Vilopuls hemma hos mig är en sällsynt vara

Tonårstjejerna var många här i kväll. Det var ett himla spring på badrummen, i garderoberna, upp och ner för trappan… Sminket var lite runtkastat (fast inte lika mycket som när Binta, 20, är hemma, förstås, där är hon svårslagen).

Jag har äntligen fått Mabou (7) och lilla Kamelen (4) i säng. Jag läste Bamse och till slut, precis innan hela tidningen var slut så började de nicka till. Fast jag läste väääldigt sakta de tre sista sidorna, för jag såg att det var nära, men ville inte att tidningen skulle ta slut innan de somnade.

Nu sitter jag och Kribban (11), väldigt asociala, eftersom vi sitter vid varsin dator i vardagsrummet. Men inte så asociala att vi inte kan prata med varann…

Kribban är inne på DENNA sida. Han skrattar till ibland och eftersom jag är så nyfiken, så måste han berätta för mig vad han läser och skrattar åt.

Sen har vi små konversationer om allt som rör livet i stort.

Det är tyst i hela huset. Förutom tvättmaskinen och diskmaskinen som går för fullt. Mina och Kristophers knackande på tangenterna är det ljud som hörs högst. Det är sällan så här tyst i mitt hem. Rofyllt. Vilopuls. Så här skulle man ha det när man har det som sämst…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Precis så känns det. Jag har haft en fantastisk helg på landet, i en stuga med utedass, sjön på baksidan, lite filosofering i skogen och på bryggan, med hemlagade pajer och äppelkaka (som Mabou är VÄLDIGT stolt över att ha bakat helt själv), med fiske och kräftfiske, promenad till Carl Larssons gården och familjegrav, med brasa i den öppna spisen och bland gula kantareller och en bro som en trasmatta. Kort sagt har vi haft en fantastisk helg, med frisk luft och lantlig höstidyll.

Idyllen upphörde dock brutalt när jag kom hem igen. Brutalt är verkligen rätt uttryckt. Utan att gå in på några närmare detaljer, så kan jag säga att jag känner mig ganska överkörd och är minst sagt förbannad!! Ibland har jag bara lust att ta en bra bok, lägga mig på ett hotellrum i en vecka, så kan tonåringarna vända hela huset upp och ner utan att jag ”kommer och stör”…!

Ja, så är livet ibland, upp som en sol och ner som en pannkaka!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,