Lösningen får inte vara människoförakt

…och apropå de människor det faktiskt gäller i mitt förra inlägg, så var detta vad jag bevittnade igår.

tvättarJag var på ett jobbrelaterat uppdrag och tog igen mig en kort stund vid Brunkebergstorg. På det här lilla torget/parken fick jag syn på en romsk kvinna som hängde upp kjolar och andra klädesplagg över de vita bänkarna. Jag satt en bit ifrån, så det tog en stund innan jag såg vad hon höll på med. Hon tvättade sina kläder. Hon hämtade vatten från en av de två fontänerna i två olika plastpåsar. I den ena påsen handtvättade hon kläder och i den andra sköljde hon dem. Hon hämtade ibland nytt vatten och hällde i plastpåsarna. Hon fyllde dem inte så mycket, men stod vid bänken och tvättade i påsarna. Jag måste säga att det var ett uppfinningsrikt sätt att tvätta kläder på.

tvättar3När hon var klar med tvätten så hängde hon upp kläderna på bänkarna i solen och jag tänkte för mig själv att det var tur att det var sol just igår och jag funderade på hur tvättandet ser ut när det inte är sol, utan regnar så mycket som det gjort denna sommar…?

En av fontänerna på Brunkebergstorg

En av fontänerna på Brunkebergstorg

När hon var klar med sina procedurer, gick hon och hämtade nytt vatten igen och så la hon upp även den påsen på bänken och så satte hon ned en av sina fötter i påsen och så tvättade hon benen och fötterna på det här sättet. När hon var klar så bytte hon fot och upprepade samma procedur på det andra benet.

Jag har många gånger funderat över hur det ser ut med att just sköta sin hygien och praktiska saker såsom tvätt av kläder och liknande, för de som inte har en bostad. Jag tänker ofta på hur svårt det måste vara. Överlevnad handlar ju inte bara om mat för dagen. Överlevnad handlar om mer än att fylla och tömma magen och sömn.

Jag tänker på att det är alltså personer som denna kvinna som föder sånt hat och ilska hos människor. Det är personer som denna kvinna som SD tapetserar tunnelbanan för att protestera mot. Jag har aldrig tvivlat på att människor i den här kvinnans situation är utsatta och att de måste ha det oerhört svårt för att få ihop sin vardag. Jag förstår att många dagar måste vara en kamp på liv och död. Ändå. Det blev så oerhört påtagligt igår när jag såg denna kvinna tvätta sina ben och kläder i fontänvatten i en plastpåse.

Jag har tidigare skrivit om vad fattigdom i ett i övrigt välbärgat samhälle, kan innebära: Det här är fattigdom i Sverige 2013. Den här fattigdomen jag bevittnade, går dock ett steg längre. Jag förstår bara inte hur fattigdom kan väcka sådant hat, sådan avsky och sådant förakt. Jag kan inte förstå det. Varje del av min kropp skriker av smärta, av behov att sträcka ut en hand och hjälpa till. Att försöka göra något för att vara en del av lösningen i stället för en del av problemet. Hur litet det än må vara.

Jag önskar jag kunde hitta en lösning som på grunden kan hjälpa utsatta människor och inte bara på ytan. Lösningen måste vara ett gemensamt ansvar. Det kan aldrig vara människoförakt.

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Det hjälper för att alla som står i vägen för SDs hat blir ännu ett hinder att ta sig förbi

En valaffisch från SD i valet 2014, även den gången i tunnelbanan, mot tiggeri

En valaffisch från SD i valet 2014, även den gången i tunnelbanan, mot tiggeri

Efter flera dagars medieuppmärksamhet angående SDs reklam i tunnelbanan, så har nu slutligen JK beslutat sig för att inte inleda någon förundersökning mot reklamkampanjen. JK tog emot en mängd anmälningar mot SDs kampanj. Reklamen som blivit så kritiserad innefattade till exempel följande texter:

”SORRY ABOUT THE MESS HERE IN SWEDEN.” “WE HAVE A SERIOUS PROBLEM WITH FORCED BEGGING!” “INTERNATIONAL GANGS PROFIT FROM PEOPLE’S DESPERATION.” “OUR GOVERMENT WON’T DO WHAT’S NEEDED.” “BUT WE WILL! AND WE’RE GROWING AT RECORD SPEED.” “WE ARE THE OPPOSITION AND WE PROMISE REAL CHANGE!” “WE ARE THE SWEDEN DEMOCRATS!” “WELCOME BACK TO A BETTER SWEDEN IN 2018!”

JKs motivering var bland annat följande:

”Det är tveksamt om de uttalanden som finns på affischerna och banderollerna kan anses riktade mot en viss folkgrupp eller grupp av personer i den mening som straffstadgandet kräver. Även om så skulle vara fallet når uttalandena, med beaktande av de yttrandefrihetsrättsliga hänsyn som beskrivits ovan, inte upp till en sådan nivå av missaktning som krävs för att brott ska föreligga.

De aktuella affischerna och banderollerna innefattar således inte något straffbart hets mot folkgrupp. De kan inte heller, såvitt kan bedömas, innefatta något annat tryckfrihetsbrott. Förundersökning ska därför inte inledas.”

Jag kan tycka beslutet är mycket märkligt ur flera aspekter. Dels för att vi alla vet att den grupp detta riktas mot i första hand och framför allt, är den folkgrupp som får motta mest ringaktning i både Sverige och resten av Europa. Vi vet detta. Alla i Sverige känner till det. Denna kampanj hade aldrig blivit aktuell innan våra romska medmänniskor började att komma till Sverige för att tigga och på andra sätt försöka tjäna sitt levebröd. Det hade aldrig varit aktuellt mot de svenska tiggarna, de som till exempel har missbruk, psykisk sjukdom, eller ett socialt eller ekonomiskt utanförskap. Inte då och inte nu.

Den andra delen jag tycker är märklig i beslutet är detta:

”Även om så skulle vara fallet når uttalandena, med beaktande av de yttrandefrihetsrättsliga hänsyn som beskrivits ovan, inte upp till en sådan nivå av missaktning som krävs för att brott ska föreligga.”

Att ett politiskt riksdagsparti för en hatkampanj mot en folkgrupp, jag kan inte förstå hur det inte kan vara ”en tillräcklig nivå av missaktning”. Är JK medvetna om allt våld som våra romska medmänniskor utsätts för? Är de medvetna om det våld, de kränkningar och det hat de utsätts för? Hur deras tillfälliga bostäder, upprättade av kartonger, gamla husvagnar, tält och det som finns tillgängligt, bränns ned.

På denna reklam som sattes upp på Östermalmstorgs tunnelbanestation, så följde en massiv demonstration mot reklamens budskap och dess skapare. Tusentals människor samlades och protesterade mot det hela. Det är den kraften, just den kraften att tillsammans med tusentals andra demonstrera och stå upp för det man tror på som skapar enighet och styrka, gemenskap och ett konkret mål att strida för. 

I efterdyningarna av reklamen och även de starka protester som reste sig gemensamt, har det kommit mycket kritik om att inte ”ge SD den uppmärksamheten”, att det är ”precis detta SD vill uppnå – uppmärksamhet”, dessa protester är ”bästa PR för SD”. Det är möjligt att det stämmer. Samtidigt har vi redan försökt ”ignorera SD” och inte ge dem uppmärksamhet och det funkade inte. Heller. Det gjorde i stället att SD kunde ta på sig en stor, varm offerkofta att svepa in sig med. En offerkofta som de fortfarande gärna sätter på sig, trots att de idag får mer uppmärksamhet än någonsin.

Foto: Fatou Touray, Afropé

Foto: Fatou Touray, Afropé

Det är så ”synd om” SD. De är utmobbade av andra politiker, de är utmobbade av media, eller ”politiskt korrekt media”, rättare sagt… Trots att det verkligen inte är så.

Jag är inte säker på att detta hjälper heller. Att protestera. Eller jag är övertygad om att det hjälper, men kanske inte genom att SD får mindre PR eller att SD får färre sympatisörer. Troligen inte. Men det hjälper i den mån att de som drabbas av SDs propaganda, får stöd. Det hjälper på det sätt att den som söker sanningen kan finna den på andra håll än genom SDs egen propaganda. Det hjälper för att vi som är emot SD och dess politik, får styrka och stöd av varandra. Det hjälper för att vi dämpar normaliseringsprocessen mot rasism, hat och förtryck. Det hjälper för att alla som står i vägen för SDs hat blir ännu ett hinder att ta sig förbi. Det hjälper för att att det är viktigt att det finns en motkraft.

Så jo, jag tror att det hjälper att strida mot SDs politik och deras marknadsföring. Det hjälper i alla fall oss som inte vill låta dem stå oemotsagda, både för att vi kan argumentera om en annan väg, men också för att vi, oavsett vad som händer i framtiden, ska kunna stå framför våra barn, se dem i ögonen och säga: Vi kämpade emot. Vi stred för en bättre framtid. 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

”Överkänsliga” borde börja kräva mer känslighet

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

SL är okej med att vi resenärer får lögner och skit upptryckta i våra ansikten dagligen!

Det är många som är snabba på att säga att personer som värnar om medmänsklighet och ber andra om att behandla sina medmänniskor på ett kärleksfullt och respektfullt sätt, att de är ”överkänsliga” eller rent av säger att man ska ”bortse från sina känslor när man fattar beslut”!

Jag vill säga tvärt om! Vi måste BÖRJA tänka mer medmänskligt och respektfullt och kärleksfullt mot våra medmänniskor! Vi måste tänka mer med våra hjärtan för att inte krossa, kränka eller knäcka människor som är i nöd eller som har det svårt!

Jag tänker på många saker som skett i vårt samhälle den senaste tiden. Saker vi gör mot varandra i vår vardag, på våra arbetsplatser, i politiken!

Jag tänker på en vän som blivit tillsagd på sin arbetsplats i en kommun någonstans i Sverige, av sin chef, att hen är för empatisk. Personen arbetar med människor som har det svårt och fattar beslut enligt våra lagar, men det vill chefen inte höra om. Chefen vill se fler avslag.

SD med sin omänskliga politik, fortsätter på listan att visa sig omänskliga med sin senaste valreklam om klistras upp i tunnelbanorna runt om i Stockholm där man affischerar: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”!

Joakim Wallerstein, kommunikationsstrateg hos SD, säger till Dagens Media att tunnelbanan var ett medvetet val för kampanjen ”för att man då i regel redan gått förbi ett antal tiggare på väg ned till tunnelbanan”.

Det förefaller som både utstuderat och oerhört hjärtlöst, för att inte tala om de fördomar, den okunskap och det människoförakt som ligger bakom denna valaffisch!

Inte visar SL någon större medmänsklighet när de beslutade igår att affischerna ska få sitta kvar. Att slå på den som ligger ned. Att kränka den som redan har det som allra sämst av alla i vårt samhälle och dessutom mot en grupp som traditionellt har diskriminerats och fortfarande diskrimineras i vårt land och runt om i Europa.

Jag blir förbannad och upprörd och ledsen och oerhört frustrerad! De som anser att affischerna ska få sitta kvar på SLs tunnelbanestationer hänvisar till yttrandefriheten, men faktum är att inget land har en total yttrandefrihet. Den är alltid inskränkt i vissa lägen, i alla länder på jorden. I Sverige är den inskränkt på så sätt att man inte får kränka andra människor eller diskriminera olika grupper. Om inte detta är diskriminering och kränkning, ja då undrar jag vad som är det?

Nej, sluta säga till människor som blir illa behandlade eller diskriminerade eller försöker följa lagen och sköta sitt arbete med människorna som det berör i åtanke, eller vad det än nu gäller, att de är överkänsliga eller att de inte ska vara så empatiska och börja i stället fundera på om det inte är du själv som är för okänslig för att kunna fatta beslut som rör andra människor och deras öden och deras framtid i stället!! Jag är trött på er nu! 

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Tiggarna på våra gator…

romer

Det har varit mycket debatter om romer i Sverige och de som kommer hit från företrädesvis Rumänien och lever som tiggare på våra gator runt om i hela landet. Jag har bloggat om det många gånger tidigare, men förvånas gång på gång om hur fördomarna mot dessa medmänniskor fortsätter frodas i vårt land.

Jag skrev för drygt ett år sedan och medgav att jag missat debatten om att polisen och välgörenhetsorganisationer gått ut med att inget tyder på att de flesta av dessa personer ingick i organiserade ligor, utan tvärt om så tycktes det vara illasinnade rykten som spreds, även om fenomenet kan förekomma. Jag berättade hur mycket jag skämdes för att jag till viss del gått på dessa berättelser och framför allt att jag skämdes för att ha passerat en massa medmänniskor utan att skänka något, även de gånger jag hade möjligheten att göra det, för att jag misstrodde deras fattigdom.

Idag försöker jag skänka så ofta jag kan. Det är inte varje dag och oftast är det mindre summor. Det är absolut inte till alla jag möter. Jag har en ”stammis-tant” nära min ICA-butik som får en summa varje månad och så ger jag lite kronor här och lite där till människor jag möter. Jag försöker att alltid möta blicken hos den som tigger, men varje dag misslyckas jag. Jag är inget helgon. Tvärt om. Jag klarar inte av att se fattigdomen så djupt in i ögonen varje gång jag möter den. Jag säker ofta blicken på tunnelbanan när jag inte kan ge. Eller när jag passerar någon sittandes med den där pappersmuggen framför sig. Det gör ont. Det gör ont att se fattigdom. Men när jag ser in i ögonen på den som tigger, så ser jag djupt in och jag ser människan bakom de ibland smutsiga kläderna. Jag ser människan och dess liv.

Och jag ser rött varje gång jag läser om personer som inte ser dessa människor. Det hugger till i bröstet och gör fysiskt ont för ett ögonblick. De artiklar som nu senast gjort mig upprörd i denna fråga är:

Tiggare bodde i porten – fastighetsägaren spikade upp vägg

S-politiker: ”Tiggarna transporteras ut med fina Mercedes”

SD vill förbjuda tiggeri: ”Vi är det enda partiet”

Värst tycker jag de politiska utspelen är. Att SD-politikern gör uttalande om att ”vi är det enda partiet” som vill förbjuda tiggeri, gör mig förbannad. Av uttalandet att döma så är man stolta över det. Hur i hela världen kan man känna stolthet i sitt hjärta över att vara omänsklig? Över att inte visa minsta medmänsklighet. Jag förstår inte det!! Om jag inte redan avskytt SD för deras invandringspolitik och en massa andra skäl, så hade de gått fet-bort med det förslaget på att förbjuda tiggeri!

Malou har förra veckan haft temat: ”Tiggare” på agendan, här kan du se några delar från det:

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

För mig är det inte alls kränkande att säga lapp…

renarI går kunde vi höra en radiodebatt om designern Gudrun Sjödéns nya julkollektion som inspirerats av samisk kultur och tradition. Som motdebattör hör vi kulturarbetaren Liselotte Wajstedt.

Att Gudrun, förutom att ha använt sig av samiska traditionella attribut visat det samiska hantverket respektlöshet, så som kronan på verket så hävdar hon att hon kan använda ordet ”lapp” eftersom hon menar att:

”För mig känns det inte alls nåt nedvärderande eller så… att säga ordet lapp.”

Då är vi tillbaka där igen, det där som vi tragglat och vänt på med ”N-ordet”. Det handlar inte om vad VI, som inte blivit nedvärderade av ”L-ordet” eller ”N-ordet” känner. Jag har, liksom Gudrun Sjödén också samiskt påbrå, men jag har aldrig blivit dömd eller bedömd utifrån det och jag har aldrig blivit nedvärderad eller mobbad eller kränkt på grund av mina samiska rötter, precis som jag inte heller har det när det gäller svarta. Däremot har jag till viss del bemötts av ”N-ordet” utifrån mina barn och utifrån mitt val av partner. Jag känner mig varje gång ordet nämns mot mina barn, som är det käraste jag har, eller för att nedvärdera mig för den hudfärg mina familjemedlemmar har, känt mig kränkt, förlöjligad och nedvärderad över uttrycket. Jag har tidigare skrivit om det här:

chokladbollar

Bland n-ordetbollar och andra finska pinnar

Jag tycker att Liselotte Wajstedt kom med ett mycket bra förslag när hon föreslog att Gudrun skulle ha samarbetat med samer i sin klädkollektion.

Nej, något förbud mot ord har vi inte i Sverige, men jag kan verkligen inte se en enda anledning till varför vi skulle använda N-ordet på svarta, Z-ordet på romer eller L-ordet för samer. Det är som sagt inte förbjudet, men om man fortsätter hävda ”sin rätt” att använda dessa ord trots att berörda grupper gång på gång bett om att få slippa bli kallade dessa kränkande öknamn, så får man också räkna med att vi som är emot användandet av dessa förlegade ord, kommer döma dig för det jag tycker att du är. Nämligen inskränkt, ointelligent och fullständigt ignorant! 

Debatten kan du höra HÄR!

Den samisk-inspirerade kollektionen kan du se HÄR!

Tillägg: Gudrun Sjödén tar sig rätt att kränka

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Autism, Islam, Pride, rasism, jämställdhet, det är samma grundprinciper

IMG_10711-1024x768Mänskliga rättigheter, pratar vi ofta om, samtidigt som vi inte alltid är beredda att låta alla människor i vårt samhälle leva med mänskliga rättigheter. Alla människor har samma värde, säger vi också, samtidigt som vi är beredda att göra vissa undantag från vissa människor vars levnadssätt inte riktigt passar in i vår egen världsbild.

Vi talar gärna med fina ord och omtänksamhet till våra medmänniskor, men när det handlar om att det kommer till oss själva, vår egen vardag, vår eget liv, Nimby (Not In My Back Yard) då låter det på annat sätt.

Romer som är en starkt utsatt grupp både här i Sverige och i övriga Europa, är ett tydligt exempel. Om man pratar om att alla människor är lika mycket värda och att alla har rätt att leva med mänskliga rättigheter, så vill alla skriva under på det. I de mänskliga rättigheterna ingår bland annat att ha rätt till ett drägligt boende, men när romska familjer ska bli våra grannar, då är det många som är beredda att tumma på detta med lika värde och mänskliga rättigheter.

Vi ömmar gärna för autistiska barn eller barn med andra funktionsnedsättningar, men vi vill inte ha dem som grannarVad är det för människovärde dessa som protesterar har? Det är nästan på gränsen till att deras föräldraskap borde utredas, eller i alla fall tycker jag synd om de barn som växer upp med föräldrar som har dessa värderingar och denna människosyn!

När vi talat om rasistiska strukturer, håller i princip alla med om att det är något vi bör försöka komma tillrätta med, men när någon anklagas för att skapa och sprida dessa strukturer, då är vi beredda på att göra avbön, för att personen i fråga ”inte menade något illa, egentligen”, oavsett om människor blir drabbade av denna spridning eller hur de mottagit budskapet.

När vi talar om jämställdhet så är alla med på alla människors lika värde, att kvinnor har samma värde som män, men lik förbaskat håller vi andan när en kvinna hävdar sina rättigheter, blir upprörd över att hon blir illa behandlad eller kräver att få säga sin mening och många försöker helt enkelt att tysta henne eller ”lugna ner henne”, eller i värsta fall förminskar henne och hennes reaktion.

Vi går gärna och tittar på Pride-paraden, men när våra barn ”kommer ut”, då hoppas vi att ”det ska växa bort”…

Vi är stolta över vår religionsfrihet, men när kvinnor väljer att frivilligt bära burka, tycker vi att vi har rätt att förlöjliga henne eller till och med öppet kritisera och ifrågasätta hennes val.

vgo_hand

Ja, världen är full av fördomar på olika nivåer och i olika grader. Vi är alla fulla av diverse fördomar och även om vi gör vårt bästa för att behandla våra medmänniskor med respekt och med samma människovärde som vi själva vill bli bemötta och behandlade, så blir det uppenbarligen väldigt fel ibland. Det är ofrånkomligt, men jag tror det är viktigt att ibland rannsaka sig själv, sina egna ideér och hur man uppfattar andras ideér. Det gör att man omvärderar och ofta kommer fram till helt nya insikter. Det här inlägget kan tyckas ganska deprimerande och negativt, men det finns enormt många ljuspunkter också. Eldsjälar som verkligen kämpar mot alla odds, människor som står upp för det de tror på, människor som varje dag kämpar för mänskliga rättigheter, sina egna och andras.

Trots allt finns det en massa ljusglimtar. När jag ser kurdiska män klä sig i kvinnokläder för att protestera mot förminskning av kvinnors rättigheter, blir jag varm inombords

När jag får tackmail och privata facebookmeddelanden som antingen bara tackar för mitt försök att ge min syn på saken i Lilla Hjärtat-debatten, en syn som de kanske själva delar, eller för att någon helt enkelt fått en ”aha-upplevelse” om vad debatten faktiskt handlar om. (Nämligen att komma till rätta med rasistiska strukturer och hur vi alla kan göra något för att förbättra vår värld i det avseendet.)

När människor ställer sig upp och säger ifrån och tar ställning även när det är obekvämt, så glädjes jag och blir styrkt av dessa människor. Dessutom är jag övertygad om att världen faktiskt blir bättre och bättre. Jag är övertygad om att människan generellt blir allt mer vidsynt och förstående över att världen är en plats där vi alla får plats.

stockholm pride

Jag vill varmt rekommendera DENNA artikel!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn

Grundhistorien i detta fall

Migrationsverket frågas ut

Barnen kommer i kläm när lagarna krockar

 

Igår läste jag en artikel som gjorde mig upprörd. Det handlar om tre vanvårdade barn som tagits ifrån sin mamma och blivit placerade i familjehem för över tre år sedan. De tre barnen var 1 ½, 5 och 8 år gamla när de blev omhändertagna och barnen är nu 5, 8 och 11 år gamla. Den äldsta flickan som är 11 år idag, är svårt funktionshindrad och i behov av hjälp med allt och de for så illa under tiden med sin mamma att trots att nya utredningar och beslut har tagits under dessa tre år, så får mamman fortfarande bara träffa sina barn varannan vecka under övervakning.

Trots detta har nu migrationsverket beslutat att mamman tillsammans med de två äldsta barnen ska utvisas till Serbien. Det yngsta barnet får bo kvar i Sverige, då hon har en svensk pappa och därmed svenskt medborgarskap, även om barnet inte bor med honom, utan även han är omhändertagen av socialtjänsten under LVU (Lagen om Vård av Unga). Då familjen är romer, anses familjens möjligheter till vård för den funktionshindrade dottern och stöd av samhället i övrigt i Serbien, vara mycket svårt att få tillgång till.

Det som slog mig när jag läste artikeln är att den här utvisningen måste strida mot FN´s barnkonvention. Jag letade upp barnkonventionen och tycker att man skulle kunna åberopa flera av dessa punkter för att barnen ska få stanna i Sverige. Inom alla områden som barn hanteras inom myndigheter i Sverige, så talar man om och finns det lagstiftning som stödjer att vi måste se till barnen bästa.

Under punkt tre i barnkonventionen kan vi läsa:

Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn

Det finns som sagt många fler punkter i detta fall.

Jag tror att vi alla är överens om att barn måste skyddas så långt det är möjligt och att våra myndigheter måste tillgodose barns behov, där föräldrar brister i omdöme och omvårdnad av sina barn. Vi i samhället och våra myndigheter måste vara den länk som ser till att alla barn blir sedda och att deras behov tillgodoses.

Även om det är så att varje myndighet arbetar efter de lagar och förordningar som finns och ingen egentligen har begått något fel, så finns det ändå ett systemfel när vi ska se till barns bästa men barn i praktiken far illa för att vi inte lyckats leva upp till detta. I så fall är det medborgarnas skyldighet att protestera mot fall som dessa och andra fall där man ser med blotta ögat hur barn far illa och sedan är det upp till våra politiker att lagstifta så att dessa luckor i olika lagar inte ska uppstå och så att barn inte hamnar i kläm mellan lagarna. Fram tills dess måste vi göra vårt bästa för att barn inte ska fara illa för att lagarna inte stämmer med verkligheten.

Om någon har mer information om just detta fall, eller vet om det finns någon namninsamling eller liknande, så meddela gärna mig, för det här vill jag verkligen vara med och stödja!

bloglovin
Follow mrsxanadus on Twitter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Fatou ´s Nyårskrönika del: 2

Fortsättningen på min Nyårskrönika för 2008 kan du läsa här:


Juli. ANC ´s terroriststämpel försvann. Uppsaladebatt om Romer är aktuell. En Bloggbebis såg dagsljus! Ofrivillig barnlöshet diskuterades. Jag tillägnade denna video till Birsen, som vi ber för just nu…

Jag klippte av mitt långa hår. (Bilder) Alter Ego kom på sitt sedavanliga sommarbesök. Hon gjorde också ett sedvanligt gästinägg i min blogg. Vi hade en Afrikansk afton hemma hos mig. Alla läste En halv gul sol. Det var mycket skriverier om Blondinbella. Träskon blev inne igen.

Augusti. Det var Pridefestival. Jag flätade håret på Isatou som jag skjutit så länge på… Jag åkte på ett rejält ryggskott och blev drogad med morfin. Sedan blir det mycket bloggande om Reggaefestivalen:

Fidel Castor började blogga… Jag var också ute på liten tjuvlyssning. Mabou serverar mig sin egen lilla sanning. Och en till… Jag la upp en personlig guide på bloggen. Mabou ´s första skoldag. Jag visade upp en lite primitivare sida… Siamesiska tvillingar föddes i Gambia. Bloggstafettens pinne till mig handlade om mobbning. Jag gjorde en intervju med Andreas om Rwanda.

September. Jag körde ett varv till i ”Negerdebatten”. Debatten om bitterfittor var igång. Binta åkte på bröllop på Gotland. Vi roade oss på Kulturnatten i Uppsala som fyllde 20 år i år. Mer om Kulturnatten. Jag tipsade om Mia Törnbloms bok Så dumt! som jag ännu en gång vill slå ett slag för. Jai började jobba ihop egna pengar! Vi besökte Pelle Svanslös hus och jag blev smärtsamt påmind om hur det är att vara ute med flera små barn samtidigt. Mabou vägrar prata med okänd tant. I September fick vi besked om två anhöriga som hade cancer, så det blev en hel del bloggar om det resten av året. Men beskedet kom i September och då skrev jag bloggen Sorg.
Oktober. Alfons Ã…berg kommer på besök. Jag ska bara… Jag skrev om vikten av att bekräfta alla barn.

En hel del om döden som kommit nära oss:

Jag skrev också om romska barn som lever i misär.

November. November fortsatte med väldigt dystra inlägg om döden:

Lite andra saker hände också världen i November. Obama vann valet i USA. Inför sitt boksläpp i December startar författaren Monika Antonsson en blogg där man diskuterar hennes bok. Mia-sanningen om gömda. Boken väcker stor uppmärksamhet då den sägs avslöja en annan sanning om Liza Marklunds böcker Gömda, Asyl etc. En bloggvän; Bigga går bort. Binta dansar i en video som är på MTV. Isatou reser till Gambia! Jag var med i Insider på TV3 och där diskuterade vi pedofiler:

Isatou kommer hem från Gambia. Jag publicerar den första delen av tre av min bloggbok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Godbitarna från mina tre första bloggår är sammanställt i tre böcker + lite nytt material, förstås och allt helt omskrivet för att passa bokform.

December. Det var inte heller någon trevlig månad för mig.

Binta är med på Uppsala-TV med sin dansgrupp Zumbas. Jag publicerar ett utdrag från min bok: En Tonårsmorsa mitt i Livet. Om våra fördomar för förorten och miljonprogrammen. Mabou avslöjar att tomten inte finns.

En av mina allra närmsta vänner och tillika bloggvän, Helené / Alter Ego, Hulda Norrköping, Alma Mater går bort i sin cancer:

Aftonbladet i samarbete med Bloggportalen bestämmer sig för att starta Stora Bloggpriset som ska avslutas med en gala i Februari! Jag ”firade” en märklig jul.

Nu är ÄNTLIGEN denna nyårskrönika klar och hade jag vetat att den skulle ta så här lång tid att skriva, så hade jag nog inte skrivit den ens…! Hahaha…

Till sist: SE TILL ATT NI FÃ…R ETT RIKTIGT GOTT NYTT Ã…R 2009!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Fatou´s Nyårskrönika del: 1

Eftersom jag skrev en Nyårskrönika för 2007 förra året på Nyårsaftonen, så vill jag ju inte vara sämre i år. Dessutom tror jag att det kan vara ganska bra att sammanfatta bloggåret. Om inte annat för mig själv. Man glömmer ju så lätt…

Januari. Ã…ret började med att The Real Mymlan gjorde en rolig musikutmaning. I Kenya rådde det våldsamheter och oroliga tider. Jai hade svårt att skilja på ”ditt” och ”mitt”. Mabou funderade på om det finns Bolibompa i Gambia. Två av barnen testade slöja. Mabou körde lite Afrikansk modevisning inför sin kommande Gambiaresa. Alter Ego blev mormor. Jag skrev inlägget Ken Ring – igår och idag, som för övrigt blev 2008 ´s mest lästa inlägg. Binta och Jai tyckte att jag överdrev ett NEJ!

Februari. Jag läste den bästa bok jag någonsin har läst. Jag blev radiokrönikör/radiokåsör, vilket jag fortfarande är och tycker är riktigt roligt! Det är en fantastiskt rolig utmaning! Jag kärleksbloggade om Gamla Bettan. Igen. Jag fick ett härligt mail från en bloggläsare som jag fick lägga ut i bloggen. Mabou kommer ÄNTLIGEN hem från Gambia. Jag läste ännu en fantastisk bok!! Jai tyckte inte att eget beröm luktade illa… Jag fick goda nyheter från flickan som inte ville leva. Mabou var på shoppinghumör! Mabou fyllde sex och jag missade Mabou ´s sexårskalas. Jag hade ett av de bästa utvecklingssamtalen. Ever! JAg letade guldkorn i vardagen! Jag fick ämnet Fördomar i Bloggstafetten.

Mars. Binta fyllde nitton år. Bloggläsare fick önska bloggar av mig:

Mera utvecklingssamtal blev det i Mars. Jag bloggade om alkoholism. Och nykterhet. Vi diskuterade barns rätt till båda sina föräldrar på bloggen. Vi beskrev vårat liv med sex ord. Jag bevisade för Binta och Jai att mammor alltid har rätt!! Min kamera kom äntligen hem från Gambia. Thank ´s to Binta. NOT!!

April. Mabou hade förlossningsfrågor. Det var 40 år sedan Martin Luther King blev mördad. Min bästa väninna (som nu flyttat hem igen) kom på Sverige-besök. Lilla Engla miste sitt liv i ett vansinnesdåd. Bildbevis på att jag får hem otroligt mycket på min cykel Gamla Bettan när jag är ute och shoppar!! Binta och jag hade fred och frid (kors i taket!!) Jag upptäckte att jag kunde trolla. Den fruktansvärda historien med familjefadern Fritzl uppdagades. Binta börjar blogga.

Maj: Jag fick Grekiska känslor. Jag bloggar om Stockholms utslagna medmänniskor. Binta ´s student närmar sig! Vi diskuterade mångkultur på bloggen. Och ”Svenskhet”. Mabou var glad över att få följa med Binta och vara med i en musikvideo:

Mabou tycker att livet är orättvist och Alter Ego ´s son uppträder i musikvideo. Jai fyllde 17 år! Jacob, Mabou ´s groda kilar vidare. R.I.P.

Juni. Jag reste till Riga en helg. Man är inte mer pinsam än man gör sig. Studentplanerna håller på att knäcka mig fullständigt. Bintas student i bilder. (Vi hade jäkligt roligt!!) Vi hade också en toppen heldag på Gröna Lund. (Bildblogg) Vi firade treårs-jubileum med min blogg. Binta vinner Swedish National Dancehall Queen 2008. Vi diskuterade rasistiska bloggar. Jag skrev en av de mest personliga bloggar jag någonsin skrivit. Jag fann Ludmilla ´s blogg och den grep mig starkt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,