Samtidigt som jag inte la mig i diskussionen så mycket ur teknisk synvinkel, då mina tekniska kunskaper är extremt knapphändiga (det finns oerhört många kunniga personer som jag överlåtit detta till) så har jag mer berört detta ämne ur en personlig vinkel. Jag skrev om fjärilen som stalkade mig här hemma.

För några dagar sedan (jag tror det var i förrgår) meddelade Mymlan mig om att man var en grupp som fått kontakt via Twitter, som försökte återskapa Helenés sida. Jag var helt överlycklig. Jag meddelade Mymlan nästa morgon att fjärilen inte hade synts till sedan hon meddelade mig om att de höll på att återskapa bloggen. Det var inte riktigt sant, för historien tog inte slut där.

Mabou (7) berättade för mig att på kvällen hade han släppt ut ”Helené” (=fjärilen). Jag tyckte det kändes lite underligt att den inte satt i taket ovanför min säng och vakade över mig längre. Jag hade vant mig vid att den hade gjort det flera kvällar de senaste dagarna. Jag sörjde lite att OM fjärilen varit ett budskap från Helené, så hade jag inte hunnit ta farväl… På morgonen hade jag lite kontakt med Mymlan igen och meddelade att jag inte sett fjärilen igen, sedan hon skrivit meddelandet kvällen innan om återskapandet av Helenés blogg.

Nu tror ni antagligen att jag är helt galen, men PRECIS när jag skickat meddelandet, så landade fjärilen precis bredvid min stol, på golvet. Jag tog en bild:

När jag tagit bilden, så flög fjärilen upp och flög hårt, hårt mot balkongdörren upprepade gånger, så det lät hårt i fönsterrutan i balkongdörren. Jag klev upp, förvånad är bara förnamnet, öppnade balkongdörren. Fjärilen flög ut och sedan dess har jag inte sett till den.

Jag vill tacka Per Gustafsson som överlåtit domänen till Helenés efterlevande.

De senaste dagarna har följande personer jobbat hårt för att återskapa Helenés blogg:

Jocke Jardenberg

Tobias Karlsson

Thord Daniel Hedengren

Jonathan Sulo

Simon Sundén

David Hall

Patrik Fältström

Anders Thoresson

och till sist, men inte minst Sofia Mirjamsdotter själv, som gjorde detta möjligt!!

Jag är er evigt tacksam och jag är övertygad om att Helené ler stort i sin himmel. Jag vet att Helenés vilja var att hennes blogg skulle finnas kvar för oss efterlevande.

(Tyvärr verkar jag inte kunna se bloggen, eftersom jag tömde catchen för att se sidan och när jag sedan startade om datorn får jag detta meddelande: ”No input file specified.” Om någon vet hur jag ska göra för att kunna se Helenés blogg igen, så får ni gärna meddela mig!)

Men här kan ni andra läsa Helenés blogg: resonerar.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vår bloggvän begravs på måndag

När Helené gick bort den tionde December kom det som en fullständig chock för mig, trots att Helené (Alter Ego/ Alma Mater/ Hulda Norrköping) hade förberett oss alla. Hon visste vad som skulle komma, men jag hade lite svårt att ta in det

På måndag ska Helene begravas i Norrköping. Jag hade sökt semester för att kunna delta, men eftersom jag ännu inte har fått svar, så blir det svårt för mig att planera in begravning i Norrköping nu, även om jag skulle få den beviljad. Det krävs trots allt lite planering när man bor själv med flera barn och ska iväg en så pass lång väg, framför allt när man inte har bil och körkort (jag borde verkligen sätta igång med de där körlektionerna nu, inget ont om Gamla Bettan i all sin glans, men Norrköping mitt i vintern, då får jag nog fundera en gång till…)

Helene sa i alla fall ifrån om en massa blommor, dels sa hon det till mig någon vecka innan hon gick bort, men hon har också lämnat brev efter sig till sina barn att hon inte vill ha blommor, däremot så önskar hon att de som hade tänkt skänka blommor, i stället ska sätta in pengar på Cancerfonden.

När Helene gick bort så var det många bloggare som skrev inlägg om henne. Många som skrev att de fått hjälp av henne. För er som nu vill hedra Helene får gärna sätta in några kronor på Cancerfonden. Sätt in pengar på Cancerfonden, Fonus Öst (klickbar länk) och märk talongen Heléne Almgren 12 Januari 2009.

Vendettanbettan har också skrivit om det HÄR! (Tack för infon, vännen!)

På måndag kommer jag att ha en liten minnesstund för Helene på min blogg, för er som vill dela en stund här och inte har möjlighet att åka på begravningen!

Poolen som Helene köpte till mig och barnen förrförra sommaren:

Bloggat om Helenes bortgång:

Cissi (Helene ´s dotter)

Tonårsdotter (Min dotter)

Kulturbloggen

Ludmilla

Arvid Falk

Trollhare

Frk F

Daniel Brahneborg

Gunilla

Opassande

Tindra-Annette

Mina Moderata Karameller

Deepedition

Teflonminne

Evas svammel

Sugbloggen

Scaber Nestor

Kyrksyster

Madonnan

Stationsvakt

Puppe

Oväsentligheter

Beas tankar

Kamferdroppar

Signerat Kjellberg

Bisonblog

Soulsister

Jardenberg

Thomas Hartman

Jigartala

Bloggtidningen

Kattkorgen

Mumlan

Karolina Lassbo

Bloggstafetten

Schmut

Kortare Tankar och Updates

Darkangel och Mumma

Agge the little angel

Pysan

Vendettanbettan

Signerat Kjellberg

Rosa Tankar/Händelser

Reflektioner/Margareth Osju

HelenaQ

I sanningens namn

(Listan fortsätter uppdateras när jag finner nya inlägg om Helenes bortgång)

Till sist: TACK Helene för att jag fått känna dig. Tack för att jag fick vara din syster. Tack för att du skällde på mig tills jag började länka ordentligt (jag vågar knappt skriva ett ord nu utan att länka, för jag hör fortfarande hur du skäller på mig) och tack för att du var den person du var! Vila i frid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Rest in Peace, min bloggsyster

Jag kan inte fatta att hon är borta! Sedan jag började blogga för över tre år sedan har vi varit nära, nära vänner. Jag benämner henne som en av mina tre närmsta vänner. Hon brukade kalla oss för systrar och det var den typ av relation vi hade. Men jag glömde säga det med de rätta orden. Med de där orden som jag känner i mitt hjärta, men aldrig tog i min mun.

Älskade syster. Helene. Hon är borta nu. Hon gick bort vid 10-tiden i morse och jag saknar henne redan så enormt. Jag skulle ringa ikväll efter jobbet. Vem kunde tro att vårt två timmars samtal i Söndags skulle bli det sista? Jag var inte beredd…

Helene lämnar fyra barn och barnbarn efter sig. Den där förbannade cancern tog hennes liv också. Jag känner smärta. Förtvivlan. En tomhet som bara Helene kunde fylla.

Jag kände henne först som Hulda på Spaces, när jag också bloggade på Spaces, min först blogg. Jag trodde då att hon hette Hulda, men det var ett bloggnamn som kom av Hulda Moder. Sedan började vi båda att blogga på Aftonbladet och genom Vendettanbettan lärde vi känna varandra även utanför bloggen. Där tog hon bloggnamnet Alma Mater, som alltså också betyder Hulda Moder. Slutligen byggde hon denna blogg åt mig och strax innan en till sig själv där hon kallade sig Alter Ego.

Jag känner mig förtvivlad. Just nu saknar jag ord…


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Den där jävla cancern. IGEN.

Jag har skrivit tidigare om min väninna och tillika bloggvän Alter Ego. Vi har varit bloggvänner sedan jag började blogga för tre och ett halvt år sedan och så småningom blev vi även vänner IRL. Vi har åkt på besök till varandra och vi har framför allt hållit kontakt via telefon flera gånger i veckan de senaste åren. det är förövrigt hon som har skapat hela min bloggsida och domän och är min tekniska support.

Jag nämnde för ett tag sedan att hon nu har cancer. Det gör mig ont att se henne lida så av denna djävulska sjukdom. Inte blir det lättare av att det nu är klart att hennes yngsta son ska delta i melodifestivalen. I början av veckan skulle de hålla presskonferens i Stockholm. Alter Ego såg oerhört mycket fram emot att få delta i denna presskonferens.

Hon blev utskriven från sjukhuset kvällen innan och planen var att hon och sonen skulle åka till Stockholm nästa morgon. Tyvärr blev det inte så. Sonen fick resa själv, då Alter Ego fick åka ambulans in till sjukhuset natten innan. När hon ringde mig för att meddela detta, grät hon.

Jag har gått in på hennes sida åtskilliga gånger de senaste dagarna. Jag har läst de två senaste inläggen och försökt kommentera dem. Jag har fortfarande inte lyckats lämna en enda kommentar…

Det är svårt att se någon förändras så enormt till det yttre…

Det är svårt att se någon må så dåligt. Det är svårt att se någon förändras så mycket. Det är svårt att veta att en människa mitt i livet, lida av en sådan sjukdom som cancer. Med barn och det lilla barnbarnet omkring sig…

Att läsa om hur illa behandlad och åsidosatt hon känner sig, gör knappast saken bättre. Lyssna på Alter Ego ´s uppmaning och LÄMNA BLOD!! Till alla er som kan och får.

Det var även Alter Ego som gjorde den icke alls smickrande videon på mig (ja, jag bjuder på det):

(Tyvärr verkar inte videon funka här, men du kan titta på den i DETTA inlägg, klickbart)

Här var något annat roligt som Alter Ego gjorde åt mig:

Skvallerbloggen om Tonårsmorsa

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

NU är VINNAREN utsedd!!

Nu vet i alla fall jag, Binta och hennes fästman vem som vunnit. Jag börjar med att tacka alla som var med i tävlingen bara för att dra ut på tiden, så att jag kan hålla spänningen uppe. Jag gjorde helt enkelt tolv små lappar med namnen på er som hade rätt svar. Sedan knölade jag ihop alla lapparna, slängde fram dem på bordet framför Binta, som snabbt tog en lapp, vecklade ut den och där stod: BIRSEN!!

Jag hade naturligtvis blivit lika glad oavsett vem som vunnit, men det som jag tyckte var roligt med att just Birsen vann, är nog att jag tror hon är min allra flitigaste kommenterare! Eftersom jag älskar både er besökare på min sida, men även kommentarer, så är det lite roligt att hennes flitiga ”kommenterande” till slut också lönar sig!

Så vad säger ni nu? Ska vi köra en ny tävling de närmsta dagarna, som nyinvigning på att Alter Ego gjort min sida så fin?

P.S. Birsen! Jag mailar dig så kan vi göra upp om biobiljetten!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,